Senaste kommentarerna i forumet

Och Naturligtvis ska du också ha samma virtuella ompyssling som Viktoria, nu när du också känt dig klen och sjuk!Speciellt med tanke på att ditt liv med all sannolikhet kretsat mycket kring att ta hand om andra! Jag gör soppa till dig med!

Jag visst är gränsen hårfin mellan medberoende och missbruk.

Jag var den otroligt "duktiga" dottern, systern, hustrun och tog ut mig fullständigt på att vara alla till lags, hjälpa alla,visa en säker och trygg fasad. Mycket orkade jag men när mitt äktenskap blev svårt, där jag inte kunde ställa krav på en krävande man,hittade jag ingen annan utväg än den jag kände igen hemifrån,smussel med fLaskor.Självbedrägeriet började ta form.

Det gick "bra" i många år men när makens beteende tilltog började jag braka.
Denna förbannade historia man bär på som vuxet barn till alkoholist! Din lista sitter som en smäck..

Nu har jag det så mycket lugnare som skild men det var nästan omöjligt att skiljas-trodde mig inte om att stå på egna ben,vilket ingen kunde fatta.
Det var fruktansvärt svårt att uppbåda styrkan att bryta sig loss ur ett destruktiv äktenskap men jag är så tacksam över att jag orkade. han får nu ta ansvar för sitt eget liv och kan inte suga livskraft ur mig längre.

Jag skulle vilja vara med i en grupp för vuxna barn men då måste jag ha tagit itu med mitt eget missbruk först..(blink)

Jag gick på din sida Mulletant, i många många år. Men för 12 års sen började jag långsamt glida över på missbrukarsidan.

Nu försöker jag bli frisk och forma min egen identitet, den Lilja som aldrig fått ta plats egentligen, och det var då själva f..n om alkoholen skulle få förstöra för mig, den har förstört tillräckligt!

Javisst är gränsen tunn..så sant så sant

Många varma Krya-på-dig kramar från Lilja

jag kunde vara ni, alla tre, Viktoria, Pia och Lilja. Så mycket jag känner igen i livsmönster och livshållning. Så tunn är gränsen.. Det känns gott i mig att medberoendelistan är till nytta, jag har sett den tidigare och sökte upp den igen när jag tänkte på min barndom häromdagen. Har tänkt ibland att jag skulle vilja starta en grupp för vuxna barn (*skrattar* t ex i 60-årsåldern) till missbrukare och just nu känner jag igenkännandet och delaktigheten här.

Tack för din formulering Pia: "lära mig leva, släppa taget, ändra mitt sätt och våga låta andra ta ansvar för sina egna liv." Det övar jag på och tar ofta sinnesrobönen till hjälp,... Jag ryser lite när jag hör om ditt arbetsskift - jag har lämnat sjuksköteriet men är kvar i stress och ansvar.

Så tunn är gränsen, skrev jag nyss, mellan missbruk och medberoende - jag såg framför mig att vi går längs samma väg möjligen på var sina sidor om den streckade mittlinjen... men det kändes inte som nån bra metafor. Just nu tänker jag att vi går i samma livets skola. En norsk psykiater, Svein Haugsgjerd har skrivit att de som varit psykotiska har gått i livets högskola för de har gått närmare avgrunden än de flesta. Vi här är nog på högskolenivån vi också.. har tittat ner i avgrunden, eller Helvetesgapet... och kämpar för att hålla balansen. Vilken hjälp jag haft och har här att hålla taget... / mt

så bra att Lilja skickat virtuell ompyssling. Jag fyller på med honungsvatten smaksatt med citron och ingefära, serverat i en vacker mugg att intas med sked. I fredags var jag så där superförkyld, drack pulvermedicin med vinbärssmak och åt bara lite mandarin... och så honung, citron och ingefära också. Sen blev det bättre men igår var jag halvdöd när jag kom från jobbet, somnade i soffan kl 18 och sov tills min syster kom på besök sjutiden - var vaken ett par timmar och sov sen från kl 22 och hela natten. Nu fick jag klaga lite också:) Hälsokramar i massor! / mt

...här till dig i din egen tråd. Kramar om och hoppas att det inte dröjer länge tills Gladfrun dyker upp. Går det bra för dig?

