Senaste kommentarerna i forumet

Att ljuga och dölja tillhör drickandet. Att vara ärlig tillhör nykterheten.

Mot slutet tålde jag mycket men baksmällan blev värre och värre. Det var som om min kropp på allvar fick nog: ”Sluta att förgifta mig!!!!”

Jag valde att tolka det så, och du kan välja att tolka det likadant.

Om du skriver i en och samma tråd hela tiden så blir det mycket lättare att följa dina framsteg med nykterheten ?

Kram ?

Vaknar inte i ottan längre, som jag gjorde i början av min nykterhet. Kl 8.30 är helt anständigt. Fortsätter med min ”förfrukost” i sängen, det är så mysigt. Kaffe och fyra Falu råg-rut med smör.

När jag vaknade i ottan och inte ville väcka dottern så smög jag ut i köket och fixade ”förfrukost” eftersom jag var så hungrig, men det var för tidigt att slamra i köket och fixa vanlig frukost.

Jag är fortfarande kvällstrött. Kl 23 igår höll jag på att gäspa käkarna ur led, fredag eller inte.

På det viset är det ingen skillnad på veckodagar längre. Kl 23 är jag trött. Sen blir klockan ofta midnatt ändå innan jag knoppar in, men inte mer än så. Det orkar jag inte.

Det är tydligt här på forumet också. Kvällstid är de ”nya” och/eller ambivalenta mest aktiva. Tidiga morgnar är vi som varit nyktra ett tag mest aktiva.

Sovit som en stock har jag gjort, utan en enda kisspaus ens. När man vaknar och är helt stel i kroppen för att man i princip legat på samma sätt hela natten, då vet man att man sovit gott. Helt utan bedövningsmedel.

Ska jag nämna en sak som jag är extra tacksam över med nykterheten så är det att min sömn förbättrats så oerhört mycket. Och god sömn är liksom grunden till allt.

Med tanke på att jag haft så mycket sömnstörningar historiskt, som indirekt gjort mig både deprimerad och utmattad, så är det en vinst som inte går att mäta i pengar ens. En vinst som jag inte för allt i världen vill äventyra genom att dricka ens litegrann.

Jag använde tidigare imovane och liknande (har förträngt namnen!) i sådan utsträckning att de slutade fungera och fick motsatt verkan. Då fick jag sömnpanik på allvar! Insomningstabletter hade ju varit min livlina ? Utan dem var jag lost.

Men jag hade en läkare som då (mars 2018) vägrade att skriva ut några fler insomningstabletter. Jag var sjukskriven för utmattning. Igen. Jag hade ingen press från jobbet, det blev cold turkey med sömnen.

Jag fick ta mig igenom sömnlösheten med hjälp av mindfulness och regelbunden motion. Varva ner kroppens parasympatiska nervsystem med hjälp av det istället för medicin som ”kapade av” systemet.

Det gick till slut, men i många veckor sov jag inte alls. Om jag somnade till så väcktes jag av reptilhjärnan: ”Sover du? Är du helt galen? Du är ju utsatt för livsfara!” Med enormt ångestpåslag som följd förstås. Svettningar, stickningar, brännande hud, andnöd. Att ångest kan vara så fysisk är riktigt creepy.

Sakta men säkert kunde jag somna och sova mer och mer. Men vi snackar många veckor! Minns lyckan när jag faktiskt hade sovit tre timmar en natt. (Önskar att jag hade skrivit dagbok då, men det gjorde jag tyvärr inte.)

Det jobbiga med sömn är att det är en icke-handling. Det är inget man kan prestera sig till. Det handlar om att leva sitt liv på ett sådant sätt att stressen inte får oss att hamna i flykt- eller slåssberedskap. Först då kan vi varva ner så pass mycket att vi kan släppa taget och somna.

Och alkohol i sig triggar flykt- och slåssreflexen, samtidigt som inte hjärnan under fyllesömnen får möjlighet att katalogisera och städa bort skräp. Då funkar inte hjärnan optimalt dagtid heller.

Så nä, aldrig mer insomningstabletter för mig. Lika lite som jag vill använda alkohol för att sova. Jag vet ju nu hur skadligt det är, att det har motsatt effekt.

I dessa sammanhang brukar jag alltid tänka på Michael Jackson. Han dog av en överdos narkosmedel eftersom hans läkare tjabblade. Förstå hur desperat Michael Jackson var. Han hade sannolikt provat allt för att få sova. Bli sövd med narkos var den enda utvägen. Men inte heller det låter hjärnan göra det den ska på nätterna. Det är ingen läkande sömn att bli sövd. Tvärtom.

