Senaste kommentarerna i forumet

Fy vilken jobbig kväll. Inget påtagligt fysiskt sug men psykologiskt är det jobbigt.fan va allt känns tråkigt. Och ingen öl ska man dricka i helgen heller. Börjar ifrågasätta min nykterhet

Det är underbart att ha ett eget bo att krypa in i. En plats att läsa och samla ihop sig igen där det finns lugn och ro så man kan få ihop tankarna igen.
Jag har nog sagt det innan man jag är väldigt glad för din skull och följer dig hela tiden. Tassar på i dina fotspår och ska också komma hela vägen till slut.
Kram och sov sött ?

Ja, himmel vilken tidpunkt du valt för at sluta dricka. Novemberrusk så det stör härliga till. 8 dagar är jäkligt bra jobbat,. Jag föll som vanligt dag 5, igår blir ju också bakis nuförtiden nör jag dricker sälllan.
Vad skulle du kunna se fram emot istället?
Kämpa på nu

OJ vad jag känner igen mig i dig.. Kanske inte riktigt med mängen drickande, men i stort sett allting annat..
Mina föräldrar var/är också alkoholister och jag mins vilket helvete jag hade ibland pga deras supande..
För min del har det kommit för ca 4-5 år sen. Började med att man sa till sig själv att man drack mitt i veckan för att man inte kunde på helgen (har ett yrke som innebär arbetande helger). Sen drack man utan undanflykt eller anledning. Jag vill sluta då jag är så rädd att förlora mina barn. Samt att jag vill ha en fin och sund kropp. Men samtidigt är det så svårt att säga nej till ruset..
Igår kontaktade jag min lokala vårdcentral för stöd att förändra alkoholvanor. Jag ska träffa en distriktsköterska på mån. Det är det enda jag har åstadkommit i kampen om kontroll över drickande sen det började gå åt fel håll.
Jag vet inte vad som kommer att hända, om jag kommer få återfall eller klara det alls.. Men jag vet bara att jag har precis börjat försöka, precis som du.

Stå emot! Du är starkare än du tror!

Oj...har du fixat 349 dagar utan alkohol???

Om det känns jobbigt så brukade jag tänka att, bara för idag ska jag vara nykter och hålla mig borta från det första glaset, för det är det första glaset som sätter igång karusellen.

Tänk igenom hela förloppet.
Första tanken är den som får en att börja köpslå med sig själv.
Det vore kul eller gott med ett glas eller två, nu har jag varit nykter så länge så nu kanske det går bra. Det kanske inte var så farligt ändå, tanken på ett glas kan komma som en blixt från klar himmel.
Tänk igenom hela förloppet och vad som händer sen, hur kommer jag må i morgon om jag inte tar det första glaset och hur ser det ut i morgon om jag tagit det första glaset, ångesten, var kommer jag vakna upp, vilka har jag ringt, vad har jag sagt och gjort, var är mobilen, var är mina pengar osv.

Ring någon annan som du känner som oxå jobbar på att hålla sig nyktra, eller skriv här.

Gå på ett aa-möte.

Be eller affimera (samma sak egentligen).

Om du känner dig ostadig så håll dig borta från folk som dricker, eller om du ändå umgås med folk som dricker så säg som det är, att du inte dricker.

Om du börjar tänka på att ta dig ett glas så tänk på att du förr eller senare kommer att komma till den punkt att du vill sluta igen och då måste du börja om från början.

Lycka till

Vilken berättelse o vilket mod att ta steget. Ett steg som en tar varje andetag emellanåt och ett steg en tar varje timme eller varje dag vid andra tillfällen.

Att välja nykterheten och livet är en kamp o vi är jäkla kloka som gört✊ Jag har skitlite erfarenhet men tänker att du kanske ska ta hjälp från vården med din abstinens o fysiska verkningar inte minst? Läste att det finns hjälp att få mot kramperna exvis o så att du får sova. Att inte sova gör en sårbarare mot att ta ett felsteg eller ett återfall, tänker jag?

Skriver med all omtanke o hoppas att du känner det även om orden mina ibland låter klumpiga❤️

Ta hand om dig i natt o ta steget mot nykterheten o till att leva i frihet som den DU verkligen är. Ta steget varje sekund, minut, timme osv som du behöver det.

