Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner igen mig i att vara en välfungerande människa, och att dricka för mycket. De sakerna går rätt bra ihop. Får också många rätt på hsp- tester, har gått igenom klimakteriet med östrogenplåster efter övervägande. Men jag vill påstå att alla de här sakerna, lägg till en måttlig depression, stress-yrsel också förresten, har haft sitt ursprung i alkoholbruket.
Eller missbruket snarare.
Jag vet inget om dina hormonnivåer, (kolla med din mamma, det brukar gå i arv).
Men eftersom du är här, och berättar och vill ha en förändring. Så börja här. Med alkoholen.
Att dricka för mycket alkohol gjorde mig ofokuserad, rörig, jag letade tusen skäl till lika många problem.
Att sluta med alkohol skapar ordning, på många plan. Det gör det enklare att ta en sak i taget, eftersom man blir så bra på en dag i taget.
Att bli nykter ger hopp. Vi behöver inte må dåligt, iaf inte på grund av att vi laborerat med signalsubstanser och serotonin mm. Vi får chans att sortera. Lugn i vilken hjärna vi än må ha.
Jag förstår massor kring att skjuta upp beslut, att känna oro över att prata med sin partner, att lida sig igenom ångest och må dåligt.
Men jag kan lova dig att inget av det- är jobbigare än att fortsätta dricka. Att sluta dricka är att få förlåtelse på så många plan.
Också från sig själv.
Kram till dig.

Ikväll blev det ingen cykelrunda - idag blev det körsång live på Facebook. Det är alltid lika roligt att sjunga ?

Jag saknar dock min IRL-kör massor! Tre saker kan inte live-kören bidra med:

1) Den kollektiva känslan ”där satt den” när man har sjungit igenom en låt från början till slut.

2) Den innerliga känslan inombords över att man faktiskt är delaktig i något som låter så underbart vackert ❤️❤️❤️

3) Glädjen över att varje vecka återse sina körkompisar och förenas i ett gemensamt intresse.

Men körsång live på fejjan är ändå bättre än ingenting!

Idag har jag tackat av en medarbetare. Han har vikarierat hos oss i flera år. Allra första gången som vi träffades gjorde han praktik hos oss när han gick på gymnasiet. Nu är han 27 år och drar vidare till Stockholm på vikariat.

Det allra bästa med mitt jobb är faktiskt att lära känna nya, unga talangfulla medarbetare och bidra till att de får en schysst start i yrkeslivet. Att se dem växa och utvecklas är magiskt.

Varje dag anstränger jag mig för att bygga vidare på vår relation, som startar från första kontakten och sen tar den typ aldrig slut. I resten av sitt yrkesliv ska de minnas både mig och vår arbetsplats med glädje och tacksamhet.

Pust. Det är bannemej ingen lätt målsättning att ha med sig till jobbet varje dag ? Men det är inte jobbigt alls - jag gillar att bonda. Jag gillar att både kallprata och prata på djupet. Jag samlar på relationer ❤️ Alla sorters relationer.

Inte mycket om nykterhet i det här inlägget. Det är tydligt att nykterheten blir mer och mer självklar i mitt liv och att andra saker då får ta mer plats.

Åh, vad jag längtar efter påskledigheten nu. Bara en arbetsdag kvar. Sen är jag ledig i fyra dagar. Ska få träffa båda mina döttrar i helgen ❤️❤️❤️

Vi ska vara ute mycket, grilla och mysa, promenera både med min mamma och ute i skogen. Jag ska cykla varenda dag och jag ska inte tänka på jobbet en enda minut.

Jag undrar om era erfarenheter av biverkningar av Campral? Ska själv börja imorgon.

Hej,
Jag har just läst hela din tråd från början. Jag tycker att du ska be rådgivarna här på Alkoholhjälpen om hjälp att komma i kontakt med vården, man måste inte klara allt själv...

Hej generalen12!
Jag käkar naltrexon sedan 1½ månad tillbaka. I börjar var jag lite ""konstig" i magen & sådant . Det gick dock över efter ett tag & numera känner jag inga biverkningar.
Håll ut & kämpa på, det går över! =)

Tack Kristina för det du skrivit här.Ja du vet ju vad du talar om med en lång tid i klarhet.Det känns hoppfullt att läsa.Ibland så tycker jag det går så fort i svängarna.Och helt plötsligt är jag där nere igen.Tror jag måste uppmärksamma tankarna som kommer när jag börja dala och sen som du skriver arbeta hårt.
Tack igen.?
Kram Pilla

Ingalill Roos har skrivit "Upptäck och skydda dig mot energitjuvar". En extremt nyttig liten bok! ?

