Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen hit och in i en värld som förhoppningsvis kan ge lite av det du hoppas på ?!
Låter som att du både haft och har det tufft efter din pappas bortgång..?. Att dessutom inte uppleva att man får den stöttning från sin sambo, som så väl behövs i den situationen gör det hela än mer ensamt och ledsamt, tänker jag..?.
Och då är det lätt hänt att den där alkoholen, nästan blir som vän. Den lovar ju lindring och lägger lite lugn över alla jobbiga känslor..
Jag behöver ju knappast "föreläsa" om att det sedan blir 7 resor värre, ju oftare vi tar till denna strategi..
Du dricker inte dagligen och känner inte alltid sug när du inte gör det. För mig betyder det två saker:
1.) Du är klok och uppmärksam som reagerar och nu försöker få stopp på det destruktiva mönster du hamnat i ?!
2.) Du vet redan med dig att det finns sådana dagar när behovet/suget inte uppkommer och kan med fördel titta lite mer noggrant på dem. Vad är annorlunda då? Om du analyserar detta, kanske du kan göra om dina dagar så att de dagarna blir fler?! ?!

"Knepet" med att sluta självmedicinera är våga vara kvar i de känslorna som uppstår, som du vanligtvis vill och/eller brukar dricka på. Hitta andra sätt att handskas med dem, helt enkelt. Och jag vet, tro mig..det är allt annat än enkelt, men det går! Vi är många som slitit/sliter med detta här, och det finns många goda "bevis" på att det går!
Fortsätt skriv och läs här! Det har hjälpt mig fantastiskt mkt!
Lyckönskningar ?!
Kram
/Fibblan ?.

Här på forumet har du hur mycket klokskap som helst. Så mycket igenkänning eftersom alkohol skapar mycket ångest och depressioner och det är svårt att fixa själv.
Vi stöttar varandra och är anonyma vilket ger oss möjlighet att vara öppna och inte censurera oss själva.
Fundera på om ditt mål är att bli helnykter eller om du tror att du kan bli en " normaldrickare".
Vad tänker du om det?
Kram ?

Denhärgången! JAAAA tänkte jag när jag läste det du skrev om att kopiera roller! Jag är så jävla bra på det att jag faktiskt inte vet hur, vad, vem jag själv är... Jag har ju alltid gjort det, kopierat beteenden av olika anledningar, till en början var det nog för att undvika min mammas raseri och hennes eminenta sätt att få mig att känna mig som en hemsk människa men eftersom det fungerade så bra så fortsatte jag bara. Men ibland tänker jag att om jag inte vet hur jag är på riktigt kan jag ju välja vem jag är utifrån vem jag vill vara. Frihet? Nja, risken är stor att det också blir någon form av kopiering.. Fan också. Jag har läst lite om just NPF hos kvinnor men ska ta reda på mer, det är något som klickar till i mig när jag tänker på det. Det finns något där.
Och du har rätt, det jag har framför mig ÄR spännande! Och jag undrar så om min man inte själv tänkt i dessa banor då vi yrkesmässigt gick skilda vägar för snart två år sedan och jag gick upp i helt nya intressen. Vi har ju bara vår historia tillsammans och våra barn gemensamt numera.
Nu skrev han efter typ en veckas tystnad och frågade om det hänt ngt... Han blir alltid tyst när det finns ngt mellan oss som inte är bra, tiger ihjäl allt, sen kan det komma ett sms där han kräver en förklaring. Som nu...
Tack iaf Denhärgången för ditt svar, jag behövde det❤️❤️

