Senaste kommentarerna i forumet

Jag ser långt, just nu.
Som att komma upp på en pall.
Men mest rör jag mig i vardagens undervegetation med jobb som jag hanterar utan särskilt mkt oro för min egen prestation. Inte så höga ambitioner, ganska krassa val i mina prioriteringar, litar på andra i högre utsträckning, tappar några trådar- men har en mkt mer generös inställning till mig själv,
För Att Jag Inte Dricker.
Gör hela skillnaden.
Ingen ryggsäck av skuld, skam, dåligt samvete, otillräcklig.
Hängde av mig den i januari, först nu har fantom-tyngden lättat,
Tiden, vilken kompis.
Tiden, och ni som skriver och läser, svarar och peppar och säger emot nån gång. Ett skyddsnät för de knöliga, farliga dagarna.
Har genomfört etapp 1 på klättringen. Det är en fin platå här att rasta vid och tänka utan stress.
Som jag skrev till espadrill, jag skrattar inte mindre och jag lever mer. Längtan efter vin obefintlig.
Minus 7 kilo, plus 7 tusen kronor som jag har shoppat upp på byxor som jag inom kort eventuellt kan knäppa.
Sen kväll.
Nykter idag har jag redan utfäst men tål att sägas igen. Godnatt alla som kämpar. ❤️

Jag valde bort en massa ”vänner” som inte förstod sig på beroende..Jag har andra vänner där alkoholen är något oviktigt..Som kanske dricker någon gång, men inte med mig..Jag har en nära släkting som tagit återfall och även bytt till spelberoende..Han sa till mig att jag gjorde rätt som höll mig undan ”våra” gemensamma vänner. Han valde att försöka vara nykter med dom vännerna, men det gick inget bra..Vad är viktigast i ditt liv? Hur vill du leva? Vad har alkoholen gett dig för konsekvenser? Du kommer säkert på fler funderingar som du kan tänka kring..För att få klarhet i hur du vill leva ditt liv..

Själv är jag nykter dag 52 och det är ett av de bästa beslut som jag har tagit ??????

Har ni nån beroende mottagning? Där finns det kunnit folk som vet hur man kan stötta!

Stor kram

med intervjun?❤️? / mt

Tack snälla Se klart! ?Visst är det bra att tänka i liknelser och bilder... och nog blir det bättre med tiden! Går sakta framåt med måendet. Såå värt det!
Var ju så trött när det var träff. Nu skulle jag hänga på direkt!
Jag är impad av dig med. Så mycket bra tankar från dig. Stor kram tillbaks???

Andrahalvlek, just så! Så himla bra?Sedan blir suget som en liten irriterande mygga som vi klappar ihjäl bara... eller hur?? kram??

Förstår din osäkerhet.
Inte lätt när det känns som någon annan skall bestämma. Men tro mig, det här kommer att göra att du kommer få ett bättre liv som är helt ditt eget.
Kan intyga att det var jobbigt att leva som alkoholberoende.
Fått mycket stöd här på ah. Läs trådar... Så häng här du med?

Dag 234 utan alkohol. Tvåhundratrettiofyra. Det är rekord. Världsrekord. Personligt bästa, genom tiderna. Så här länge har jag inte varit utan sedan jag fyllde 17 och drack för första gången.
Idag är jag 30.

Förra året, den 10 Augusti, så nådde jag vändpunkten.
Där och då fanns det två val. Leva eller dö.
Simma, eller sjunk, om man så vill.
Alla når nog inte något så konkret, något som gör så ont. Men jag är, med facit i hand, glad att jag gjorde det.
Jag har en förstfödd, en sambo, ett hus, djur, jobb, vänner och familj. Och allt höll jag på att dricka bort.

Det började oskyldigt och till en början osynligt, även för mig.
Jag var så bakis en dag att jag gick direkt från jobbet in på systemet och kände att jag måste ha en återställare. Jag köpte vin också, så klart, men en dunk vill man ju inte gärna öppna på bussen.
Jag köpte en sjunolla cider, Kopparbergs päron.
Öl kan man ju inte dricka ljummet. Eller, man kan, men lite stolthet ville jag väl ha kvar.
Så blev det, iaf. Sen var det igång.
En cider varje dag på bussen hem.
Sedan blev det två. Tre, ja det hände men ofta kände jag mig för berusad väl hemma.
Jag ville ju bara bli av med ångesten. Och då var två den perfekta balansen.
Studs i dojan lagom till jag var hemma. Och väl där kunde jag ta ett glas vin med sambon för att ”varva ner”. Så höll det på i 1 år.

