Senaste kommentarerna i forumet

är otroligt hjälpsamt och verksamt... Många går på 'kurs' typ 'Skriv ditt liv' - jag har deltagit i sådana och det har varit bra. Men inget har varit så bra för mig som att skriva här. Livlinan under de svåraste åren i mitt liv. Eller de åren jag förstod mina svårigheter och rötterna i min barndom. Numera skriver jag mest på annan plats men forum är grunden, startplattan, för mitt skrivande som först hjälpte mig till frigörelse och insikt och vidare att läka skråmor, sår och djupa ärr från min tidigaste barndom. Jag tror att en viktig del för att nå det 'läkande djupet' är att ha en rutin. En rutin som gör (ger stöd) så att skrivandet blir av även de dagar det är tomt på inspiration - eller direkt tar emot. De dagarna kan vara de viktigaste, så har det varit för mig.
Jag önskar dig varmt Lycka till. Oavsett om vi är beroende eller medberoende - jag är båda - så är det möjligt att ta makten i sitt liv! / mt

Fredag igen och en lugn helg väntar.
Inga åtaganden eller jobbiga måsten. Bara göra det som känns rätt.
Kanske laga en god middag efter ett nytt recept, titta på serier, träna ett jympapass, sortera lite gamla papper...
Men inga måsten, bara förslag..?
Fast ibland måste man få vara lite latsam också ? men någon alkohol finns inte på kartan!!
Så avhållssam kommer jag vara till 100%!!
Ha en skön fredag alla fina forumsvänner ?

Kramar ???

Kristina, härligt att du mår bra och har ett lugn inombords. Fint att du vill dela med dig och hjälpa andra.
Lycka till ?
Kramar
???

Knaskatten, du skriver inte alls ointressant, tvärtom är det alltid en fröjd att få dela din vardag och veta att du klarar den utan alkosuget.
Du är ju faktiskt den som sitter allra främst i tåget ?? av vår ursprungliga kvintett!
Grymt att du snart är där ? 100 dagar wow!!

Vad gäller framtida ej vardagliga tillfällen så tänker jag att du mentalt måste förbereda dig på att inte dricka.
Inte ta semester eller helgdagar som förevändning att få dricka
För du vill väl egentligen inte dricka, eller hur?
Förlåt, jag vill inte vara fröken Rättrådig och säga till dig vad du ska göra....men tänk dig för kära Knaskatten.
Ger man alkoholdjävulen en lillfingernagel så tar han oftast hela armen?
Vi vet ju detta och jag tänker så här:
Kanske man ska satsa på ett helt år vitt för då har man ju testat alla helger, födelsedagar, semester osv utan att dricka...?
Bara en tanke ?
Ha en skön fredag och spinn vidare på den tanken fina katten???

Kramar
???

Det låter inte alls bra att må så dåligt och dessutom ha massa alkohol att hälla i sig helt obegränsat.
Har du ingen möjlighet att åka bort någonstans, till någon vän eller släkting där du kan hämta andan ett tag?
Att dricka alkohol när du mår så tungt är ju det sämsta du kan göra...
Håller tummarna för att du får hjälp på något vis.
Kramar
???

Nä jag förstår dig helt!, pratar inte heller med nån om d längre! Såklart hade d varit enklare men förståelsen om situationen är noll....d ser ju så mkt enklare ut på håll att lämna nån.

Jag håller tummarna för dig o barnen att helgen inte blir katastrof även om jag har ont i magen för er skull! Här brukar oftast *ta i trä* helgerna av nån anledning va lugnast....’men nu när han verkar va inne i nån sjuk drickvecka så ska man väl inte ropa hej än.

Jag tänkte på....barnen, säger de nånting om situationen med pappa?

Svårt att sova. Tänker på hur långt bort det liv jag vill leva känns. Kommer jag någonsin lyckas, just nu känns det troligare att jag hinner dö innan jag får uppleva det.

Skåpen är återigen fulla av alkohol. Jag själv har faktiskt inte köpt något av det, min man och vänner har väl bara antagit att det är så jag hanterar sorg på. Rätt otäckt egentligen att ge någon alkohol för att lindra själslig smärta, men genom sig själv känner man väl andra.. en snabb smärtlindring för en liten stund, följd av mer ångest.. ja de flesta här inne vet väl hur det funkar.. Skulle kunna hälla i mig tills jag däckar för jag är så trött, behöver verkligen sova, men inte idag. Inte just nu.

