Senaste kommentarerna i forumet

Brukar inte läsa i Det vidare livet så ofta, men håller på att ändra den rutinen.

Som vanligt en fröjd att följa dig. Vilken skillnad mot förra året. Hoppas att du får fortsätta på det livsspår du har valt.

Många kramar till dig, min forumdotter. ?

Jag förstår verkligen att det inte är enkelt, men man beundrar din starka vilja. ❤️ Tänk vad skönt att du kan satsa på träningen nu när du inte är bakfull och mår dåligt. Byta ut det dåliga mot det bra!

Tråkigt att du är sjuk. Strongt att du har vita månaden bakom och fått bra tankar som vänder från att vilja till att tänka att du inte vill egentligen. Det är ju den där urkraften man vill kunna ha för att styra begäret. Man har dåliga dagar och när man känner och tänker mycket är det lätt att känna att ett glas vore skönt. Men blir ju ofta för många i såna lägen. Hoppas att resten av dagen har blivit lite bättre ❤️

Kram

Tack för att du går före och lyser upp framgångsstigen för oss vilsna själar. Grattis till tresiffrigt.

Kram till dig

Skriver inte så mycket i Det vidare livet, men läste tillbaka lite i din tråd. Du är otrolig. Verkligen. Att vara så djupt fast och kunna kravla sig upp är i sig stort. Att dessutom hålla sig kvar där uppe är ännu större. Vilket jobb du har gjort. Klart imponerande. ?

Vi ses i februari igen!

Kram till dig

Som alltid när jag väl går in och läser lite i din tråd. Tack för att du går framför och visar vägen. Så roligt när någon man följt från början fixar det. Som sagt, inponerande. ?

Kram till dig

Gode värld, så fruktansvärt hemskt att uppleva detta. Det går knappt att föreställa sig.

Förebrå dig inte för att du tog ett återfall, men håller tummarna för att du ändå med din klokhet och alla dina vita dagar inte föll helt igen. Om så ändå vore fallet, vet jag att du har styrkan att ta dig upp igen.

Massor med kramar till dig, du finns i mina tankar. ?

Ojojoj... Vilken tvärvändning... Det var ett tag sedan du var inne, och jag tänkte att hälsan tiger still. Ledsen att höra att du krisar så. För sent kan det inte vara. Vill du komma igen, så kommer du igen. Livet är långt. Att leva med alkoholen en dag i taget, eller utan alkoholen en dag i taget i 10? 20? 30? 40? år... Det är ju det valet vi står inför. Många dagar är det iaf kvar att leva innan även andra benet är i graven. Kram ❤️

Om du bara visste vad det betyder att få dina ord, se att det går även om det händer katastrofer.
Just idag lyfte dina ord mig över kanten av hopplöshet.
Så många grattis och tack, sluta aldrig dela med oss????❤️// kram Strulan

Wow, att vara på hotellmys och hålla sig till bubbelvatten, det är ta mig f-n riktigt bra gjort. Särskilt när det häller dig, som tyckt att det är ok att dricka ibland.

Kram till dig och hoppas att vi ses igen i februari. Vid P-automaten kanske? ?

Det är som vanligt en fröjd att läsa dina inlägg. Jag som, liksom du, har en man som lätt hänger på min nykterhet borde ju ha kommit längre... Men men...

En dag är jag där. En gammal forumgrej är ju att säga att jag kommer efter, men jag hoppas att jag aldrig kommer ifatt dig. Så är det ju,även om jag inte känner någon större risk, vad gäller just dig.

Ha en fin snigel- och alkoholfri avslutning på helgen. Lite grönkål och Cola på det här så är den fulländad.

Tack för att du finns. ?

Kram

Vilken härlig lösning. Fyra år... Det är ju en evighet nästa.

Du är så bra!

Tack för all input genom åren och för att du fortsätter hänga här och visa oss andra vägen. Vägen till ett fungerande nyktert liv.

Massor av kramar till dig och hoppas att kärleken en dag bara står framför dig i kön och av en händelse vänder sig om och drunknar i all din visdom. ?

Medberoendepodden.
Det var en kvinna som beskrev hur hon formligen klev in i andra människor och led med dom/kände med dom osv.
Det gick så långt att hon tom visste vad de tänkte och tyckte.
Sån är ju också jag.

Sorgligt förstås att man tar på sig någon annans mantel och tror sig veta.

Och samtidiigt tänker jag.
Kan det vara så enkelt att vi som funkar på detta sätt helt enkelt är mediala?

Att vi på riktigt har förmågan att känna in andra människora energier och tar oss rätten att vara språkrör.

Vi som medberoende ska ju då lära oss att backa ur negativa människors energifält just för att vi tömmer oss själva.
Ger oombedda råd osv.

Men om grunden i oss är sån.
Hur så använda denna kraft på ett konstruktivt sätt?

Denna eventuella " sanning" blev tydlig för mig nu då en nära anhörig igger för döden.

