Senaste kommentarerna i forumet

Vad hjälper jobbet till med om ens partner dricker för mycket? Finns det något program som dom bistår med, förstår att man inte kan avskedas

Ja, det går ju att överrösta ångesten med andra känslor, framför allt negativa känslor. Hmm, nej jag har nog heller inte varit med om positiva upplevelser som är starka nog att trycka undan den. Jo, förstås, alkoholdimma. Men det är ju en konstlat skön känsla och ångesten finns ju där under ytan i vinfloden.

Det jag tror att vi båda söker är ju en lösning som TAR BORT ångesten, inte döljer den. Och då är jag också övertygad om att lösningen finns på den nyktra sidan.

Vi letar där!
Kram!

...på tåget och du har så rätt i allt du skrev om dina triggers och tankar. Behövde läsa allt två gånger för att liksom etsa fast i huvudet på mig.

Läser nog igen i em och ikväll!

Man blir så himla glad av dina färggranna inlägg med blommor och hjärtan! Tillsammans blir allt så mycket lättare! Du "ser" ut som en nyponros i mina ögon!

Kraaam

Helt klart att man ska gå in här och läsa mer när suget kommer! Tack snälla ni för pepp och stöd. Går inte på tredje dag som helvit. Hela flygresan hem gick galant för att jag satt bredvid denna fantastiska människa. Hemma har jag fortsatt i samma bana men känner en inre stress på något sätt. Har alltid lite för bråttom med att jag vill känna resultatet direkt på en massa olika punkter och gör jag inte det så faller jag lätt. Magen, vikten, ögonen, hjärtklappningen...

Jag skulle vilja prata med kroppen och höra hur den reagerar och mår inifrån när jag avstår från att dricka. Stegen är fortfarande tunga och inte det där klippet som jag kände i augusti. Någon skrev här att alkohol suger ur en mineraler och att magnesium hjälper! Jag måste läsa på om det

Nu väntar en lång arbetsdag! Kraaam

Ni får mig att kämpa vidare.
Javelin: Det skulle vara en stor glädje för mig att kunna ge dig en morot i form av att livet blir mycket lättare bara man passerat tvåmåndadersgränsen med lite marginal, jag vet ju att du har det mer än tufft nu. Så jag jobbar vidare på det. Och tack för att du skriver i min tråd och stöttar fast du inte mår bra och inte vill skriva i din egen. Jag uppskattar det mycket!
Talien: Ja, tankarna förändras onekligen. Lite märkligt det där med att man önskar att man skulle dricka, fast man vill inte. Känner absolut att det är bra. Iaf nu på morgonen när jag snart ska köra bil ;-). Lite märkligt också att kontrollfreaket jag börjar be till högre makter och därmed på något sätt accepterar att jag reder inte ut det här. Men det känns också skönt, på ett konstigt sätt. Vi fortsätter så :-).

Idag blir en bättre dag. Punkt. Det har jag bestämt.
Grundförutsättning 1 är uppfylld. Jag har sovit sex timmar i natt!!!
Kan inte påstå att jag känner mig pigg för det, men jag tänker vägra att skylla på dålig sömn och att jag därför inte orkar göra någonting. Testar att fördriva ångesten med trots och pannben idag alltså.

Så härligt att få börja morgonen med en kopp ☕, och er värmande, stärkande ord ?!

Vinäger ❤️ - Du har så rätt! Äntligen har jag börjat bjussa mig själv också, lite mer på den omtanke, kärlek och förståelse, som jag känner för er andra på forumet ?! Och jag säger till dig som FinaLisa också skrev i sin tråd. Att DU har en speciell betydelse för mig. Det välkomnande jag fick när jag tog mina stapplande steg in här vid årsskiftet, är ovärderligt ✨!
Tack även för din omtanke, pepp och stöd genom svåra passager, därefter❤️! Och som sagt, - vi växeldrar?! Förstår att du haft (har) en riktigt tuff period, men vi ger aldrig upp och din närvaro oavsett hur mkt du orka/hinner skriva är betydelsefull! Jag backar dig till 110 %!
Gott om plats på tåget har vi med ???!