Men jag förstår hans desperation. När jag var sömnlös i flera veckor i sträck, när jag mådde som sämst, så hade jag gett vad som helst för att bli sövd. Slippa mig själv några få timmar per dygn. Slippa hjärnan som tuggade på högvarv. Slippa ångesten som rev och slet i min kropp. Slippa en stund.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter.

Kram ?

Tack för bra och varierande tips!

Imorse vaknade jag, hyfsat pigg, men med en begynnande huvudvärk och ett lätt illamående som fick mig att kräkas upp frukosten. Jag förstår förstås varför!
Igår var jag på rådgivningen för första gången för att prata om mitt alkoholproblem ( jag har fortfarande svårt att vänja mig vid epitetet alkoholist). Igår hade jag varit nykter i 12 dagar och det har kännts bra om än lite tråkigt. Sakant mitt kvällsvin. Samtalet var bra och vi sska ses på onsdag igen.
Sedan till jobbet och efter jobbet en skön promenad med hunden vid en sjö. Efter det undrar jag vad fan som flög i mig. Jag tyckte att jag skulle unna mig en flaska vitt vin! Gick till systemet, köpte en flaska vitt plus en flaska alkoholfritt. Drack upp flaskan på kvällen och idag mår jag skit., riktigt skit. Inte bara ett grymt självförakt utan illamående och huvudvärk. Det var nog välbehövligt för att få mig att fatta att alkohol är ett gift för mig och att jag faktiskt inte tål det. Det märkliga är att en sådan här baksmälla har jag inte haft på mycket länge och att dricka en flaska vin själv har liksom inte varit ett problem tidigare. Kan det vara så att kroppen redan reagerar starkare efter ett kortare uppehåll?
Men nu kan det bara bli bättre! Så här vill jag inte må igen och jag tänker tala om för terapeuten på rådgivningen om mitt bakslag. Lyft skammen till ytan och syna den. Inse fakta att alkohol inte är bra för mig.

Alltså vad fint och skönt att jobbarkompisarna frågar hur det går! En sorts toppenstöd ju?
Hoppas du har en fin dag med fiske?
Hm. Har klurat en del på det där med att vilja dricka eller ej. Har kommit fram till att jag önskar jag kunde. Tycker om den initiala avkopplingen och smaken... men kan inte. Så jag vill kunna dricka?
Men har ju omyndigförklarat mig själv, stämplat mig? så det blir inget mer? Bara ta hand om mig o mina nära o kära. Så det så. Du vet stark som en björn?
Kram?☀️

Så fint att läsa att det går så bra. Grattis tillvartenda en av dina vita dagar⚘?
Tänk nu kan vi bygga upp istället för att stå och stampa eller riva ned. Så obeskrivligt skönt. Vilken skillnad?
Ha en fin dag☀️ Kram?

Fint och inspirerande att läsa! Jag tror, eller tror... det är väl självklart, att man mår så mycket bättre utan alkohol. Tyvärr drack jag vin igår efter att ha hållit upp i 10 dagar, så idag mår jag skit och är fylld av självförakt. Men det var kanske nyttigt för mig. Att falla för att kunna hårdfatta att alkohol inte är ett alternativ för mig.
Så därför var det upplyftande att läsa ditt inlägg.

Det blev världens finaste kväll igår. Jag hade minst lika kul som om jag hade delat våran flaska vin under maten och när barnen lagt sej, kanske en till.
Jag har helt bestämt nej för att inte dricka på hundra dagar så tanken nuddade inte ens att någon saknades.
Jag var i full acceptans lade mej i tältet med barnen ganska tidigt, halv elva ungefär och var pigg och lycklig nu når barnen vaknade vid halv sju och ville gå upp och fiska.

Dom fiskar och jag sitter i morgonsolen ochvd3ickwr äckligt svårt snabbkaffe, och har aldrig mått bättre än såhär.

Den här känslan ska jag stoppa ner i en påse och ta fram och känna på när jag behöver den.

Och jag glömde bort det igår! Får skylla på att jag var på tur med en skock ungdomar?Det blev tacksamt nog en ganska lugn tur. Värsta pratkvarnen satt inte i min bil?Men så mysigt att få vara med allihop.