Jag har varit mycket sänkt och fick häromdagen beskedet att timmarna är räknade.

Då sa min kloka sambo.
Du bär på hens dödsångest.
Han har varit med om detta själv.
Just detta med energier/ kraftfält osv är ju outforskade områden.

Nåväl, bara lite filosofier denna novemberlördag..

Läser som bekant mest i Förändra... Men ju fler som flyttar över hit, desto oftare vill jag in och kolla läget.

Du imponerar som vanligt. Trots dippar och mörker håller du nykterheten. Så jäkla klokt att inte bara veta att det är det bästa, utan också leva så. Du är en av mina förebilder och genom din härliga sarkasm även en av mina favoriter här. Ses vi i februari igen? Hoppas det. ?

Kram på dig

Det går över ganska snabbt. Det du måste se upp för är ju fröet som planterats. Att det ju gick bra. Det kan gå bra flera gånger. Det har gått bra för mig i månader (kanske inte så många) sen kommer den där gången när man är arg, extra glad, deppig, trött eller något annat och så ”fuck it, jag kan det här nu. Eller ”spelar ändå ingen roll” och så blir det för mycket. Sen tänker man kanske att en gång är ingen gång. För man vill ju innerst inne kunna ”släcka törsten (elden)”. Så fortsätter man. Släpp inte garden är väl vad jag försöker säga.
Man kan leka med elden så länge man har full fokus och kontroll. Men man orkar inte ha det så länge.

Hänger ju mest i Förändra ditt drickande, men varje gång jag går in i din tråd slås jag av din styrka. Önskar av hela mitt hjärta att din man får en lägenhet i morgon (även om jag förstår att det är en utopi) och att du äntligen kan få känna lite lugn.

Du är bra, kom ihåg det. Att inte orka vara en perfekt mamma är inte fel, tvärtom. Barn mår bra av att se att även deras förebild inte är felfri. På sikt visar det att även den bästa har olika känsloregister - och att det är helt ok. Det viktigaste är tilliten. De vet att de kan lita på dig, hur du än mår, så sviker du aldrig. Det är grunden under uppväxten.

När de blir äldre spelar det ingen roll vad pappa eller andra säger. Barnen vet vem som gjort vad och reagerar efter det. Tro mig, jag vet.

Många kramar till dig, du är fantastisk!

Låter som att du är på ett för dig mycket bra ställe. ?

Kram

Vilken tråkig läsning, lider med dig. ? Fy, vad jobbigt det måste kännas när den du innerst inne hoppats och trott på nu inte längre finns hos dig. Även om det var ditt ex, så förändrar det ju inte känslorna.

Förstår att det kanske inte är lätt att sluta rakt av just nu, men kan du på något sätt begränsa intaget? Vore jag du skulle jag fokusera på alkoholen och ta rökningen senare. Att dricka okontrollerat och förnedra sig mår förstås ingen bra av, men tänker att det leder till ännu mera A för att tillfälligt dämpa ångesten. Och så rullar det på...

Allt det här vet du förstås, men kan du se till att du inte har så mycket hemma? Att försvåra tillgången genom olika strategier. Vet ju inte var du bor, men kanske har du något knep för att inte hamna i fler lika utsatta situationer.

Känner din frustration och uppgivenhet inför situationen, men kan endast (mar-)drömma om hur det måste kännas att förnedra sig genom fylle-sms och annat. Men du, det här är inte du, det här är A-versionen av dig.

Du är värd så mycket mer. ? Och du kan så mycket bättre. Du var nykter flera månader nyligen. Hur hittar du tillbaka till känslan som fick dig att ta det vita steget senast? Vad inom dig plockade upp det jävlaranamma du hade då?

Åh, vad jag känner med dig... Vet inte hur jag ska kunna hjälpa. Om vi inte vore anonyma skulle jag åka över till dig med några blommor, ge dig en kram och sitta och prata och prata och prata...

Önskar att du åtminstone tar dig ur avgrunden och börjar klättringen uppåt. Vi finns här för dig, skriv så att fingrarna eller tangenterna glöder. Du har rätt, det här forumet är bra att hålla sig kvar i.

Tack för att du orkade lämna några rader hos mig, det betyder mycket att du tror på mig. ? Speciellt när jag själv inte riktigt gör det.

Många många kramar till dig, Miss Hyde. Du ska veta att jag tänker på dig och hoppas att du går in här och skriver om det håller på att gå överstyr med A-sliten.

Så glad att det går så bra för dig och flera andra. Imponerande hur du tagit dig vidare, trots mycket som har hänt. Motgångar fixar du numera med annat än den tillfälliga och mycket falska vännen i flytande form. Både du och Fibblan låter helt annorlunda och jag blir alldeles varm inombords. Och tänk, i februari ses vi. ? Kan knappt vänta...

Hoppas att huvudvärken släppt och att du får en fin fortsättning på helgen.