Knaskatten ? - tack för att du så tryggt visat vägen! Jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen ?! Det är så gott att ha dig ?! En Knaskatt som bara helt lugnt, på katters klassiska vis?, spatserar främst på stigen som om det vore det självklaraste i världen. "Vad då liksom, jag går här på nyktra stigen. Jag väljer vart jag går och som passar mig bäst" ? ! Du är grym ??!

FinaLisa??❤️ - med hjärtan i alla dess färger, stöttar vi varandra ?! Och vi är barnsligt förtjusta att använda även andra emojis för att förstärka och förtydliga det vi vill ha sagt, inte sant?! Det känns så bra att vi möttes igen och nu sitter på samma tåg mot en fantastisk framtid ??️?❤️!
Det finns verkligen en kraft i vår gemensamma resa, som jag känner det ?!
Så vi tuffar på mot friskhet och frihet - med alla våra känslor med i bagaget ??!

Önskar er en riktigt bra dag☀️!
Kramar
/Fibblan ?.

Säga nej.. har fått bra inlärningsfraser från min kurator men har inte hunnit pränta in dem än. Lite för stressigt tyvärr. Vad jag längtar tills jul då stressen övergår till lugn i några veckor i alla fall.

Har annars inte mycket att rapportera. Tänker att om jag hade druckit under denna period så hade jag nog inte kunnat jobba, jag hade nog varit riktigt deprimerad. Känner mig inte deprimerad nu, mest bara slut.

Väljer att inte dricka i dag, istället kramar jag på min hund lite extra i kväll och njuter av det bästa jag vet - min hund.

Mrx, grattis till både blivande barnbarn och flytt till Det vidare livet. Här händer det grejer, minsann. Följer inte denna sida lika frekvent, men måste i alla fall skicka en hälsning.

Vi ses förmodligen i februari. Kanske en fika efteråt, det var ju flera som hade uppskattat det sist.

Ha det gott. Kram

Träffade min drogterapeut igår. ..känns fantastiskt bra att ha någon att kolla sina tankar med och som man kan vara brutalt ärlig med...han ger mig många goda råd som jag kommer att ha med mig i min ryggsäck.
Pratade med min lilla alkoholdementa mamma igår också...helt plötsligt så minns hon att pappa är död. ...hon frågade vad han dog av och när begravningen är....om hon nu fortsätter att fråga så kommer jag att berätta som det är...att det är över ett år sedan han dog.
Men jag fattar som inte hur hon bara helt plötsligt kommer ihåg saker...en del av mig undrar om man kan bli helt frisk från en hjärnskada....och hur skulle jag göra om hon skulle bli frisk?
Det ger mig en del ångest att behöva gå igenom det här ännu en gång...men det är ju min verklighet och jag ska försöka ta saker när som kommer.
Vaknar med huvudvärk idag...och eftersom min ångest är mycket kopplad till kroppsliga funktioner så tänker jag direkt att nu har jag säkert för högt blodtryck och att det är nåt fel på hjärtat.
Ska kolla blodtrycket när jag kommer på jobbet..
Så idag är en ganska jobbig dag...men jag kommer att ta mig igenom den nykter☺

Tack för att du finns här och outtröttligt peppar så många. Goda råd, analyser och visdomsord i en härlig blandning. Dessutom är det en fröjd att gå in och läsa i din tråd, brukar göra det trots att jag mest håller mig i Förändra ditt drickande. Din underbara humor blandad med A-framgång är en pepp i sig.

Önskar dig en underbar dag, utan alltför mycket längtan till något annat! ? Vad tror du att det beror på att du drömde som du gjorde just nu?

Kram

Therese77, jag skalpells med en familjerådgivare så får vi se. Egentligen känner jag...ta skiten! Men samtidigt så vore ju de pengarna det kapital jag o barnen behöver för o starta om på riktigt o kanske i slutändan köpa oss ett litet radhus eller dylikt!