Funderade mycket i morse på min morgonpromenad på just detta om tacksamhet. Känner en djup tacksamhet för mina barn, alla på god väg i sina liv. Också tacksam för livet och att jag kan vakna nykter och frisk varje morgon. Vill INTE tillbaka till dessa mornar med bakfylla och ångest.

Tänk att man skall behöva hamna så lågt och må så dåligt innan man fattar vad man håller på med. Att man inte kan stoppa tidigare.

Idag känner jag mig trött! Och det skall dessutom bli 30 grader varmt idag. Men det är ok. Chillar bara och rör mig inte i några vidare svängar idag☺️

Kram?☀️?

Ville bara notera mina dagar och önska alla en fin dag ?

Brukar tänka, i alla sammanhang att livet inte är här på forumet eller på insta eller var på webben man nu vistas utan irl. Det märks tydligt på dig. Härligt det går framåt och nykterheten är mer självklar.
Så skönt! ?☀️
Ha en fin dag o kram??

Har sovit otroligt dåligt inatt. Gick och la mig vid 23.30..låg och läste. Då ringde min dotter men när jag svarade så svarade inte hon och jag hörde massa ljud och röster och jag blev otroligt rädd. Jag la på och försökte därefter ringa upp henne men fick inget svar. Fast så ringde hon och sa att det var bra och att hon och den där killen var ute och gick. Tog tid innan jag somnade även fast jag var trött. Kl två vaknade jag av ett sms fr min dotter men hon svarade på ngt som jag skickat tidigare. Vid fyra var jag tvungen att gå på toa. Tittade då på min mobil och såg att hon ringt mig vid två och jag hade inte hört det??? Mycket märkligt jag var ju dessutom spiknykter?efter det var det svår att sova. Fantasin skenade iväg. Hon hade ju trillat på torsdagskvällen och var på akuten igår fick handen lindad och fick antibiotika. Läkaren sa att hon skulle åka in om hon fick feber. Till slut somnade jag men då har vår hund Bella hållit på...så nu känner jag mig som en trasa?fast hur hade jag inte känt mig om jag dessutom druckit alkohol?!?!

Nu ska jag ta min dödströtta kropp, ta på mig träningskläder, ta m Bella och få kroppen att vakna upp under en promenad vid Vänerns strand.
Kanske tar jag en ”höneblund”, som du brukar säga Andrahalvlek, under dagen?

Önskar er en fin lördag??

..men vem räknar...?

Jag vet inte vad det beror på, jag har ju haft uppehåll förut men åh så ovanligt snabbt dagarna gått nu..

Jag har märkt en förändring i min inställning till drickat, speciellt när jag är med min man.
Innan drack jag alltid ikapp med honom så att det skulle bli "rättvist". Tog han ett glas vin, ja då tog jag också ett glas vin, för boxen var betald med gemensam kassa och tänk om han skulle få mer än jag? Det var enormt stressande..

Någonstans på vägen, bara nu den sista veckan, jag jag släppt på rättviseräknandet. Det är helt sjukt vad det har tagit energi från mig, att hålla koll på! Jag har nog inte fattat det...

Igår förklarade jag för mannen, att han kan ta vinet i kylen när han vill.. och jag kände inte ens att det var orättvist! Det låter fånigt och dumt, men oj, det slog mig nu, vilken insikt! Att det har påverkat mig så...
Jättemärkligt!
Och skönt, nu kan jag låta det vara.

Igår njöt jag en alkoholfri öl på balkongen. Det smakar lika bra som vanlig "alkoholfull", och jag älskar känslan att vara utsövd, utan ångest, utan svett och darrande händer på morgonen.

Jag ska inte sätta några mål långt framåt i tiden, ska fortsätta vara här och nu, idag. Och idag ska jag inte dricka. Det känns så bra.
Och jag fortsätter att läsa inlägg. Vissa peppar mig, vissa gör mig ledsen, och andra avskräcker mig.

Jag är dålig på att lägga kommentarer men jag följer flera här på forumet och ser hur mänskliga vi alla är. Starka och svaga, det kommer och går. Men det känns som att vi inte ger upp. Vi kommer igen. Och det är skönt att ha i bakhuvudet.
Kram på er alla där ute.