Måne! DUKTIG är du med 4 dagar! Jag vet hur ångesten vrider en sönder och samman. Så klokt att du skriver, det är sån hjälp att formulera sig och få stöd av alla dessa fantastiska på detta forum!!

Alkoholterapeut tyckte jag var väldigt bra! Att jag sen ramlade dit igen var för att jag inte trodde jag hade ett problem, att jag "kunde" dricka...

Torka tårarna och känn att solen skiner och detta forum stöttar och till och med bär dig emellanåt.

Lilja-kramar!

NU ser jag! Fasen, ligger du krank i flunsan! Så satans trist!

SÅ KLAAART jag skulle vilja gå och handla lite åt dig,komma hem och plocka ihop lite, tända nåt ljus, sätta på gott te(eller du föredrar kaffe kanske?) göra några goda mackor med leverpastej eller salami eller ost. SKulle sitta i fåtöljen så skulle du få gnälla och ömka dig och bara vara sjuk.

Sen skulle jag göra lite god soppa,precis som på film (fast jag ser ju inte ut som nån filmstjärna men det får du ha överseende med)

Jag skickar dig en virituell ompyssling!
Krya på dig nu!
Massa frisk-kramar från Lilja

Så välbehövligt! Jag har en tendens att bli så involverad i begrepp att jag tappar bort den viktiga process jag befinner mig i! Snärjer in mig så att jag till slut måste ge upp och hasta till Bolaget.

TACK kära Du! JA, Jag erkänner att jag har ett problem där jag VILL sluta dricka helt och vara nykter för alltid!

En tröst att se att du tänkt i samma banor, man letar väl förmildrande omständigheter antar jag..
Jag menar, ÄR jag inte riktig alkoholist eller beroende, utan "bara" missbrukare kanske jag KAN dricka..sen..osv osv

12 år har väl bevisat NEJ! Jag KAN inte dricka!

Tack för att du tar tag i mig, med all din omtanke! GULD värt!

Jag känner mig SÅ stärkt!

Kramar, Lilja

Jag känner mig så bestämd och säker på att jag ska lämna detta för att försöka få det bättre "på andra" sidan.....detta är under dagtid. När jag vaknar på nätterna så känner jag att JAG KLARAR INTE DETTA!! Gör jag rätt eller fel? Jag märker ändå att mina tankar har ändrat karaktär, drömmer mera om framtiden som att det faktiskt skulle kunna bli som jag önskar. Jag har iallafall bestämt mig för att jag ska ha gjort något åt min flytt innan sommaren kommer. Jag vill börja träna och äta bättre och har bestämt mig för att åka tjejvasan och stafettvasan nästa år. Har åkt tjejvasan flera gånger tidigare med nu är det två år sedan, har inte haft orken att ta tag i träning. Eller rättare sagt, har inte haft fouks på att prioritera det som gör mig gott utan sätter mig själv åt sidan. Det är så stärkande att höra att ni klarat detta. Jag vill bara få lugn och ro i min själ.....tror inte jag vet hur det känns att ha "bomull i magen".

Nerbäddad och ynklig idag. Influensa/förkyld och saknar någon som skulle kunna serva mig lite, typ städa upp i köket, trycka igång diskmaskinen och handla hem lite smaskiga saker till sjukling. Koka soppa till den sjuka, det gör dom alltid på film. Jag får ingen soppa - någonsin! Jag känner mig väldigt icke prioriterad, det är väll bara det jag vill tala om egentligen.

Finaste Månen! Välkommen åter. Man har inte misslyckats så länge man fortsätter försöka. Gott att du unnar dig hjälp, det är en fantastisk person som du värd, eller hur? Varm kram V

al¨la ni skrev här första gången för tre år sen sen har det gått bra som längst i typ ett halvår
sista tiden inte bra alls var för första gången hos alkoterapeut igår känns skönt jag vet inte men har väl lurat mig själv att tro att jag kan fixa det här själv vill må bra vill ha min man kvar som inte orkar mer om det fortsätter jag vill lära mig tycka om mig själv igen
förändring
vill leva
utan
ångest
avsky
mörker
tårar
så härligt att se era rader
victoria
härliga du
gott att se dina rader
carpe diem,,,jag försöker
måne

