Senaste kommentarerna i forumet

Är skönt avslappnad denna fredag eftermiddag. Den första snigelfria veckan har passerat, och den levererade. Oooohhh vad den levererade. Saker och ting flyter när det inte finns en medarbetare som ställer till med den ena katastrofen efter den andra ? Och jag har fått handledning av en fantastisk psykolog. Som inte kunde hjälpa mig vidare. Hen var bekymrad över att inte vara till mer hjälp. Men för mig var det en tröst, på sätt och vis. Att en så vis och kompetent person också står helt rådvill efter att ha satt sig in i fallet. Det finns inget ”Gör si” eller ”prova så”, utan situationen är verkligen så besynnerligt komplex och helt motsägelsefull som jag själv har kommit fram till. Det ska bli sjukt spännande (och ganska skrämmande faktiskt) att se hur det hela utvecklar sig. Men det tänker jag inte fundera över under helgen. Näppeligen. Nu ska jag starta upp massa wordfeud matcher och ladda ner hjärnbefriat tantsnusk att läsa ? Kram till alla som behöver!

Vi kommer fira jul hemma, bara familjen, men äta julmiddag hos mina föräldrar. Då kommer mina syskon också. Alla vet att jag och maken inte dricker alkohol längre. Nyår brukar vi fira med en annan familj och det brukar kunna bli blöta tillställningar, men vi säger bara att vi inte dricker alkohol. De kommer inte ifrågasätta oss.

Japp. Det är på fullt allvar vad jag gör när alkosuget sätter in. Sover. För jag har märkt att suget främst kommer när jag är helt slutkörd men inte förmår att släppa taget och vila. Det var någon som postade en lista någon gång... På vad man skulle stanna upp och fundera över innan man agerar på alkosuget, eftersom det kan stå för andra ouppfyllda behov. Är jag i själva verket trött? Är jag i själva verket hungrig? Är jag i själva verket arg? Det är de frågorna jag minns... och för mig verkar svaret alltid vara att jag är dödstrött.

Tusen tack för era stärkande ord.. det är ju egentligen lite märkligt att man trots allt mår bättre av att veta att andra haft det tufft. Framförallt att man inte är ensam.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på VAD jag är arg på.. allt skit som har hänt eller det faktum att han rusar in i något nytt utan att tänka efter? Jag tror jag är fruktansvärt arg för att han försatte mig i situationen där han tog kokain och jag fick hantera allt praktiskt.. han kunde dejta och må bra samtidigt som han höll sig borta från alkohol. Självklart är jag glad att han är nykter just nu.. men jag är livrädd för vad som sker i vår när uteserveringarna öppnar och fotbollssäsongen drar igång.. men försöker att inte fokusera så mycket på saker som eventuellt kommer ske..

Jag kan bara fokusera på mig själv och barnen men gud vad det är svårt.. jag är helt enkelt arg för att det är JAG som mår skit och inte han. Vem har dock sagt att det är rättvist..

Tack igen för fina ord och råd❤️

Det låter bra! Du fixar det!

Men pröva och googla namn och alkoholhjälpen så borde man hitta tråden, nätet glömmer aldrig ?

Otroligt fint skrivet Per, jag lider verkligen med dig när jag läser dessa rader. Jag har en liknande relation med min fru, jag vet aldrig nör ett utbrott kommer och då med alla elakheter. Jag har definitivt tagit stryk mentalt, vet knappt vad som är normalt längre. Jag är väldigt orolig hur detta påverkar barnen som kan bli straffade för de minsta saker. Enda sättet jag kan hålla mina känslor i styr är att ta till alkoholen, utan den vet jag faktist inte vad jag skulle ta mig till - det här varit nära några ggr att fysiskt stoppa henne- men så är jag ingen kvinnomisshandlare heller. Min fru har garanterat en diagnos för ena stunden är hon helt underbar bara för att helt förvandlas till mönster nästa. Vet varken in eller ut.

fråga som egentligen aldrig varit aktuell här....men : Hur söker jag gamla inlägg eller nick ????

orkade också läsa hela ditt inlägg !! Skriv så mycket du kan för det hjälper dig själv så otroligt mycket ! Och du gör helt rätt som drar !!!
För många år sen var det en kvinna som skrev här och var i stort sett i samma sits som du. Hon tog sig ur det och fick ett bra liv efteråt. Sök på Mie antingen som egen tråd eller i Berras tråd där hon skrev massor. Varken jag eller Mie kommer ihåg namnet på hennes tråd ???
Styrkekramar !!!

