Senaste kommentarerna i forumet

Tänker jag tyst för mig själv, och småler...
Lite hemlighetsfullt går jag i mina egna tankar, funderar rätt mycket faktiskt, en tänkartanke.

Och det är ju faktiskt sant, jag har inte problem med drickande, inte så långe jag inte dricker.
Ojdå, två nekande efter varandra, om det hade varit matte så hade två minus blivit plus på något konstigt sätt.
Nu blev det ju tre i samma mening, så det kanske löste sig i alla fall.

Nej men det är ju helt sant, de finns inte så länge jag inte dricker, men skulle jag börja dricka, ja då finns de där.
Och vad får mig att börja dricka då, när spärrarna i min hjärna släpper förståss.
Att dricka är inget mekanisk som sköter sig själv, jo kanske när handen jobbar av sig själv och matar munnen med alkoholhaltiga drycker och hjärnan lagt ner all tankeverksamhet helt och hållet.
Den säger till kroppen, ” Du jag går och lägger mig för ikväll ni andra kroppsdelar kan väl sköta verksamheten resten av kvällen, eller hur, inget fuffens nu!”
Jorå, svarar kroppen och gnider sina händer, vi ska nog få dig att sova sött och helt medvetslöst, vi fixar det här.
Förbannad över att alltid hjärnan ska bestämma allt så förnuftigt och likt en trotsig tonåring som vill göra uppror så gör den precis det som de vet att hjärnan hatar, skapar oreda och kalabalik och en hel del att städa upp efter sig.
Kroppen vet att dess eftermäle kommer att uppdagas, men på något konstigt sätt så har inte kroppen fått något konsekvenstänk, jag lever nu och livet är för tråkigt att följa förmaningar och falla in i ledet för en vanlig Svensson.
Och för hjärnan är det inte bara att städa upp efter en vanlig tonårsfylla med lite disk, tomburkar och fimpar överallt.
Det är besvärande men det kan ha gått ordentligt illa också med slagsmål, polisingripande sönderslaget porslin och ytterdörrar, trasig och läckande toalettstol som skapat översvämning med mera...
Problemet är att man aldrig vet i förväg vad som kommer att hända, det kan gå bra men lika lätt illa.
Ovetenskapen får hjärnan att må illa, ska man ta ut allt elände i förskott, eller hoppas på det bästa.
Enklast är att hjärnan ”förbjuder” all form av alkoholförtäring med vetskap om att den också dödar en del av glädjeämnen i livet, för det finns saker som kan vara till glädje med alkoholen, också...
Men revolverns sex kammare har gått ifrån noll patroner i unga år till nu varannan och den ryska rouletten är mer än farlig att leka med, nästa lika dumt som att leka rysk roulette med en automatpistol, vinst varje gång.

I mitt huvud spelas olika scenario upp vid varje tillfälle hur utgången av ett enda glas skulle gå.
Jag ruggar till lite vid tankarna på hur det skulle kunna gå och på ett ögonblick återvänder mitt medvetande till verkligheten och jag svarar...Nej tack, har du inget alkoholfritt?
Min bekantskap har vant sig, men då och då möter jag en ny vän som lyfter frågande på ögonbrynen.
För en bråkdel av en sekund låter jag tankarna i mitt huvud fara runt, ska jag berätta eller låta ögonbrynen vara obesvarade?
Jag vet aldrig om reaktionen ska bli enkel eller ett försvarstal resten av kvällen vartefter min nyfunne väns promille ökar ohämmat.
Jag låter stundens situation avgöra och inväntar ett svar, ofta blir jag minst lika förvånad när personen mittemot mig bara säger, jaha vad bra och så är det slutdiskuterat, va blev det inget mer jag som hade gått in i försvarsläget.

