Senaste kommentarerna i forumet

Jag ser gärna framtiden som nykterist. Jag vill inte vara alkoholist eller nykter alkoholist. Jag vill vara nykter.
Jag är rädd för alkohol. Att jag ska bli knäpp och börja dricka. Men jag ska inte. Jag tänker inte dricka. Jag vill aldrig mer dricka. Det passar inte mina värderingar.
Hur tänker du? Hur tänker ni andra om framtiden?
??‍♀️?

Hej,
Jag undrar hur jag ska tänka kring detta. Min särbo tog ett återfall förra veckan (ca 1 år sen sist) samtidigt som hans minsta dotter var hemma. Jag var där och försökte få honom att sluta dricka vilket inte gick givetvis utan jag blev typ utkörd från hans hem. Han lyckades sen få sin dotter (11år) att tro på att han var magsjuk så hon dan efter efter skolan gick hem till sin mamma och var där istället tills han talade om att magsjukan var över så nu kommer hon tillbaka till honom igen idag (dottern bor vecka/vecka hos mamma,pappa och det funkar bra.
Men vad jag undrar är följande: nu är det bara jag (hans flickvän sen 3 år tillbaka) som vet om att han haft ett återfall. Det verkar som att mamman gick på att han var magsjuk (mkt förvånande) Vanligtvis så vet oxå hans bror om när han dricker men han tror tydligen oxå att han haft magsjuka. Det blev väldigt luddigt det här märker jag.

Vad jag brottas med nu hur som helst är om jag skall säga till mamman och brodern att han tagit ett återfall? Jag vill inte vara en del av hans lögn och skydda hans drickande. Det borde ju vara bättre att alla nära inblandade vet om vad som hänt? För det bör ju göra det svårare för honom nästa ggn, tänker jag.
Känner mig kluven. Vill berätta för dom vad som hänt, men vet ju att han kommer inte se det som en kärleksförklaring direkt utan som ett stort svek från min sida.

Blev lite luddigt och orkar inte skriva all historia osv men tror ni förstår min grundfråga. Vill gärna ha era tankar kring om jag skall berätta eller inte. Tack

Jag kravlar runt i en geggig gröt av skuld och så mycket skamkänslor. Står på ruta ett igen. Blir oftare och oftare konfronterad kring mitt drickande. Konsekvenserna blir fler och fler.
Jag har nått insikten att jag inte kan dricka, men ändå gör jag det. Vill inte. Är färdig för längesedan med detta.
Alla lögner och smusslandet. Behöver hjälp men har ingen att prata om detta med utan att falla in i ett hav av skam. Vilket i sin tur medför att jag censurerar mig och aldrig kan ha ett rakt och ärligt möte med en annan människa. Hur ska jag klara mig i denna värld utan att isolera mig helt?
Detta blev svamligt men sitter och är så ledsen just nu och låter bara orden komma.
Vet inte hur jag ska orka.

Igår blev ett mkt sent arbetspass men viktat om så förmiddag fick bli lite lugnare. Jag känner ändå främst en frihet i att kunna ta några timmar på kvällen och jobba, en möjlighet jag ofta druckit bort under senare år. Så det är inte något överslag av duktighet, utan ett sätt att planera mitt jobb som gör mig effektiv och mer nöjd.
Jag traskar mot mitt kalendermål nästa vecka där det står ”vita månaderna slut”.
Det har varit en prick i fjärran, och i början tänkte jag att mycket skulle vara förändrat nu. Kring mina dryckesvanor. Sant och falskt,
Just nu är det ju en dramatisk förändring eftersom jag inte dricker,
Men jag tvekar på om det är någon förändring alls- om jag skulle börja igen. Längre startsträcka, ja. Säker många fler nyktra kvällar, ja. Lagomt drickande istället för överdrivet. En tid.
Men som så många av er vittnar om, så tror jag inte något är förändrat i grunden. Tror att suget skulle börja leva sitt eget liv. Att tankarna skulle dividera. Att nej skulle bli ett okejdå.
Så mycket liv som skulle rinna förbi under tiden, och jag är så rädd om mitt liv nu.
Det jag tackar för just de här dagarna är att jag fått möjlighet att verkligen känna mig fri, glad och tacksam. Det gör att mina funderingar kring framtiden inte känns så komplicerade.
Nykter idag, med stor respekt och ödmjukhet för monstret i garderoben som jag inte vet om hen somnat för gott eller bidar sin tid.