Efter att ha brutit ihop över hur olycklig han är i sitt liv så höll han sig nykter i förrgår, även igår på kvällen....men då människan somnade med sonen på kvällen så vaknade han i natt o gick ner för att han va hungrig....han är fortfarande uppe o kl är 04, svårt tro att han fortfarande är nykter!

Nu har arbetsgivaren gjort en oros anmälan till soc. När jag pratade med honom som det gäller så sa han till mig att jag inte fick göra någon oros anmälan. Nu så har hans arbetsgivare gjort en oros anmälan. Hans chef sa till mig att det är viktigt att jag inte städar åt honom. Jag var hem till honom snabbt i tisdags morse för han ville att jag skulle komma över.
Hela lägenhets golvet i hallen var full av ölburkar.
Plötsligt så skulle jag få vänta ute i trappen för han skulle plocka undan saker, misstänker narkotika grejer. Så när han stängde igen dörren så vände jag mig om och gick därifrån. Jag tänkte varför ska jag stå och vänta ute i trapphuset och vänta, när han själv ringer efter mig.
Jag har berättat det för hans arbetsgivare. Jag var på ett anhörighet möte där jag berättade vad som händer just nu. Då säger en tjej till mig att jag är en svinig flickvän för att jag har en dialog med hans arbetsgivare och skvallrar.
Det fick mig att må dåligt, för nu känner jag mig som en förrädare. Att jag sviker min närstående.
Jag vet inte om jag har lust att gå dit nästa vecka.

Hej gott folk!
Har läst lite i detta forumet och det känns som att jag har hamnat rätt.
Jag är en kille i 25års åldern som har kommit till insikt med att jag är alkoholist.
Jag drack väl för första gången när jag va 14-15 kanske. Men då var det bara "på skoj". På skoj var det även på gymnasiet. Jag va väl som alla andra. Älskade när det blev fest. Blev kanske fullast av alla många gånger men det va ändå inte så ofta det blev fest. Gick inte runt me det djävulska suget på den tiden.
Tror problemen började när jag va 20 o pluggade 1 år i en ny stad. Bodde på ett internat me andra festprissar o ölen blev helt plötsligt fler o oftare. Kändes så jävla skönt att va föräldrafri o slippa ansvar. Men det va först då den där råa ångesten börja komma på bakfyllan. "Va hände igår? Va sa jag? Va gjorde jag?". En ångest som skapade mer drickande. Det va också först då jag började dricka i ensamhet för att det kändes skönt.
Efter det året flyttade jag hem igen. Började känna mig jävligt deppig. Visste inte va jag ville bli eller göra me mitt liv. Tog det ganska lugnt me alkoholen där ett tag. Men efter ett tag så flyttade jag till ny stad igen. Det va då det börja gå åt helvete. Det va också då jag hamna i fyllecell för första gången. Började bråka me polare. Åkte till systemet direkt dan efter ibland. O sådär har det hållit på i 2-3 år nu. Har försökt sluta flera gånger utan lyckat resultat. Bor nu i egen lägenhet vilket inte gjort saken bättre heller. Supit o gjort bort mig mitt på dagen. Förlorat vänner. Sjukskrivit mig från jobb pga bakfylla. Satt återigen i fyllecell i somras. Har haft sån kraftig ångest o panikattacker att jag bara velat dö. Har vart så jävla ensam. Har tänkt att jag aldrig kommer träffa en tjej.
Jag ser ganska bra ut, är väldigt rolig o social men alkoholen har gjort mig handikappad o har skapat en jävligt tragisk och isolerad person.
Är helt övertygad om att jag hade lyckats bra både med kärleken och jobb ifall det förbannade giftet inte hade pajat mitt liv fullständigt. Jag har gått upp massor i vikt o jag känner inte igen mig själv längre i spegeln. Den starka o självsäkra person jag en gång var är som helt bortblåst..

