Senaste kommentarerna i forumet

Vad härligt att läsa att du mår så bra! ? Grattis till 2 veckor, då är det värsta avklarat.
Och det bästa är att du kommer må ännu bättre längre fram.
Jag har nog skrivit "Jag mår bättre än någonsin" minst 20 gånger under min resa, och
nu vid snart 10 månaders nykterhet så gäller det fortfarande.

Bra kämpat! Kram

På något sätt började Forumet vara min krycka, i början av nykterheten..Hade ju tänkt att vara nykter ett tag, visste inte hur länge..Men efter att poletten trillade ner, att beroendet var för evigt, så kändes det lättare..Bestämde mig att vara nykter helt och hållet..Det var även Andras återfall både på Forumet och i verkligheten, som gjorde mig mer bestämd..Framförallt personer som supit bort partners, hus, barn och jobb..Dit vägrade jag komma..Hade även under åren läst om olika behandlingsmetoder och behandlingshem..Ibland kändes det som att Forumet ”bar” mig genom jobbiga tider..Så tacksam för det..❤️Fortsättning följer..?

Varafrisk ?, håller med Charlie med flera ovan. Det är bra att du håller dig kvar här och skriver.
Det går upp och det går ner, processen tar olika lång tid och du är inte fullt ut motiverad till 100% att sluta helt.
Du vill kunna vilja och jag förstår precis hur det känns för jag har också varit i det stadiet fast då gällde det nikotin.
Så jag tänker att så länge du försöker är det jättebra och det gör ju också att du minskar på intaget.
Jag hejar på dig Varafrisk ??

Kram ???

Värmer i hjärtat att läsa era rader ni skriver till mig❤️
Jag har nu varit helnykter 2 veckor! Jag mår bättre än någonsin .
Tack till er som stöttar . Till er jag kan stötta !
Livet har fått en annan känsla till saker . Positivt .
Guld ❤️

Inget nytt att skriva om. Lite förkyld och trött, annars ok.

Du hade kanske lite "tur i oturen" att börja skriva ungefär samtidigt som ett gäng som lyckats vara nyktra under sin tid på forumet. Samtidigt var vi många fler där en del har "fallit ur", som har slutat skriva. Ofta betyder det tyvärr att man har börjat dricka igen. Du däremot, hänger i och fortsätter skriva trots att du ännu inte nått ditt mål. Det tycker jag är fantastiskt starkt av dig Varafrisk! Fortsätt med det!

Det som jag kan tycka är svårt ibland är att peppa dig trots misslyckanden. Vad ska man säga liksom? Jag vet att du vill ha pepp, men det är inte alltid lätt för oss andra att peppa när vi ser att du inte når ditt mål.

Kram!

Jag måste ta ett seriöst prat med min sambo för jag orkar inte med detta mer.

Har försökt flera gånger i flera år föra på tal att hans drickande är problematiskt men det leder ingenstans.

Hur tar man upp det på ett bra sätt?
Hur pratar man om det på ett konstruktivt sätt?

Tar tacksamt emot tips och råd!

Jag hade också lite sådana funderingar i början av min nykterhet. Vad är jag? Nu efter en tid känner jag att det har mindre betydelse. Jag sökte mig till alkoholklinik för att ha hängslen och livrem. I journalen är jag "alkoholberoende". I början kunde jag inte riktigt identifiera mig med den beteckningen heller men allt eftersom tiden går så vet jag att den har jättestor betydelse. Jag var och är alkoholberoende. Det betyder att jag inte kan ta det första glaset för då öppnas "kanalerna" i hjärnan igen och jag kommer hantera alkoholen på MINST samma ovarsamma vis som innan jag blev nykter. Så länge jag inte dricker är "kanalerna" i hjärnan förslutna och jag agerar inte på eventuella signaler. Det är så det ska vara.

Jag tänker att du bestämmer själv vad du vill beteckna dig som. Du behöver inte beteckna dig som någonting alls om du inte vill. Allt är för din egen skull. Hur du behöver tänka och resonera och förhålla dig till din egen alkoholkonsumtion för att hålla dig nykter.

Kram!