Jag blir så glad för din skull, att du är på en så bra plats i livet.
Kram

För mig blir det en nykter sådan, vet inte för vilken i ordningen. Förut var tanken på en helg utan vin så fruktansvärt grå och deppig. Trodde aldrig att jag skulle känna annorlunda. Det enda som är knasigt nu är att jag saknar någon slags ersättare. Visst, jag aktiverar mig och har det bra men ibland vill den här bråkiga hjärnan bara slappna av. Har inte riktigt något sånt utlopp nu. Det har funnits stunder då jag velat ta till vinet, eller snarare velat att jag hade velat. Det alternativet är inte så lockande längre. Måste bara hitta andra sätt att slappna av.

Jag har haft mycket och rätt tuffa krav på mig själv genom åren. Jag har varit min största kritiker och jag har piskat mig själv alldeles för hårt i arbetslivet men även privat. För att orka med alla krav som jag ställt på mig själv har jag druckit för att få energi och för att sen kunna slappna av.

Idag försöker jag att inte vara sådär jävla duktig. Jag gör typ en sak varje dag. Idag tvättar jag och inget mer. Igår var jag trött och gjorde ingenting mer än låg på soffan och läste. I helgen jobbar jag och då får maken dammsuga och damma av allt. Han lagar sin egen mat och jag har mat på jobbet. Jag har även slutat att täcka upp för andra på jobbet och gör bara det som tillfaller mig (såklart att jag rycker in där det behövs, ingen ska fara illa). Jag röker inte så tar jag meditationspauser istället då och då, typ 5 minuter. Är det sjukt mycket på jobbet, då tar jag paus på toan (släcker lampan och sitter på locken i 5 minuter med havsbrus i öronlurarna). Alla knep är tillåtna för min hälsa :)

Jag mår bra och känner mig stark just nu i min nykterhet. Jag har beställt nya böcker (Olle Carlsson, 12 steg till inre hälsa och 365 tankar för sinnesro) som jag längtar efter.

Önskar er alla en nykter härlig helg <3

Hej Javelin! Jag beklagar verkligen din förlust av en vän. Skönt att höra att du har kunnat sova lite och att du ser något positivt i att du nu har feberfrossa och värk i kroppen att fokusera på, som gör det än mindre lockande att dricka. Det låter som att du resonerar väldigt klokt när du funderar kring vad alkoholen hade kunnat hjälpa dig med i den här situationen - t.ex. att hjälpa dig till en lugn sömn - och att göra en plan för att hitta alternativ till det. Sömntabletter som passar dig låter som ett klart bättre alternativ. Häftigt att du kan vara såhär lösningsfokuserad och rationell mitt i en stor sorg.
Önskar dig en så bra helg som möjligt, med den sömn och vila som du behöver!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du är så klok lim, så is i magen kan vara rätt emellanåt..Även att hämta kraft från dom lugna stunderna..Varm kram???✨??

Du är så himla gullig knaskatten ♥️

Ja det där med anonymiteten är lite speciellt. Ibland blir jag fullkomligt paranoid. Får idéer om att folk snokar. Hur de nu alls skulle ana att jag skriver om mina bekymmer här av alla ställen. Tycker det är ännu läskigare nu när jag skriver om mannen också. Då känner jag att jag hänger ut honom liksom. Och allt jag skriver är ju så otroligt privat.

Men som du säger... Läser någon här så är de förmodligen här av liknande orsaker som oss. Och skulle de snoka är det ju bara för sorgligt.

Ska fortsätta skriva. EGENTLIGEN spelar det ju ingen roll om folk skulle veta att det är jag. Vad kan hända liksom?

Om det jag skriver dessutom hjälper nån nångång så får det vara värt det.

Idag har jag en bra dag. Känner mig rätt lugn inombords. Just nu då. Det svänger ju snabbt det där ?

I förrgår.. Alltså i onsdags, köpte mannen hem öl. Jag såg hur han smugglade in det och efteråt gjorde han iordning en snackstallrik. Skar gurka, lade upp oliver och ost mm. Det betyder att han ska dricka så även om jag inte sett honom smyga iväg med ryggsäcken (som jag fattade innehöll öl) så hade det där pysslandet i köket fått mig att fatta direkt. Jag hatar att se honom lägga upp småplock på en tallrik. För det är som en uppvisning i egoism. Dels att han dricker fast jag bett honom låta bli men också för att han ordnar sådär med goda saker att äta bara till sig själv. Jag menar inte att man inte får göra saker för sin egen skull. Men eftersom han ska berusa sig i samma hus som jag lever i så blir jag bara så besviken.

