Senaste kommentarerna i forumet

Säger bara som Sean Banan:

-Här gliiiider Kingen in , tjingelingedindingding!

/A

jo jag har det, ...datorj*vel...

Tror ni inte att allt ska j*vlas med en hela tiden, är det inte plötsligt så att allt försvinner när man som jag skriver hela romaner på forumet,
denna gång fick datah*lvetet för sig att starta om mitt uppe i det kreativa tänkandet, den hade gjort några uppdateringar som plötsligt blev så f*rbannat viktigt att göra det medans jag skrev, den står ju på dygnet runt, den har alla dygnets övriga timmar på sig att fixa till sig.
Möter jag herr Gates på stan någon gång så ska skälla sk*ten ur honom, den här gången löste det sig inte med att Control-C'a vart tionde minut.

Jo jag är tekniskt intresserad, men ingen hade någonsin godkänt att en bil plötsligt hade bestämt sig för att nu ska jag tankas utan förvarning mitt på motorvägen, och bara stannat för att sedan "starta om" som om det vore den mest naturliga saken i världen...

Man tutar tokstressad på en långtradare som parkerat mitt i en rondell, kör om och vevar ner rutan och frågar irriterat "vad i helvete håller du på med, här kan du ju inte bara stanna så här!!!, jaha jasså du håller bara på att starta om, jamendåså, lycka till, förlåt att jag tutade.."
Kommer aldrig att ske mina vänner, men i datavärlden så är det helt accepterat, eller hur?
Kan låta småaktigt att jämföra det med en bil som blir ett "lokalt problem", men när en stor server packar ihop så går det inte att göra sina räkningar, ringa på mobilen, ringa sjukhusväxeln eller ens beställa en biobiljett längre, då är det ett jätteproblem...

Nä slutklagat från Berra's sida, nu byter vi ett roligare ämne..

Jodå Buzz, här på "min" tråd så finns det inget revirtänk, här har alla ett fripass, registrerat kommentator eller oreggad läsare, alla är välkomna att ta del av min livs historia, den blir förresten 6 år i nästa vecka, sex år utan alkoholen, gisses!, mer än 10% av mitt gångna liv.
Läste förresten någonstans (tror det var Pellepennan) som läste min tråd från början och nu var på 2008-2009.
Det kan jag säga är mycket mer än vad jag ens orkar med, jag kan inte förlika mig med det jag skrev för så länge sedan,
det där kan inte vara jag, det känns helt främmande, typ VA?
Jag brukar säga att jag lever i nu'et, och det är precis det jag gör, det jag skrev för ett halvår sedan måste läsas med en kikare långt bort i horisonten, jag känner knappt igen mig, jo det är mina ordval, men vad hände egentligen, minne som en guldfisk i skålen, har jag varit här förr?
Men min tråd är inte bara ett forum för att inte dricka alkoholen, utan ett livsforum som man mellan raderna kan skilja ut VARFÖR jag fick problem med just alkoholen, det är inte bara en sak som är problemet, utan hela sättet att genomlida sitt liv på också..

Jag brukar också säga att man ska minnas sin historia, men inte hänga kvar i den krampaktigt bara för att spara på en massa gamla minnen.
Nä, det är mycket enklare att leva för dagen, och varje morgon upprepa sitt mantra, idag ska jag inte dricka, vad som än händer.
Så var den tvivlande tanken borta, vaddå?, jag hade ju lovat mig själv, man bryter inte löften, inte dom ställda till sig själv i alla fall.

På vägen hem i bilen ikväll ifrån jobbet så tänkte jag på om hur det skulle kunna se ut om forumet var en frågespalt i en tidning.
Det skulle kunna se ut så här:

"Hej Frågespalten!
Jag heter Lasse och har ett problem, jag bli alltid för full när jag dricker, vad är mitt problem?"

Svaret:
"Hej Lasse, problemet är att du dricker för mycket."

Jo det var ju ett enkelt och koncist svar, men också svaret på en väldigt kortfattad fråga, ger man inte tillräckligt med trådar att börja nysta i så finns det heller inte mycket att kunna svara på.
Man skulle ju kunna svara rent generellt, men det blir ju inte så personligt..