Humöret är verkligen en färskvara på sätt och vis.
Från att ha varit på hyfsat bra humör när man lägger sig på kvällen så kan man vakna upp sur och grinig och fattar ingenting..?? Tillvaron känns plötsligt grå och dyster....
Och det märkliga är att man blir lika förvånad varje gång!
Ibland går det ju att hitta en förklaring som att man sovit illa eller drömt något jobbigt.
Men lika ofta så går det dåliga humöret eller ledsenheten inte att förklara..?
Så det är väl bara att genomlida och komma ut på andra sidan. Och hoppas att det går över på en dag eller två.
Och då är man väldigt glad för att man inte drack i det där gråa rummet man befann sig i...?

Önskar dig en skön helg!?☀️?
Kram ?

Jag har inte barn eftersom jag levde med en man som drack. Trodde jag kunde få honom att sluta. I 6 år trodde jag det. Han lovade ju att vi skulle bilda familj sen, när businessen gick bra. Det gjorde den aldrig under vår tid. Jag fick försörja honom och jag var på väg att skriva att jag var naiv. Men det var jag inte. Jag var medberoende utan att förstå det. Eftersom jag själv varit sjuk med psykisk ohälsa och blev frisk så ville jag att han skulle vilja bli en pappa, då han skulle behöva ta stort ansvar så jag fick sova. För lite sömn triggar mig till uppvarvade skov. Min psykiater sa att jag var medberoende och jag prövade aktivt bli av med mitt medberoende och söka vägar. Gick till al-anon, terapeut inom beroendevården, stod i köer länge, pratade med en vän som har en anhörig som dricker. Fick tips om att gå till psykolog och det tog ca 1,5 år totalt, jag stod i kö länge. Där lärde jag mig att sätta gränser och han ville flytta. Äntligen! Blev jag fri från honom. Jag kunde inte kasta ut honom.

Jag tackar mig själv varje dag att jag gjorde den här resan på det sättet som passar mig och min räddning för att upptäcka allt detta vara att jag utbildade mig till mindfulnessinstruktör och började meditera regelbundet för flera år sedan.

Jag vet inte din erfarenhet av alkohol i andra relationer. Jag hade en vän i tonåren som var alkoholist och jag bröt med honom, då jag inte visste hur jag skulle hantera det. Nu har han nyligen hört av sig och han går på AA möten och jag uppfattar honom som nykter. Men jag vet inte. Han har barn och jag minns hur han ringde vår gemensamma vän och sa till henne hur han gick med ett barn i varsin hand och han var packad. Han har gjort insikter som han vill berätta för mig och jag ska träffa honom och lyssna. För att vi var bästa vänner. Då kunde jag bryta eftersom han ringde och väckte hela familjen flera helger.

Då tänkte jag på att någon borde orosanmäla till socialen. Men jag orkade inte då. Jag hade fullt upp med mitt eget medberoende.

Idag är min längtan till barn förbi. Och jag har försonats med det. Jag lärde mig att sätta gränser och jag lever precis det liv som jag önskar leva idag.

Jag tror att du behöver göra din resa, som den passar dig.

Men att orosanmäla till socialen och få stöd av samhället är en bra början. Liksom att skriva här. Och läsa om andras erfarenheter.

Det låter inte hållbart med två små barn och din oro. Liksom en förlorad nattsömn är inte bra. Särskilt inte om en förlorad nattsömn upprepar sig.

En läkare på vårdcentral kan också vara en bra början. Det finns många kontakter att prata med och oftast behöver du gå till en läkare först. Och jag skulle rekommendera dig att ta reda på en AT läkare om det finns. De är extra noggranna och har mer tid för alla patienter.

Lördagmorgon

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig när jag tidigare denna sommar startade tråden här - tredje gången gillt kanske. Men att det var nog, att jag var tillräckligt less, tillräckligt trött för att göra ett till försök, lite mer på allvar. Det jag förväntade mig var nog att jag skulle kunna hålla upp och låta bli flaskinköpen. Det gick inte på första försöket, hade ett uppehåll på en vecka innan jag "råkade" trilla dit (för jag ville och gick med på rösterna i huvudet), men sen har det ju faktiskt gått som tåget.

Mycket annat har blivit bättre, inte EXTREMT mycket bättre, men jag har nog mer pengar på banken ;-), sover bättre och vaknar lite mer utvilad, det är lättare att hålla koll på vad jag äter, mycket lättare att ha rutinen att träna (inget kommer vägen, oavsett om det är bakfylla eller drömmar om att köpa mer öl), det är också mer givande vara med de få vänner jag har, och med syskonen, jag är inte på väg någon annanstans.