Lilja, kan du inte bara strunta i definitionen i detta läget? Det går åt så mycket energi till att snurra runt i det. Du mår inte bra av att konsumera alkohol, du vill inte ha det så här - det är ett problem för dig. Skit i om du kvalar in i gruppen alkoholister eller inte. Jag tror det kommer att ge sig med tiden. Huvudsaken är att du erkänner problemet, lyft upp det i ljuset som du själv skriver. Jag kan fortfarande efter 2 år slås av tanken, var jag eg alkoholist eller på riktigt beroende? Men vet du, det spelar ingen större roll. Jag mår bättre nu, jag är frisk, och jag förstår att jag inte kan dricka alls om jag vill behålla det jag uppnått.
Du skriver så klokt och du ska våga tro på att det kommer att gå bra! Du har den kraften, ta det bara lungt och försök att inte rusa inte händelserna i förväg. En dag/bit i taget. Kram

Vad jag känner igen detta duktighetssyndrom och denna otrygghet i relationer,detta fixande för andra som till slut gjorde mig utbränd,och bara vinet tröstade. Bara DÄR fann man stöd, hur absurt det än låter!

Ja, Mulletants lista läste jag och jag,precis som du, ser så väl hur min uppväxt med alkoholism bidragit till mina psykiska tillkortakommanden, och trots detta har jag ändå kämpat mig till en yrkesexamen.

Men historien gör sig alltid påmind där min överkänslighet och vilja att vara alla till lags och ta hänsyn till alla, till slut gör att jag inte orkar.

Jag hade bara ett värde när jag fanns för andra, precis som jag varit ett stöd för min mor sen barnsben.

Sen som vuxen orkar man inte riktigt.

Hoppas du kan njuta av vårsolen idag!

Lilja

behöver jag åxå läsa.
Jag bröt ihop på jobbet för ett tag sen,pga av jättedålig kommunikation mellan oss assistenter,o var sjukskriven 2 veckor,nu är jag tillbaka,utvilad o med distans,men jag är ju fortfarande i stormens öga fast stormen är vilande f.n.
Så den boken skriver jag upp titeln på nu genast.
tack så mycket kära du.

Om förändra kontra dricker jag för mycket-problematiken.

Faktum är att jag var tvungen att dra på munnen också..Skönt när man kämpar med skuld och nykterhet!

Ta hand om dig därute nu!

/Lilja

Jag känner ditt stöd och det är SÅ värdefullt!

Det känns väldigt bra att ha fått berätta om bilen och låtit trollet spricka i solskenet.
Jag när en förhoppning om att det har stor betydelse för framtida bilfärder att jag varit öppen och ärlig.Känns som jag kan ta i det på ett annat sätt nu..

Jag ska tänka på dig och slänga bilnycklarna åt fanders och håller jag mig bara nykter så..

Idag dag 5 och det är skönt.

Ha nu en FIN dag!

Kramar!
Lilja

Vilken härlig start på morgonen å läsa alla era inlägg här till Maria =)
Jag känner vilken otrolig koppling vi har till varanndra även fast vi inte känner varandra =)
Tänk om vi alla skulle få träffas jisses vad roligt vi då skulle ha haft tro jag...
Detta är min 6dag som nykter å jag må hur bra som helst...naltraxon är verkligen nåt som jag kan tipsa om...de hjälper mig än så länge allifall..och tar jag tabletten vid lunchtid så få jag sova precis hela natten alltså de vill säga från c:a 22.00-06.00

Ha en bra dag allihopa =)))

Kram

Samma sits här, min son 21 år bor hemma än och kommer nog att göra det ett bra tag till. Hans rum ser ut som .... och han röker och slänger fimparna RUNT askfaten... o lämnar tänt i huset ..., u name it.

Jag är en irriterande mamma som tjatar, det är väl det vi mödrar är till för? :) Fast till skillnad från förr så låter jag inte det tära på mig. Arg, irriterad, ledsen, javisst ibland men jag kan släppa det sen.

Kommer tid, kommer råd som de sa förr. Jag har skapat en ny regel här, bättre rent i hörnen än ett rent helvete... alltså, det räcker med att ha grundstädat, sen får det vara lite rörigt och dammigt. Livet är för kort och för roligt för att hålla på att gno och städa. Förr var jag ganska petig och hujeda mig om vi fick gäster och jag inte hade dammsugit.
Så även hos mig så är det väl åldern som gör att vi vågar släppa på behagfullheten.. och kanske även att jag nu medvetet väljer! istället för att bara följa känslorna.