"Hej Lasse, problemet är att när man dricker tappar man ibland omdömet och då dricker för mycket"

Jo men det lät ju nästan lite för snällt, och gav ingen lösning direkt...
Om Lasse hade skrivit runtomkring sitt problem som t.ex "jag bli alltid för full på fester", "..kåt och otrogen när jag är för full..","slår kärringen på käften när jag blir för full", "..bilen blir så skrynklig när jag har kört på fyllan.." osv osv, ja då finns det lite mer att kunna svara på.
Då skulle man önska som frågespaltsbesvarare skriva mer omdömeslöst och knappast så speciellt pedagogiskt svara:
CENSUR dittCENSUR..vla rövUR CENSUR hurCENkanSUR CENSUR ens CENSUR tänkaCENSURpåCENSURattUR osv osv..
..men det gör man inte, utan ser det från problemsidan och försöker sätta sig in i handlingen, och därefter titta på olika lösningar,
kanske ur sitt egna perspektiv, men visst är det enkelt att ge råd, mycket svårare att leva upp till dem själva.

Alltid lätt att se en smal typ ge bantningsråd till en tjock människa, mer trovärdigt om den personen verkligen hade lyckats banta ner sig själv till den vikten utan någon sjukdom eller liknande som bakgrund.
Kanske ännu mindre trovärdigt om en tjock människa ger bantningsråd till en annan tjock människa, med vilken erfarenhet pratar han/hon?

Min ide' om tråden var aldrig att den kulle bli så lång, den bara blev så, för jag trodde i mitt innersta att jag skulle falla tillbaka till drickandet igen och slokörat lämna forumet efter att ha raderat mina inlägg att ännu en gång officiellt manifesterat min nykterhet och förlorat mot den elaka och listige alkoholdjävulen vars enda uppgift verkar att vara att förgifta ens omdöme internt inuti hjärnan.
Det har ännu inte hänt efter en sådan pass lång tid, och jag vågar tamigsjuttsingen inte sluta skriva här, rädslan är att jag ska bli allt för självgod i min nyfunna nykterhet och tro att jag för alltid är botat från den här sjukdomen...

Men så blir det nog inte, kommer för evigt leva med sjukdomen som nykter alkoholist, eller kanske passiv alkoholist passar bättre,
det är ett livslångt problem jag kommer att få leva med, men med den livserfarenheten jag har kan jag bara hoppas på att sjukdomen hålls inaktiv
genom att fortsätta förstå, att inför alkoholen är jag maktlös, i varje tanke om att jag kanske... kanske kommer att bemästra den någon gång i framtiden.

Det är inte så, en gång fått ett felaktigt dryckesmönster, för alltid kommer jag att hamna i mina gamla upptrampade stigar, förr eller senare.
Jag släpper tanken om att det kommer varken bli förr eller senare, just i detta nu så känns ALDRIG det mest rätta för mig.
Tidigare skrämde tanken mig om att jag ALDRIG mer skulle kunna dricka igen, idag känns det mer som en befrielse.
Man kan andas ut och lyfta över tankarna på annat som känns mer viktigt än vad som ska vara i glaset till helgen.
Man pratar om att få sin fylla till helgen, jag funderar mer på vad jag ska fylla min helg med, och då i aktiviteter.
En aktivitet som inte är att fylla helgen med 50% fylla, och den andra hälften med fyllångest...

Imorgon är det nog den 300:ade fredagen som jag INTE behöver gå på bolaget, tänka sig.
Å vad ska du göra med all den tiden du sparar?, en reklamstörning som satt sig i huvudet...
Ingenting alls, bara slösa bort den 3-hundringen jag inte skulle ha köpt öl för, kanske på godis?
Man blir lika tjock, men inte lika dum i huvudet...