Varm kram?

Kände eftermiddagssug men lät det bero. Åkte och hämtade yngste barnet och handlade. Bredvid ligger systemet o jag kände ångest av att åka dit. Inte för att jag tänkte gå in o handla utan för att jag VILLE gå inte handla A. Kändes sorgligt.

Men handlade o när vi gick till bilen tänkte jag inte ens på Systembolaget intill. Märkligt hur känslor kan golva en ena sekunden o inte dyka upp den andra.

Ska undvika den affären därför. En annan dag är jag skörare och lurar mig själv att ta klivet in. Måste komma ihåg att samla strategier för de dagarna❤️

Lägger en nykter dag till handlingarna o märker hur kroppen läker. Och den frustar och ryster förvisso av sug emellanåt när gifterna lämnar. Ska fira varje frustning för att det betyder att min kropp blir renare o friare✊

Stort tack för din omtanke Fibblan. Varm kram tebaks?

För mig funkar överenskommelsen med mig själv:
”Aldrig första glaset”
Om jag tänker så klipper jag alla argument.
Det viktigaste av allt är att man måste vilja vara nykter också.
Och sen, beroende på vad man haft för liv som alkis, känna tacksamhet och att ofta tänka på att faktiskt vara tacksam över det liv som nykterheten ger kontra det liv alkoholen tar. Och förstör.
Och att ha tydliga strategier för hur du ska hantera sug.
Det är mina små verktyg som nu funkat i 349 dagar.

Mod och styrka,
Dee

Hejsan alla fina här på forumet!

Jag har läst i forumet till och från lite mer än ett och ett halvt år.
Men inte känt mig redo för att starta upp en tråd.
Jag är här för att jag har insett för länge sedan att jag är alkoholist.
Jag är runt trettio år.
Och har druckit hårt dom senaste åtta /nio åren.
Problemen började på allvar när jag blev runt tjugo år. Festerna var många och alla tänkte att det är ungdomsfas i livet.
Men åren har rullat på och besöken på bolaget går inte ens att räkna.
I början trodde jag att jag hade allt underkontroll men idag inser jag att så var inte fallet.

Jag har sårat massor av personer under åren. Fast det aldrig har varit min tanke från början!
Jag har supit mig redlös vaknat upp på golvet flera dagar i veckan, Bara för att jag tog det där första glaset på bag in boxen.
Det kunde gå en box per dag när det var som värst. Försökte trappa ner och mådde fruktansvärt och man önskade så att man vore död många gånger.
Missbruk finns även hos mina föräldrar och jag tänkte ju som yngre, Aldrig att jag kommer bli som dom!
Men plötsligt stod jag och stampade i samma fruktansvärda träsk.
Jag försökte byta ut boxen mot annan alkohol i hopp om att det skulle förändra mina dryckes vanor. Men icke.
Då blev det dunkvis med hembränt och då gick det riktigt illa.
Slagit mig halvt fördärvad var och varannan dag och givetvis bakfull till tusen.
Under alla dessa år så har jag lyckats hålla fasaden någorlunda uppe.
Men folk i min omgivning har påpekat att jag har problem. Så här är jag..
Jag har insett att slutar jag inte dricka så dör jag.. Det är verkligheten.

Idag är jag inne på mitt 5:e dygn som nykter. Vilket var väldigt länge sedan.
Abstinensen är skyhög!
Frossa, svettningar, kramper, sömnproblem.
Bara för ikväll ska jag hålla mig nykter.
Jag vet att det finns flera som har en liknande historia om hur vi hamnade här.

Tack för att du läste. <3

Nykter ☑️ !
Trött.
Tacksam?.
Godnatt.
?
Kram
/Fibblan ?.

Riktigt bra jobbat idag ?! Återigen, helt rätt inställning ☑️ ! Vad kul att det blev en lyckad första dag också! Ett extra bra tillfälle att bryta invanda mönster..?!
DU bestämmer!
Heja dig ?!
Kram
/Fibblan ?.

Absolut?!
Inte kan du lämna mig på tåget..?!