I helgen gick vi på restaurant flera stycken, åtta och en halv för att vara mer exakt.
Inget speciellt att fira, vi var bara så sugna på att umgås runt en god middag i goda vänners lag.
Syltan var jättefin med spännande inredning och riktigt duktiga servitörer, vi fick en avskild del i restaurangen i dessa Coronatider så vi kände oss ordentligt bortskämda.
Tog ett färdigt matpaket med tillhörande vinpaket allihopa, ja inte jag då som gick igenom ställets alkoholfria ölsorter.
Drack genom tidernas absolut sämsta öl, påminner om icebeer där eftersmaken var lika med noll, i sväljögonblicket kunde det lika gärna ha varit ramlösa.
När restaurangen stängde klockan åtta på kvällen så bestämde vi oss för att fortsätta hemma hos oss.
Vi tog kaffet och en marängsviss för att riktigt lägga locket på och fortsatte med GT.
Svågern gick ut hårt, likaså svärsonen och de gillar när någon hakar på promillehalten.
Vi satte oss gubbar i spa’t, de med varsin cognac och en fet cigarr för att sedan fortsätta med några ölburkar.
Jag hängde med i en och en halv timme, de andra satt en timme till.
Jag pallade inte fyllesurret, de hade dragit iväg långt före mig, så jag gav upp.
När klockan närmade sig tre på natten steg de upp och åkte hem.

Ja, så hur mådde jag då, jo jag tyckte hela kvällen var jättemysig vi hade det trevligt.
Hur reagerar på andras fylla då?
Jo visst reagerar jag, men förmanar inte, krökandet är helt personligt och under eget ansvar.
Om de väljer att dricka mycket så är det deras problem, inget som jag behöver ta på mig.
Om de gör bort sig eller säger dumma saker så ligger de dem till last, inte mig.
De vet att jag håller mig nykter jämnt och har väl lite besvär över att jag har huvudet kvar på skaft.
Jag är ulven i fårakläder som kan avslöja dem i efterhand, men brukar sällan grotta ner mig i det.
Som sagt drickande är personligt och under eget ansvar, var och en dricker efter sitt egna förstånd.

Jag vet att jag inte skulle klara av att dricka ett enda glas och återfallet skulle komma direkt.
Och även om jag skulle klara av ett tillfälle, så ligger mitt forna drickande inte långt ifrån.

Jag tar mitt ansvar för både mig själv och mina anhöriga, jag skulle inte vilja utsätta dem för alla dumheter som skulle följa i mina segertåg över alkoholens inverkan.

Likt en nötallergiker avhåller jag mig ifrån alla fallgropar, det går inte att testa lite, och nötterna döljer sig i många olika skepnader precis som alkoholen.
Man lär sig att urskilja riskområdena och känner man sig minsta osäker, så avstår man.

Tråkigt liv?
Nej man lär sig leva med det, och anpassar sig efter det, inte alla är nötallergiker.
Jag är det inte heller, men gott och väl en alkoholallergiker.
Jag slipper en massa tråkigheter i alla roligheter.

Jag lever mitt liv, och trivs med det.

Berra

Vad strong du är redan 5 veckor! Grattis t det! Tack för inlägget i min tråd!

Vad kul att du också odlar. Det var Se klart som ledde in mig på banan att börja så. Spännande och förväntansfullt?

Måste släcka lampan!

Vi ses! Kram?

Soffi
Tack för dina hejarop ! Har varit lite spänd på att gå med här . Känns jättebra nu . Ser att man inte är ensam . Och alla tips och råd förstås. Ja det hjälper att läsa här. Igår kväll var tufft var så sugen på vin så att jag höll på att smälla av .
Tog ett varmt bad och alkoholfri pärondryck gick över . Värst är det när kompisarna skickar bilder på sitt lördags mys med vin mm . Det sociala är svårast då det varit en stor del av mitt liv med krog och restaurang besök o fester / middagar . Har iaf berättat för en av mina vänner att nu får det vara bra. Jag har sårat den jag älskar en gång för mycket och det kommer att sluta illa för mig själv . Jag vill vara nykter och ska kämpa . Fyller 50 i år jag vill leva och må bra det är främsta drivet hos mig .