Hörde honom prata rätt så högt i telefonen i nån timme men sedan gick jag och barnen och lade oss. Sov ostört förutom när jag plötsligt behövde ta ut hunden runt midnatt. Då mötte jag mannen i dörren (min mardröm i vanliga fall att göra det om han dricker). Han hade varit ute. Men han gick och lade sig och jag fick en fortsatt god sömn.

Igår såg vi på film ihop och det var så fint att umgås så en gång. Men utan att det ledde till förhandling om att prova igen osv. Vi hade en mysig kväll utan att det komplicerade något. Skönt. Antagligen därför jag mår så bra idag. Jag fick lite av den man jag saknar men utan att det ställde till något.

Vi har ännu inte hört något om lägenheten. Försöker ha is i magen och inte stressa upp mig över det. Det som ändock kan stressa mig är just det att allt ligger på paus. Allt rensande jag behöver göra och ommöbleringar som BEHÖVER göras ligger på is och hemmet känns mer kaotiskt än nånsin.

Ibland får jag idéer om att ändå sätta igång med allt men så fort jag tänker börja så inser jag att det inte finns utrymme.

Is i magen var det...

Kram till er alla!

Tack för all omtanke, det värmer att okända personer lägger ner sin tid på att läsa och kommentera. Det är onekligen ett fint forum, så mycket medmänsklighet. Det är väl också så att vi som kämpar på det här viset får en större empati för andra. Framförallt värdet av att förlåta och få förlåtelse.Världens största kram till er alla härinne!❤

Lyckades somna ett par timmar och vaknade med lite feber. Känns skönt på nåt konstigt vis att fokusera på frossan och hur öm kroppen är. Skulle inte dricka a om jag så fick betalt för det. Som om någon högre makt vill få mig att vila och ta mig igenom det här utan alkohol.

Kanske var behovet av bedövning som störst under paniken och hjälplösheten innan han dog. Efteråt har jag mest känt mig trött, bottenlöst trött, som om luften även gick ur mig. Borde nog försöka få sömntabletter som fungerar för mig. Då slipper jag dricka för att kunna sova. "Slipper".... ja jag vill ju inte ens dricka. Så skevt alltihop... hur kunde det bli så här.

Hej Ensam1984! Det känns som att du har gått på en väldigt hög växel under en ganska lång tid nu? Du arbetar mer än du egentligen orkar, snittar 10 h/dag, har mycket beslut att fatta och saker att ta hand om med lägenheten och har nu en helg framför dig där du överväger att resa iväg för att delta i en fest som du egentligen tänker kommer att ta väldigt mycket energi av dig. Jag blir bara lite orolig... Hur länge till orkar du? Hur laddar du batterierna, när det låter som att det är så mycket på en gång som tar energi av dig? Jag önskar dig allt det bästa och att du lyckas hålla dig från att tippa över kanten till utmattning, för därifrån kan vägen tillbaka vara lång och kämpig.
Med hopp om en återhämtande helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Grattis till 10 nyktra dagar, vilken start! Jag kan passa på att tipsa er båda om att vi erbjuder ett nätbaserat självhjälpsprogram här på Alkoholhjälpen som är hjälpsamt för många i förändringsprocessen. Det går att jobba igenom det helt på egen hand eller med stöd av en rådgivare som skickar återkoppling. Ni hittar det under fliken Program.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag vet inte så mycket men jag är på dag 20 nykter. Jag har problem med blodtrycket också tror jag. Blir yr hela tiden. Speciellt när jag reser mig upp snabbt. Är jättetrött i kroppen. Känns inte som jag orkar någonting.

Jag med, vaknar med huvudvärk varannan morgon? vad kan det bero på? Avsaknaden av Alko?
Men även om min hjärna vill ha så vill inte jag ?️?
Tji fick den?
Vi kör vidare med eller utan huvudvärk..(haha, autocorren ville ha huvudförhandling)
Sköna fredagen önskar jag dig Fibblan ?
Kram ?

Tack för svar Mirabelle G-S! Ja jag kämpar ju på i hoppet att det vänder någon gång och jag ska bli piggare. Jag är fortfarande jättetrött och snurrig i huvudet. Knaprar vitaminer och energi dricka. Ibland känns nykterheten så meningslös fast jag vet ju att den inte är det.

Undrar vad Systembolaget tror. De måste tro vi flyttat eller dött. ? Maken är ju nykter med mig.