Även om allt som jag hittar på inte har guldkant på sig är det ändå viktigt fylla på med bra aktiviteter - alltifrån umgänge, bokläsning, filmtittande, fysisk aktivitet, städning ;-/, eller bara sitta och lata mig. För det ger motkraft mot alla tankar som kan leda in tillbaka till flaskkramandet, saker som "det är trist", "meningslöst", "kan unna mig" och så, blir ju mindre intressanta om mitt liv faktiskt ligger och bubblar på några plusgrader ganska ofta.

Jag har mindre bråttom och är lite mindre stressad. Allt behöver inte hända nu, livet måste inte vara superfyllt av aktiviteter, som i går kväll, fredag, jag hade jobbat hela veckan, var lagom nöjd o seg. Efter jobbet blev det en joggingtur i skogen - som delades med något Coronasäkrat evenemang eftersom delar var avspärrat "max 50 får finnas här" stod det på en skylt. På kvällen blev det balkonghäng med lagom mycket musik på stereon, och läsandes lite böcker, surfandes för att göra lite omvärldskoll. Sen somnade jag tidigt, så skönt :-)

Det är lite oklart vad jag ska göra idag, men ska åka förbi en av bröderna för att låna ut en borrmaskin, och troligt stanna där en stund o busa med barnen. Sen tror jag att jag ska ut och paddla. Det har inte funnits tid för det riktigt ett tag, men "paddeltarmen" drar, speciellt som jag råkade språka en stund med en kajakpaddlare igår när jag satt och åt lunch, det är alltid kul prata med "gelikar" som förstår tjusningen och charmen :)

Men först, ska kaffet drickas upp, frukost göras, och naturmorgon på P1 lyssnas klart på..

Ha en bra lördag.

Hoppas du får en riktigt fin helg med aktivitet och vila... kanske någon höneblund? vädret är ju fantastiskt, bara att njuta☀️?
Kram?

Beklagar sorgen kaveldun ??

Hej jag har länge insett att min sambo har det svårt med alkoholen. Men det är först nu när vårt andra barn har kommit till världen som jag inser att det är ohållbart. Innan har jag alltid hittat på ursäkter för honom. Och övertalat mig själv att när det väl gäller så är det klart han finns där. Men det gjorde han inte. Han har druckit sig berusad och sovit med vårt stora barn när jag har haft fullt upp med den lilla. När jag väl satt ner foten ordentligt erkände han att han hade problem och skulle sluta dricka i närheten av barnen, men sen börja han sakta öka mängden igen. 3 st 3,5or, 6 st 3,5or 3 starköl. Jag går sönder av att alltid behöva ha ont i magen, vara spänd och orolig. Är det idag han kommer gå över gränsen igen? Var det en ölburk jag hörde öppnade sig? Ligger vaken på natten och kan inte slappna av. Är rädd för vad som ska hända om barnen är själva med honom ifall vi har delad vårdnad. Han skulle aldrig bli våldsam eller något sådant mot varken mig eller barnen. Men är rädd att han ska bli full när han har dem.

Tack för fina svar.
Det med brev var en bra idé, kanske utvecklar det lite med att spela in en videosnutt.
Hur som helst så känns det inte alls som en besvärande tanke längre.

Idag har var en dag då jag ägnat mycket tid ute i naturen, ensam med mina tankar. På ett bra sätt, har tänkt positivt framåt och inte vart negativ, destruktiv och grubblande.
Jag har tänkt mer på vad JAG vill, vad JAG behöver och vad JAG kan göra.

Sen ligger jag här nu igen och kan verkligen inte sova utan alkohol eller droger. Men det blir bättre med det säger dom.

Kunde inte hålla emot i dag var tvungen dricka för komma ner i varv. Jag gick på I 180 och de måste ske något hela tiden idag. Var så speedad så manhade kunnat tro jag tagit andra saker än alkohol. Och jag känner att jag fixar inte va nykter i morgon. Finns så mycket som jag inte kan skriva om här el berätta för sociala. Och de på Behandlingsgruppen har inte hört av sig. Måste ringa dit på måndag om de inte hör av sig. Ska försöka sova nu bliven lång dag imån.