Den här historien kan bli jättelång, så jag stannar där. Hoppar till händelsen jag inte än vill dela med mig av.
Men efter den händelsen så kom förändringen. Psykakut, beroendeakut, läkarmöte, prover och antabus.

Läser du detta och funderar över dina egna vanor eller undrar hur antabus verkar?

Tveka inte på att fråga. Du är aldrig ensam och hjälp finns att få. Bra hjälp, dessutom.
Välkommen hit, jag ska se till att uppdatera så ofta det bara går.

Kram på er,
Max

Det är bättre, imorgon får jag ta av bandaget. Inatt sover jag utan värktabletter ?
Kram ?

Tack så mycket Andrahalvlek!!
Visst känns det häftigt att man kan fira 2 månader, det trodde jag aldrig att det skulle hända! =)

Två månader är grymt bra, grattis! Jag ”firar” två månader på skärtorsdag och det känns stort ?

Först & främst, stort tack att Ni finns här på detta forum!!
Har mestadels tittat & läst ett längre tag här nu, när tanken slog mig att jag i princip har varit helt nykter i 2 månadetr nu. Vilket känns JÄKLIGT skönt & välldans overkligt... =)
Känns som man börjar få en spröd "vanlig" nykter varadag, vilken man inte haft på MÅNGA år...
Ta hand om er & njut av vardagen, trotts att det är lite tufa tider just nu!

Det här funderar jag på seriöst:

https://aa-syd-online.se/

Vågar själv inte gå i en lokal grupp här hemma i min lilla stad, men detta skulle nog kunna funka. Man behöver bara appen zoom i mobilen.

Underbar liknelse ? Den ska jag ta till när alkoholdjävulen börjar viska i mitt öra. Svara helt iskallt: ”Jag vet att du tycker att det skulle vara gott - men så blir det inte ändå så du kan lika gärna sluta tjata nu. Annars kan du gå in på ditt rum så jag åtminstone slipper höra dig.”

Jag har läst ditt inlägg och det är mycket ord som poppar upp i min hjärna. Du skriver mycket och det finns mycket att kommentera.

Jag börjar med att säga att det är glädjande att läsa hur du tar ansvar som en pappa. Din sambo är besviken eller arg på dig för något som hänt tidigare och ni har inte bearbetat det. Du får fortfarande skit och du säger att det är delvis självförvållat. I en relation är alla inblandade ansvarig för hur relationen ser ut. Ni har barn tillsammans och därför tycker jag att det finns en anledning att arbeta på er kommunikation.

Du är mån om dina barn och du tar ansvar. Kanske du även ska ta ansvar i hur ni ska kommunicera bättre. Hur kan din sambo prata bättre om dig med era barn?

Är det möjligt?

Kan ni reda ut det som varit även om du inte vill fortsätta er relation.

Det låter som du är målmedveten och nu tänker jag på vad dina barn får höra. Den "uppgiften" känns som din om du är beredd att ta den. Ville bara uppmärksamma det.

Du får ta mycket onödigt från din sambo och jag tänker att du sväljer en del, förmodligen för att du sorterar och prioriterar.

Om du inte har stöd från en professionell så skulle jag rekommendera det.

Hoppas, hoppas, hoppas! Till att börja med hoppas jag att du känner dig nöjd med intervjun ? Sen hoppas jag att du får jobbet också!

Mycket intervjuer på Skype i dessa coronatider.

❤️?läke och styrkekramar till er?⭐️

Håller med VaknaVacker - ta den här chansen på allvar nu!

Men du måste jobba med den mentala biten. Du kan inte sluta dricka för att du är tvungen - du måste vilja vara nykter för din egen skull ❤️

Jag tror faktiskt att jag kan ha lika roligt utan alkohol för resten av livet. Kanske till och med roligare ?