Jag förstår verkligen att du känner dig ensam om alla gamla vänner fortsätter med sin festande livsstil.

Jag tycker att du är otroligt stark och modig som slutat dricka, och det är bra att du fått behandling mot din depression. Att du numer inte dricker kan göra så att depressionen avtar eller inte kommer tillbaka igen. Kronisk depression är vanligt vid just alkoholism.

Jag har själv kronisk depression som kommer i vågor. Får SSRI-medicin mot det. Hoppas kunna sluta helt med det så småningom, nu när jag är nykter. Men var sak har sin tid.

Jag skulle råda dig att avfölja dina gamla vänner på fb och insta. Du mår inte bra av att se deras festbilder. Sen ska du fundera över om det finns något intresse du vill utforska? Det finns fb-grupper om typ allt! Sök likasinnade där.

Finns det någon sport som intresserar dig? Att utöva eller kanske hjälpa till som funktionär? Föreningslivet behöver alla hjälpande händer de kan få.

På AA-möten träffar många nya vänner också, har du besökt sådana möten?

Sträck på dig och var stolt över dina sju nyktra månader! Svinbra jobbat ?

Hej. Jag har en vän jag älskar och tycker väldigt mycket om som jag börjar bli riktigt orolig för. Han har sedan han varit tånnåring rökt gräs och festat en del och jag märker att hans alkohol/drogvanor börjar spåra ur och han dricker och röker flera gånger i veckan. Han sköter fortfarande sitt jobb men jag märker att han börjar ha sämre och sämre koll på sina grejer. Han vill själv inte erkänna att detta är ett stort problem men det märks ändå att han tar till sig och lyssnar på mig när jag frågar om det verkligen är en bra ide att dricka så mycket. Han kan då säga att han själv märker att det blivit för mycket och att han ska ta en "paus" men sedan har han svårt att leva upp till det. Han verkar vara lite oroad själv och inte vilja "gå ner sig" samtidigt kan han slå bakut om man försöker be honom söka professionell hjälp. Det vägrar han.

Jag är rädd att han kommer ta avstånd om jag ställer ultimatum eller går på för hårt om hans problem. Jag vill inte tappa honom som vän då han är en av mina bästa vänner och han har bara mig och en till person som han är riktigt nära och har känt länge. Hans familj har han ingen kontakt med.

Jag är för det mesta helt spiknykter när vi umgås och försöker uppmuntra att göra aktiviteter som inte involverar festande eller annat. Men det dyker ofta upp människor som vill dricka med honom etc och då blir det svårt. Även om han har få nära vänner har han ett stort antal människor som är "festkompisar" eller håller på med kulturaktiviteter tillsammans med honom som inte direkt är ett positivt inflytande.

Jag tänker att jag ska försöka fortsätta att uppmuntra till nyktra aktiviteter och påpeka de gånger han berusar sig när det uppenbart inte är fest att det är onödigt och gör mig orolig. Kan det vara en bra strategi?.

Lite i efterskott då ?
Håller med dig, i efterhand känns verkligen den ”sista tiden” i a-träsket som en mardröm, och allt efter beslutet- i någon mån, lite olika från dag till dag- enklare. Jag tänker också på tjat-rösten som ett trotsigt barn. ”Jag hör dig men nu gör vi som jag har bestämt”
Liksom med trotsiga barn så blir det bättre med tiden.
Jag är imponerad av dig, och hejar på dig, varje dag! Stor kram.

Du känns så självklar när du skriver, och 95 dagar är stort.
Snart 100. Men som du säger så är det ju inte dagarna i sig, utan att vi utvecklar nya vanor, nytt liv.
Mer liv för pengarna får man iaf som nykter.
Önskar dig en fin 95-dag, och att du unnar dig att känna dig stolt över vad du åstadkommer, och jobbet du gör. Stor kram till dig!