Kramar i massor

Varje gång jag går in och läser blir jag så glad över att du fortsätter din nykterhet. Den börjar kännas naturlig nu, det vi mest av allt vill uppnå, antar jag. Visst, det är en bit kvar att vandra, men du gör det så bra. Känner mig stolt över dig, fina forumvän. ?

Ha en fortsatt skön helg. Kram kram

Jättegrattis till elva år, Berra. Elva år... 11... år... Det är stort, riktigt stort. Fint att du hänger kvar här och visar att det går att leva ett fint och icke-tråkigt liv utan alkohol. Hatten av för dig. ? Kram

Tack för ditt mkt kloka inlägg. Håller med dig i varje ord.

Tack ?

Tack för ditt mkt kloka inlägg. Håller med dig i varje ord.

Tack ?

Älskar mörkret just nu. Hade fått panik om det varit strålande sol och 25 grader varmt. Det beror ju så klart på att jag inte mår så bra. Nu kan jag gömma mig, i stora kläder och mössor, i regnet och mörkret. Dessutom är det inte lika mycket folk ute och det har gjort att jag börjat promenera igen. Är inte folkskygg egentligen men det finns ingen ork att vara social, att fixa till mig, le... vill inte svara på frågor eller visa hur nedgången jag är. Tycker hela ansiktet är förvrängt av alla tårar. Kanske inbillar jag mig att det är värre än det är.

Tack för era inlägg! De känns som en livlina till det liv jag vill leva. Att skriva här är som en språngbro mellan avgrunden och det värdiga livet. Det äkta livet. Tänk om omständigheterna i mitt liv varit annorlunda, att jag "bara" behövde kämpa mot alkoholen.. Allt det svarta runtomkring med död och helt vidriga andra problem är så förlamande och var och ett av dessa kan fälla mig hundra gånger om.

Det är i alla fall lördag. En grå, regnig lördag med några få timmar med dagsljus eller vad man ska kalla det, kvar. Skymning och gryning är bästa tiden för skogspromenader. Ljuset blir så mäktigt, trollskt och det känns som om magi och mystik är möjligt och verkligt. Sen när mörkret eller dagsljuset tagit över är man tillbaka i vardagen igen.

Det slår mig nu att det här är ett friskhetstecken. Att jag reflekterar över skogen som jag saknat så mycket, längtan efter naturen.. Allt det har legat under ett tjockt, tungt, genomblött täcke av alkohol och sorg. Att jag dessutom har börjat gå igen är på sätt och vis mirakulöst med tanke på att jag för en tid sedan inte ens orkade tänka på varken skogen eller promenader. Åh vilken mikroglädje ju nu. ? Första lilla glädjen på evigheter trots att ångesten och sorgen känns som en konstant elefantfot i bröstet.

Grå och trist som november även jag.
Läser om hur du också har det tufft och lämpar.
Så kom jag till din slutkläm om att du drar på dig ett leende, och märkte att det fick mig att le också!

Ville bara säga det :-).

Tack Miomi, Sofia och FinaLisa för era inlägg. Naturligtvis har ni rätt. Jag måste ha tålamod, ge det tid och ta hand om mig. Men det är ju så svårt!!
Just nu har jag, tack och lov, inte svårt att låta bli alkoholen. Jag har absolut ett sug och många tankar på att jag skulle tycka det var rent fantastiskt att få dricka i framtiden, men jag vill inte och viljan är än så länge starkare. Så på det sättet kan jag väl säga att jag tar hand om mig. Men i övrigt …

De flesta som känner mig skulle nog säga att jag är en lugn och stabil människa som har ett stort tålamod. Men det är på ytan. Alla processer som pågår inombords syns ju inte, under ytan går hjärnan på högvarv med att analysera och hitta förhållningssätt och lösningar på allt. Och det som ser ut som tålamod är en benhård envishet. Jag kan inte bara vänta ut saker, mitt sätt är att jobba mig fram oavsett vad det gäller. Går det inte så tar jag i lite till helt enkelt. Det behöver inte ens gå fort, bara jag känner att jag jobbar mig framåt.
Någonstans förstår jag nog att det måste få ta tid när jag gör en så radikal förändring som att sluta dricka efter att ha druckit i princip dagligen i över tjugo år. Det vore ju nästan konstigt om jag mådde bra, speciellt som jag nu tror mig förstå att drickandet började med att hantera och dölja att jag mådde dåligt redan som ung. Plus det faktum att jag hamnat i en närmast nattsvart livssituation.
Hur gör man då för att "bara" koppla av, vila och låta tiden ta hand om läkningen?
Maktlösheten och frustrationen är enorm när jag inte hittar något sätt att jobba mig ur detta. För jag har redan insett att jag inte kan utföra hjärnkirurgi på mig själv för att ta bort och byta ut det dysfunktionella.
Någon som undrar varför jag gått igenom en utmattning tidigare och att den börjar kännas av igen? Nej, jag tänkte väl det …

Försöker ta till mig era råd. Ska försöka varva ner och låta allt ta den tid det behöver.

Önskar er alla en bra och nykter helg!