Jag har varit nykter i en månad och två månader i omgångar tidigare och siktar nu minst på tre månader. Det längsta jag varit nykter i mitt liv är under mina två graviditeter och amning. Och då var det ju inte svårt alls eftersom man ju inte ville skada det lilla liv man hade i magen. Tänker att vi kanske ska tänka i liknande banor. Vi har ju fortfarande barn (även om de är stora så kan vi ju skada dem psykiskt) och kanske får vi båda barnbarn en dag. Jag vill vara stark och frisk och leva ett långt och lyckligt liv. Då är jag rädd att alkoholen kan förstöra den målbilden. Jag tror det handlar om att helt enkelt bestämma sig. För vacklar man i tanken, som jag gör nu om jag ska fortsätta efter de tre månaderna eller inte, så tror jag redan där att man förlorat slaget på något vis. Jag tänker att jag ska fortsätta läsa, lära mig mer om alkoholendjävulens fula knep att få mig fast igen, skaffa vissa rutiner (som att träna och äta bättre) under denna nyktra tiden för att förhoppningsvis känna med hela min kropp och hjärna att jag är glad att slippa dricka skiten, precis som @Torn uttryckte det i sin tråd. Hoppas verkligen att jag ska känna för och klara av att fortsätta den nyktra resan. Hoppas detsamma för dig! Kan jag så kan du!
Kram
PS. Hoppas du hade en bra dag med dottern igår <3.

Håller med dig lite Varafrisk - det är Ibland svårt att skriva härinne om man inte samlar dagar eller valt ett helvitt liv. Tänker att såna som du verkligen behövs härinne. Sen är det kanske naturligt att de som funnit sin väg vill dela med sig av sin väg fram och sin lycka. Och de behövs de också. De som är aktiva här och som besvarar inlägg och håller forumet levande.
Men det kan göra det lite svårt när budskapet blir att du har valt fel väg och det är ditt fel att du inte har bestämt dig.

Jag tror jag har haft mycket hjälp av både de trådar som beskriver lyckade satsningar och de som beskriver mindre lyckade satsningar.
Eftersom jag hör (eller i alla fall hörde) till de som drack fast man vet så mycket bättre så är det till hjälp att läsa om när, var, hur andra trillar dit.
När jag läser i din tråd så funderar jag på hur du mår i övrigt, eftersom jag själv har haft järnbrist som i högsta grad påverkat både det ena och det andra. Det finns andra brister som också påverkar måendet. Nu går du ju hos läkare så man kan ju hoppas att du är ”checkad och klar”, men ibland undrar jag vad som är hönan och ägget i alkoholproblemen. Och den där jäkla skitdrogen påverkar på så många olika sätt.

Under de senaste åren har jag haft nyktra perioder, nyktra dagar etc etc. Bestämt mig och druckit i alla fall. Den sista perioden blev det så jobbigt med tvånget att dricka. Och det tog så mycket energi med smusslande, gömmande och drickande. Nu har jag stängt dörren helt ett tag.
Det är svårt att sluta om det finns alkohol tillgängligt. Hur har du det med det? Jag blev helt besatt av min alkohol på slutet. Jag tror att de många och ibland sammanhängande nyktra dagar jag hade under de senaste åren Verkligen hjälper, särskilt med känslan av och vetskapen om att det är skönt att vara och vakna nykter.

Jag tror att det finns många olika vägar framåt och att vara härinne och skriva och reflektera verkligen hjälper. Och dag 2 har du ju ändå haft rätt många av sen du började skriva, det var ju din fråga från början. Ha det bra och lycka till!