Tack för tankarna.

Jag bekräftar henne i att anledningen till att hon mår dåligt är mycket på grund av mig. Och att hon absolut får vara arg på mig.

Problemet är att hon inte kan bete sig hur som helst inför barnen.

Jag är färdig med den här relationen. Det finns absolut ingenting kvar. Enda anledningen till att vi bor under samma tak är att jag inte kan låta henne vara ensam med barnen som det ser ut just nu.

Sen är det väldigt svårt att bekräfta någons goda sidor och lyfta någon när denne står och skriker på en hela tiden och kallar en för det jag nämnt och värre. Det är svårt för mig att göra det.

Så fort jag hittar en möjlig väg ut som inkluderar barnen så kommer jag att ta den. Men hon verkar vägra så det kommer bli en omväg genom att jag formellt stämmer henne så att jag får sälja lägenheten utan hennes tillstånd.

För mig är räknandet av dagar jätteviktigt. Och räkna veckor och månader också. Även om jag numer måste anteckna i väggalmanackan för att hålla ordning på räkningen.

Meditera och dricka ingefärashot varje morgon är verkligen en enorm investering i din hälsa ❤️

Så härligt att du kikar in här hos oss torrlagda.. Det har varit en kämpig period under coronans första veckor, men nu har det släppt ”för nu” och jag har nått ett läge där jag varken längtar efter att dricka, eller vill. Låter kanske ny-religöst, so be it. Den stora skillnaden utifrån är att jag inte sitter kvar i timmar vid ett middagsbord. Jag gör annat, eller spelar spel ihop. Eller läser, kollar på en film. Den stora skillnaden inifrån är att jag är väldigt, väldigt glad för mina vita månader, för minus 7 kilo och plus ungefär lika många tusen. Jag skrattar inte mindre. Jag lever mer.
Håller hårt på dig, och vi gör alla på våra olika sätt. Önskar dig en fin dag Espadrill! Kram.

Funderar lite på detta räknande...
Ändå är det viktigt för mig.
Det friska livet består idag av 95 dagar?
Dagarna rullar på utan djupare analyser.Mår i allafall bra i detta friska ,rena liv.Saknar ibland värmen och lugnet av rött vin som jag använt alldeles för mycket.Nu mediterar jag varje morgon. Och dricker ingefära shot som värmer gott i kroppen?Pilla

Tack för din förståelse, och du har helt rätt. Hur ska en veta!? Vi arbetar mer med riktlinjer mer än förbud vilket lett till att vi ibland låter länkar vara kvar, för att de är just hjälpsamma. Det här är sannerligen ett levande och dynamiskt forum. Vi vill behålla det så trots vårt ansvar för vad som publiceras och med hänsyn till anonymitet. Därav att vi ibland går in och redigerar eller "pekar" lite.

Blir så glad att du och alla andra användare finns och gör detta till vad det är. Omtanke, förståelse och så mycket klokskap.

Varma hälsningar igen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag är så imponerad av er, för ni plågas ju av samma malande tankar som jag men lyckas ändå avstå. Kommer nog aldrig att komma dit inser jag, särskilt inte som att malandet uppenbarligen fortsätter även om man inte dricker alls! Vilken galen makt alkoholen har över sinnet.

Håller med dig Se klart om samtidsanalysen, vilken oerhörd plats alkoholen har fått i människors liv jämfört med förr i tiden. Jag har alltid älskat fest och spottade verkligen inte i glaset som ung vuxen, men jag hade inga som helst problem med att inte dricka, inte ens på helger och semesterresor, eftersom det för mig var strikt förknippat med fest och krogen och inget annat. Mitt beteende smög sig på under småbarnsåren.

Situationen nu för mig är att inte längre dricka på ett sätt som leder mot personlig undergång och det är ju bättre än inget, tänker jag. Jag har en vän som dricker alldeles för mycket och hon medger själv att hon helst dricker ensam, inte så olikt hur jag drack tidigare. Hennes situation är så sorglig för mig, den funderar som en effektiv avskräckare. Och jag lider med henne, jag har försökt att ta upp den här frågan och hjälpa henne att hitta en väg ur. Men hon verkar inte vilja.