Det är ju inte en massa timmar som försvinner i bakfylleångest - så man hinner och orkar med mer. Det är inte en massa timmar som går åt till att planera inköp och supa heller, en massa tid som kan användas till något roligare. Eller till att vila.

Jag märker redan att helgerna känns längre. Ser fram emot att min semester känns längre också. Första utlandsresan ser jag också fram emot, utan alkohol som ständig följeslagare.

Jag ser överhuvudtaget fram emot att samla på mig nyktra erfarenheter - i alla olika sammanhang.

Jag ser också fram emot att vara en förebild för andra som nykter - så snart jag känner mig mogen att bli det. Är inte där än. Jag vill outa lite naturligt, inte göra en stor grej av det liksom.

Jag vill inte dricka alkohol mer. Och jag vågar inte tro att jag någonsin kan dricka ”lite” och tänker därför inte ens prova. Vågar inte chansa ens.

Varför anses det ”normala” vara att dricka egentligen? Det normala borde egentligen vara att inte dricka alkohol.

Jag funderar mycket på hur jag kommer att reagera när jag upplever att andra blir fulla. Svamliga och sentimentala. Kommer jag att fixa det? Kommer jag att kunna hålla tyst?

Jag jagar inte rökare trots att jag själv är fd rökare. Jag låter dem sköta sitt så länge de inte stör mig. Hoppas kunna ha samma attityd mot andra som blir fulla.

Vad jag kallar mig är oväsentligt. Jag dricker inte alkohol, det räcker bra som förklaring ?

Jag försöker komma ifatt dig???

Det verkar vara gemenskap som är den ”hemliga” ingrediensen här Bo och Andrahalvlek. Något jag aldrig riktigt vågat mig in i, någonsin faktiskt. Skam inför mina handlingar och begär är något jag levt med hela mitt liv faktiskt. Skammen är min värsta fiende och den har haft mig i sitt våld så många år nu. Att våga på riktigt säga att jag har problem, att jag är en alkis, en fylletratt, HÖGT inför andra. Det är så obeskrivligt svårt. Jag mår illa av tanken på det, även om jag förstår att folk förstår mig och inte dömer mig i ett sådant forum som AA-gemenskapen.

Jag har varit sjukskriven hel och deltid flera år pga utmattning och depression.
Har kontakt med läkare o psykolog, och de är medvetna om att jag har ”ett problematiskt” förhållande till alkohol. Har Campral bla mot suget men det hjälper inte när allt jag vill är att känna något annat. Vill ju bara fly från den här trista världen och då spelar det liksom ingen roll.
Mitt drickande eskalerade för ett par år sedan i samband med separation. Helt plötsligt kunde jag dricka oftare, större mängder och utan pikar.
Konsekvenserna har ju trots allt bara blivit fler och fler, folk runtomkring märker hur jag dricker/har druckit. Jag vet det.

Vill så gärna våga gå på ett möte, men att ta det där jäkla steget. Knuffa mig!

Jag vet inte helt varför. Det är bara en känsla jag har. Kanske sättet min chef uttrycker sig eller så är det bara min rädsla att bli av med jobbet. Uttryck som ”jag kan inte tolerera bakslag om du ska vara kvar”, ”du har brutit ditt avtal enligt mig” mm. Det stämmer ju men känns jobbigt att höra. Kanske är det jag behöver ?. Imorgon är det dag 8 som nykter men med hjälp av Antabus. Utan Antabus var 7 dagar det jag som längst har klarat

Stort grattis till fem nyktra veckor!

Tror min gubbe resonerar som dig! Han är mer sig själv med alkohol än utan.

Men är du säker din tjej tycker det?

Jag tror inte ens min ser sig som elak.... han är full och gör sina saker för han tycker nog i sin fulla skalle att jag ska ”straffas” över saker jag inte ens vet vad jag gjort!

Kram på dig!

Tack ❤️
Det där med att älska sig själv är nog det absolut svåraste! Jag var så himla ensam innan jag träffade min särbo och det är väl därför jag inte lämnar jag är livrädd att bli helt ensam! Och nu i Corona tider är det ju ännu värre, dom få jag känner är livrädda att träffas!

Har iaf vart på mitt medberoende samtal idag.... det ger mig insikter!

Stor kram ❤️