Redan i ditt val av användarnamn uttalar du tydligt att det är dags för något nytt nu. Alkoholen har funnits i ditt liv sedan tonåren, först förknippad med härliga fester och skoj, men allteftersom så har du börjat märka av allt mer negativa konsekvenser i ditt liv som är kopplade till alkoholen. Du beskriver så ärligt och modigt hur det har sett ut. Du har en väldigt klok plan framåt - nykterhet sedan en vecka tillbaka, träffa alkoholterapeut, träna, äta bra. Det låter som väldigt viktiga steg för att ta dig närmare det liv du vill leva, kanske även för att bygga upp din självkänsla igen och våga träffa en tjej så småningom. Det är verkligen bra att börja med nya vanor när man tar bort alkoholen, istället för att bara leva i ett tomrum och en saknad. Nu kanske träningen kan bidra med vissa kickar och skapa en god cirkel där du vill nå resultat med träningen och därmed även äta bra för att det hänger ihop.
Fortsätt gärna att skriva om hur det går för dig och vad som blir hjälpsamt för dig i nykterheten, det finns ju många olika vägar ut ur alkoholproblem (AA är en väg som passar en del, men inte alla).
Allt gott!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Gläds åt dina framsteg. När det gäller att programmera om hjärnan handlar det ju om förändrat beteende och även om det ”bara” handlar om att inte bli pruttfull när man dricker så är det likafullt ett förändrat beteende att t ex kunna stoppa och ge bort sin öl eller hur? Tja, så tänker jag iaf.. Kram och finns det något i den där karatefyllan som vi kan sakna? Kommer inte på något...

Är lika mkt planerande att vara nykter, som att smygsupa. Nu ställer jag mitt hopp till kloka Adde som skall säga: Ta det lugnt tjejer det kommer att gå över, till slut är det ingen som frågar.
För jag blir rätt trött på att planera taktik och samtidigt vill jag ju kunna umgås med folk naturligt.
Så många kramar och ha en härlig kväll utan skvallerbyttan?
Kram Strulan ??❤️

Vinäger, Tack för omtanke.
Det ska bli super kul att få ett till barnbarn. Jag valde att flytta min tråd hit eftersom jag inte har akuta problem med alkoholen just nu. Jag har lärt mig mycket om hur jag fungerar tillsammans med alkohol sedan jag började hänga på forumet. Jag har haft som mål att bli "normal" drickare under min förändringsresa. Jag tror att jag kan klassa mig som en "normal" drickare för tillfället. Även om jag vet att det lurar en A djävul runt hörnet. Märker jag att det går åt fel håll ändrar jag strategi på studs. Vill absolut inte bli storkonsument igen med 2-3 dryckesdagar per vecka. Jag ser fram emot träffen i februari och tar gärna en fika efteråt. Hoppas det går bra även för dig med din kamp. En dag i taget ?
/Mrx

Dag 19 och jag har ett stort sug. Min hjärna försöker lura mig att det vore ok att dricka. På ren envishet kommer jag låta bli. Ska på AA möte ikväll så hoppas det känns bättre då. Tror det som triggade suget var att vi var hos neurologen med sonen och massa saker bestämdes och tester ska göras osv. (Sonen föddes sjuk, epilepsi syndrom och genmutatation). Måste hitta nya sätt att hantera ångest. Alkohol hjälper bara för stunden. Men vill så gärna låta huvudet vila lite. Är lite deprimerad att jag aldrig ska få vila hjärnan igen på det sättet. ?

Ja ullabulla det känns verkligen tomt, märker att jag sträcker mig efter vännerna mer o mer nu,inte för att prata om der här, utan att hitta på saker. Vill helt plötsligt köpa saker till mig med, typiskt beteende när känslor blir för mycket.

Det gör ont mellan timmarna,värst på kvällen och natten utan sömn, sover riktigt dåligt ?

Men jag gett mig nåt bra, det vet jag

...men inte så pass mindre så jag känner mig nöjd.
Igår fuskade jag med min man för vi var på konsert.
I förrgår fuskade jag också för att.... det var tisdag?

Jättedumt ju.
Men jag blev inte tokfull, jag gjorde inget dumt, ingen "påverkades negativt av det" som annars är min rädsla.
Det är bara jag som sen tycker att det är onödigt i efterhand.
Nu ska jag köra resten av november vitt. Det klarar jag. Jag vet ju att jag kan vara helt nykter i perioder.
Det är bara det att jag blir uttråkad efter ett tag.
Det är ju så dumt. Och onödigt.
Jag vet ju att jag mår bättre när jag typ inte dricker alls.
Men varför är det då så svårt.

Jag kommer alrig att ge upp att hitta balansen i mitt drickande.
Är ändå stolt över 2 saker.
I tisdags drack jag inte inte till sista droppen. Jag stannade i tid.
Och igår gav jag nästan hela min öl till min man för jag insåg att det var dumt och onödigt att dricka upp den.
Alltid något. Så har jag inte gjort förr.