Min sambo har mån-ons inte tagit en droppe. Jag frågade i går, onsdag, om han har abstinens men han säger nää och skämtar bort det. Jag bad honom att inte skämta bort min fråga för den är viktig för mig och att den borde vara lika viktigt för honom.
Idag torsdag en öl. Jag blev arg. Han försökte skämta igen men jag sa att det inte var roligt.
Imorgon blir det vin för hans del. För han tänker minsann inte bli nykterist.

Vi får väl se om han tangerar sommar rekordet med en box på en dag...

Håller tummarna för morgondagen ✊??

Jag lider med dig. Så vågar du andas en stund och så drar det igång vid kl 04. Pratar högt, ja samma här ibland. Fast det är mera pratar hela tiden och läspar och somnar.
Hoppas familjerätten kan hjälpa dig. Försök att hålla ut så att du får pengarna för de kan nog vara goa att ha när du ska börja om.

Jag tänker på dig ska du veta. Skit vad livet kan ta konstiga vändningar, känns så förbannat orättvist ibland.
Jag vill helst inte prata med mina vänner längre om problemet. Det blir bara en massa dåliga råd och ”du måste ju” som ändå inte hjälper utan får mig bara att må sämre än innan jag pratade.

Jag lider med dig. Så vågar du andas en stund och så drar det igång vid kl 04. Pratar högt, ja samma här ibland. Fast det är mera pratar hela tiden och läspar och somnar.
Hoppas familjerätten kan hjälpa dig. Försök att hålla ut så att du får pengarna för de kan nog vara goa att ha när du ska börja om.

Jag tänker på dig ska du veta. Skit vad livet kan ta konstiga vändningar, känns så förbannat orättvist ibland.
Jag vill helst inte prata med mina vänner längre om problemet. Det blir bara en massa dåliga råd och ”du måste ju” som ändå inte hjälper utan får mig bara att må sämre än innan jag pratade.

Hej
En del arbetsgivare har jättebra program för medarbetare med alkoholproblem. Oftast stora arbetsgivare som tex kommuner. Men då behöver förstås personen vilja få hjälp och på det sättet erkänna sitt missbruk för sin arbetsgivare.

Det kan handla om internat eller öppenvård. Dessa ställen brukar också erbjuda anhörigstöd.
Du har rätt i att det är omöjligt rent rättsligt för en arbetsgivare att säga upp eller avskeda en medarbetare enbart för att denne har alkoholproblem. Men om medarbetaren upprepat tex missköter sina arbetsuppgifter, är full på jobbet, missat att komma till jobbet eller inte aktivt medverkar i sin rehabiliteringen så kan det leda till uppsägning. Om din mans arbete är kopplad till en företagshälsovård bör de säkert kunna svara dig eller honom på dessa frågor, om han inte direkt vill prata med sin chef.

Lycka till.

Hoppas detta hjälpte dig något.

Trött, ont i huvudet - men så, så tacksam över min nykterhet?!
Och frånsett symtomen nu, så är jag piggare. Absolut är jag det!
Nu kan det bara bli bättre..???!
Sov gott!
Kramar
/Fibblan ?.

Hejsan!
Jag är en 25 årig man som för 10 dagar sen tog beslutet att leva som nykter.
Jag önskar att jag kunde dricka ”bara” 2-3 öl men det är nästan en omöjlighet för mig, när jag väl börjat dricka så har jag väldigt svårt att sluta. Jag har aldrig känt någon abstinens över alkohol, att jag måste ha dagen efter osv.. mitt problem är att när jag väl tar en öl så slutar det oftast med att det blir många många till, något som ofta leder till att jag vaknar upp med fruktansvärd ångest som sitter i 2-3 dagar.
Jag har kommit till den punkten i mitt liv att ett liv utan alkohol är ett måste för att jag ska kunna må bra, vilket jag tycker är rätt jobbigt med tanke på hur samhället ser ut idag.. det känns som att allt man gör som är ”kul” så är alkohol inblandat.
Går man på fotboll - alkohol är iblandat
Hänger man en lördag med polarna - alkohol är iblandat
Går man ut och äter - alkohol är iblandat.
Jag vill vänja bort det behovet av att alkohol ska vara med i bilden men det är fruktansvärt svårt med tanke på att dom flesta man umgås kanske inte har det problemet som jag har.
Är rädd för att bli den tråkiga personen som folk tycker är oskön som inte dricker osv.. men jag vet att detta är det bästa för mig. Skulle därför vilja ha lite tips på hur man på bästa sätt lever ett liv utan alkohol men ändå kan ha ”kul” i sociala sammanhang där oftast alkohol är iblandat.