Idag väljer jag att njuta av en ledig dag, en av kattungarna spinner i mitt knä här och petar lite på tangenterna med tassen, jag ska rensa ut bland papper och saker här i datarummet och sen blir det uteliv med hästarna och hundarna och hjälpa maken att röja i hans verkstad eftersom elektrikern kommer i morgon.

Ha det bäst! kram

Vad mycket tänkvärt du skriver om Mulletant. Jag slås återigen av hur väldigt medberoende jag har varit hela livet, först till min mamma och sedan min son. Listan du skrev om att vara barn till en alkoholist stämmer delvis in på att vara barn till en obalanserad, auktoritär och neurotisk förälder. Min mamma var i och för sig helnykterist under hela min uppväxt, hon säger inte varför men jag kan ana att det beror på att min morfar var alkoholist och tog livet av sig som pensionär. Och att hon själv inte kunde hantera alkoholen i sin ungdom...

Den här känsligheten eller vad man ska kalla den finns i hela släkten, och många dricker för mycket.

När min son insjuknade i sin ångest-tvångs sjukdom så blev jag så klart medberoende med en enda gång, mönstret satt djupt rotat hos mig. Tillika var jag den som alla sökte stöd hos, eller också så erbjöd jag mig självmant att stötta. Och så blev jag sjuksköterska.. ha ha. Så kunde jag ju vårda och ta hand om även på jobbet. Så tydligt jag kan se nu hur känslomässigt utarmad jag måste ha varit. Vinet blev det jag styrkte mig med, min trygghet, avslappning och energi-kick.

Så mycket man har lärt sig under dessa år och så lika vi är allihopa. Det viktigaste för mig när jag slutade dricka var egentligen inte att bara vänja mig av med alkoholen, det allra viktigaste var att lära mig leva, släppa taget, ändra mitt sätt och våga låta andra ta ansvar för sina egna liv. Som jag skrivit många ggr i andra trådar så krävs det övning, övning o övning. Små saker som att be sinnesrobönen om och om igen när tankar och känslor vill rusa iväg. Fokusera på det som är bra. Försöka att inte reagera på impulser direkt (då de aktiverar gamla minnen i amygdala, en kärna i hjärnan som lagrar känslor i samband med minnen för då blir reaktionen ofta för stark, felaktig, feltolkad) utan låta impulsen nå upp till pannloben och då kan vi se relevant på situationen.

På jobbet häromdagen så dissade jag den situation som var så jobbig förra veckan. Och jag såg att 50 procent av all personal gjorde samma "fel" som jag, alltså var glada, skämtade lite, pratade några meningar extra i samband med rapporten. Varför blev jag då så arg och ledsen över sur medpersonal. Jo jag var astrött efter 10 timmars stressande,en läkare som sprang efter mig, inte en paus för varken mat eller vila, OCH för att jag är överkänslig för kritik... Och efter hemska arbetspass var det vinet jag tröstade mig med förr, nu är jag tvungen att se mina egna känslor och ta ansvar för vad jag tänker, tycker och känner. Jobbigt ibland men givanade, intressant och framför allt så mår jag tusen ggr bättre i själen och kroppen.

Nu är det så härligt ute, ljust om kvällarna, fågelsång, hög luft, sol. Glöm inte att njuta mina vänner. Kram

Ja den våren... Håller med fullständigt. Jag ser just nu på väg till jobbet: åh, vilken fin liten krog, där skulle man må bra med ett glas i solen i eftermiddag. Hem från jobbet: åh, titta va myysigt det ser ut på den däär krogen i solljuset... Jag tänker sällan: åh.. va fint nu kommer våren med allt ljus och liv... Nej, direkt koppling till alkohol. Mycket jobbig effekt av denna svåra sjukdom (som jag till slut förstått att det är) att ALLT man stöter på får en direktkoppling till alkohol. Jag tror inte det kommer gå över. Det är vi som måste gå över, till ett totalt nyktert liv. Man ska aldrig prata för andra men jag tror att så är fallet. Jag smakar i alla fall varje dag nu på ordet "alkoholist". För det är det jag är. Och jag vill inte alls längre. Inte en sekund till. Positivt nu är att det blir bara ett glas vin varje kväll. Enormt framsteg. Men varför behövs det överhuvud taget? Enbart ett idiotiskt underhåll som kan gå överstyr om nåt smäller till.
Ni kämpar så bra allihop.
Kram till er alla.