Min egen mamma är en energitjuv av gigantiska mått och jag är hennes främsta måltavla. Det har förstås påverkat hela mitt liv och särskilt senaste 25 åren när pappa blev sjuk och sedermera dog och mamma blev änka. Det har bara blivit värre med åren och just nu är vi inte på "speaking terms" efter hon slängde på luren i mitt öra häromdagen för att hon inte fick sin vilja igenom... Tråkigt men oundvikligt emellanåt. Jag kan fortfarande inte hantera hennes beteende utan mår dåligt utav det. Jag måste lära mig skydda mig själv någon gång innan jag drunknar... ?

Ännu ett poddtips: Klimakteriepodden.

Generellt kan man säga att om man hade det tufft med det psykiska måendet i puberteten så får man liknande problem i klimakteriet också.

Det är att hormonerna pendlar upp och ner som är värst. Samma sak sker när man är gravid.

Kombon klimakteriet, högkänslig och alkohol är överjävlig. Inte konstigt att du mår riktigt dåligt ? Alkohol påverkar ju också hjärnkemin.

Tack för era fina kommentarer. Jag läser men har tyvärr inget positivt jag kan skriva just nu.

Jag fann ett möte via AA:s hemsida. Finns säkert fler.

Hinner tänka på vin ett antal gånger när jag kör en mkt stressig dag mot sitt slut.
Ska ta en alkoholfri öl, lite chips, och landa.
Här vid köksbordet.
Och med mig själv.
Hur hade jag fixat de här dagarna med alkohol? Sån brutal misshandel av kropp och själ.
Nykter idag ingen tvekan.
Kram på er.

Nu har man hittat petflaskan med vin igen..... men valde att inte säga någonting. Han har jobbat natt två veckor i rad och jag har känt en doft av alkohol när han har gått och lagt sig. Vilket han blir sur över att jag påpekar.

Idag skulle han jobba halvdag också och fick jobbigt med att gömma sin petflaska med vin eftersom jag låg kvar i sängen tills han var tvungen att gå på jobbet.(han tar med sig den till jobbet har jag lärt mig, sedan gömmer han den i sin klädhög vid sängen om natten. Han släpper ALDRIG petflaskan med vin ur sikte)

Sedan har jag gått igenom vinsamlingen igen. Hade snack om en annan flaska för någon vecka sedan. Men nu har jag gått igenom en konjak och vår vodkaflaska. konjakflaskan var fylld med vatten.... (det kan den ha varit i ett år också men jag tvivlar på det då det varit fritt fram med konsumtionen till för ca 6 månader sedan) samt har jag förstått att vodkaflaskan är utblandad med vatten..... jag vet hur jäkla äckligt han tycker både sprit och konjak är så man blir bara deppig att förstå att han måste få i sig alkohol till vilket pris som helst... spelar ingen roll vad det är.

Suck. Har börjat förstå att jag måste lämna honom. Han jobbar väldigt mycket för att slippa mig och jag går och lägger mig tidigt för att slippa han. Blir väl att flytta hem till sin kära far och mor.

Hur har andra gjort för att bryta och gå vidare? Bor i ett annat land.... familjen är långt borta.. Borde jag berätta för hans familj hur det ligger till?

Ja, jag har resonerat med mig själv idag. Bakfyllan efter att ha varit nykter i tre dagar är överjävlig. Jag vill vara på benen i påsk och jobba på mitt projekt samt umgås med min gubbe utan besvikelser och konflikter. Så jag har varit och handlat två flaskor vin och en halvflaska whiskey. Det finns en plan för hur de ska drickas och allt kommer jag inte att dricka allt själv, gubben kommer hit på påskmiddag. Är jag alkis eller är jag alkis som planerar så?
Och nej, det är inga stora mängder. Typ "normala" för en "normaldrickare" över påsk?? Men det sabbar min ursprungsplan att vara helvit. Skjuter upp mina planer, skjuter upp "den svarta perioden i nynykterheten".
Nystart på söndag och då med två dagar stängt på systemet.
Må högre makter hjälpa mig igenom nästa vecka. Nu vet jag iaf att jag inte ska planera in något extra jobb nästa vecka, inga sociala aktiviteter, ingenting helt enkelt. Jag kommer att må dåligt. För helvetet blir inte svalare bara för att man endast varit på kort besök...