Miss Mary
Har funderat en del över årens lopp vad som gjort att jag dövat mig själv
Alltid älskat fester god mat och hade tidig debut . Började må riktigt dåligt i ett olyckligt äktenskap , började dricka även på vardagar till och från . Kunde inte komma till ro på kvällarna. Skiljde mig i somras. Tufft efter 27 år men det ända rätta. Mår mycket bättre men fortsatte under hösten till och från men framför allt några riktiga blackouts .
Träffade i samma veva en man som direkt såg mina problem och frontade mig . Har inga problem med att erkänna att jag är alkolist,Har läst massor och ändå inte kunnat ta tag i detta suget har varit enormt . Haft en underbar söndag i vårsolen 7 !

Godnattkram ?

Blev influerad av Se Klart att läsa i min gamla tråd ”Behöver all hjälp jag kan få”. Hur tänkte jag för ett år sedan? Jag blir lite förvånad över att jag så tidigt hade märkt så många fördelar - och punkt 7 förvånade mig verkligen. Jag minns inte att jag var så bestämd redan från början.

Det som då var wow är sen lång tid tillbaka helt normalt. Alla de där punkterna är självklara för mig idag. Just därför är det så bra att skriva ner hur man mår regelbundet, för att kunna gå tillbaka och läsa om det, påminna sig.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter.

Godnattkram ?

Här är mitt inlägg från den 20/2 år 2020:

”Dag 12 har jag hittills upplevt följande vinster med att vara nykter:

1) Jag sover så mycket bättre. Somnar lättare, sover fler timmar, och vaknar inte flera gånger per natt.

2) Min ångest har försvunnit nästan helt, och jag känner ett större lugn och ro, och här-och-nu-tänk.

3) Min hjärna känns ”skarpare” när jag slipper jobba bakfull flera dagar per vecka.

4) Jag har tagit tag i flera ”surdegar” på hemmaplan, vilket gör att jag känner mig så nöjd med mig själv.

5) Jag har sparat en hel del pengar, alkohol är dyrt. Pengar som jag ska spara undan och använda till roliga saker.

6) Jag slipper oroa mig för att jag luktar bakfylla. Jag är själv väldigt doftkänslig, och stanken av bakfylla tillhör de allra värsta ?

7) Jag känner ett lugn i beslutet att sluta dricka. Det är inte ”på prov”, det är för gott. För varje nykter erfarenhet jag samlar på mig blir jag mer stärkt i mitt beslut.”

Tack Vår21, Sofi, FinaLisa, Sisyfos, Charlie70, Miss Mary Poppins, Se klart och Mattan❣️?

Så tacksam jag är för era fina inlägg hos mig?? Känner mig rik??❤️

Tankarna kring ”Lite före 17.40” och ”Nej, men det är redan försent” ...så fina och kul?

Har en plan. Har inga besök inbokade imorgon em så jag funderar på att åka hem vid lunch och jobba hemifrån under em. Stannar jag kvar på jobbet tänker jag att det blir tuffare. Nåväl sitter jag hemma och arbetar så när arbetsdagen är slut är min tanke att byta om och snabbt ut på en promenad och går t kl är 18. Det är min plan om det suger.

Ja...fröer ...det finns en förväntan i att odla...jag liknar det vid min förväntan min väg att odla nykterhet???

Sov så gott ....hoppas sjölv på att inte behöva ligga vaken för länge innan jag somnar?

Kul att höra ifrån dig!
Tränar du fortfarande o går på onlinemöten? Jag har inte testat möten än. Just nu flyter det på bra. Vår i luften!

Har läst en del att några tänker mycket på om/hur de ska berätta för bekanta eller arbetskollegor, att de slutat med A. Min spontana reaktion på det är - varför ska man göra en "grej" av det? Man pratar väl inte om motsatsen heller? Jag menar, är det inte bättre att bara låta det märkas efter hand?