Vi ska fira julafton med makens familj. Maken kommer vara nykter med mig. Sen har hans mamma och syrra sagt att de ska vara nyktra med och det hjälper. Nyår tror jag vi kommer att välja att fira hemma med bara någon enstaka vän. Så det blir nyktert det med. Vi har sagt till närmsta vännen att hos oss är det nyktert annars får de låta bli att komma hit.

Ingenstans i din text kan jag hitta nåt som du gjort fel, det är han som är ett as. Hurra för dig som tog dig ur det!

Rör du på dig? Springa långt tycker jag är skönt, då tömmer man hjärnan på allt som maler, dock måste jag lyssna på musik eller bok i lurar, annars drar jag igång evighetslånga monologer om vilket svin mitt ex är och hur arg jag är på honom. :-)

Fortsätt! Du är på rätt spår.

Jag kämpar mig igenom just nu på envishet och på hoppet att det kommer bli lättare med tiden. Sen går jag på 3 AA möten i veckan och det hjälper mycket med. Man vill inte göra dem eller familjen besvikna så därför håller jag mig ifrån. Men fyfan va svårt det är och jag är så jäkla deppig just nu.

Mulletant, så sant och sådan kraft i att skriva.
Oftast när jag går tillbaka i mina texter och läser det jag själv skrivit kan jag uppleva att det är någon annan som skrivit mina rader, vad kan det bero på?
Jag känner ibland att det jag skrivit inte blivit helt rätt eller stämmer med verkligheten jag upplever en tid efter att jag skrivit, men vad stämmer perfekt med verkligheten egentligen?
Det jag skriver är det som för stunden flödar från min hjärna ner i fingrarna, väldigt sällan någon djup analys eller större eftertänksamhet, det flödar på.
Kanske därför jag ibland inte känner igen mig själv?
Jag reflekterar normalt mycket över tankar och beteenden men har saknat verktyg att lirka upp eller förstå mig själv och det som surrar mellan öronen.
Att jag nu är under utredning för ADHD, Bipolär gör mig också högst tveksam.
Har börjat misstro mig själv och att allt, precis allt beror på den våldsamma uppväxt jag hade. Min mor var psykiskt sjuk med sadistiska inslag i uppfostran. Jag fick ständigt vara på min vakt för att undvika stryk och utvecklade en extrem rädsla och skräck under tidiga år. Allt eftersom åren gick blev jag mer och mer aggressiv och hatisk, mot min mor framförallt. Ända fram tills jag flyttade ut var det ständigt en fysisk och djupt psykologisk tortyr som pågick. När jag skriver dessa ord pirrar det till i magen och jag får direkt känslan av att vilja slå sönder något, kasta kaffekoppen i väggen, slå knytnäven rakt genom gipsskivorna. Visst, det har jag gjort många gånger. Jag har spenderat så många år av mitt liv åt att älta, må dåligt, hata, vara frustrerad över allt detta som aldrig fått en lösning, ett förlåt eller ett givande samtal över varför det blev så här jävligt?
Har försökt närma mig min gamla mor flera gånger men hon kommer inte ihåg, eller vill inte komma ihåg.
Jag tror henne, så sjuka saker vill ingen komma ihåg att man gjort mot sitt barn.
Nu har jag för länge sedan passerat halvvägs genom mitt eget liv och fortfarande plågar minnena mig. Så vill jag inte ha det!
Har gått hos psykologer men aldrig fått verktyg eller kunskap att läka mig själv. Alkoholen har varit en nära vän som hållit mig i handen under alla år.
Visst, jag kanske är svag som inte klarar att släppa denna ryggsäck och bara gå vidare, shit happens liksom.
Jag är så full av energi och livslust, jag hade så gärna fått med mig lite skön självkänsla, att duga, att kunna, fått uppmuntran och förståelse och en gnutta kärlek i uppväxten och även upp genom vuxenlivet.
Då hade jag troligen varit första människa på månen, efter Armstrong då, eller förste man att ro över Atlanten, eller så hade jag helt enkelt bara varit trygg i mig själv, vilket räcker gott och blir över.

Jag tror jag är något på spåren här, det ÄR möjligt att ta makten i sitt eget liv!
Mitt "problem" är att jag ifrågasätter väldigt mycket i livet, på arbetet framförallt.
Det är så mycket vi gör som är så korkat och dumt. Vi vet om det men ändå fortsätter vi?
Okej, nu blev det mycket salt och surt på en gång, skönt att skriva av sig som sagt.
Kul om någon läser, ännu mer kul om någon delar med sig.
Tänker på er därute och önskar alla en skön fredag!
Ingen alkohol för mig, jag har 60-1 mot alkoholmonstret nu!

GP