Senaste kommentarerna i forumet

Låter mysigt att du kommit till ro i din lägenhet och kan känna känslan av välbefinnande och att kunna släppa lite koll på mannen.
Han gör sina val och du har gjort att fint val för dig själv så försök stanna vid det ochvta hsnd om dig själv?Azalea

Så härligt att höra Charlie70! Att kunna jobba igen, att kunna vara den mamma som du vill vara??
Jag tar till mig allt du skriver om dina känslor kring mamma-känslan..mammaroll...mor och dotter relationen❤️

Så viktigt att du skrev det??

Ha en fin fredag?

Kram❤️

Duktigt att uthärda situationen!? Och häll ut vinet så det åker ut i avloppet där det hör hemma. Om så vinflaskan är värd 100000 kr så är det mycket mer värt att vara nykter. Låter väldigt jobbigt att bo granne med sitt ex, som dessutom beter sig illa och verkar berusad på en blank torsdag. Men när du har varit nykter några månader så kommer du inte ha några som helst problem med att orka ta tag i saken och flytta.

Kram ?

Vilken svår situation! Så himla starkt att inte öppna den där vinflaskan...jag hade aldrig fixat det!
Men jag säger som Andrahalvlek...häll ut den.

Jag är tacksam för dina inlägg i min tråd för du är väldigt förstående...kan känna in min situation med barn som mår dåligt och hur man blir påverkad. Man behöver vänner som förstår för förebrå sig det gör man så bra själv.

Önskar dig en fin fredag?

Tack för all peppning betyder mycket och ja, att Blenda befinner sig där jag är betyder också väldigt mycket?. Hög tid att förändra det destruktiva livet.
Kram till dig?

Bra jobbat Lena och Blenda! ? Det ger en extra krydda när man har någon som är på samma dag som sig själv. Man får lite extra kraft för att se till att hålla sig nykter. Jag och Se klart startade på samma dag. Det har faktiskt betytt oväntat mycket för mig.

Kram

Vilken seger för dig att orka uthärda den jobbiga situationen utan att ta till den tröstefilt som du alltid tar till.

Låt ditt ex bli provocerad, visa honom att du tar ansvar för ditt liv och att du skiter i vad han tycker. Radera hans sms utan att ens läsa dem. Spela inte på hans planhalva.

Och tänk vilken svinbra förebild du är för din dotter ❤️ Barn och ungdomar gör inte som vi säger, de gör som vi gör.

Häll ut vinet nu! Tillfället gör tjuven. Nästa gång kanske du inte kan låta bli att dricka, och det är onödigt att utmana ödet.

Kram ?

Hurrraaaa! Mycket bra jobbat.
Kram!

Låter som en utmärkt plan?.
Det här fixar vi!
Kram?

Ja du. Bra fråga. Just nu tänker jag en dag i taget. Helt uteslutet att ta " ett" glas vin ensam iaf. Inte bestämt mig hur länge än, det får visa sig.
Kram tillbaka?

Bra jobbat, grattis till 2 månader! Det ser väldigt lovande ut för dig tycker jag.

Kram ?

????????????????????????????????

Du får ballonger, blommor och rödgrapefruktdrinkar av mig ?

Kram ?

Hej Lena, det är dag 18 även här, och exakt samma planer för helgen.
Jag höjer glaset för dig och distansskålar i Tonic Zero efter min storstädning :)

2 månader idag!!

Vaknade med huvudvärk och en känsla av allergi. Har problem med rinnsnuva, återkommande kli i ögon och astma. Vissa dagar är sämre än andra... har allergitestat (för längesen) men det visade ingenting. Jaja... relativt små problem men jobbigt att i dessa dagar alltid ursäkta sig och säga att jag är inte sjuk...

Härligt med fredag! Denna helgen är jag ensam med barnen. Perfekt för att dricka ifred... men nej, det ska jag inte göra. Jag ska vila, återhämta mig och vara med mina barn - nykter!

Det är verkligen en sporre att kunna skriva här i efterhand att man klarat sitt mål!

Detta är inte ett ok sätt att leva på, jag själv har lämnat min fru delvis pga hennes drickande delvis på att vi inte klarar att nå varandra i kommunikationer.
Att han tjafsar, skriker fula ord, denna psykiska misshandel och att han även tar fysiskt i dig är som du skriver inte ok.
Helt klart ska du lämna honom. För mig tog det många år innan jag vågade ta steget.
Men valet att lämna blev lättare och lättare för var dag jag var här inne och läste andras historier om att en beroendeperson oftast inte blir frisk.
I maj månad läste jag boken "Djävulsdansen, att bli fri från sitt medberoende" den fick mig att öppna ögonen, se klart på situationen att den beroende påverkar oss så mycket att vi döljer, förnekar, förminskar, det blir bättre om jag bara får hen att sluta, det blir bättre imorgon....Det blir oftast aldrig bättre, vi kommer bara djupare i bort medberoende tyvärr.