Det jag däremot har märkt med mig själv, är att det blivit viktigt för mig att påpeka för andra att jag faktiskt har alkoholfritt i glaset! T ex om jag lägger upp nån bild på fb- så skriver jag nånting med alkoholfritt i texten. Eller hemma en fredagskväll, så vill jag gärna säga högt så barnen hör - häller du upp ett glas av det alkoholfria bubblet? Vet inte om det beror på att jag inte pratat med barnen om detta...men vill inte att de ska tro att jag har A i glaset...

Har haft lite vinsug i helgen. Det kom en kort stund och det var mest som en känsla av sorg...jag saknar den där avslappningen som 1-2 glas ger...
Men har ju börjat virka nu och det ger faktiskt också en slags avslappning - så den ska jag hålla fast i!

Måste snart masa mig i säng.. ny jobbvecka börjar imorgon!

Dina ord om din pappa berör mig verkligen. Man kan önska och önska och önska att saker vore annorlunda, men vissa saker är vi maktlösa inför. Ikväll bär jag med mig meningen: ”Att acceptera verkligheten är ett jobb och det måste göras grundligt.”

Godnatt!

Kram ?

PS. Fick lust att ingå i odlarklubben och köpte på Maxi idag ett minidrivhus i plast, bricketer att plantera i och frön till basilika, persilja, timjan och ruccola. Ska bli spännande att se var det slutar, min balkong är yttepytteliten ?

Det är alltid lika roligt när vi får vara med om fira nyktra dagar, veckor, månader, år ? Det är så värt att fira! Berätta mer - hur mår du nu? Tänker du fortsätta en dag i taget?

Kram ?

Det betyder att din hjärna börjar tillfriskna helt enkelt. Jag minns att ilska var den känsla som var starkast i början, och svårast att hantera. Jag blev skogstokig. Oftast av god anledning, men ändå väldigt onödigt. Sen märkte jag att glädje och nöjdhet liksom kom smygande och fyllde hela kroppen, och stannade kvar längre. Och när jag skrattade så skrattade jag hjärtligare, och längre. Man får ta det onda med goda.

Jag har lärt mig att hantera ilskan bättre. Jag biter ihop, djupandas, säger något i stil med ”det får jag fundera över, återkommer när jag tänkt klart” och sen går jag undan. In på toaletten om det inte finns någon annan reträttväg. Fortsätter djupandas. Det bästa är om man får chansen att ”sova på saken”. Inte svara på dumma mail i affekt om man kan undvika det.

Kram ?

I min tråd, det är spännande att gå tillbaka precis ett år.
Då var det skitdagar och dåligt humör och oääändlig trötthet och backlash men när det vände skrev jag att jag slagits av den overkliga tanken att kanske sluta helt.
Jag tycker att jag har fått leva så mycket det här året. Är oändligt tacksam.
Godnatt efter turbohelg, imorrn är det stränga dieten igen. Jag går som en liten soldat och tänker vara mer envis än de här kilona.
Kram ??

Nu kommer jag i mina utevinterbyxor utan några som helst problem. Otroligt skönt! Så nu har jag beställt nya utebyxor - i en mindre storlek. Lite tunnare, det är ju snart inte vinter längre.

Jag fortsätter med samma tänk vad det gäller kost och promenader, så länge det ger önskvärt resultat. Den här gången ska jag inte tröttna - jag ska fortsätta, för att jag mår bra av det.

Det är förstås tufft ibland, som idag på Maxi direkt efter att jag promenerat en kuperad promenad på cirka 7.000 steg. Handlat det jag behöver, blir stående en stund i kön precis bredvid bergen med choklad. Så lätt att hugga åt sig några bitar. Så sugen blev jag.

Jag tittade på chokladen, erkände för mig själv att det kändes lockande, men det är inte värt det. Precis som alkoholen väcker mersug efter mer alkohol så väcker godis mersug efter mer godis hos mig.