Jag har varit nykter nu i drygt en vecka och planen är att hålla det så. Ska snacka me en alkoholterapeut o börja träna mer. Äta bra. Det känns bra nu men va känner jag om en vecka?
Är inte alls intresserad av några 12-stegs möten. Har stor respekt för det och alla ni som gör det men för mig blir det kontraproduktivt att sitta i grupp o lyssna på allas miserabla eländen. Det blir som att se djävulen(alkoholen) rätt i ansiktet. Har ni några goa tips på hur jag kan tänka?
Varma hälsningar

Hej gott folk!
Har läst lite i detta forumet och det känns som att jag har hamnat rätt.
Jag är en kille i 25års åldern som har kommit till insikt med att jag är alkoholist.
Jag drack väl för första gången när jag va 14-15 kanske. Men då var det bara "på skoj". På skoj var det även på gymnasiet. Jag va väl som alla andra. Älskade när det blev fest. Blev kanske fullast av alla många gånger men det va ändå inte så ofta det blev fest. Gick inte runt me det djävulska suget på den tiden.
Tror problemen började när jag va 20 o pluggade 1 år i en ny stad. Bodde på ett internat me andra festprissar o ölen blev helt plötsligt fler o oftare. Kändes så jävla skönt att va föräldrafri o slippa ansvar. Men det va först då den där råa ångesten börja komma på bakfyllan. "Va hände igår? Va sa jag? Va gjorde jag?". En ångest som skapade mer drickande. Det va också först då jag började dricka i ensamhet för att det kändes skönt.
Efter det året flyttade jag hem igen. Började känna mig jävligt deppig. Visste inte va jag ville bli eller göra me mitt liv. Tog det ganska lugnt me alkoholen där ett tag. Men efter ett tag så flyttade jag till ny stad igen. Det va då det börja gå åt helvete. Det va också då jag hamna i fyllecell för första gången. Började bråka me polare. Åkte till systemet direkt dan efter ibland. O sådär har det hållit på i 2-3 år nu. Har försökt sluta flera gånger utan lyckat resultat. Bor nu i egen lägenhet vilket inte gjort saken bättre heller. Supit o gjort bort mig mitt på dagen. Förlorat vänner. Sjukskrivit mig från jobb pga bakfylla. Satt återigen i fyllecell i somras. Har haft sån kraftig ångest o panikattacker att jag bara velat dö. Har vart så jävla ensam. Har tänkt att jag aldrig kommer träffa en tjej.
Jag ser ganska bra ut, är väldigt rolig o social men alkoholen har gjort mig handikappad o har skapat en jävligt tragisk och isolerad person.
Är helt övertygad om att jag hade lyckats bra både med kärleken och jobb ifall det förbannade giftet inte hade pajat mitt liv fullständigt. Jag har gått upp massor i vikt o jag känner inte igen mig själv längre i spegeln. Den starka o självsäkra person jag en gång var är som helt bortblåst..

Jag har varit nykter nu i drygt en vecka och planen är att hålla det så. Ska snacka me en alkoholterapeut o börja träna mer. Äta bra. Det känns bra nu men va känner jag om en vecka?
Är inte alls intresserad av några 12-stegs möten. Har stor respekt för det och alla ni som gör det men för mig blir det kontraproduktivt att sitta i grupp o lyssna på allas miserabla eländen. Det blir som att se djävulen(alkoholen) rätt i ansiktet. Har ni några goa tips på hur jag kan tänka?
Varma hälsningar

Jag blev glad över dina fina ord och håller med dig att det känns annorlunda denna gång.
På något vis har jag kommit över en gräns till det bättre och vill liksom inte backa tillbaka till det som var dåligt.
För som Fibblan beskrev så behövs inte alkoholen för att döva eller förstärka känslorna. Man kan vara i nuet och låta det jobbiga gå över eller hitta något som avleder.
Det känns som jag har något nytt och spännande framför mig ?.
Och jag hade aldrig klarat detta utan alla er på forumet!
Och du vet ju Vinäger, du var min första kontakt här ? och så klart har du en speciell betydelse ??
Kram ?