Nästan alla dagar går bra att ta sig an nuförtiden. Men denna tisdag har varit motig. Tröttheten har tagit överhand och det känns som att jag suckat hela dagen.
Jag tror att jag skulle kunna sova i flera dagar. En vecka gärna. Och när jag vaknar ska det vara vår och lite grönt i omgivningen. Bästa stunderna jag har nu, det är när jag är själv och får göra precis det jag har lust med. Folkskygg skulle man kanske kunna kalla mig. Älskar mina vänner, men trivs bäst i mitt eget sällskap.
Jag har börjat vårrusta båten. Och där får jag verkligen vara själv. Gå runt i tystnaden och bara grunna på om ytan är tillräckligt blank eller inte. Tyvärr kom det minusgrader, så nu kan jag inte göra det heller.
Idag när allt kändes motigt kände jag liten gnutta av varför jag drack. Tristessen och motigheten trängde sig på på ett sätt som jag inte upplevt på länge. Det var inget sug. Det var bara en känsla av att vilja försvinna för en stund. Nu är jag såpass "frisk" så jag förstår mina känslor och kan förnuftigt inse att lösningen inte är att berusa sig.
Så klok var jag inte för ett par år sedan. Så det går framåt även fast jag upplever att jag bara står och stampar just nu.

Och förresten. När jag skriver att jag vill vara ensam så är min fru en del av min ensamhet. Hon är den enda jag kan och vill vara ensam tillsammans med.
(förstod ni vad jag menade?)

...i mitt förra inlägg. Stavningskontrollen är väldigt pigg på att föreslå konstiga ord :-)

Det är väl knäppt, men när det härliga vårljuset kommer blir jag sugen på att dricka vin. Vet att många andra här vittnar om det, att De varma årstiderna är förknippade med alkoholintag. Egentligen väldigt dumt. Varför just då när det finns så mycket att glädja sig åt. Egentligen borde väl November vara en mer passande period att supa till?
Jag drabbades av sug efter vin idag när jag cyklade hem från jobbet. Såg framför mig hur kvällssolen skulle lysa genom ett glas vin... Ibland känns det som om en massa idiotiska reklamfilmer rullar i huvudet.

Nåväl, jag fylllde ett vinglas och satte mig på balkongen. Det vill säga,
Jag fyllde ett vinglas med svartvinbärsjuice.
Sen satt jag där och såg tjusig ut och njöt av kvällssolen.

Substitut är inte fel. När jag slutade snusa för många herrans år sedan ersatte jag snuset med te. Jag hade teblad under överläppen. Det funkade faktiskt! Efter några veckor la jag av helt även med tebladen.

Kram på er alla modiga och ärliga kämpar!

Jag hör till dem som de senaste åren med jämna mellanrum surfat in här och däremellan druckit för mycket. Och nu skriver jag själv därför att jag aldrig mer vill dricka och jag vill fortsätta skriva för att om några år kunna berätta för andra alkoholister eller riskkonsumenter att det går att sluta. Det är min plan, men än så länge är jag bara på den 9:e nyktra dagen. Minns ordspråket om att även en tusenmilavandring börjar med ett enda steg!

Precis satt mig i soffan, efter ett al-anon-möte... Länge sen sist, och min högre makt vad skönt det var!!!
Igår var jag arg mest hela dagen, arg över orättvisor, arg på kartonger som bråkade, sur och grinig...
Idag besvarade spårvagnschauffören mitt morgonleende, och jag fick gå av vagnen innan de andra gick på... Tänkte att dagen kanske skulle bli lite bättre...
Och om inte annat slutade den oändligt mycket bättre... Fick ett fint sms av en fin kollega, och ett varmt mottagande på al-anon...
Och nu ett lugn som jag inte känt på länge...
Tack!
Stora varma lugna kramar till er alla!!
/k