Senaste kommentarerna i forumet

Hej igen och tack?!
Jag tror (och hoppas) att faktaspåret är det rätta för mig också! Att lyssna på Craig Beck när han förklarar det där du pratar om med det medvetna och omedvetna lät vettigt och begripligt. Väldigt befriande också att få höra att man inte är en ”dålig” eller ”svag” person för att man inte kan sluta dricka. Det diket har jag kravlat runt i ganska länge nu.
Tack igen för alla tips! Nu har jag att göra ett tag?.
Kramar till dig?

Hej Fibblan! Jag tror jag är i ungefär samma läge som du. Just nu hanterar jag löken (och motar risken för återfall) genom lite skrämselpropaganda. Tittade på några filmer på youtube i går på temat "alcohol will kill you", lyssnar på alkispodden och funderar på att plocka fram Skål ta mig fan igen. Har inga bättre tips just nu... Men, jag är sjukskriven och har tid. Skillnad. Försök ta en stund i helgen. Tror du kommer att känna att det blir väl investerad tid!

Kram!

Hur konstigt det än låter så gör alkoholen att du får sämre förutsättningar att klara av jobbiga saker.

Det är alkoholen som skapar ångesten, men vi tror att den dämpar ångesten.

Det är kroppens fysiska sug efter alkoholen som gör att den genom ångesten skriker ”ge mig mer, nu”.

Och när den får alkohol blir den lugn, tills behovet uppstår igen. Och så snurrar den negativa spiralen vidare.

Enda sättet är att bryta helt och stå ut, timme för timme och dag för dag. Låta kroppen och hjärnan läka och så sakta ”återkomma” i ett bättre skick. Många ovanor ska brytas, nya bättre vanor skapas.

Du vet allt det här. Ville bara påminna dig.

Sök på Craig Beck på youtube, han är svinduktig på att påminna också. Kollar ofta på honom. Repetera, repetera, repetera.

Kram ?

På Sturkö utanför Karlskrona finns ett stenbrott där någon för länge sedan planterat just guldfisk. Kanterna är helt raka, helt omöjligt för häger att fiska där.

Där finns i alla fall på en relativt liten yta, kanske 5x10 m, flera hundra guldfiskar. I en massa olika färger och storlekar. Helt magiskt ? De gillar bröd.

Jag har haft akvarium, och att titta på fiskar är rogivande. Jag ska bannemej åka dit i helgen och mata fiskarna ihop med döttrarna.

Kram ?

Förstår du inte mår så bra?
Att du mår som du gör tillhör tillfrisknandet! Så värt att kämpa för. För dig och för dina barn ju. Du gör det så bra. Fantastiskt!
Om du får väldigt jobbiga tankar ta kontakt med sjukvården. Finns hjälp att få.
Kolla min favorit på Youtube om postakut abstinens, kanske det du har?

Stor kram, håll ut det blir så mycket bättre än du tror❤?????

Du har inte haft barnen på jättelänge - och sen har du dem en hel vecka. Inte konstigt att du är trött. Du borde göra som man gör på förskolan, långsam inskolning.

Ring barnens pappa och berätta att det har gått kanon, men nu är du helt slut och behöver vila. Även roliga saker tar mycket energi. Och till slut tar energin slut. Var tacksam och glad för att barnens pappa finns som en resurs när dina krafter tryter.

Det är inget misslyckande, tvärtom. Du har orkat i en massa dagar, men nu tog orken slut. Trappa upp stegvis är bättre för alla parter. Tror jag.

Typiskt beroendepersonlighet - allt eller inget. Det tänket behöver du jobba på också. Tror jag.

Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Som mamma kan man bara initiera samtalet, öppna upp för ett bra samtalsklimat.

Att få höra/lära och sen verkligen förstå är en process som tar tid, men det underlättar om man vet att man alltid kan prata om det. Även när man är på nivån ”jävla helvetes skitpappa”.

Min pappa var alkis och jag kände som barn förstås alltid att han valde alkoholen framför mig.

Jag förstod inte att han faktiskt kunde älska mig, samtidigt som han valde bort mig. Jag kan nästan inte förstå det fortfarande, 50 år gammal.

Jag vet teoretiskt att han älskade mig, och jag såg pyttesmå glimtar av det, men jag kan inte känna att han gjorde. Det är skillnad på vet-känslor och känn-känslor.