Jag vet att det funkar så, då får mitt sunda förnuft gå in och styra upp känslorna i de lägena, när blodsockret är lågt. Ja, det vore jättegott med choklad. Men det är inte värt det. Punkt.

Min långsiktiga målsättning är mer ork och mindre värk - och att ha ett aktivt liv där min kropp inte begränsar mig. Långt upp i åldern helst. Men det handlar inte om hur länge jag vill leva, utan om HUR jag vill leva.

Kram ?

Hejsan! Hoppade bara in här och blev glad av att läsa om fröer, frallor och din resa i badkaret. Jag håller också på att så lite. Tänker nu att det finns en underbar symbolik i det. Allt vi sår nu och sköter om får vi så småningom skörda om vi vårdat det väl. Vi får gallra och spara de starka livskraftiga plantorna som kan växa och frodas. Alla plantor kanske inte bär frukt eller blommor men tillräckligt många så att vi får det vi behöver. Om vi misslyckas, glömmer att vattna så vissnar några kanske ned men då sätter vi ju bara fler frön. Det finns ett hopp och en förtröstan i att vi alltid får fler chanser. Önskar dig en jättefin vecka. Kramar Mattan ?

Du har insikt och motivation, det är bästa förutsättningarna att förändra. Kan det hjälpa att varje dag tänka på hur du vill må, ta beslut en dag i taget till en början? Och mycket av det negativa du beskriver blir värre av alkoholen efter vad jag förstår.. Du kan må så mycket bättre, ta hand om dig..

Jag hade ett par vad jag tror kallas pluggbrätten sedan förra året- små liksom fördjupningar-minikrukor i ett, 12 rader x 7 på bredden.
Sådde 1-4 frön i varje beroende på storlek. Sen sådde jag luktärter i en ägg-platta, och vallmo som breddsådd i en bytta (låg)
Forslade hem allt till stan och är nöjd att jag lugnade mig till hanterbar nivå. Nu ska jag prata med dem tills de kikar upp...
Minns du hur det var att ha trotsiga jobbiga barn?
Du vet; nu går vi hem, för vi kan inte sova över på Ica/förskolan/i vattenpölen.
Så har jag tänkt angående vin-tankar. Att vara lagom nonchig (till det yttre) och vrålbestämd på insidan. ”Ursäkta mig jag hörde inte? stanna på Systembolaget? Nej men det är för sent för vi har redan åkt förbi”- typ av tankar.
Gott med hallongrottor!
Kram och godnatt.

Hej,
Tuff situation du befinner dig i., vad starkt av dig att ha lyckats bryta med alkoholen.Jag har läst om många som får någon typ av samtalsstöd. Tror som du att det är viktigt att gå till botten med varför man drack. Kan inte råda mer än att du söker dig till vården och är tydlig med vad som står på spel, och att det är samtal och inte mediciner du behöver. Att resonera här i forumet kan också vara en hjälp...

Har varit tuffa månader, både med att sluta dricka och jobbat mycket. Har haft mycket att ta igen, och nu känner väl kroppen att den vill göra detsamma.
Lite febrig, ont i leder och och allmänt trött i kroppen. Typiskt en kommande förkylning, förhoppningsvis så studsar jag upp på benen igen om ett par dagar.
Suget att dricka och tankar kring det har upphört. Passerar puben utan ens en tanke på att jag precis gått förbi den.
Väldigt skönt.
Jag kommer på mig ibland att fundera på varför jag slutade dricka, det var ju inte så svårt att sluta när allt kommer kring. Jag försöker påminna mig själv vad det var som fick mig att ta beslutet, jag har ett problem med den även om det inte känns så ibland. Men att friska upp minnet är inte dumt tror, rannsaka sig själv och vara ärlig om det.
Hur går det för dig? Kämpar du vidare du med?

Mors

Heja, så bra kämpat! ?

Vem hade kunnat tro, imorgon har jag 60 dagar nykter!