Det går alldeles utmärkt att va nykter och umgås med folk utan att planera sig blå.
Det enda man egentligen behöver planera är att aldrig ta det första glaset.
Inte sant?
Att ha ursäkter eller förklaringar är ju egentligen en parantes, en dag kommer jag kanske våga säga den egentliga anledningen, men ikväll fick jag inte ens frågan varför jag drack vatten.

Tacksamhet över mina relationer som börjar slå rot och hitta livsglädje!
Det är så skönt att kunna närvara helt och fullt, tidigare har jag varit i monolog med mitt glas, att det satt en människa där bredvid va bara för syns skull..

Mod och styrka,
Dee

Hejsan!
Kände igen mig i mycket av ditt inlägg!
Jag är en 25 årig man som precis bestämt mig för att leva nykter, jag önskar att jag kunde hantera drickan men tyvärr när jag dricker så finns det oftast inget stopp och det slutar ofta med att jag hamnar i problem jag aldrig skulle hamna i som nykter. Vill bara önska dig lycka till som nykter i fortsättningen! Är själv inne på dag 10 som nykter, är rädd att man tar till flaskan igen men jag hoppas jag klarar mig utan för det är nog så värt det.

Är denna gång på en bussresa till utlandet..Mycket alkohol på bussen..En man trevlig och pratsam först..Innan vi når hotellet är han rejält full och upprepar saker han redan sagt.Han berättar om sin fru som inte ville följa med på resan..Jag anar nog varför..Vem vill resa med en man som är skitfull redan på bussen..Jag tänker tillbaka på mina och exets bussresor, det var nästan liknande promille på oss, som denna man har..Ni ska veta hur skönt det känns att resa nykter, med en helt nykter man..Vi skrattar och skojar med medpassagerarna..Men vi behöver inte skämmas imorgon..Vi kan vakna tidigt för äventyr i denna fina stad..Tack universum och forumet för att mitt liv är mitt och inte alkoholens❤️✨✨✨??

Fibblan, Vinäger, Strulan, Mirabelle, Pellis, Ensam, FinaLisa... TACK för er pepp. Ni är så fina, och det hjälper verkligen att bara få en liten rad och att veta att ni läser min (i min värld rätt ointressanta) tråd.
Jag kör stadigt på mot mina 100... Det går fint framåt, och det känd vant att bara vara en sån som inte dricker numera.
Men häromdagen bokade vi en vinterresa. Jag hatar kyla och mörker och brukar försöka komma iväg på i alla fall en veckas sol och värme mitt i vintern varje år (förlåt, klimatet!!!!). Herr Knaskatt frågade "Hur ska du göra då? Ska du inte dricka?", och då tvekade jag faktiskt. Jag förknippar semester och resor så mycket med alkohol, och det är ju en av de sakerna jag inte har gjort nykter än. Det känns liksom som att jag måste klara av sakerna första gången för att jag ska känna mig lugn med dem... Middag med vänner, äta på restaurang, affärsmiddag, jobbfest... Det har jag fixat, och det känns bra. Men nu har jag Nyårsafton och semester framför mig som jag behöver "klara av". Det är förstås en bit kvar än, så jag har tid på mig att hinna förbereda mig. Läsa mina böcker och "hjärntvätta" mig lite till så att jag faktiskt inte VILL dricka just där och då.
Det är ett pågående arbete, det här, märker jag. Något jag kommer att behöva fortsätta jobba med, trots att det har gått så himla över förväntan och lätt hittills.
Jag får uppenbarligen inte sänka garden och slappna av, för rätt vad det är kommer lilla alkoholrösten och viskar i mitt öra att det väl inte är hela världen heller.
Nå. En dag i taget. Två dagar kvar till trebent.

Har vaknat en stark lust i mig att hjälpa andra...jag vill dela med mig av det jag lär mig.
Imorgon ska jag gå på en manifestation...tror den kommer att bli väldigt vacker och känslosam, men att gå dit är något som jag känner väldigt starkt för.
Att se mig själv utvecklas är en väldigt fascinerande upplevelse, men jag tycker om den jag håller på att utvecklas till☺

Alltså, jag blir helt mållös här i min ände... Vilken surrealistisk verklighet du lever i... Reality is stranger than fiction... Så där kan du inte ha det! Barnen mår inte bra av att se sin förälder utsättas för det där. Vecka-vecka boende funkar. Lämna och låt henne ta ansvar för sitt eget liv, försörjning och mentala hälsa.

Så heter en liten fin bok utav Olle Carlsson som jag just läst.

Tidigt imorse hörde min vän av sig och tackade för att jag var med på mötet igår och firade hans bemärkelsedag. Jag svarade att det är jag som ska tacka för allt jag fått och lärt mig utav honom. Jag tror han kanske inser att jag tagit beslutet att lämna AA, även om han inte frågat mig rent ut.