Kram ?

Vaknade helt utvilad utan oro i kroppen bredvid min älskade sambo och mina hundar. Solen skiner och idag ska jag se till att det blir en bra dag ??

Tack fina du! Det är så bra att läsa både sin egen och andras trådar. Se hur tankegången är och bli stärkt av det?

Tror min tråd är rätt lätt att läsa, inte så mycket utstickare på andra ämnen. Bara några... som nu på slutet med viktminskning?

Tog år för mig att bli beslutsam och försöka bli nykter för gott. Du kommer också dit. Alkoholen är ingen lösning på något utan ger ett ödelagt liv, som du skriver.

Tack till dig❤?

Idag börjar min andra vecka som nykter och jag märker redan av många fördelar av att helt avstå alkohol. Jag sover bättre, har mindre ångest och självförtroendet har fått sig en boost. ??

Idag började dagen 04.00 när lillgrabben bestämde att det var morgon. Svårt att övertala en ettåring att det är natt när solen lyser... men istället för att släpa mig upp ur sängen efter att ha sovit dåligt så kände jag mig ganska pigg, så vi gick upp och åt frukost ☕?

Under veckan som gått har jag läst en hel del i trådarna i forumet och det känns peppande att läsa hur alla kämpar för ett nyktert och hälsosammare liv. Jag hittar även en trygghet i att det finns ni som faktiskt lyckats och det värmer att läsa om hur mycket bättre ni har det utan alkohol. Tack för att ni finns här.

Önskar er alla en underbar torsdag! ☀️?

Dag 24.
Det har varit ett tufft dygn. Extrem trötthet, yrsel och värk i muskler. Ingen aptit. Orkar knappt med mig själv. Än mindre barnen.

Tankar på livets ändande flimrar förbi. Livet är så skört och är ingen självklarhet...

Vad gör jag nu? Vad ska jag prioritera när inte orken finns?
När man ska ta till vara på livet?

En tidig morgon dag 24

Kram Saskij ?

Hade tänkt att ta en lugn kväll men så kom grabben springande med andan i halsen och sa att han hade hittat en perfekt moped till salu på blocket. Han fyller snart 15 och ska köpa sig en moped. Så det blev till att fixa en släpkärra och köra i väg de sex milen till säljaren, och nu står mopeden i vårt garage.? Hade det varit innan jag blev nykter så jag hade jag inte ”orkat” (läs promille i kroppen) köra dit.

Yes! Skönt att du stannar kvar Se klart.?Kaveldun och Jullan med flera hänger på och Andrahalvlek är kvar åtminstone ett par månader till och funderar på saken har jag läst.?

Jag verkligen älskar Berras veckobrev! Har t.o.m. dröjt mig kvar lite extra på söndagskvällen och väntat på att det ska publiceras.

@Andrahalvlek. Tack för grattis! Nä icke ätbara fiskar, dessutom väldigt små. Ingen idé jag nämner dem vid namn då du med all säkerhet aldrig har hört talas om dem.? Jo förresten, guldfisk var en av arterna, den vet jag att du känner till. Oj, klockan blev mycket, dags att sova.

Ha det gott!

Tack att kikar in! ❤

Ärligt talat så går det inte bra. Inte med något alls just nu. Snart två månaders helvete och fortfarande inget ljus i tunneln. Alkoholen ger en stunds avlastning och ser till att spä på ångesten ytterligare så nästa intag säkras... Ett förfärligt bedrägligt gift.

Har en tanke om att den första juni ska bli dagen jag kliver av den här vidriga karusellen. Tror jag behöver förbereda mig mentalt på att hantera livet utan bedövning. Det kommer bli något av det svåraste jag gjort men det måste gå för familjens skull. Märker av hur jag orkar allt mindre, är tröttare, vresigare och sunkigare. Skillnaden blir att jag kommer få mer ork till annat och förhoppningsvis återfå sömnen. Resten... det kommer vara lika jävligt som nu och jag är så rädd för att hantera all ångest och oro utan verklighetsflykt. Försöker tänka att nu har jag faktiskt flytt i ett antal veckor, det är dags att återgå till vardagen och verkligheten igen. Har en dröm om att klara hela sommaren nykter, det kan faktiskt gå.