Det blir oftast inte bättre, det är alltd vårt fel att den beroende dricker enligt den beroende.

Har du någon som du kan prata med och som kan hjälpa dig, finns det någon du och dottern kan bo hos under tiden du hittar ett nytt boende.

Det praktiska löser sig alltid i slutänden även om det kan bli en otroligt jobbig period.

Jag går nu och väntar på att få tillträde till min egna lägenhet och vi bor under samma tak i ca 3 månader.
Inte att föredra men det är tvunget.
Men mentalt mår jag så otroligt mycket bättre sen jag tog steget och sa att jag ville skiljas.
Den stenen som föll från mitt hjärta den dagen var en otroligt stor lättnad för mig.
Idag är jag glad även om jag bor kvar än så länge.
Jag accepterar inte hennes försök att förminska eller påverk mig längre och det har gjort att det blivit en annan balans här nu.
Hon har insett att jag inte viker mig längre.

Ta steget, hur svårt det än känns så kommer det att bli bättre.

Styrkekramar från mig ?

Låter som en bra plan för dagen! Har du satt något mål för nykterheten? Många tänker ju tre månader helnykterhet och nytt beslut efter det. Hur tänker du?
Kram!

Igår kväll uppstod en vidrig situation som jag lät bli att milda med alkohol. Det är en stor seger för mig.
Min man och jag är ju separerade men bor grannar, en ohållbar situation som jag snart måste orka ta tag i.
Min yngsta dotter (vuxen, 20 år) bor hos mig.
Igår kväll kom mannen in för att försöka hjälpa henne med någon teknisk pryl, han var otrevlig och dryg mot mig och lyssnade inte på min dotter utan körde sitt eget race (hade troligen druckit). Det slutade med svår panikångestattack för dottern, varvid mannen flydde ut med all sin passiva aggressivitet och svarta ögon.
Sedan började han anklaga mig via sms för allt mellan himmel och jord, att jag altid curlat och skämt bort barnen, att jag vänt dem emot honom etc...
Det enda som jag hade gjort under kvällen för att väcka denna vrede var att sitta tyst på en stol och existera.

Det går sönder i hjärtat att mina barn har en så dålig relation med sin pappa, att han tror att det är mitt fel och att han inte ser sin del i problemet över huvudtaget. Tror att det är sorg hos honom som vänds till aggression mot mig, så har det varit genom alla år.
Har en oöppnad rödvinsflaska som jag fått i present. Visst bubblade den upp en kort stund i huvudet igår kväll, men det kändes faktisk inte på allvar som ett alternativ.
Istället grät jag och dottern ut tillsammans, sen gick jag en promenad med en förvånad hund – mitt i natten med pannlampa i ösregn.
Jag tror att min nykterhet provocerar min man. En ännu större anledning att hålla fast vid den, hålla huvudet kallt och låta de andra vuxna människorna i min familj ta ansvar för sina egna relationer.

Går in i dag 18 med stor förtröstan.

PS Tack Mattan för dina ord. Ja, nu är det vår tid att lyckas. Styrkekram tillbaka!

Allt väl här. Därför har det känts som om jag inte har något att skriva om på ett tag. Men det har jag visst. Jag vill skriva om den glädje och tacksamhet jag känner över att kunna börja arbeta igen, att få träffa mina kollegor (i begränsad omfattning men ändå), att mitt intresse för omvärlden har vaknat till liv igen, att jag kan läsa en längre artikel eller rapport något så när med koncentrationen i behåll och tusen andra grejer som är kopplade till arbetet. Det som slår mig särskilt när jag funderar över ämnet glädje och tacksamhet är att jag trots att vi är mitt uppe i ytterligare en utredning av flickan (begåvningsutredning) som normalt får hela mitt liv i gungning och är en stor trigger för vin - inte känner som jag brukar. Hade en långvarig kris under sommaren kring detta beslut men nu när allt är i gång är jag lugn. Märkligt lugn. Den oro jag normalt känner kring flickan finns inte där. Då finns inga tankar på vin heller. Jag är en mamma som känner glädje och tacksamhet och som också kan förmedla det till mina barn. Trygghet. Det är det jag känner. Är jag trygg är mina barn trygga. Vi hänger ihop och känner av varandras sinnestämningar. Min viktiga roll som förälder är att förmedla lugn och trygghet. Det kan jag göra nu -eftersom jag är nykter. Hade jag druckit hade jag varit trött, ångestfylld och arg. Så är det inte nu. Känner glädje och tacksamhet över det.

Kram!

