Senaste kommentarerna i forumet

Ännu en semesterdag har passerat och jag har upptäckt att
- det går bra att gå på uteservering mitt i sommaren och INTE dricka vin
- det går bra att köpa alkoholfri öl o cider och ställa i minibaren på hotellet
- det går bra att gå på middag på restaurang med vänner/familj och beställa alkoholfritt och låta de andra dela på vin (och jäklar vad mycket billigare det blev!)

Min semester styrs inte av alkoholen och jag har det så bra!
Min dotter verkar så glad och avslappnad och jag är så stolt över att jag kan ge henne detta, där hon slipper vara orolig över vad jag beställer in eller plockar i minibaren.
Detta är så stort för mig!

Hur gick det?

Dag 50 tror jag detta är, och nu är jag ganska trött mot tidigare morgnar. Vaknade förvirrat av väckaren då den spelat radio en god stund, men jag lyckades åtminstone kravla mig upp och dricka ett par koppar kaffe. Det blev bil till arbetet idag... Tröttheten släpper nog på en stund.

I mitt "gamla" liv hade jag tänkt, aha, jag ska ta bilen idag, då måste jag ta med mig en ryggsäck, ta med lite vatten, kanske datorn, så jag kan vara lite fri och göra något roligt efter jobbet.

Fast det jag tänkte var ju alltid - med ryggsäcken med då kan jag gå in på bolaget och stoppa påsen med ölflaskor i denoch få upp flaskor in i lägenheten utan att någon granne överhuvudtaget ser. Det gällde alltid att gå lugnt och stilla, kanske trycka någon jacka eller mössa mellan flaskorna, för de fick ju inte låta....

Den tanken hade jag inte alls nu, utan tog bilen bara för jag var trött, kanske tvätta den efter jobbet, eller bara åka hem. Men tänk vad man kan planera för "failure", en hel del automatiskt av bara farten, inte konstigt saker blev självgående.

Hoppas alla får en ganska okay dag. Och att vi slipper för mycket regn :)

...för ditt svar! Jag är nu inne på dag 14 och det har gått lättare än jag förväntat mig, förmodligen för att min man också är alkoholfri. I helgen ska vi på kräftskiva, det blir en stor utmaning. Både jag och min man är partymänniskor som förväntas vara fullast och tokigast. Undrar hur det blir i år, jag SKA vara nykter...känns som att jag kastar bort alldeles för mycket om jag bryter detta nu. Jag ser så vansinningt mycket fram emot att må bättre, få mer energi och bli en gladare människa (framförallt en bättre mamma).
Tack för pepp ❤ kram

Tack alla❤ Det är så gott att ha någonstans att skriva av sig och att ni alla förstår. Jag har en nära vän som jag kan prata med och som sitter lite i samma situation som mig så hon förstår mig väldigt bra.❤

Undrar bara hur det går det för dig Ensam?

Återkopplar till det du skrev den 5:e. Jag hade också lista att göra före semestern, och jag har en lista att göra innan semestern är slut. Jag brukar skriva sådana listor, de kan vara bra.

På senare tid har jag insett att de inte alltid är bra. Kanske mer till för att inte slutföras så jag kan racka ned på mig själv för att jag inte hann, inte orkade, inte kunde göra klart. Orealistiska listor med högt ställda mål är jag bäst på, som till exempel min "sommar-bucketlist". Jag har slarvat bort den, det är nog lika bra, annars kommer nog hela sommaren te sig som bortkastad.

Du behöver inte heller känna dig nedstämd över att du inte fixade sakerna på din lista. Man får se dem som en målsättning och inte något definitivt. När jag är riktigt nere och känner mig överväldigad av sysslor skriver jag första raden "Skriva klart en att-göra-lista" med en checkbox som jag får fylla i direkt när jag är klar med listan. Då har jag utfört åtminstone en punkt :)

Tänker på det där du skrev om din mor och vikten, att din mor har bantat hela livet säger kanske en del om hennes inställning till mat och förhållningssätt till sig själv. Det är jobbigt att aldrig vara i balans och känna skuld för att man unnat sig under helgen och kompensera med dieter i veckodagarna. Gå ned i vikt och andra livsstilsförändringar gör man för sin egen skull. Lite rund och sund funkar också.

Vill också skriva att jag tror du är nära en positiv vändpunkt och ny riktning i ditt liv. Det kanske inte känns så alltid, och förstår det måste vara tufft nu när jobb dragit igång igen, även om rutiner är skönt och jag ser själv fram emot när jag börjar jobba igen. Men nykterheten, din npf-utredning som är på gång, kostförändringar, lägenhetsprojekt! Det är kämpigt, men du är på rätt väg. Och jag är glad över framsteg du gör. Och tycker du gott kan känna dig stolt fastän du inte alltid får ut exakt allt av dagen du från början ville eller tänkte.

Ta hand om dej

Hej alla och tack ni som skrivit.

Kör en uppdatering så ni inte tror jag gått förlorad samt att få ur mig lite tankar.

Har varit bortrest ett tag, men jag är fortfarande nykter!

Med tolvslaget är fredagen inledd. Håller jag mig nykter även detta dygn är det dygn nr 28. Hur ska man räkna egentligen? Jag räknar från och med första dagen jag blev nykter, men kalendermässigt är det först på lördag som det gått fyra veckor. Oavsett så är det helt otroligt, detta kunde jag inte tro för en månad sedan. En dröm var det då.

Även om de fysiska och psykiska förbättringarna känns jäkligt små ska jag inte sticka under stol med att det även finns en del positivt.

Jag gillar allra mest att inte bara ha alkoholen att se fram emot under dagen - positivt!
Jag gillar verkligen inte att vissa dagar ser jag inte fram emot någonting alls, vaknar och det finns ingen, absolut ingen tröst som väntar framåt kvällen - säger sig självt!

Jag är arg för jag fortfarande kan känna mig bakfull när jag vaknar.

Jag slipper känna mig törstig som en öken när jag går upp. Och den senaste veckan har jag inte vaknat vare sig mitt i sömnen eller på morgon av att jag måste springa och pissa.

Jag har heller inte slösat bort pengar på sprit och har hållit hårt i plånboken så inga onödiga köp, +1500kr!

Kanske känner mig piggare. Ibland... För jag känner mig något gruvligt trött också.

Satt och beundrade stjärnfallen i min ensamhet nu de två senaste nätterna i mörk, tyst lantlig miljö.
Tårarna kom lite smått andra kvällen efter alla idiotiska och naiva önskningar jag gjorde till vart enda stjärnfall jag såg, och de blev många kan jag säga. Önskningarna var få, mången upprepning om att få må bättre, att saker och ting ska lossna för mig, att någonting någon gång ska gå bra för en gångs skull, att få fortsätta vara nykter, få slippa ångest, att det kommande hälsobeskedet för min närstående ska vara bra. Kunde låta fantasin skena och tankarna for iväg om en saga om lille Kalle som bara har en önskan, och hur Douglas Adams måste tänkt när han fick idén till HHGTTG, han var visserligen plakat där han låg och kollade upp mot stjärnorna...

Hursom så kände jag mig lättad efteråt. De tvära känslomässiga kasten kommer kanske inte riktigt lika ofta längre? Och att tänka tillbaka på nätterna nu känns bra.

Jag fortsätter att äta så nyttigt som jag kan, förstår och orkar med. Gör det någon skillnad? Det får man hoppas, annars är det bortkastat. Fast då vore det bortkastat att vara nykter också. Och motsatsen sliter ju om något.

Ser fram emot middagen jag ska laga imorgon.

Detta har gått väldigt lätt och bra hittills, men också väldigt svårt!

En återkoppling till hur illa det varit för mig: "För män innebär en konsumtion över 14 standardglas per vecka en förhöjd risk. Intensivkonsumtion är mer än 4 standardglas per tillfälle."

Jag har druckit cirka 29 standardglas per vecka om jag räknar förlåtande. Jag vet att det egentligen är mer än så. Mer än nog oroväckande för att jag ska hålla mig motiverad.

Om ett par veckor ska jag be om att få göra en lite grundligare koll på blodvärden, vitaminer etc. Vågade inte be om det före jag blev nykter, rädd för sanningen, rädd för komplikationer för att vården inte klarar hantera vetskapen utan att kategorisera mig, rädd för att jag ska vara i ett tillstånd som är irreversibelt. Sistnämnda kan man ju vara fortfarande, men med sex veckor nykter i bagaget tänker jag det finns kapacitet att hantera det.

återigen tack för allt stöd.

Detta tar aldrig slut!! Orkar snart inte med något mer,.. känns som gränsen börjar bli nådd!!
Allt är så sjukt jobbigt!!
Skriver mer en annan gång..

Så frisk och sund du låter JAG VILL INTE MER kan man vara mer tydlig. Som anhörig/medberoende fick jag i ett anhörigprogram lära mig att man ska svara ja på alla dessa frågor innan man bestämmer sig.

VILL JAG DET HÄR?
KAN JAG DET HÄR?
ÄR DET BRA FÖR MIG?

För din del är det stopp redan vi första frågan så du kan skippa resten. ❤

Så bra, du tar nya steg. Jag önskar dej kraft och uthållighet, en dag i taget!

Vad skönt att du kunde säga vad du kände till din terapeut, och att du fick gehör ❤ jag vet nog ingenting om framtiden hos terapeut varken för mig, han el oss, vi är som inte där än. Man hoppas väl att dom har nåt form av fe spö som i askungen och sen blev allt bra. ?
Skönt att hans drickande idag inte "tar" dig, sov gott ?

Jag inbillar mig att det är som med sorg kanske. I början ständigt närvarande, sen bara vid vissa tillfällen och sen ytterst sällan och inte lika smärtsamt.

Varje situation och reaktion som tidigare har förknippats med alkohol måste programmeras om. Det kräver aktiv handling tills det blivit en ny vana som kan tankas ner i det undermedvetna.

Det kräver en del jobb, men det är så värt det. Jag bestämmer i mitt liv. Inte alkoholen.

Kram ?

Hur gick det?

Jag har idag " ställt terapeuten mot väggen" och berättat om min frustration över missade tider vi bokat.
Jag uttryckte mej så ödmjukt och inkännande samtidigt som jag sa hur det påverkar mej.
Hon bad om ursäkt, jag tror att hon förstod.
Så, jag fortsätter de samtalen, samtidigt som jag vill söka vidare om kanske en annan inriktning kan vara bättre. Svårt det där.
Men jag är inte rädd att prova och jag har lätt att uttrycka mej och får oftast en snabb och nära kontakt.
@backen123 jag blir glad att höra att du hittat bra terapeut. Parsamtal låter som en dröm för mej. Men jag försöker nu ha fokus på mitt eget mående och beteende. Orkar inte bli upprörd just nu över makens drickande.
Lite förvånad över det,faktiskt.
Han hade 3 nyktra dagar den här veckan. Nu har han börjat igen. Jag bara konstaterar det. Känner inte nåt. Hm, avtrubbad? Fått distans? Eller helt enkelt lyckats med att vända fokus mot mej själv?
Spännande att leva, utforska sej själv och försöka förstå.
Sen, ska jag vidga utforskandet, inte nu, utan när jag själv mår bättre

Hej. Har varit nykter för 9 månader innan jag drack 6 veckor sen. Drack en kväll men har inte drickat mera. Har haft Peth prov Onsdag 12/8 och jag är så rädd att det bli inte godkänd. Jag får inte överstiga 0.05 %. Va tror ni? Kommer det bli negative?
Tack för hjälpen.

Läs upp det för dem och ta det från där. De kommer att bli överlyckliga för att du bestämt dig för att bli nykter!

Kram ?

Ja varför förstår dom inte, sägs att dom gör det och därför blir dom värre och värre. Skammen och skulden blir större, och vi får utså ännu värre saker ju längre tiden går. Man får försöka hitta kraft i vänner, anhöriga och göra bra saker med barn och för sig själv, det är nog det ända. Och hoppas en högre makt kommer till undsättning med kraft och mod, jag tycker sinnesrobönen är så fin. Kämpa ❤ vi är många här som vet hur det känns och det kan vara en lättnad ibland och glöm aldrig att det är inte dig det är fel på ?

Det är så viktigt att få stöd. Både genom att dela erfarenheter men även bara genom att sätta ord på det som är.
Har du någon i din närhet som vet hur ni har det?
Jag hoppas att du har möjlighet att träffa och få stöd av nån i närheten också
Så våga gå vidare med ditt behov av stöd ??

Jag har varit helt nykter i drygt 7 månader nu. Den i särklass längsta nyktra perioden jag haft sedan jag började dricka för ca 30 år sedan. Nu vet jag inte hur långa nyktra perioder du har haft men för min del så började det lossna ordentligt efter ca 3-4 månader. Det sista rastlösa skavet försvann och vanan att göra saker i nyktert tillstånd stabiliserade sig. Tiden har gjort underverk. Viktigt för mig har varit att aktivera mig, göra saker fast det har känts ovant och nervöst innan. Jag har många gånger blivit förvånad över hur kul det är och inte alls jobbigt, trots avsaknad av alkohol. Jag har också blivit väldigt lösningsorienterad och blir inte arg och irriterad på saker som inte går att göra något åt. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att jag skulle må så här bra och trivas med livet som jag gör nu. Så mitt råd är, håll ut, ha tålamod, låt tiden jobba. Du kommer inte ångra dig.

Ha det bra! /Torn

Tänker som Jasmine och hoppas allt är bra med dig. Du behöver inte känna dig nedslagen för en liten "paus". Fortsätt kämpa! ?
Du vet vad du mår bäst av?
Kram ?

Nu har jag dessvärre inget bra råd om hur du ska prata med dina nära. Men de som är nära brukar tåla allvar och detta är ju allvar. Det är ju som vi pratade om igår din stund på jorden och ser överskuggar precis allt annat, vad andra kan tänkas tycka är ju då väldigt sekundärt.
Sen är vi ju människor med skam och skuld och ansvarskänsla. Men det viktigaste ansvaret är ju att du blir nykter och fri från piller så att du kan vara nära på riktigt.
Jag tror du löser det hela med dina insikter. Det tar dig en bit på vägen och det är stort! ?

... och ingen annan har egentligen med att göra vad, om, och varför inte du inte dricker.
Jag körde ”vit månad” sedan ”tre vita månader” nu i om corona konfronteras jag ju inte så ofta. Men ett nej tack, gärna något alkoholfritt duger ju bra har jag märkt.
Är du hemma behöver du dessutom inte blåsa fanfar när du häller upp till dig själv. Om du inte vill alltså.
Å andra sidan kanske det är helt rätt med tanke på vilken bragd det är med 19 dagar nykter!
Heja dig! ?

Tack Jasmine ? allt är inte lugnt men jag är ok och har faktiskt 14 vita dagar idag?
Har varit ledig idag och umgåtts med goda vänner ute i skärgården.☀️⛵?
Så nu ligger jag i sängen med solröda kinder och är ganska mör.
Vad bra att du har gjort den första veckan!!???
Kram och godnatt ??
?

Har vart på ett AA möte nu ikväll, det var ganska mycket folk där och många som vart nyktra i många år.
Det kändes bra att höra alla positiva effekter som de upplevt sen de blev nyktra. Jag kände en släng av avundsjuka till vad de åstadkommit och hur bra de får må.

Jag har en ångestgrej att ta tag i snart,och det är att erkänna för alla nära som inte vet hur illa det är, att berätta att jag ska in på behandling och kommer vara borta i ca 5 veckor. Hur gör man?

Kilona verkar ha flyttat till mig.?.Jag har suttit mycket i sommar..Inte vardagsmotionerat som jag brukar..Byxorna sitter inte skönt..Men den lilla magen försvinner nog när jag kommer igång..Jättetrist med sjukdom och viruset..Men vi får hoppas det blir bättre framöver..Huvudsaken är nykterheten..Varm Kram???