Det är alltid skönt att inte känna sig ensam i sitt beteende och sina tankar. Så tack Se klart och Andrahalvlek! Är nyfiken på vad ni egentligen heter, men vi är ju anonyma av en anledning.

Sov jättedåligt inatt. Drömde mardrömmar och vaknade flera gånger. Vet inte varför... men har druckit kaffe och läst ett kapitel i boken. Har börjat ha det som en morgonrutin nu, tror att det är bra. Få det inpräntat i huvudet: Alkohol är gift och jag vill inte förgifta mig själv idag.

Ha en skön onsdag allihopa!

Tack för att du frågar Andrahalvlek!
För ...jaaa… 45...
Men jag har inte märkt av att jag närmar mig klimakteriet. Tror jag. Vad är förklimakterie? (Jösses vad pinsamt: kvinna 45 år och kan inget om vad som väntar mer än typ "mensen upphör och man får värmevallningar och humörsvängningar"). Det finns kanske nåt där som påverkar.
Men alla mina psykiska problem kan jag nog ändå inte skylla på klimakteriet. Jag har haft låg självkänsla hela livet, prestationsprinsessa, ätstörningar av och till, druckit långt över riskbruk sedan tjugoårsåldern. Försökt få hjälp av många olika terapeuter genom åren för att jag mått dåligt, men utan att hitta rätt. Den senaste psykologen sa uttryckligen: -Det är ingen idé att vi bokar någon mer tid, jag kan inte hjälpa dig".
Jag kan inte göra mig förstådd och jag förstår inte det där psykologsnacket...
Inte förrän en person här frågade om jag är högkänslig och jag började läsa om det. Nästan full pott i självtester... Man ska inte diagnostisera sig själv, men varför har ingen av alla jag gått till frågat eller tipsat??? Nu tror jag att jag har hittat svar på ganska mycket...
Har också gått igenom en utmattning och började då läsa på om stress- och må-bra-hormoner och samspelet mellan dem (och alkohol). Många svar att finna där också. Mycket lättare för mig att förstå psykologi om man plockar ner det till kemiska processer i kroppen och hjärnan.
Men *skratt* finns det någon här som vet om en psykolog som vill snacka kemi med mig? Tips emottages tacksamt!

Trots all detta så vet jag att jag utifrån sett är en mycket välfungerande människa. Någon som känner igen sig? ;-)

Välkommen till detta fina forum.?Din text du skrivit kunde passa mig det jag gjort.Att jag slutat med vinet och klarar mig själv.?Hur menar du?
Kram Pilla

...och varmt välkommen till forumet. Du vill hitta en väg där du får tillbaka dig själv, får vara pigg och hinner med livet. Du är klarsynt och vet vad du behöver, nämligen en stödkontakt där du får verktyg och perspektiv för att ta dig an den här förändringen. Kanske kan du i en sådan kontakt även bli påmind om den styrka och de verktyg du redan besitter, och använde dig av när du slutade röka och bröt med tabletterna. Det är nämligen väldigt starkt gjort!

Tråkigt att höra att den psykologkontakt som du såg fram emot blev skjuten på framtiden. I väntan på det kanske Alkohollinjen (020-84 44 48) kan vara ett alternativ? Där kan du vara anonym om du vill, och diskutera tankar och strategier. Vet inte om det är något du känner skulle passa dig, det var bara en tanke jag fick.

Oavsett hoppas jag att du fortsätter läsa och skriva här på forumet. Välkommen igen!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du nämnde hormoner. Jag har noll koll på din ålder men klimakteriet är ett jävla slukhål ?

Jag kom in i förklimakteriet vid 40-årsåldern redan och det var då mitt dåliga psykiska mående tog fart på allvar, och i kombo med alkohol var det dödens jobbigt.

Det är svängningarna upp och ner som påverkat mig värst. Nu har jag passerat 50 år och mensen verkar vara slut *ta i trä* och då stabiliseras nog hormonerna på en lägre nivå.

Det i kombo med nykterhet känns oerhört mycket stabilare. Jag är lugnare generellt, inte lika trött, men riktigt happyhappy känns ju inte livet förstås. Än.

Men det gör det ju bara stundtals för alla. Jag försöker tänka ”man ska ha tråkigt ibland för att verkligen uppskatta när det är roligt”.

Och sen anstränger jag mig för att planera in trevliga saker regelbundet. Fast nu i coronatider kom allt det av sig lite.

Men jag kommer igen med Coronaanpassade aktiviteter så fort jag landat i allt detta ?