Hur har det gått för er alla här inne? Jag är ny i forumet och är inne på min första dag. Vill gärna kämpa tillsammans med er.

Kram ?

Jag ska ut och äta ikväll med ”grannen i Beck” (hon som jag drack vin med i det tidigare livet) och ytterligare en gammal kollega.
Det ska bli supertrevligt, grannen i Beck är väldigt stöttande och hejar alltid med glada tillrop på över att jag är nykter - snacka om fantastisk! Vi har rätat upp vår relation märkbart och jag är så tacksam för vår nya, bättre, relation.
Att gå ut och vistas på den gamla puben där vi ibland blev rätt uppkäftiga mot varandra krävs ju en planering.
Min plan för kvällen är att unna mig nått extra gott att äta. Den inkluderar även meningen:
”Aldrig första glaset”
Så det var ganska enkelt att göra upp strategin to be honest. För min andra kollega som medföljer kommer mitt svar, om hon skulle fråga varför jag inte dricker, att jag undviker alkohol pga att jag insett att jag mår bättre och är mer ångestfri utan.

Men såklart, grannen i Beck är en supersocial varelse, och i förmiddags så smsade hon mig och frågade om inte vår fjärde gemensamma kollega skulle unna följa med.
Mitt svar var ”jag vet inte om jag känner för det, vad känner du inför det?” Jag antog att den fjärde kollegan frågat om hon fick joina oss.
Den fjärde kollegan är lite knepig. När jag pausade min firma så var hon så nyfiken och det var som att hon gottade sig lite i att en stjärna fallit och att det blev mer plats för henne på himlen att glänsa. Det var aldrig något ”oj, tråkigt att du lägger ner, hur mår du egentligen?”
Jag hade det i bakhuvudet och kände att jag inte riktigt orkade samla kraft till att förklara för ytterligare en person att jag skulle va nykter ikväll, därav mitt svar. En person som säkerligen i sitt tidigare liv har varit grävande journalist i skvallerpressen liksom. Hon är en sån som inte skulle nöja sig med mitt planerade svar utan ställa följdfrågor och vi känner inte varandra jättebra och jag vet sen tidigare då jag sett att hon skvallrat om andra på exempelvis nätet.
Det visade sig att den fjärde kollegan inte hade frågat utan grannen i Beck frågade mig först om jag ville att personen skulle komma med.
Efter mycket om och men gav jag med mig.
Grannen i Beck skulle kolla med den fjärde kollegan som faktiskt inte kunde komma med ikväll så jag slipper mobilisera om min plan.

Vad som är viktigt är att ha tydliga strategier för vad som kan vara triggande situationer eller relationer. Jag känner att jag i dagsläget gärna vill ha saker och ting planerat om jag ska vistas i alkoholhaltiga miljöer.

Hehe, känner igen mig i varenda ord du skriver typ. Jag tror jag började dricka som ett sätt att komma undan det sociala. Jag ska påbörja en utredning kring det, inte direkt heller för att jag tänker att det ska göra skillnad, men för att lära känna mig själv. Tänkte bara tipsa om du googlar att det finns mycket ny forskning på det kvinnliga perspektivet av diagnoserna. Man har tidigare varit inne på att fler pojkar får diagnos för att det är vanligare genetiskt, men nu kommer mycket studier om att det är lika vanligt hos flickor, men blir oupptäckt för att flickor ofta anpassar sig på ett annat sätt. Eftersom man tränas in i att relationer är ett intresse blir man liksom expert på att kopiera och spela roller. Det var rätt mycket som föll på plats för mig när jag läste om det. Men som du så klokt säger spelar det ju egentligen ingen roll om det finns diagnos bakom eller inte, om man kan acceptera sig själv och respektera sina behov.
Jag tycker det låter spännande med förändringen du har framför dig. Både du och din man förtjänar mer än den där tristessen. Jag tänker att den där bestämdheten föder mycket hopp. Kanske kan det bli något lustfyllt som bryter tristessen, att fantisera och visualisera hur du vill ha ditt nya liv. Jag vet inte hur man gör, hehe jag gjorde det på sämsta tänkbara sätt. Men det låter som att det är nåt mycket bra du börjar gå igenom, oavsett vad det leder till.