Ok, då fattar jag hur du räknar (som att det skulle spela någon roll egentligen, men jag fortsätter nog att räkna veckor för min del :). Ja, jag har sjukt mycket på jobbet nu... Satt och jobbade vid köksbordet från 7 igår morse till två inatt...Med bara några korta pauser däremellan...Och detta är tredje veckan jag jobbar för mycket - har en veckas flextid nu, och ska ta ut en del idag. Min chef har iaf börjat dra öronen åt sig och meddelade idag att hon är orolig och att vi ska prata om detta under morgondagens APT. Min kollega har också mycket stress och känner hjärtklappning och yrsel... Igår hade jag kunnat dricka vin för att somna, men gjorde det tack och lov inte. Är så glad att jag är nykter i detta, så jag vet att allt som påverkar mig inte har med A att göra iaf. Tanken slog mig igår, att om jag skulle hamna på sjukhuset av någon anledning så skulle de iaf inte se förhöjda levervärden och andra "bevis" på att jag druckit för mycket. Det är skönt att tänka på. Nu måste jag jobba klart, så jag kan vila så fort som möjligt, ligga i sängen och ta det lugnt. Kanske ska orka träna senare sen, jag ska först prioritera vila. Och att vara nykter.
Kram
PS. @kvinna 38 - jag tycker inte heller att det räknas att ta en mun. Men det som är läskigt är när handen bara rycker åt sig flaskan när ingen ser...

som haft förmånen att få träffa dig på några forumträffar tycker att du är precis så bra som du ska vara !!

Du förtjänar all respekt du kan få !

Så gott har jag sovit i natt. Stel i kroppen och sprängfylld blåsa - då har jag sovit riktigt djupt och gott. Det bådar gott.

Tyvärr kan jag inte pusta ut riktigt än, men nu backar jag lite och fortsätter verka mer i skuggorna. Det ska bli SÅ skönt att sitta vid köksbordet idag och hålla ett makligare tempo. Slippa surret från alla röster, eller delta i alla beslut som ska tas hit och dit. Nu har jag gjort mitt. Och jag gjorde det jävligt bra ?

I morse fick alla medarbetare på mitt företag en överraskning i brevlådan. Min chef, som är allas chef egentligen, hade sett till att alla fick ett kuvert med en påse Lindtchoklad och en lapp med orden ”tack för ditt bidrag till...” Jag blev riktigt glad. Choklad behöver jag idag dessutom.

Kram ?

Hej Sattva! Jadu, jag ligger bara 3 månader efter dig på Forumet. 5 år och två månader. Nu drygt 50 helvita dagar. Hade en lång nykter period där i början, men stängde inte dörren helt. Vet nu att jag har medicinerat med alkohol för att jag har haft järnbrist under långa perioder. Nu medicinerar jag den istället och just nu är det helt lugn på alkoholfronten. Stängde dörren helt och så får det vara nu en längre period eller kanske alltid.

Kul (eller tråkigt) att du är tillbaka. Du gifte dig alltså med särbon? Det kändes så osäkert sist (var tvungen att uppdatera mig i din gamla tråd). Dricker han också för mycket?

Det har varit enkelt och ett stöd att stänga dörren helt nu. Känner att nu får jag istället ta ett beslut om jag ska dricka. Jag slipper velandet och förhandlandet och just nu tar det emot att ens tänka tanken även om det finns tillfällen. Just nu vill jag inte ha. Men så har jag också tragglat här till och från i 5 år.

Bra beslut att ta hjälp. (Av medicin eller annat). Jag har haft samtalsstöd under ett halvår med fokus på alkoholvanor på Riddargatan. Tror det finns webbkurs med samma material. Jag kan verkligen rekommendera att ta hjälp.... inte för att det höll mig nykter under själva behandlingstiden, men jag har verkligen behövt jobba och för den delen erkänna för mig själv att det är ett problem.

Hur du än väljer att göra med stöd så är det fantastiskt att du är här igen. Häng gärna på i mina nyktra fotspår. Jag mår psykiskt väldigt bra nu. Tror det är en kombination av järn och avsaknad av alkohol. Men det är extremt skönt när hjärnan börjar fungera som den ska. (Så se till att du får kolla dina värden också på din hälsokontroll). Vi hörs!

Tack för att du delar med dig av din historia?.
Det är bra för mig att bli påmind om hur långt det kan gå om man inte slutar i tid.
Jag har ju inte varit i alkoholens grepp på det viset du beskriver så det är jättebra för mig att läsa detta om igen.
Så fantastiskt bra av dig att ha kommit ur detta hemska beroende!????

Kram ???

Hej
Är det någpn här inne som i vuxen ålder fått diagnosen ADD el. ADHD? Läst om ADD o känner igen mig så väl i det.

Hur har du det?