Kom på mig själv med hur gott det ska bli med ett glas vin till maten ikväll men nej du!!!! Lovat mig själv att aldrig mer dricka ensam för det är precis då som det går åt helvete.
Får bli städning, matlagning och långpromenader. Iskall Loka till middagen och helnyktert.
Ha en fin dag i regnet alla och kramar???☔

Men att berätta för din chef kan underlätta för dig och kanske du kan få stöd ifrån dem också.
Du måste försöka göra det som är bra för dig och barnen som faktiskt är det viktigaste.
Om de nu skulle orosanmäla är det inget du behöver oroa dig för.
Ansvaret ligger inte hos dig om hans drickande och det kan till och med vara så att det kan bli till hjälp istället för honom.

Sätt dig själv och barnen först i alla lägen.

Kram azalea?

Just nu ska du inte tänka för stort och brett utan väldigt enkelriktat: Vara nykter. En dag i taget.

Du ska ta all hjälp du kan få på en beroendeklinik och du ska skriva massor här på forumet, så ska vi peppa och stötta dig. Att din sambo stöttar dig är också guld. Men det allra viktigaste i detta är du. DU måste verkligen inifrån och ut bestämma dig för att sluta dricka. Och sen aldrig ta första glaset igen.

Sök på Craig Beck och Annie Grace på youtube så lär du sysselsätta dig ett tag. Med hjälp av dem kommer du att hjärntvätta dig med nyktra argument. Om några månader har din hjärna tillfrisknat så pass att du kommer att tänka och känna annorlunda om det mesta. Förändringen är magisk ?? Jag lovar.

Kram ? (8+ mån nykter)

Vi är många här som delar dina erfarenheter och som har allt annat i livet i ordning så att säga. Jag har förmodligen fått mest hjälp av att skriva och läsa på forumet men tog också kontakt med beroendeklinik när jag bestämde mig för att sluta att dricka. Ville ha hängslen och livrem och tillgång till medicinering om jag skulle behöva. Det har jag inte behövt men är ändå tacksam över att jag valde att ha den kontakten under mitt första halvår. Jag fick ta blodprov regelbundet vilket taggade mig när det kändes tungt. En sjuksköterska ringde mig ungefär en gång i månaden för att kolla läget. Mer behövde jag inte men det finns mycket mer hjälp att få om man behöver. Lycka till i dag och grattis till ett mycket bra beslut! Du kommer att tacka dig själv många gånger om för att du tar detta steg.
Kram!

att du delar med dig! / mt

Jag känner ofta en tomhet och tankarna är dum mot mig själv! Alkoholen gör mig glad och positiv för stunden. Jag är grovt byggd och har öl mage. De senaste 25 åren har jag jobbat på kontor. Tidigare jobbade jag inom tung industri som repararatör. Rörde mig typ hela tiden och fick mycket gratis motion. Vill minska kroppen och går på gym flera gånger i veckan och försöker käka sunt. Snart blir det årskontroll med blodtrycket. Varje år får jag komentaren om att jag borde gå ner i vikt. Lätt att säga men svårt att uppfylla jag väger lika mycket i år som förra året.

Hej!
Jag har inte skrivit här tidigare, men läst en hel del inlägg. Tack för att ni delar med er!
Hoppas att man kanske kan få lite stöttning och tips.
Imorgon ska jag på mitt första möte på en beroendeklinik i staden där jag bor. Det är min läkare som har pushat mig att ta kontakt med dom. Det tog emot, men imorgon har jag mitt första möte. Är både nervös och förväntansfull.
Jag är en ”vanlig” kvinna, 42 år. Har fast jobb, tjänar bra. Bor med min sambo, hans 2 barn och min son. Utåt sett är allting idylliskt.
Beroendet har smugit sig på och det har tagit några år för mig att inse att jag har ett riskbruk/missbruk. Det har väl eskalerat de senaste 3-4 åren, men verkligen tagit fart det sista året. Har börjat smussla, gömt flaskor och ljugit om min konsumtion för min sambo. Men han har ju såklart märkt och ställt mig mot väggen. Det var jobbigt, men ändå skönt på något sätt. Och han stöttar mig! Han är verkligen så himla fin och jag är så glad att jag har honom. Men samtidigt brottas jag med tankarna att jag inte är värd en så fin man. Han är värd så mycket bättre, vad ska han med mig till? Å så dricker jag lite till för att få bort de känslorna. Vilket resulterar i mer ångest och självhat. Självkänslan ligger under noll!
Är det någon som har erfarenhet av en beroendeklinik?
Jag har fått campral utskrivet av min läkare men inte börjat med tabletterna än. Vet inte riktigt hur de ”funkar” och är lite rädd för att börja med dem.
Någon här som har erfarenhet av att äta dem?
Har så många tankar och frågor. Men jag stannar här nu.
Väntar på lite respons så kan jag utveckla mer.
Kram till er som kämpar!