Tråkigt o höra att du haft en sån kämpig dag ?. Tur vi har forumet och varandra ??!
Så, har jag också känt, när det varit motigt. Jag varken kan, vill eller ska släppa armkroken?! Skönt att det lättade lite när du
skrev av dig ???!
På tal om glöggen..ännu en igenkänning..
Jag drack den kall ur flaskan..usch. Så mkt konstigt man gjort bara för att få döva..?. Den tiden är förbi dock??!

Starkt gjort o stå emot idag ?! Ännu en erfarenhet rikare och bevis på att det går! Heja dig!! Du är grym?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Imorgon är det fredag igen...å därefter lördag...söndag brukar inte vara så stort problem....men OJ vad jag längtar efter att fixar att vara alkoholfri...Tips?? Jag arbetar till ca 17 å därefter vill jag åka hem...helst ta en kort promenad..å kanske läsa lite....lördag åker jag bort vid 11 och kommer hem vid 16..Dessa dagar är svårare att motstå alkoholen eftersom det är så legitimt att dricka alkohol då..Vill så gärna lyckas!!!

Allt gott till er alla:)

Min erfarenhet är att de gånger jag har testat efter en tids nykterhet är att jag aldrig har vetat hur det ska gå. Och då menar jag inte under själva drickandet utan efter, för väldigt länge sedan var jag nykter i 3 sammanhängande år, fick plötsligt för mig att nu skulle det minsann gå bra. Sagt och gjort så testade jag, själva drickandet gick som planerat den gången men jag hade satt mig i baksätet helt plötsligt. För att göra en många år senare lite kortare, tog det 10 år eller så innan jag lyckades få stopp på det. Det gör jag aldrig om. Satan vad svårt det var att sluta igen, det som hade varit relativt lätt tidigare.

Kanske ett osammanhängande inlägg, men vis av erfarenhet vågar jag aldrig väcka den björn som sover igen.

Mvh

Är såklart svårt..Men ju mer man själv förstår om beroende, desto lättare att uthärda och sätta gränser..Jag brukar jämföra olika beroenden..Som att försöka få någon att banta sluta spela eller sluta ta droger..Det kan gå ett litet tag..Sen hittar den beroende olika sätt att få sin ”drog” för att den vill inte sluta själv, och för sin egen skull..När personen vill sluta, då skaffar man sig info, redskap eller annat som gör att man kan upphöra med sin drog..Ta hand om dig själv i första hand..Det är viktigt för att orka..???

Gör inget vem av dom vi vill vara..Nykterheten först! Resten får övervägas och struntas i om det känns stadigast..Du gör det bra..Jag väntar på vår och sol, men är glad för den milda vintern än så länge..Kram???

Ja så är det VERKLIGEN ullabulla. Jag har nog egentligen hela tiden haft ett parallellt fantasiuniversum med ett parallellt fantasiäktenskap, för att orka. Har ofta levt genom kärleksfulla sms. I sms:en mellan oss när han sover borta på jobb har jag lyckats frambringa någon slags bild av att vi saknar varandra. En gemenskap. Men jag vet ju att det nog är för att det är så jag känner mig trygg. Han är långt borta och jag vet att han jobbar och inte dricker. Då lyckas jag se honom som den ansvarsfulla mannen som älskar oss.

Men i verkligheten... Lönen han får för det där jobbet spenderas mest på alkohol. Men i sms:en låtsas jag som att det inte är så. Låtsas att han jobbar för min och barnens skull.

Mannen saknar mina sms säger han och då blir det väldigt tydligt att det verkligen har varit så att det är där vi "möts". Det är där jag visar saknad och kärlek. I mitt låtsasäktenskap. För i sms:en kan jag låtsas att han är annorlunda än i verkligheten.

Han jobbar borta nu med och det är så skönt. Jag behöver inte oroa mig. Men det räcker med att jag tänker på honom nu så hör jag nästan ölen öppnas, fast han inte är här ens.

Jag skriver sms till honom igen för att hålla honom nöjd. Men inte ens i dem så saknar jag honom längre. Får jag känslan av att sakna så vet jag att det är mitt påhittade äktenskap jag saknar. Drömmen jag haft om att han plötsligt ska börja intressera sig för mig som person och sätta förhållandet med mig främst, efter barnen.