Kom och tänka på professor Balthazar om ni minns honom. Han kom ju till klarhet gång på gång och det gör vi ju också nu.??
Sov gott och godnattkramar ? ??

Orden bakisfri och måndag i samma mening känns underbart. Ett bevis på att det faktiskt går att vara nykter - även på helger. Hoppas att den underbara känslan får hålla i sig. Du har kämpat så länge, så nu är det dags för framgång.

Tack för att du orkar skriva i min tråd ibland. Blir så glad varje gång. ?

Kram

Ville bara säga det. Tack för att du går långt fram och visar andra vägen. ?

Keep up the good work!

Kram

Du har tagit ett stort steg bara genom att skriva här. Jag känner såväl igen mej i besattheten av alkohol. Det är som att den tar över ens tankar och styr ens handlingar, oftast med ångest och andra tråkiga konsekvenser som följd. Själv har jag lyckats förändra mitt beroende till viss del, men ej som jag hoppades på från början. Det har tagit en otroligt lång tid också. Men alla har vi vår egen resa att gå igenom samt på olika sätt. Skriv gärna mer om hur det går för dej. Vi är många här som kan stötta varandra i förändringen till det bättre. Lycka till!

Vill bara säga att det är ju just de positiva berättelserna vi behöver höra för att få hopp och försöka om och om igen. De är guld värda för att få en balans till all tragik som oundvikligen finns på en sådan här sida. Att allt inte är en dans på rosor bara för att man är nykter, förstår nog de flesta. Så tack för att du delar med dig.

Jag tycker att du gör en fantastisk resa. Fortsätt att skriva om den. ?

Kram

Blir så glad varje gång jag läst dina inlägg den senaste tiden. Precis som Fibblan låter du annorlunda nu. Det finns mer övertygelse i orden. Även vad gäller detta med att alltid vara hårdare mot sig själv än andra, tycker jag du börjar balansera upp.

Du låter piggare överlag och jag hoppas av hela mitt hjärta att du slipper få en massa orosmoln på din himmel nu. Tycker att du prövats onödigt hårt som det har varit. Tror dock att du har hittat andra strategier än att döva dig med A om det ändå dyker upp motgångar.

Så glad för din skull, vännen. Tack för att du finns här för både mig och många andra. ?

Kramar

Det fanns kanske en anledning till att du hamnade bredvid just den kvinnan på flyget. Att hon gjorde så starkt intryck på dig betydde säkert något. Ta chansen att ha henne som förebild. Fräsch, trevlig och nykter - vilken härlig kombo.

Lycka till, fina du! ?

Kram

Du har tagit ett första steg och hamnat på rätt plats när det gäller att diskutera kring alkoholen, utan fördömande och pekpinnar. Här finns det alltid någon som känner igen sig i någons A-problem eller dryckesmönster.

Hur mår du nu? Hoppas att ångesten lättat något.

Kram

Det har hänt mycket för många här på forumet senaste tiden. En slump?

Tror att det ur det som hänt dig trots allt kommer att komma något positivt. Kroppen brukar säga ifrån på ett eller annat sätt när det är för mycket. Förmodligen har du känt varningar länge, men misstolkat dem. Hör ofta det från människor som till slut brakat.

Känner igen det där med att vara misslyckad om man inte presterar. Och det är, precis som du skriver, sjukt. På riktigt. Det enda vi kan göra är att sakta men säkert varva ned, försöka
att tänka lite snällare tankar om oss själva och främst ta hand om oss och vår kropp. Sedan önskar jag förstås att du får professionell hjälp snart. Håller tummarna.

Tycker att du trots allt låter hoppfull. Gillar ditt sista stycke skarpt. Nyuppstånden zombie... Nja... Hoppas hellre att du stiger upp som ditt nya egna jag.

Kram till dig