Mors Berra

Måste bara få skriva av mig lite till. Jag och min Särbo har inte träffats på flera veckor och det är jag tacksam för undviker det fortfarande. Förutom ett väldigt kort möte där jag bara överlämnade en sak till honom var obehagligt nog det tog typ 10 sek. Jag tyckte att jag såg en vild blick i hans ögon som jag inte vill möta och absolut inte själv. Han har skrivit högtravande mail där han kungör vad som ska ske till Jul och hela december. Allt enligt hans egna åsikter. Han försöker på alla sätt han kan att trycka dit mig med taskiga kommentarer och spydiga formuleringar, men jag har inte reagerat, bara låtit honom vara. Om jag hör när han ringer svarar jag men då jag inte hört så ringer jag inte upp. Han brukar alltid säga att om det är något viktigt så ringer de väl igen då han inte svarar eller ringer upp så det måste ju vara godtagbart. Visst känner jag mig taskig när jag gör så men jag kan inte ta hans skitsnack nu och jag har inte märkt av att han vill mig väl på något vis, han är bara hatisk. Jag har gett honom massor massor med chanser att försöka på nytt med mindre alkohol men inte har ha brytt sig om att ta dem. Så nu när chanserna är slut då blir han grinig.

Min terapeut säger att jag gjort framsteg och vissa dagar mår jag ju bättre men vissa skit. Vissa dagar orkar jag göra mer än andra då jag i princip är energilös. Jag är glad för att min son är här och bor hos mig vi kan småprata lite på kvällarna och äta middag ihop, det lilla jag nu får i mig. Matlusten är inte stor. Har nu i alla fall varit ute och gått två dagar i rad och det är ju ett positivt steg. Jag vet inte om jag är en ovanligt dålig medberoende och kanske inte borde må så här dåligt över detta men jag vet inte om det är ett långt uppdämt känsloutbrott som nu drabbat mig. Alla år av undertryckta känslor som jag försökt hantera genom att skjuta dem ifrån mig, att inte visa hur dåligt jag mått inför alla, bara visat upp ett glatt ansikte, kanske inte ögonen alltid lett dock. Känns konstigt att jag sjunkit så här långt ner i dyn, är jag fjompig och borde kanske skärpa till mig? Men jag har ju skärpt till mig i så många år att orken tagit slut..... Det är så mycket som bara går runt runt i huvudet. Men kanske att jag en liten aningens tänker mer på framtid och mig själv än på det som varit och allt tråkigt som hänt oss p g a alkohol och obefintlig förståelse för vad alkoholen gjort oss. Visst har det varit roliga stunder också och jag försöker komma ihåg dem också men på något vis så överskuggas de goda av allt det onda just nu, kanske kommer det att bli ändring sedan när jag bearbetat detta ordentligt. Jag känner mig som en kattunge som slickar mina sår. Väldigt känslig och kan inte tro på en lycklig framtid även om förståndet säger mig att det borde finnas ett bättre liv för mig utan alkoholisten.

Mina egna fel och brister kan jag ju i alla fall arbeta med men hans kan jag inget göra åt. När man insett det är mycket redan vunnet:)

jobbat! / mt

Du gjorde en stor tjänst mot både dig själv och en hemlös!
Fortsätt så.....
Tanten

-Varför?

Jo hemma själv för att världens bästa arbetar.
Full cirkus med killarna, är och handlar med dem och dom lever rövare som bara barn kan, mina barn.
Skriker och bråkar i bilen.
Knäpper loss sig själva för att kunna sparka varandra i bilen.
Tänk er själva viken kalabalik när ni kör.
In och börja laga mat och vid köksbordet samma visa..........

Men snälla kan ni inte vara sams vädjar jag.
In med killarna på varsitt rum.

Vad gör jag då?

Jo åker upp till centrum för att skaffa några kalla att ha ikväll.

PÅ väg till bolaget tänker jag:

-Vad håller jag på med, tänk om och gör rätt.

Så jag vänder om, stannar och köper en situation Stockholm av en hemlös och dricksar 50.
Det är det minsta jag kan göra.

Hade jag gått till bolaget hade det tredubbla gått åt.
Och jag hade varit på dag noll igen.

Men nu blev det inte så, fortfarande lika besluten.
Tydligen räcker det ännu inte att avlägga sitt löfte varje morgon?

Vid varje motgång behöver man rabbla sitt mantra:

- DU ÅNGRAR ALDRIG EN NYKTER DAG, tack Santo........

Känner mig lite duktig hur som, men det är lång väg att vandra.