Hej Kaveldun! Jag läste ditt inlägg hos Se klart där du beskrev så bra om det här med att ta hjälp av andra och våga säga att man blev lite ledsen. Att inte tro att man klarar allt bäst själv. Du har ju lösningen på hur du vill ha det! Det gäller bara att komma dit, och det är jag övertygad att du kommer att göra. Ju längre tid du är nykter så kommer det komma naturligt. Sakta men säkert. Man vågar mer, bryr sig inte lika mycket om att andra ska blir sura och tänker mer på att man själv ska må bra/trivas. Att vara sjukskriven om man behöver är en sådan sak. Och om det blir för tufft på jobbet, då ber man om hjälp. Blir det orimligt tufft, då kräver man att det ska anställas mer folk. Detta är egentligen självklart, men väldigt många tänker inte så och mår därefter. Man kan/ska inte klara allt själv.
Men detta vet du ju redan nu,och är på god väg att leva efter.?
I mitt tycke är du en väldigt klok person.?

Kram

Jag har varit medlem ett tag men först nu är jag inne & vill dela med mig av min upplevelse. Säkert många som har det som jag. Min man har druckit mer än normalt så länge vi varit tillsammans (drygt 13 år) I februari 2018 försökte han ta sitt liv med tabletter & alkohol. Han mådde psykisk dåligt & jag hade länge befarat att han skulle "gå in i väggen" Efter det var han nykter i ca ett halvår. Vi började träna & äta bra & vi gjorde det tillsammans. Jag upplevde det som att han mådde bra. Det gjorde jag också. Det var underbart med en person som var med hela tiden. Vi kunde spontant ta en sväng med vår mc mm. På semestern det året åkte vi som många andra år till Helsingborg & Helsingör. Min man drack & fortsatte med det när vi kom hem. Han dricker sig redlös. Numera märks hans psykiska ohälsa mycket & det är som en ond cirkel. Han dricker för att döva & alkoholen gör att han mår mer dåligt. Jag har talat om för min man att jag är orolig för honom, att jag mår dåligt av hans drickande osv. Jag har bönat & bett, gapat & skrikigt, inget hjälper. Ibland när han är nykter så blir han ångerfull & säger att det inte ska hända igen. Men det gör det ju. För knappt en månad sedan var han hemma en vecka från jobbet & drack. Vi pratade om allvaret med hans drickande & han förstod att han behöver sluta. Två helger efter det höll det. Den gångna helgen har han supit. När ölen var slut hittade han en flaska med snaps som jag missat i kylen. Den drack han tills jag gömde den när han somnade. När han vaknade & skulle ta en klunk snaps var flaskan borta. Han letade & letade, tjatade & tjatade om att jag skulle tala om vart jag gömt flaskan. Det är som att vara gift med ett barn istället för en vuxen man i mångt & mycket. Jag mår så dåligt & jag ser inte fram emot helgen eller andra ledigheter. Jag är alltid orolig för min man. Alla som ser honom när han har druckit ser ju att han är full. Men han själv verkar inte förstå. Vad jag än säger så har han något svar, en ursäkt eller förklaring. Han kan inte förstå att jag tycker det är både hemskt, jobbigt & trist att han är full så gott som varje helg. Vi bråkar ju inte är hans svar. Näe, för att jag håller tyst... Även om vi inte bråkar så har vi ju heller inget utbyte av varandra. Jag sitter i soffan & ser hur min man blir fullare & fullare för att ofta ramla omkull & sedan däcka. Dagen efter har han ingen aning om varför han är öm i t.ex armen eller varför han har ett sår nånstans, efter ett fall han inte minns. En gång hörde jag hur han stånkade i köket. Jag gick dit & frågade vad han gjorde. Han trodde att han satt på toaletten. Det kom han inte ihåg dagen efter & inte ens det får honom att förstå att det gått över styr. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra eller hur jag ska hantera detta. Jag inser ju att gapa & skrika inte är rätt väg att gå, snarare tvärtom. Men jag bär på så mycket sorg & ilska över att han sätter alkoholen före sitt mående, mitt mående & vår relation.