Dag 1 för min del. Är så himla rädd att jag inte ska fixa detta. Man har ju sagt så många gånger innan att man ska låta bli, men har då ändå fortsatt.

Behöver allt tänkbart pepp och peppar gärna tillbaka till er.

Är så taggad och vill göra detta för mig själv och min familj. Framförallt mina barn .
Kramar till er . Ni är så grymma som tar dag efter dag och fixar de ??

??

Det blir bättre för varje dag även om det inte alltid känns så.
Fortsätt och skriv och läs, hämta kraft här från oss andra på forumet.
Det är så kul om vi håller ihop kvintetten/kvartetten även om det var ett tag sedan Lennis hördes av.
Men alla som vill får plats på Framgångståget?? skulle det bli trångt är det bara att koppla på en vagn till?
Ha en fin dag Pellis ?
Kramar
???

Idag har jag sån ångest över att jag drack igår. Min sambo är arg på mig för att jag gjorde det IGEN!

Jag dricker inte varenda dag och har inte alltid sug efter alkohol. Men när jag väl dricker så blir det för mycket. Det finns inget stopp förrän det har blivit för mycket helt enkelt.

Jag mår så dåligt efteråt och säger till mig själv att låta det vara. Men så kommer känslor och tankar om min pappas bortgång som var jobbig för mig. Att ha en sambo som bara är sur och aldrig finns där. Ja , där finns saker som alltid triggar.

Hur ska man tänka när man känner att man vill ”självmedicinera” ?

Uppskattar verkligen alla råd.

Mvh Nannin

Bra gjort, du behöver få stöd. Bra av arbetsgivare att stödja
Sök upp en annan anhöriggrupp, vi anhöriga ska stötta varann, inte stälpa!
Jag går nu på Al-alon och där får man inte råda utan bara berätta hur man själv gjort för att lösa problem, dom följer 12 stegs programmet

Mannens arbetsgivare kan ha en försäkring, i regel är anställda anslutna till Fora som har med försäkringar bla att göra. Googla dom och se. Många arbetsgivare duckar nog i det här sammanhanget. Är det ett stort företag är det nog betydligt lättare

Att släppa taget om den som är sjuk och som man själv blir sjuk av är väldigt tufft.
För så länge man får ha tentaklarna kvar så känns det som att man tillhör och är i något.

Sen att det inte är friskt spelar inte så stor roll.
Och när då det sjuka försvinner och man står där själv så blir det väldigt öde både innanför och utanför en själv.
Och i det tomrummet ska man då börja läka.

Att då få träffa andra som är i samma läge eller har varit där är berikande.
Man är inte ensam och man får dela samma tokigheter och rädslor med andra och blir per automatik mindre ensam.
Heja dig Troja.

Haha, nej inget pistohol här inte. Hon kommer aldrig lämna, tyvärr, och om jag lämnar kommer hon göra mitt liv till ett ännu värre helvete. Hon jobbar inte, hon anser att ta hand om hemmet och barnen är ett heltidsjobb - trots att barnen är i skolan.... Hon anser också att det är hennes jobb att spendera 3 timmar om dagen på gymmet. Hon drar inte in ett öre till familjen och hon har inget intresse i att skaffa ett jobb - men det är ändå mitt fel att hon inte har ett jobb och har kastat bort karriären som hon säger. Om hon skulle lämna mig så skulle hon behöva jobba och ta ansvar för sitt eget liv, det kommer aldrig hända.

Igår t ex lagade jag maten åt barnen, hade satt in en fågel i ugnen som skulle ta 90 minuter och serverade kokta grönsaker och potatis till. Efter en halvtimme får hon fnatt och börjar skrika varför det inte är någon aktivitet i köket. Går inte ens att lugnt förklara att det ör ganska meningslöst att börja med något annat förrens det är en halvtimme kvar på tiden i ugnen. Sen får hon fnatt igen för att hon inte hittar mig i huset för att hon kom på att just den sekunden skulle en gardin vikas ihop, förklarar lugnt för henne att jag var på toaletten vilket hon direkt ifrågasätter varför jag var där så länge och om jag har problem med magen etc och drar upp att jag var på toaletten dagen innan också. Blir helt djävla ställt att man inte ens kan gå på toaletten utan att det blir bråk, hennes tidsuppfattning ör helt defekt, 5 minuter i realtid blir 20 i hennes fantasivärld. Som avslutning på det hela kommer hon och kritiserar mig för att använda fel kastrull för att koka potatis, tydligen var den alldeles för liten och man måste koka potatis i den största kastrullen för annars kommer potatisen aldrig bli klar.... Efter detta var man ju ett vrak som vanligt och slutade förstås med en hel del alkohol. Så imorse får hon utrbrott för att man luktar alkohol, den kan jag ge henne dock, men sen äter jag youghurten felaktigt och mitt gröna the är tydligen skrattretande.... Vore det inte för ungarna hade jag packat väskan för länge sedan.