Jag längtar efter en ny version av mig själv. En version som tar för sig av livet och lever i verkligheten. Som inte måste låtsas för att orka.

Jag går en kurs där man pratar mycket med andra. Alla öppnar sig så mycket. Jag kan fortfarande inte. Öppnar mig knappt om något alls. Att leva i lögn och skydda en partner som dricker har gjort att jag döljer saker som inte ens har med det att göra. Jag har blivit en person som skäms och smyger med saker nästan hela tiden. Saker jag EGENTLIGEN står för och tror på. Det har blivit en livsstil. Ett försvar.

Vårt samhälle ÄR dömande. Och korrekt med mycket normer och regler och när ens livssituation är så "tabu" blir livet verkligen ensamt. Så dels är man ensam i sitt förhållande pga alkoholens effekter men sedan blir man också ensam bland andra eftersom man inte törs öppna sig. Inte konstigt man skapar fantasivärldar.

Jag känner mig fortfarande oerhört ensam. Både hemma och bland folk. Så därför längtar jag till jag bor själv med barnen. Då kan jag sluta ljuga om hur jag har det hemma. Sluta dölja och mörka.

När jag berättar för andra att jag ska skiljas vill jag skrika att det är för att han dricker men då hänger jag ut honom. Önskar jag kunde vara ärlig utan att folk ska döma.

Mina närmsta vänner och så vet förstås sanningen. Så helt ensam är jag inte. Men nästan.

Det gläder mig så att du har lyckats ta klivet in i nykterheten igen. Önskar att du ska finna dina svar på de svåra frågorna, och vägen till ett fortsatt liv utan vare sig panikångest eller a-djävul. Kram

Det är svårt att veta hur något funkar om man aldrig testat. Det är sant. Jag hoppas så att det ska gå som du önskar, och att du ska få en trevlig kväll. Kram

Nä jag kan tänka mig att emojis lämpar sig illa för att leverera syrlig cynism enligt konstens alla regler ? Jag är också emoji-analfabet, och använder dem säkert helt fel. Men tummen upp har jag stenkoll på. Den betyder ”Låt mig va ifred nu för farao!” ?

Wow, hur coolt!
Grattis starka du!

Kram,
Dee

Vad glädjande att läsa dina senaste inlägg, Vinäger! Ett hopp har tänts åter igen och du tog ett oerhört modigt och stort steg när du mitt i en panikattack berättade för din M om ditt drickande (även om du inte berättade allt). Skönt att slippa det där jättetrycket på axlarna! Det låter som att du har analyserat dina mönster på ett klokt sätt och att du ser ett samband mellan när du mår sämre psykiskt, med mer panikångest, och ökat alkoholintag. Du får självklart välja om du vill svara, men jag undrar så över om du har någon erfarenhet av att söka behandling för panikångesten? Kanske har du redan testat det mesta, men min erfarenhet är att många kan komma väldigt långt med psykologisk behandling (med rätt terapeut/psykolog). Det finns hopp!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Är just nu dålig på att kommentera andras trådar, men läser många. Känns just nu som jag inte har något att komma med.
Lider med de som trillar och glädjer mig åt de som vinner sina strider.
Denna tiden på året är inte min, vill mest gå i ide och dra filten över huvudet.
Beroendepodden vill ha förslag på människor som ni vill att de berättar sin historia. Så har ni någon eller vill berätta själva så hör av er till dem.

Annars är det väl vanlig julångest som gäller nu, för nu haglar fester, glögg och tomtejäkln väldigt tätt.

Men en dag, en stund är det som gäller för insatsen är för stor för att trilla.
Så sitter här som surhäxan och avböjer det mesta och inväntar lugnet i januari// kram Strulan ❤️

Hej Alla
Dag 8 och jag håller ut. Med betoning på just "Håller ut". Svårast just nu är på hemväg från jobbet och har inte första ölen att se fram emot.
Bottenlöst trött. Känns som jag kan sova dygnet runt.
Kämpar vidare och tar en dag i taget.