Blev nyfiken. Hur hittade du AA på nätet/Skype?

Å andra sidan visste jag oxå bättre och vet fortfarande bättre men kan ändå sakna känslan, flykten och hemligheten.
Men jag saknar inte stressen, skammen och paniken att bli upptäckt.
Saknar inte det tunga huvet på morgonen, skakningar och svettningar och att ingen mat smakade gott.
Vill inte behöva kräkas igen i matbutiken, i en hastigt snodd fruktosen gömd bakom hyllor och hallonkräm.
Mitt intellekt förstår inte! hur det ens kan finnas någon som helst saknad eller sug.
Vilken jävulskt jävla jävel den är alkoholjävulen?
Ska aldrig mer gå på ditt skitsnack och löfte om lugn och frid. Aldrig mer lockas av ditt erbjudande om en tillvaro så långt ifrån verkligheten eller den person jag vill vara och faktiskt är!
Dra du åt helvete!

Ja, det är nog det jag måste göra, försöka förstå varför jag dricker.
Men det är så svårt att reda ut själv och jag har kroknat när det gäller att hitta terapeut eller psykolog som kan hjälpa mig...
Kämpar på genom att läsa om psykologi, reaktionsmönster, hormoner mm mm, samt naturligtvis om alkoholism.

Hej Min tur, och grattis till 4 månader i morgon! Jag känner igen det där med närståendes dryckesvanor. Fick själv för mig nyligen att min fru hade börjat dricka mer den senaste tiden. Hittade bla ett "vinförråd" i källaren och märkte att det gick åt mer vin än vanligt på helgerna. I helgen kröp det dock fram att det beror på hennes "Corona-stress" och vi pratade om det, och jag tror/hoppas på att det inte blir någon bestående vana. Hon har ju mig som avskräckande exempel på hur det kan gå liksom.?

Ha det bra!

Flykten.
Ja, det är en flykt. Hade precis blivit antagen till PDT (psykodynamisk terapi) genom universitetet. Såg framemot detta, behöver det, då kom Corona och allt blev inställt. Så besviken. Nu är jag utlämnad till mig själv igen. ?

Jag är tacksam för denna sida och att du och andra människor vill svara och dela. Tack!

Heja dig Se klart!
Vi kör på. En dag till!??‍♀️?

Strulan, Ullabulla, sisyfos och miss lyckad, tack för era ord. Det hjälper så mycket att få input utanför sig själv. Ofta är jag bara i mina egna tankar och resonerar hit och dit med mig själv. Det är väldigt sällan jag pratar med någon i "verkliga" livet om just dessa ämnen.

Jag tänker att jag kanske ska försöka sänka kraven på mig själv i viss mån. Alltså sänka kraven på min egen personliga utveckling nästan. Jag vill framåt hela tiden, sätta gränser och gå vidare osv, men jag kanske måste ta det en dag i taget. Alltså jag kanske har stressat fram en del saker och vill att det ska gå snabbt. Men det kanske inte funkar så?

Jag sätter redan mycket fler gränser än tidigare. Vilket såklart är för att vi inte bor tillsammans.

Men en liten sak som ändå är stor för mig: jag var hemma hos mannen. Vi bor nära varandra och jag skulle gå med någonting till honom tror jag. Han bjöd in mig och jag var där ett tag. Lite senare skulle hans kompis komma och mannen tyckte jag kunde stanna tills kompisen skulle komma. Men då sa jag att jag ville gå hem till mig. Jag sa att jag inte tänker vara där och typ bli utbytt när kompisen kommer. Jag sa det utan att lägga nån värdering i det men jag sa det och jag gick hem. Detta hade kunnat vara en typisk situation då jag inte ens skulle vågat säga att jag vill gå hem. Jag vill alltid vara så artig och snäll och inte förolämpa (är så med de flesta, inte bara mannen). Men nu stod jag upp för att jag ville hem och jag ville inte utsätta mig själv för känslan jag skulle få om jag stannade tills vännen kom.

Sådana små saker gör ju att jag steg för steg börjar styra min egen tillvaro. Mysteg kanske men det känns skönt.

Jag skulle lägga in en sak i mitt städskåp. Då kom en glädje över mig för att jag insåg att det var MITT städskåp ? Sådana där små detaljer kan göra mig så glad ibland.

Det verkar helt enkelt som att det ofta är detaljerna som gör skillnaden. Och det är i dem jag hittar glädjen.

Kram till er alla ♥️