Kanske tittar in ikväll.
/A

Även jag och mannen har pratat om detta. Vi har haft många bra stunder i samband med alkoholdrickande. Men på något sätt har de förändrats, från att ha varit stunderna tillsammans, med en flaska vin (som enda alkoholmängd) som tillbehör har det övergått till att det varit alkoholen som varit det primära. I alla fall för mig, har det ändrats. Helgerna och kvällarna vi har tillsammans nu är mycket mer givande än de varit på länge. Vi hinner prata med varandra, orkar lyssna färdigt, det blir inte en massa fåniga missförstånd, vi har ingen gemensam ångest över att det gått åt för mycket alkohol den här helgen också. Jag har inte ångest för att jag sett till att glasen är påfyllda och tänker att han tänker... ja, ni hör ju själva. Summa summarum är även vi överens om att livet tillsammans är bättre utan alkohol.
/m

det är så det är. Vi har också haft champagnen och festen, vinet och samtalen, glöggmyset och julpyntet, midsommarfesten, kräftorna med tillbehör och ölen till den nyrökta fisken - ja till och med ilandtagningssupen i båten - en liten jäkla rackare gärna med en salt korvbit. All sång som hör(de) till. "Ingen klapp utan rim och ingen snaps utan sång".

Allt det där... som med tiden blev så fel. Allt det där - med tiden vid sidan av makens tilltagande smygdrickande och min växande obehagsklump i magen.

Nu är vi i en djupare gemenskap än kanske nånsin. Delar goda och mindre goda stunder i en annan närvaro och gemenskap.

Allt det där - vi vet.

Kramar / mt

Tack Steven för ditt välkomnande!

Det känns så skönt att jag bestämt mig för att sluta med alkoholen. Jag inser att det kan bli en tuff resa, men det måste gå.Att dricka varje dag är inte bra för hälsan eller själen, så nu är det karaktär som gäller.Jag mår redan bättre bara för att jag bestämt mig.

Roligt att höra från dig Pellepennan
Jodå, såhär ca tre år senare kan jag säga att det går att förändra om man verkligen vill. Jag är fortfarande nykter och mår ett ganska gott liv nu. Jag är sällan inne här, men jag kände väl på mig att det fanns ett svar till mig :)
Kämpa på PP!

Men jag har läst runt i trådarna för att peppa mig själv.
Idag var jag bl.a. inne på Santorinis tråd. Där skrevs mycket om ett program där My Skarsgård berättade öppet om sin alkoholism.
Lyckades hitta länken via google och den fungerade trots att det var drygt två år sedan det sändes. Kan verkligen rekomendera er att se detta.

http://www.tv4play.se/program/efter-tio?video_id=2079497

Under interjuven berättade My att grunderna för att ta till alkohol och döva ångesten i samband med sitt cancerbesked hade redan lagts i samband med att de dagligen brukade dricka ett glas rött till maten.

Med tanke på detta blev jag fruktansvärt irriterad av att hitta detta på Aftonbladet idag. Det är en artikel från 2010. Tvekar lite om jag ska lägga ut länken eller inte.
Jag varnar de som vill hitta en ursäkt till att dricka från att öppna länken.
I början kunde jag hitta ursäkter som liknade detta.
Men mitt alkoholfria druvjuice är mycket, mycket nyttigare och bättre.

http://www.aftonbladet.se/halsa/article12148970.ab

Idag ska jag inte dricka någon alkohol!
Kram
Tanten

Detta kändes så oerhört trösterikt att läsa. Jag är så (irrationellt) rädd för att ta bort alkohol ur mitt liv, även om jag står på vippen att ta beslutet att göra det. Ffa känns det hotande i relation till min man och vår relation som har varit fylld av så mkt som du beskriver, alla de galna roliga festerna, varma sommarnätter med fest och dans till gryningen, resorna, dagar i sängen med en flaska champagne och ...gråa vardagskvällar med ost och vin och prat inpå småtimmarna. Allt som är BRA med mig och honom har tragiskt(?) nog inslag av alkohol. Och jag är så himla RÄDD att aldrig få ha de sakerna igen, men som du skriver, och som jag ju kan läsa mig till här på forumet omochomigen, så blir livet (och de relationer som håller och växer) så oerhört mkt bättre. Tack och kram från Nike

att ge dig några som helst synpunkter eftersom jag knappt har varit nykter mer än en vecka. Kanske är det mer trovärdigt om någon annan som klarat sig längre ger råden. Dom som lyckats redan menar jag. Oavsett om du är personlighetstypen "jävlaranamma" "spirituell" eller "AA" typen, du hittar ju trådarna här.....