Har alla i detta forum bestämt sig o kört självhjälp?
Jag tror som sagt jag nog klarar det kring själva alkoholen.... men tror ändå man ska hitta roten vilket betyder att jag måste prata med någon...
Så jag är ff tacksam för de tips jag kan få hur/om ni tagit någon hjälp =)

Jag har försökt medicinera sömn med alkohol. Upplevde att jag hade svårt att somna utan alkohol... de som känner mig skulle ha skrattat ihjäl sig om jag berättat det, eftersom jag har och hade otroligt lätt för att somna på kvällen. Ingick nog i försöken att lura sig själv...
Jag har också tagit till alkohol nattetid för att somna om. Den sämsta strategi man nånsin kan ha. Men just det där när man vaknar vid 3-tiden. Du Soffi vaknar ännu tidigare, men det kanske beror på dina tidiga kvällar. Jag har funderat på om man vaknar då för att alkoholen är färdigutrensad då. Men jag vaknar ibland i tretiden nu också. Har lättare att somna om dock. Men vad är det egentligen kroppen och hjärnan pysslar med då? Det är nog nåt som händer just då, Försökte googla för sömnforskare borde ju ha nån idé om vad som händer men hittar inget. Antar att du har provat det mesta. Jag försöker låta bli att stressa upp mig nu om jag vaknar. Det är lättare nu när jag är mer här och nu och mindre på väg. Sattvas tips är bra, spikmatta tar jag till om det är nödvändigt men det tar ju lite tid att somna om då.
Tänker på din enorma trötthet och yrsel. Brist på B12? Jag läste nyligen att man kunde få yrsel av just det. Vanlig brist bland personer med högt alkoholintag.
Angående alkoholmarkörer så hade min svärmor mycket höga värden på nån sån - vet inte vilken - hon dricker ingenting. Men nu när du faktiskt har varit utan rätt länge, passa på att faktiskt kolla upp dig hos doktorn. Det är jäkligt onödigt att gå med onödiga brister... man kan bli alkoholist i sina försök att medicinera sig frisk. Otroligt onödigt om det hade räckt med en vitamin. (Självironi, ingen pik).

För ett par veckor sedan kom jag in i nästa fas, en explosion av känslor. Det känns som att avtrubbningen, likgiltigheten och förvirringen försvann över en dag! Jag har gått som en zombie i månader och helt plötsligt uppkommer en situation som gör mig så arg och ledsen att jag håller på att spricka!

Det enda som hindrade mig att dricka var antagligen antabus. Det var första gången sedan jag blev nykter som jag verkligen ville dricka. Jag visste inte hur jag skulle kanalisera känslorna utan alkohol. Till slut landade det i en promenad och jag lugnade mig.

Efter det har jag fortsatt känna mig klarsynt och känslosam. Jag märker att jag sjunger, dansar och andra spontana glädjeyttringar vilket jag saknat under en tid.

Jag har anmält mig, via sjukvårdskontakt, till kursen i återfallsprevention som socialtjänsten(?) anordnar. Jag misstänker att det är kunskaper som hade varit bra att ha för ett par veckor sedan. Jag har även fått en ny uppskattning för antabus.

Nora det är helt förståeligt. Att leva på utan att gå in här varje dag .. Nej det är svårt att förstå den här sjukdomen. Är nog det som retar mig mest. Inte få ihop allt så det blir begripligt. Blir mycket grubblerier i mig o det retar mig att ja har dessa tankar i mitt huvud. Vill inte ha dom där. Men sen inser ja vid närmare eftertanke att det var inte så.värst längesen ja lämnade. Min tids uppfattning stämmer inte riktigt.. det hänt så mycket att det känns som det gått.längre tid än det har gjort. O klart ja måste tillåta mig att bearbeta detta o separationen. Ja stannar i alla fall upp nu o reflekterar. Det är framsteg. Ja har trygghet omkring mig. Ja söker mig till människor som är bra för mig. Ja försöker göra saker ja mår bra av o utveckla de talanger ja har. Våga leva liksom. Kram till dig. Hoppas du mår ok.