Har vänt mig till medberoende här där jag bor. Ska på samtal, känns faktiskt riktigt tryggt.

Bara av att prata o bestämma datum känner jag mig lite mindre ensam. Känns som jag ger mig något.

Tack finaste Vinäger!! Cyberkramar tar jag gärna emot!?❤️ Jag funderar mer och mer kring en diagnos faktiskt då min yngsta son ju har ett par stycken... Och jag känner igen mig själv som barn i honom på många sätt och på något sätt skulle det ju vara logiskt. Är dock osäker på om det är något att gå vidare med, jag är ju vad jag är med eller utan eventuell diagnos. För min son var det ju självklart då en diagnos krävs för att ha rätt till stöd men för mig som vuxen är jag inte på det klara med vad som gäller. Får väl googla?
Jag har haft ca 11 bakisfria mornar nu om än inte helt vita kvällar. Igår blev det lite glögg och för några dagar sedan någon folkis men jag klarar helt enkelt inte tristessen i att komma hem, tvätta, städa, laga mat och sedan umgänget med min man... Det är så vansinnigt TRÅKIGT!!! Det är så roligt att umgås med mina barn men jag kan ju inte klistra mig på dem så fort vi är hemma. Dessutom verkar de dra sig undan när maken är hemma, även när han inte dricker. Det är som om han har förtur till mig vilket känns sjukt.... Det kan inte fortsätta såhär men hur fan gör man?!
Många (cyber) kramar!!!❤️❤️❤️??‍♀️

19:e dagen. Sjukt mycket att göra på jobbet, sena kvällar och tidiga morgnar. Extremt intensivt. Jag biter ihop och ser fram emot lördagen då inget alls är planerat. Kommer att skrota i pyjamasbrallorna hela förmiddagen, gå ut i skogen och bara vara.
Ingen längtan eller saknad efter A. Skönt!

Till att börja med vill jag säga välkommen! Du har tagit ett stort och bra beslut att ta tag i det här. Jag önskar jag också gjorde det när jag var 25... Läs andras trådar här, det hjälpte mig oerhört mycket under min första nyktra period! Mitt misstag var, och är fortfarande, att jag inte tog hjälp så se för guds skull till att gå till alkoholterapeuten!! Jag är ”duktiga mamman” som är fullständigt livrädd för orosanmälan och soc därför försöker jag ff bli nykter på egen hand. Det går sådär kan jag ju säga.. Jag har haft ett kärleksförhållande med alkoholen sedan jag var 14 och det är inte lätt att bryta det. Så ta hjälp och fokusera på allt bra nykterheten ger dig, vinsterna kommer och de är fantastiska! Skapa nya vanor och försök undvika umgänge där det dricks mycket. Önskar dig stort lycka till!!??‍♀️

Hihihi, tack fina du ??!

Och jag blir himla glad att du sitter kvar på tåget ??️?!
Nu gör vi resan på riktigt denna gång,
inte sant?!
Du har ju en annan nyponros färskt i minnet också ?! Tänkte på din målande beskrivning av kvinnan på planet! Alltid bra med en visuell målbild också ju ?! Tänk vad de andra passagerarna ska tänka när de kliver in i vår vagn..? de kommer att tappa hakan av alla oss nyponroser som sitter där ??! Det är Vi - starka, friska, utrstålar vörme, lugn och fullständig frihet! Ingen kan ta miste på att där sitter ett gäng vackra kvinnor som har tagit kommando över sina liv.
Det är VI som STYR nu??!

Önskar dig också fin dag vännen ?!
Stor kram
/Fibblan ?.