Ska man alltid göra..Just som du säger Andra halvlek för att förstå och komma vidare..Man kan ju prata med vänner eller närstående..I min sons fall, så avvaktar han och ser hur det blir med pappan..Att han dricker och förstör sitt liv, det vet sonen..Men det är mer förhållandet far-son som blir sämre just nu..Pappan jobbar på mestadels..Så än så länge är alkoholkonsumtionen någorlunda på veckorna..Jag hoppas att sonen såsmåningom förstår att pappan ibland gör fel val..Istället för att umgås med sin son, så väljer han alkohol..Jag hoppas att det klarnar för sonen hur beroendet funkar..Jag har pratat och berättat för sonen, Om beroendet och nu måste han själv vilja förstå..Detta låter säkert flummigt..Men om man själv försöker ta till sig kunskap så är det bättre än att någon annan(mamman tex) försöker förklara..Det är lätt att som barn vilja ursäkta och skyla över en förälders tillkortakommande om man inte ses så ofta som barnet önskar..

Känns lite som att många av oss här har haft liknande upplevelser av otillräcklighet och svårt att be om hjälp.
Jag är ensambarn uppvuxen i en känslomässigt dysfunktionell familj där negativa känslor var tabu och prestation var det som räknades. Man skulle liksom alltid vara tacksam och se saker från andra människors perspektiv och fick aldrig medhåll i jobbiga situationer.
I längden ger det låg självkänsla. Man vågar inte känna svaghet och sårbarhet, för det finns liksom ingen tröst eller medkänsla att få (tror man alltså). Kanske det är en gemensam nämnare för oss alkoholister, dålig självkänsla och svårt att visa sårbarhet och be om hjälp?

Och känslan av utanförskap och rädsla att inte passa in och få vara med i gemenskapen. Den känslan har iaf jag burit på hela livet, även om det med tiden blivit bättre.

Nu är jag både mormor och farmor. Nu vet jag också vad det innebär i form av vänskap, närhet och betydelse. Det år, lika lite som de egna barnen, något att ta för givet. Ödmjuk. Och just idag ligger sorgen packad längst ner i ryggan, lite tryggt som ett liggunderlag. ?

Det är en fantastisk målbild. Och vill gärna att du hänger kvar här och ser till att vi sköter oss. Kram ?

Ville bara säga att jag är imponerad av dina beslut, och målmedvetenhet. Och jag tycker det är väldigt fint att följa din resa.
Kollektiv låter mysigt men förstår också att det kan vara nog så påfrestande. Stark verkar du vara både i detta, och andra beslut! ?

Ja, och mitt i detta känner jag just tillit till att så länge jag inte tar något första glas och tror jag kan dricka som en ”normal människa” så finns alla möjligheter kvar. Men den lilla nya människan. Och med allt annat. ?

Råkade lägga samma kommentar dubbelt..

Härligt med god mat efter fastan. Håller med om att goda, rena smaker slår chips och godis. Citron, salt och färsk koriander får allt att smaka himmelskt tycker jag. Synd att det inte går att hålla ordning i kollektivet, finns det inte rum i något annat kollektiv att hyra? Och då kan du ju vara kräsen och kolla vad de har för städrutiner innan du bestämmer dig. På sikt låter det som att du behöver flytta för att kunna trivas.
Ha det fint så länge!

Många av mina vänner fyller sina flöden med bilder på sina barnbarn och jag längtar massor ❤️

Men var sak har sin tid och äldsta dottern är klok som en bok, så jag får glatt vänta ytterligare fem-sex år tror jag ?

Det har varit en sorg i insikten att yngsta dottern aldrig kommer att få barn. Att det inte blir några kusiner.

För mig kom förstås insikten tidigt, men några år senare fick jag hjälpa äldsta dottern att komma till den insikten också. Vi pratar fortfarande om det då och då, senast i måndags faktiskt. Då sörjer vi ihop.

Tack och lov har yngsta inga sådana tankar själv. Hon är mest suktande efter kärlek från en kille, och det hoppas jag att hon ska få uppleva utan att ett barn blir resultatet.

Mycket sorg finns i allas våra liv, och det är okej. Man får lära sig att leva med det. Gråta ibland om trycket blir för stort och sen packa ner sorgen i ryggan igen och knata vidare. Thats life.

Kram ?

Tack för ditt svar.
Jo jag har sökt hjälp och min sambo också. Han följde med mig. Vi ska båda få gå på enskilda samtal.

Jag sa till min sambo alla korten på bordet annars så vill jag inte mer.
Han skall lämna prover varje vecka och arbeta med sitt beteende på samtal. Det är en början så får tiden sedan utvisa.
Jag hoppas att får familj kan bli hel igen.
/A