Men även om jag vet att det är svårt, både där du står idag, och där jag står idag, backar jag bandet tio år då jag var 40.
Även om jag eventuellt drack ännu mer då än du gör idag, kan jag lova dig, jag tyckte jag hade kontroll. Jag fattade inte varför äktenskapet sprack etc. men det kunde väl inte ha något att göra med mig?

Biran rinner ju lika snabbt som vattnet under broarna, år blir till år, men vad gör väl det om man har kontroll?! För i runda 15 år sedan hade jag för vana att ta en vit månad om året. Gjorde det under ganska många år för att se om det skulle vara problematiskt att vara utan. Någon gång där kring 38 - 40 tog jag inte längre månaden för jag kunde ju när jag ville. Eller jag tog den i några veckor, men tyckte inte det var så viktigt eftersom jag upplevde att jag hade koll. Det är klurigt och jag vet idag att "koll" är något jag bedragit mig länge med.

3 starköl eller ett sixpack... Jovars, för ett par veckor sedan - en lördag allhelgonahelgen måste det varit - satt jag och klurade på körbarheten på förmiddagen. Kändes sisådär efter fredagen så jag beslutade att vänta till efter lunch eftersom jag var tvungen att ta bilen till bolaget. Det var ju nästan tomt på dricka hemma så vad gör man? 5-6 starköl och en låda "borde" väl inhandlas för dom kommande dygnen. Jag skulle vilja kunna se min min när jag kom dit och det var stängt! Hjärnan gick på högvarv. Hur i he____e kunde jag bara vara så klantig. ok, sagt och gjort in på Konsum och två paket 3,5 or fick åka med hem istället. Som en jagad hund började jag leta på ställen där jag tidigare brukar gömma. I Garaget, källaren, i reservdäcket i bilen, i båten garderoben.... och det var faktiskt inget att uppbringa. När jag sedan gick där, och magen "kluckade" på grund av en strid ström med folköl kan jag lugnt lova att jag inte tyckte jag hade någon vidare värst koll!

Så vad är sensmoralen av detta? Även om jag idag inte kan ta på mig rollen att spela bror duktig, så skulle jag idag vara försiktig med argumentation att ha koll.

Lycka till!

Fia, jag känner igen så mycket här, ffa relationen till din man. Jag och min särbo har också väldigt fria jobb, alltid tyckt om att resa, äta och dricka gott - det har på många sätt definierat och liksom skilt ut OSS, vad som varit VI, i relation till allt annat i vardagen, småbarnsfixande, jobbstress, städning etc. Vi är sedan några år också särbos och har tidigare pratat ganska mycket om alkoholen och alkoholens roll för oss individuellt och tillsammans. Dock inte i termer av att sluta dricka, och nu när jag sitter här efter att läst i forumet i över ett år och funderat och vridit och vänt på allt så funderar jag själv mer och mer i de banorna. Dock känner jag mig inte redo att dela med mig av funderingarn til honom, detta är väldigt privat för mig och jag vill hålla processen för mig själv än så länge. MEN - jag är så himla rädd att förlora min man, vår identitet, att vi ska få tråkigt, eller att han ska tycka jag är tråkig och inte vilja vara med mig mer. Jag VET att det låter oerhört jag-svagt, för visst, vill han inte ha mig utan alkoholen så är han ju inget att ha - rationellt vet jag det, men det KÄNNS inte så. Och, jag tror inte att det eg. kommer bli så, jag är nog den av oss som har svårare att släppa alkoholen (ffa dess symbolvärde) än han, jag är bara lite rädd för vad jag kommer att upptäcka, vad vår relation är utan alkoholen, och att den nog måste förändras. Det känns så ...hotande på ngt sätt. Att läsa din tråd har hjälpt mig jättemycket. kram Nike

Har haft att långt och innerligt samtal under natten med mannen om bla det nyktra livets fördelar. "Bara fördelar" som han uttryckte sig. Vi var överens om att vi är lyckligare nu. Livskvaliten högre.
Vi var också överens om att vi varit på massor av roliga, galna fester och resor genom åren där alkoholen varit en ständigt närvarande ingrediens. Att alkoholen tillfört oss något, någongång - faktiskt. Vi har haft mycket roligt - innan det blev mycket tråkigt. Då var då, och nu är nu. Vi är färdiga med den biten i vårt liv och har nu gått in i en annan fas. Så sammanfattade vi och somnade i samförstånd.