När jag senast va på avgiftning hade soc sagt till mig kom nykter ok, de va ett helvete men så länge du inte blåser jätte mycket är man välkommen (såvida de inte är fullt) men man får inte blåsa för mycket. De ber de en komma tillbaka dagen efter. Blåste över 3,0 en gång fick tillbringa natten på tnc (tillnyktringsenheten,) de va ingen hit. Värsta ångesten och ingen alkohol el medicin. Vet de som blåst över 2,0 som inte heller vart välkomna förens dagen efter. Sen beror de på om du söker till psyk el som i Gbg där Nordhem/stigbergskliniken ligger. Psyk då hamnar man på observation ibland tills man anser man kan få komma upp till en beroende avd el vanlig avd om beroende är full men återigen beror på platstillgång.

Så drick då du precis härdar ut men som sagt vissa ställen kräver man blåser snudd på noll. Ring och fråga. Du måste uppvisa symptom på abstinens oftast för komma in som tex skakningar, hög puls mm. Väldigt olika sen hänger de på hur många platser de har då är de den som har svårast abstinent som får tex företräde vid ont om platser. Nu när jag sökte hade enna kliniken sem stängt, fullt på beroende psyk en plats kvar och 4 i väntrummet. Jag fick platsen. Och jag tror inte de 3 andra mådde speciellt bättre än mig. Här kan man inte bli lovad plats för de mesta utan man får ställa sig i kö och vänta flera timmar med undersökning sköterskebemanning sen läkarsamtal. Och under dessa timmar får du inget mot abstinensen utan de blir först när du blir inlagd. Lycka till väl på plats blir du hyfsat medicinerad men de trappas ut fort så du är beredd på det efter 5-7 dar brukar msn anses va avgiftad och får åka hem el nu vad planeringen är

Så plågsamt för dig, verkar som allt ansvar vilar på dig och dessutom är du maktlös. Det är ju enbart din pappa som kan ta beslutet att din bror inte får bo där.

Vad det gäller pengar från soc. så får han hyran betald om den inte är för dyr samt 4050 kr/mån. Möjlighet finns att söka mer pengar till vissa saker som anses nödvändiga. Inte mycket, men samtidigt om man drogar räcker väl inte pengarna ändå. Din bror säger att han inte kan jobba och att han har läkarintyg på det. I så fall får han söka sjukbidrag ich då blir det lite mer pengar, men som sagt ska man köpa droger så räcker ju inte en vanlig lön heller.

Är nog väldigt viktigt för dig att du får stöd i någon form, kurator, psykolog, alanon, anhörigprigram t.ex. Väldigt viktigt att inse vad som är möjligt för dig att göra, vad kan du påverka? Inte så mycket och förstår det är plågsamt att se att din pappa blir lidande och inte kunna göra något för att förändra situationen. Sök hjälp för egen del är mitt råd.

För min del har jag fått veta att min son är försvunnen, dock endast ett dygn, men det räcker för att jag inte ska kunna sova och för att all lust och glädje ska försvinna, som att bli dränerad på all sin energi. Han m0dde så dåligt innan och det skrämmer mig. Vet inte hur plågad och orolig din pappa är p.g.a, din brors missbruk. Ibland har man dom hellre hemma även om det inte är bra. Man slipper i alla fall oron för vad som kan hända när man inte är där. Ta hand om dig och se dig som den viktigaste personen i ditt liv. ❤

Vad ledsamt att höra, sån sorg. Vi är inte många som behöver ställa oss upp som gudmödrar annat än lite presenter och spa. Men nu krävs förstås mycket av dig. Sån tur att du har orkat finnas för dem, och utan alkohol tycker jag låter som en bragd. Hoppas, tänker jag då du orkat skriva här, att du nu kan hitta lite tid för dig.
Igår var jag förbi mitt kaveldun-ställe och här växer de höga nu. Har spanat efter dem, och dig, men det är faktiskt först l dagarna som de växt sig högt över vassen, och diket. Välkommen hit igen, be inte om ursäkt. Vi är så tacksamma att du tittar in, trots allt som hänt.
Att skriva beklagar och glad i samma mening känns inte koscher men glad att du är frisk och stark.
Att vara med barn i deras sorg kräver otroligt mycket av oss. Du fixar detta. Vi är här. Kram så länge, skriv bara när du orkar! ??

Om du ska få hjälp att klara dig igenom abstinensen på måndag så är det nog klokast att dricka lite i helgen, precis så lite som krävs för att slippa värsta abstinensen. Du får det nog tufft ändå kommande vecka.

Använd forumet för att skriva ner dina tankar och känslor, om missbruket och nykterheten. Det är bra att gå tillbaka till sen, när minnet bleknar.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram ?