Senaste kommentarerna i forumet

Fredag, jobbat natt uppe tidigt. Strålande dag igen, köpte kräftor o räkor till ikväll, kontinental känsla i kroppen, visst fasen ska vi väl ha några långhylsor till kräftorna?! Nej!! Men fasen, grunda på altan innan... må gott. Nej!!
Det blev en inre strid idag, löpturen gjorde mig gott. Men den här inneboende rastlösheten har i många år varit ett skäl till att korka upp. Får jobba med mig själv hela tiden.

..med det. Jag hanterar det på lite olika sätt. Försöker ta en promenad ibland, laga lite extra god mat, lyssna på ljudbok eller pod, hälsa på någon, ta en tur med bilen och titta på något trevligt, meditera, gå på AA-möte, åka och simma eller åka och vara ensam bland folk typ café. Även om mycket av det jag beskriver ovan tar emot innan, så blir jag alltid nöjd efter och känner att jag gjort något meningsfullt. Jag övar varje dag på att komma över mina egna trösklar.

Nu ringer han och jag hör att han är onykter. "Jag är snart hemma" säger han och jag bara känner att det låter som ett hot. Han skulle åka hem och fixa ett sitt liv var dealen. Trodde dock det skulle ta ett litet tag före han lät alkoholen ta tag i honom men det tog inte många dagar. Han måste höra på mitt tonläge och min röst att jag tar avstånd, men han bara lådsas som ingenting. Har inte sagt detta till någon, tänker att det får jag göra längre fram. Känner ett tryck över bröstet konstant... Besvikelsen är stor. Jag måste sopa ekonomiskt nu, idag kom en till överaskning. Han bara lämnar och låter mig fixa. Inte ok åt ngt håll. Så svårt detta är...

Livet tuffar på, inget som skaver, inga ups and downs heller. Det är väl så ibland, som en raksträcka liksom. Varken roligt eller tråkigt. Har ju lite svårt med just detta. Vill helst att det ska vara nåt på gång hela tiden. Bra att träna på, får jag tänka. Hur hanterar ni det där lagom? Förut har man ju korkat upp en vinare ..... men det känns onödigt när jag passerar 100 dgr nykter och ska vara så minst 24 timmar till. Jullan

Så kloka råd, jag tar till mig dom fast jag lever med min man. Jag ska försöka att inte vara så öppen, tankarna får aldrig vila. Kan jag, vill jag, är det bra för mig tror jag faktiskt att jag ska skriva på kylskåpet, kanske en väckarklocka för honom också ....
Ni har kämpat så länge, beundrar er så att ni stått ut och står upp för er själva och flyttat.

Välkommen i gänget!
Det känner jag igen. Ibland funkar det, för det mesta spårar det ur. Det är en mödosam väg att bena ut vilken riktning man vill ta. Det enda som är säkert är att stort stöd o tröst finns att finna på forumet här!

Och köpa fin öl så ingen i kassan ska tänka "där har vi någon med begynnande alkoholproblem" - som om de inte sett många gå ner sig genom alla år de jobbat på bolaget...

Tog mig en hamburgare-take-away till lunch och satte mig nere vid älven och åt upp den. På en bänk stod två öppnade ölflaskor, ena full, andra tom. Jag hann tänka både en o två saker som var mindre bra, även om jag nästan är 200% säker att jag inte skulle halsat en öppen flaska... så var det ändå lite irriterande... Sen var fantasin över när jag insåg "det är ju alkoholfri öl". Faran aldrig över gissar jag.

Undrar hur lukten är inne på bolaget, men ska inte dit och kolla. Absolut inte än....

Tittar bara in och säger heja. Vad bra det låter att barnen ger dig energi och hjälper dig vilja vara nykter. Hoppas du får lite lugn och ro inuti nu. Du klarar det här!

Välkommen, det är vi många som känner igen härinne. Jullan

Ja åter i vardagen, känns både bra och inte. Vet inte om det varit en helt vilsam semester heller, lite sviter i Corona är det allt. Fint att det känns naturligt att prata om sitt icke drickande, jag upplever inte heller det som någon svårighet faktiskt, det är mitt beslut, mitt liv. Ingen som ska ifrågasätta det, det är heller ingen som gör. Ha det bäst. Jullan

Det är en djävulsk sjukdom alkoholism. Tar, förstör, ödelägger o tar livet av folk. Det är en besatthetens sjukdom som man kan hålla i chack om man väljer att inte dricka. Många av oss behöver hjälp o stöd för att lyckas, och även med hjälp är risken för återfall aldrig långt borta. Som medberoende behöver man oftast också hjälp. Kika in på sidan för anhöriga. Kram

Det verkar finnas en röd tråd i beteendet hos alkoholister... Jag bor tillsammans med en man som smygdricker. Han har hållit på i väldigt många år. Jag har lämnat honom några gånger men han har lockat tillbaka mig med fagra löften om att dricka mindre och bara dricka fre-lör. Resultatet är att han har blivit mycket bättre på att smygdricka. Han har börjat få problem med levern och högt blodtryck och han har blivit informerad av vårdcentralen om stödinsatser som finns att få för alkoholmissbruk. För de har förstått att han har druckit mycket och länge, det går inte att dölja då de tar prover. Han har väldiga problem med gikt i perioder, trots att han äter förebyggande medicin. Han har även fått Campral som ska hjälpa honom att dricka mindre. Han anser själv att han inte har några problem och har tackat nej till stödinsatser.
Han har en personlighet som gör att han väldigt lätt blir aggressiv. Detta har gjort att jag sakta men säkert har anpassat mig efter honom. Jag börjar inse det mer och mer. Jag har läst ganska mycket nu om normaliseringsprocessen och medberoende. Han begränsar mig och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag har till och med gjort en polisanmälan om misshandel och väntar nu på att få komma på nytt förhör. Knepigt när man fortfarande är sambo. Han tror att jag har tagit tillbaka anmälan, men så fungerar det inte.
Jag har själv börjat få kroppsliga symtom, både fysiskt och psykiskt. Jag kan vakna av att hjärtat rusar och att jag har en vilopuls på 120 vilket är mycket obehagligt. Jag gjorde ett 24-timmars EKG och det visade att jag både har oregelbundna hjärtslag och för hög vilopuls. Jag har även kronisk migrän.
Han säger till mig att livet inte blir roligare än så här. Jag frågar ibland varifrån alla ölburkar kommer och då säger han att han inte vet. Nähä?
Jag undrar varför det är så svårt att lämna en sån här man? Jo, när han är nykter och "snäll" så säger han att han älskar mig över allt annat och inte kan leva utan mig. Han säger också att jag inte kommer att få det bättre om jag ska bo ensam. Han säger också att han har "ansvar" för mig. Ibland känns det som att han äger mig.
Jag tror att jag är hjärntvättad.

Hej o välkommen, vad bra att du hittat hit. Läs andras trådar så finner du säkert nåt som passar dig. Angående värk o a finns det en del att läsa. Bla att värk blir värre av a. Kanske inte i direkta läget, utan det kommer efteråt. Hela kroppen blir ju påverkad i negativ riktning, muskler, leder, blodet osv. Kanske det kan få dig att ta en dag i taget och ta hand om dig utan a. Då kan du jämföra oxå, hur det känns i kroppen en tid utan a. Är helt säker på att du känner mindre värk över tid utan a. Som förstör kroppen. Jullan

När det har gått en månad så säger du bara att du märkt att du mått så jäkla bra så att du kör vidare på det nyktra spåret. Och det kommer också vara sant.? Jag märker också att folk generellt dricker mindre när man berättar hur bra man mår utan alkohol. Win-win alltså. En del har även bestämt sig för att testa en period helt utan alkohol. Tror dock att detta kan vara lite åldersrelaterat. Kan vara skillnad om man varit yngre, typ 25 år. Nu är jag 50 år och de flesta som jag umgås med är i samma ålder.

Bra jobbat, det här går ju lysande!

På plats på jobbet fysiskt idag. Har småpratat med tre sommarvikarier hittills, vars sista jobbdag det är idag. Piggade upp mig enormt ?

Sovit bra i natt, trots 30+60 min höneblund under gårdagen. Märkligt att jag är så trött. Trodde jag hade kommit ur det träsket. Men det är miljoner gånger bättre att faktiskt kunna sova än att inte kunna, så jag beklagar mig inte.

Ikväll byter dottern hem så det blir nog grillning på verandan och kvällsdopp i sjön, nice ?

Kram ?

Skriver detta medan jag väntar på att äggen ska koka. Jag är helt galet glad för denna sommar och vad härlig den är! Sommaren går så fort och ändå så långsamt samtidigt... idag är min sist semesterdag på min långa semester. Jag har en semesterdag nästa fredag oxå... då jag ska göra nåt mysigt och kul. ❤️

Att jag har 49 nyktra dagar i ryggen känns grymt bra! Min mentala styrka börjar liksom bli stabil, nu kan jag snart lägga på ytterligare vikt känner jag. ?? Tar dag för dag, bestämmer mig inte i förväg hur jag vill göra med alkoholen utan bestämmer det samma dag. Nästa vecka har jag planer för tisdag - söndag varje kväll... som kan (om jag vill) innebära att jag dricker alkohol eller avstå alkohol. Men som skrivet jag tar dag för dag och i mitt undermedvetna är det fritt från ? men jag säger inget till nån annan eller mig själv. Jag är stark och jag vet vad jag vill!

Idag väljer jag att vara nykter i all fall! ??❤️

All denna planering av inhandling. Handla på olika ställen, planera resvägen efter det, passa tiderna, lämplig väska med sig, fundera över mängden och så vidare.

Allt det slipper vi nu, tjoho!

Jag har besökt Systembolaget en enda gång under dessa sex månader för att jag skulle köpa en Oddbird Spumante. Den var god, men inte så god att jag känt behov av att köpa den sen dess.

Minns att det kändes som jag var på studiebesök ? Två hela hyllor med alkoholfritt imponerade på mig. Lukten därinne fick mig nästan att kräkas.

Kram ?

Svinbra jobbat med nykterheten! Man kan inte läsa sig till allt, man måste verkligen uppleva det själv.

Kram ?

Att de själva började tänka på sitt eget drickande alltså. Och det är ju egentligen bara sunt för alla!

Det brukar vara den orsaken som gör att folk ibland tjatar om att man visst kan dricka ”litegrann”. De vill inte dricka alkohol själva. Har inte varit med om det personligen men är beredd på att det kan komma.

Huvudsaken var att du upplevde att du kunde ha lika trevligt nykter, eller?

Det är i alla fall min upplevelse. Förutom den första lite stela kvarten, som är svårare att uthärda spik nykter, så blir kvällen lika trevlig utan alkohol tycker jag. Enda skillnaden är att jag blir trött tidigare på kvällen, och vaknar pigg nästa morgon ?

Kram ?

I början räknade jag dagar, efter 1-2 månader räknade jag veckor, och därefter räknar jag hela månader. Men jag har en app som visar antal nyktra dagar (Nomo Sobriety chock). Idag visar den 187 dagar, tjoho!

Svinbra jobbat med nykterheten!

Kram ?

Välkommen till forumet.

Du är redo att göra en förändring och dra ned på ditt drickande, härligt! Klokt av dig att höra efter vad som funkat för andra. Nu har du skrivit i en gammal tråd i Anhörigforumet, så ett tips för att få mer svar är att starta en egen tråd i det forum här som heter "Förändra ditt drickande".

Ett annat sätt att jobba med din förändring och få verktyg för att nå ditt mål är att göra vårt självhjälpsprogram. Det kan du anmäla dig till under fliken "Program" på sidan. Där kan du också, om du vill, få en rådgivare som ger dig återkoppling på det du skriver och finns där som ett bollplank under en period.

Som sagt, välkommen till forumet, och hoppas att du hittar något här som är hjälpsamt för dig framöver!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

Jag brukar säga till min sambo att du kan väl vara nykter denna helgen och gå inte in på Systembolaget men han gör precis tvärtemot. Hur tänker han när han går in ändå? Jag skulle ju ha så dåligt samvete. Sen får ju jag höra att jag röker så jag är inget bättre än honom.

Tack andrahalvlek! Jag känner mig mycket stolt ?

Tänk att för fyra veckor sedan låg jag här och mådde så fruktansvärt dåligt. Ångest och bakfylla, men jag hade bestämt mig! Och tänk, jag har följt planen!

Grattis till mig!

Ha en fin dag allesammans ❤️

Grattis till dina fyra veckor! Det där med att räkna dagarna gör man på det sätt som känns bäst för sig själv. Jag räknar dygn utan alkohol.

För mig förbättrades sömnen på en gång, men jag har ju också dagar som är sega. Dels för att sömnen blivit försummad när jag drack och dels, tänker jag, för att livet ser ut så. Det vi alkisar generellt är dåliga på är ju att hantera det vardagliga grå livet, att ha tråkigt och diverse motgångar. Jag vet ju inte hur det är för dig, men sånt måste jag jobba med. Jag kommer inte alltid må toppen, hur hanterar man det? Förut har alkoholen fungerat som någon snabbfix, även om den gjorde allt på lång sikt mycket sämre.

Sköt om dig ?

Så var det då dagen efter grillkvällen med vännerna. Ett tillfälle som jag såg som min första större utmaning då jag alltid druckit i dessa sammanhang och det är mina vänner så vana vid. Det har på något sätt alltid varit en självklarhet.
Nu hade jag bestämt mig för att bara dricka alkoholfritt, men hur skulle jag säga detta och hur skulle de reagera?
Jag tog till mig av vissa tips jag fått från detta forum och bestämde mig för att köra hälsospåret. För det första är det ju faktiskt sant eftersom det handlar om min hälsa, men att ”ta en vit månad” efter semesterperioden låter ju lika lite konstigt som det gör efter nyår. Augusti och Januari är de vanligaste månaderna då folk vill ”ta sig i kragen” och förbättra sin livsstil.
Reaktionerna då? Egentligen ingenting eller ungefär ”det låter ju sunt”.
Jag hade inga problem att dricka alkoholfritt medans de andra drack öl och vin så det gick jättebra. Det enda som jag kunde känna var att det kanske hölls igen lite bland de andra pga av mig. Jag inbillade mig att mitt ”hälsosnack” på något sätt gav de andra lite dåligt samvete. Ungefär som att ”Ok, skål då vi andra som är ohälsosamma och dricker vin”. Det var naturligtvis ingen som sa så, utan bara en känsla jag fick, men det kan ju också bara ha varit inbillning från min sida då jag i detta läget kanske är särskilt uppmärksam på andras reaktioner.
I vilket fall så var det härligt att vakna i morse och se fram emot min 20:e helnyktra dag. För så kommer det att bli eftersom jag redan har bestämt mig. Att det är fredag spelar idag ingen roll.
Ha en härligt nykter fredag alla så kör vi vidare ?
En dag i taget!