Kanske (eller jo, absolut!) upprepar jag mig, men det känns bra för mig att sätta pränt på fördelar och notera händelser som för mig och oss framåt, vidare.

Just detta inlägget, om din ettårsdag, stoltheten och kärleken till dig själv, om tillförsikten och lugnet, har jag läst så många gånger sedan då i augusti. Det är ett av de inlägg på detta forum som berört mig mest och som betytt mest för mig i mina egna funderingar och jag är så glad och tacksam över att du ville dela med dig av detta. Jag har själv ingen egen tråd, inte ens gjort några egna inlägg förrän nu. Men nu sitter jag själv och tittar ut över ett blått hav, på semester ensam utan familj, och försöker reda ut var jag befinner mig och vart jag vill både i relation till alkohol och annat. Kanske sitter jag som du åter på en solig balkong om ett år och känner stolthet - insåg av ditt inlägg att jag fasiken aldrig känner mig stolt över mig själv, trots att jag uppnått så oerhört mycket bra och viktigt - och kärlek till mig själv, iaf börjar resan dit nu. Kram till dig. /Nike

Jag har också använt alkoholen som ett sätt att dra mig tillbaka i mig själv.
Igår blev jag väldigt upprörd över en sak och min första tanke var ett glas vin. Tur att jag inte hade något hemma.

Skönt att du känner dig bättre idag!

Ha en fin dag, du med!
Tanten

Ja, det berodde ju på mig att anmälan blev av - jag berättade för någon om olika situationer och den personen gjorde, precis som du skriver, bedömningen att dessa saker är inte ok.

Men - jag är lite rädd för honom som sagt. Men med lite distans idag så tänker jag att om han gör något mot mig så ligger det honom i fatet och inte mig... Och oftast är han ju den "fina, skötsamma och perfekta samhällsmedborgaren" som han vet att man ska vara, det är ju bara allt det där under ytan som då och då tittar fram... och det gör mig inte lika rädd längre - och jag försöker tänka att börjar han med sina riktiga dumheter mot mig/barnen igen så kommer jag att polisanmäla.

I dag är en ny dag med nya möjligheter. I dag ska jag inte dricka något. Jag hoppas att detta blir första dagen av en ny helvit vecka. Jag tror att det är mitt belönings centrum som är litet skadat. När jag behöver litet uppmuntran eller tröst eller när jag varit duktig så vill jag ha ett glas vin. Den här veckan ska jag vara snäll mot mig själv. Kanske kan ett skumbad eller litet godis hjälpa? Vad som helst är bättre än ett glas vin. Nu kör vi!

Tja!
En liten uppdatering kanske? Är sällan inne på den här sidan längre, vilket beror på flera saker:
1) Väsentligt minskat intag.
2) Jag har vänt ut å in på mig själv så många gånger och är väl medveten om vem jag är, vilket gör att behovet av att leta orsaker till mitt beteende på forum som detta har minskat rejält.

Så, jag känner mig själv väldigt väl. Jag vet vad jag ska göra för att fungera bra och försöker sedan ett par månader tillbaka hålla mig till de gränser jag har satt för mig själv.
Har en liten regel som jag följer till punkt och pricka och det är tretimmarsregeln (eget påhitt), vilket går ut på att jag aldrig dricker fler öl än att jag är bombsäker på att inte ha en gnutta kvar morgon efter när man ska upp och köra bil.