Är avklarad i mitt nya boende. Känns så skönt, ingen ångest och ingen oro att åka hem. Barnen nöjda och vi myser i vår förkylning ? jag är jätterolig för mannen bitvis, men behöver inte vara det hela tiden. Jag vet att jag hjälper honom bäst såhär och nu när han är aktiv igen så är det beroendet som styr, så skuld och skam håller han nog djupt därinne.
Min oro för alkoholen och tabletterna är nog det som skrämmer mig mest, för 1 1/2 sade han till killen som varnat honom och som själv åkte dit att det var ingen fara. 3 dagar senare tog han till spriten, alltid när jag ska ha träff med mina väninnor. Han är så speedad och dricker rejält, var på den lokala puben i fredags som ligger 300m från där jag bor och skämde ut sig i mina ögon, många där vet att han har alkoholproblem, men ingen har sett. Skönt för mig att slippa känna att ingen tror mig eftersom det sker i det tysta annars. Fick bekräftat av hans ungdomskompis via en annan att problemet fanns förr, innan mig och då var det locket på inom familjen. Valde att inte ge honom ett brev jag skrivit där jag upplyst honom att jag vet att han dricker osv, vill inte förvärra utan nu väntar jag på vad som kommer att ske. Han for igår 60mil i bil utan sommardäck för att köpa en traktor, han bröt ryggen för 1 1/2mån sen. Sms mig om jag kunde kolla till huset så på den vägen visste jag. Det är hemskt att stå bredvid bitvis, men just nu så harmonisk i att vara i en dag i taget. Imorgon kan är en ny dag och då kan det vara annat, men det tar jag då. Jag är rädd att han faller hårt, men han vet vad han ska göra.

Men så viktigt att få det på pränt. För din skull, och för andras skull. Alla har vi varit där, även du som nu varit nykter i snart fem år. Mäktigt många år!

Brev och lappar från barnen får det att knyta sig i magen på mig vid bara tanken ?

Kaffepulver i munnen för att dölja stanken var helt nytt för mig också ?

Kram ?

??????

Ska precis innan läggdags kasta ett sista öga i datorn. Väskan är tom. Sladdar nedpackade, men ingen dator. Vad fan? Går snabbt i huvudet igenom vägen från jobbet till hemmet. Inget tillfälle att dumpa datorn någonstans. Väskan är ju med hem. Har jag packat upp datorn här hemma och lagt den någonstans? Nope.

Jag måste åka till jobbet imorgon bitti för att jag har glömt datorn på jobbet. Orka. Jag vill inte. Jag ska ju njuta av stillheten vid mitt köksbord imorgon. Och jag kan ändå inte somna om jag inte vet att datorn faktiskt ligger på jobbet. Även om jag är 99 procent säker. Hela mitt yrkesliv finns i den datorn, och långt ifrån allt finns säkerhetskopierat. Förstås.

Sex mil och en timme senare är jag hemma igen. Och datorn är också hemma. Den låg på skrivbordet. Förstås. Nu kan jag somna gott hoppas jag, en timme senare än jag hade tänkt mig.

Men det var tur i oturen att jag upptäckte det ikväll och inte imorgon bitti! Ja, jag vet att jag är hopplöst positiv även när det är negativt ? Jag är så van vid det att det går av bara farten, och det är ett mycket skönare sätt att leva sitt liv. Att alltid se glaset halvfullt istället för halvtomt.

Tack Torn, Kaye, Se klart och Jullan för pepp och omtanke, och beröm ❤️

Kram ?

Åh vad fint av dig att skriva och vilket driv du har jag är mäkta imponerad, och glad för din skull. Det finns hopp, även för mig är känslan jag får . Tack

Bra gjort, vila dig nu?

Fint att du delar med dig nyckelpigan. Själv har jag försökt minska mitt drickande men ramlade dit ordentligt i helgen. Många har skrivit här att det är svårt att sätta upp max-antal-glas-mål men jag har trott att jag är undantaget ☺️ Sätter i smyg upp ett mål med total avhållsamhet nu och det är härligt att höra att det fungerar för andra

Konfrontera och fundera över känslorna, det är helt rätt tror jag! Och så bra att koppla nya mönster, att oro inte måste få lösning genom att dricka. Häng i nu!