Idag började kursen i Livsstegen. Vi är ca 10 kvinnor som ska bearbeta olika saker i våra liv med stöd utav varandra i gruppen. Det kändes jättefint idag. Efteråt var jag med på Sinnesromässa. Lika fint som tidigare.

Tack, #Vinäger, för att du tror på mig. Vi har alla vår egen, unika, väg att vandra genom livet. Ingen väg är bättre eller sämre, bara olika. Vissa vägar är rakare och andra ganska krokiga. Huvudsaken vi vandrar vår egen väg för vi kan inte vandra någon annans. Och vart ska vi gå när vi är vilsna? När vi är förblindade och inte ser ens handen framför oss? När vi ropar ut i mörkret men inte hör något svar. Vart ska vi gå då? Jo, då lyssnar vi inåt och ber Gud om hjälp. Vi ber om att Hen visar oss vår, specifika väg. Och hur vet man att man går åt rätt håll? Jo, det känns "rätt" i vårt inre och i våra hjärtan. Glöm inte tacka Gud för hjälpen, varje dag. Och ha tillit. ?

Idag var hemlängtan som bortblåst. Tack och lov. Jag tror att längtan till det tredje landet har mycket att göra med det dör talesättet ”små barn små bekymmer. Stora barn...” Det var en enklare tid. Fysiskt utmattande, men emotionellt oerhört givande, och tryggt. Jag var ännu lyckligt ovetande om telningarnas särskilda behov och eftersom vi levde i symbios hade jag full kontroll och kunde skydda dem mot alla törnar. Det är litet larvigt, men det kändes nästan som att jag förlorade ungarnas tidiga barndom när vi bröt upp från livet där. Som om minnen och känslor satt fast i väggarna i vårt hus, klätterställningarna och gungorna i ”våra” parker osv, och inte gick att ta med sig till nästa sammanhang. Men varför jag drömde just nu... Kanske hör det också ihop med stressen jag lät byggas upp. Försvaren nöts ner och de där mörka ledsna känslorna får grepp om en. Kanske behövde jag bryta ihop litegrann, och så gav min tjänstvilliga hjärna mig drömmen som lämplig orsak? Det funkade ju. Upptagen av hemlängtan och sorg gav jag ju blanka fan i allt som stressade mig och vilade mig i form igen ?

Jag orkade läsa allt. Vad mycket jobbigt du varit med om. Det klart att alls ilska och sorg kommer när du flyttat. Det är ju då du får chansen att känna. Innan det har du bara försökt hålla huvudet över vattenytan. Och kämpat.
Jag lämnade min man, numera X-man, för ett halvår sedan. Vi bestämde först att vi skulle bo isär, men dagen efter ställde jag ett ultimatum, att han skulle bli nykter och ta hjälp.
Han valde inte det.
Jag kan vara irriterad och arg på honom ibland när vi träffas, för saker han säger. Vi håller fortfarande på med ett hus som är sålt och snart ska övertas av nya ägare. Men nu känner jag mest att det är en sjukdom han har. Jag är inte längre arg eller bitter för det som hände, med allt drickande.
Så jag vet inte egentligen om kanske tiden kan få en att till slut inte känna sig arg. Forumet här hjälper mycket. Det är bra att skriva av sig om det man upplever. Och bra att du går och pratar med någon.
Jag tänker att allt man upplevt har varit under lång tid så det tar nog sin tid att läka.
Men fortsätt att skriva här. Du kan få många goda råd från alla här som varit med om samma saker.

Exakt så är det! När det går dåligt känns det som ett stort misslyckande..
Läste i din tråd och det är precis så jag också känner det! Alltid trött.. Inte bakis (men självklart händer det också) men såå trött.. Orkar liksom inte ta mig för nåt vettigt. Och jag tror faktiskt också att ibland när man dricker så dricker nån a ren vana, jag behöver inte vara speciellt sugen på alkohol bara att det ska vara ett glas i handen..
Jaaa, banne mig att jag hänger på dig i helgen! :) Nu kör vi!

Den där deppigheten, stundtals mer panik, över att aldrig få vila hjärnan igen kände jag också. Men nu har jag märkt att alkohol inte var ett dugg nödvändigt för att få vila hjärnan. Jag vet inte riktigt när eller hur det skedde, men den har börjat vila på andra sätt. Plötsligt kan jag ligga i soffan och fånstirra på ingenting alls och bara vara sådär skönt avslappnad. Helt utan alkohol. Mysko.