Ett exempel; Jag ska upp och köra bil kl.07. Dricker jag fyra öl och går och lägger mig kl.22 så sitter ölen i till kl.10 dagen efter (4 öl gånger 3 timmar = tolv timmar). Alltså är det för mycket. Hade jag druckit 3 öl och lagt mig kl.22 så hade det varit grönt ljus kl.07.
Nu är det ju dock så att jag känner av tre öl dagen efter - även om jag inte har någon alkohol kvar i kroppen, så för att vara på säkra sidan så drar jag ned antalet till 2.
Det händer även allt som oftast att starkölen byts ut till folköl vilket ökar marginalen ännu mer.

Tilläggas bör även att jag inte längre tar alla tillfällen i akt när det är "fritt fram". Dvs när frugan säger att hon kör i morgon t.ex.
Det händer fortfarande att det blir ett par öl mer vid såna tillfällen, men då är ångesten där som ett brev på posten dagen efter och jag fungerar mycket dåligt.

Om jag ska försöka mig på en summering så kan man säga att jag har full koll på mitt drickande, vaknar väldigt sällan bakis nuförtiden, men fortfarande känner att jag är styrd av alkoholen som "tillflyktsmedel". Det är gött att ta några bärs liksom.
Mitt nästa mål är peta in fler alkholfria dagar varje vecka. Det ska kännas konstigt att dricka. Det är inte ett ouppnåeligt mål, men steget från två öl varje dag till noll är ändå ganska långt bort känns det som och det är inte ett normalt sätt att leva på.

Hur som helst så ska jag på 40-årsfest på lördag. Jag jobbar hela helgen, så det blir nyktert för min del. Hade mycket väl kunnat ta ledigt på söndagen, men känner att jag inte vill gå "all in" på en 40-årsfest. Speciellt inte med det klientelet som kommer att vara där, för jag kommer nog att ha svårt att knipa igen käften efter 5-6 bärs eftersom jag inte är speciellt road av att umgås med denna typ av folk (ganska ytliga människor med låg intelligens). Lika bra att stå över. Och det är inte svårt, för jag VET hur det går. Jag spelar filmen till slutet, då blir det inte svårt att välja.

Läste nyss igenom vad jag skrivit innan jag klickade på "spara" och när jag läser så framstår man verkligen som en person som är 100% styrd av alkholen, trots att konsumtionen har gått ned till en mycket ringa mängd (jämfört med för ett par år sedan då det blev både 5,6 och 7 öl varje dag). Att ägna så mycket tankeverksamhet kring regler för drickandet kan verka stört, men jag vet - vis av erfarenhet - att när jag har mina längre perioder med NOLL alkohol så ägnas lika mycket tankar åt alkholen. Det är ett livslångt problem, har jag lärt mig. Suget kommer aldrig att gå över helt, men för tillfället håller jag det i schack med en synnerligen märklig regelbok.
Jag vaknar dock nykter varje dag utan att känna mig bakis och det är ett stort steg i rätt riktning.

Over and out!

Schysst morgonlektyr! Varför ska det vara så svårt för oss, när det är så enkelt och självklart när det kommer till kritan.
Så då var den Lill- lördagen historia, och för mig är inte heller dom o-druckna dryckerna från igår, något jag saknar idag.
Ikväll satsar jag på ny "nolla" i protokollet

Känns bättre idag. Tänker att det var en sådan där automatisk tanke, som dyker upp eftersom man tänkt den 100-tals gånger tidigare. Tar väl tid innan de här nya tankarna blir lika självklara för hjärnan...

Ha en bra dag i novembermörkret!

Visst är det skönt med alla delsegrar! Nu har du klarat en ensamkväll, då blir nästa enklare.
Bra jobbat!
/m

Hej Santorini
Och naturligtvis även ni andra som skrivit här i tråden. Läste lite i din tråd, bara några veckor tillbaka.
Det är precis vad som behövs som start på dagen. Lite klokhet, motivation. Får ett smil på läpparna när jag ser hur ni dansar där ute, och går jag gladare in i den här dagen.

Tack för det!

Så kände jag inatt när jag var uppe på muggen. Jag var trött men nykter. Kunde somna om med gott samvete, utan torr mun och huvudvärk. Så fruktansvärt skönt!

När jag kom hem från jobbet igår skippade jag alla mina träningsplaner och drog till en kompis i stället. Vi käkade lite ihop och såg en film. Tjejen hämtade jag upp hos sin kompis på vägen hem.

:-)