Om hon är avskräckaren är ni två inspirationen, som visar att det går att förflytta sig ännu längre åt rätt håll. Jag håller en sengångares takt måhända, men ändå :)

Tack för era meddelanden, kram!

Är du på dag 2 nu då? Eller umgås du bara med tanken att sluta fortfarande?

Det är bra om man tänkt igenom beslutet ordentligt, men snabba ryck funkar också.

Jag tänkte ”ja, jag ska bannemej sluta dricka” på en fredag. Drack medvetet två sista glas vin på lördagen och hällde ut resten av vinet som en ritual typ.

Sen räknade jag dag 1 från söndagen och det var sju veckor sedan i söndags.

Ett av de bästa beslut jag har tagit. Ingen lätt resa - livet är inte happyhappy jämt precis. Men min kropp och hjärna läker sakta men säkert. Och inget blir mer happyhappy för att jag dricker, tvärtom.

Hej, jag har varit nykter nu 7 månader och har behandlas under denna tid för depression. Om man skulle fråga folk runt mig så skulle dom nog säga att jag var en glad kille kanske till och med som den roliga och lita galna snubben på festen. men när dagen kom när jag inte kunde ignorera mina problem längre och bestämde mig för att söka hjälp för min depression och alkoholvanor så försvann alla dessa människor som har stått mig nära. Och när jag sitter hem själv en helg och skrålar Facebook/Instagram och ser alla min nära vänner lägga ut bilder på krogen eller fester så vill jag mer en något annat bara ge upp och vara med. var påväg ner på krogen föra helgen men vände. Hur kan man dämpa känslan av ensamhet? Är det någon som känner lika?

har dyslexi så sorry i förhand för texten

Jag tror att man måste ge sig själv tid att fundera på vad som hände egentligen.

Sluta stoppa huvudet i sanden - fejsa sanningen. Som aktiv alkis gör man typ aldrig det. Även om det är smärtsamt är det en viktig del av processen tror jag.

Svinbra jobbat av dig! Längdskidåkning låter alldeles underbart ?

Vi behöver alla påminnas då och då. Det mänskliga psyket funkar så, allt som är svinjobbigt glöms bort snabbt. Annars hade få kvinnor fött mer än ett barn ?

Jag ska inte länka till youtube mer! Visste inte att det inte var tillåtet.

Tack för grattis!

Jag är inte på jobbet, men kan göra det allra nödvändigaste hemifrån

Andrahalvlek för att du påminner mig om hur det en gång var för mig ! Jag behöver läsa/höra sånt så jag inte glömmer....
Kram !!!

Hej Andrahalvlek och alla ni andra.

De länkar som finns i ovan inlägg leder till såväl information som inspiration. Ren välvilja.

Med detta sagt är idén om att fylla på den listan vansklig. Vi får inte tillåta reklam och har ett ansvar för vad som publiceras här och det där med källkritik är en ständig diskussion. Historiskt har vi tagit bort flertalet länkar då de leder till osäkra källor eller till plattformar som på något sätt leder till reklam, försäljning eller hotar anonymiteten.

Era erfarenheter och berättelser är era att berätta och ni ÄR experterna. Ni gör detta forum och ni har varit livlinan och den uppmuntran som förändrat liv.

Så tack för din generositet och vi lämnar listan som den är just nu och är tacksamma om ni trycker på "anmäl-knappen" om ni stöter på länkar som möjligen kan leda till reklam, röja identitet eller av andra skäl är svåra för oss att ha publicerade.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jaha en ny dag i paradiset... har nån typ av varannan dag bra varannan dag dålig just nu. Åkte faktiskt längdskidor igår och det var skönt som fan. Men idag tillbaka i grubbel och tankar på alkohol. Det är jättefarligt att göra tester på nätet jag uppfyller ju i princip alla berodde kriterier (det är väl bra att veta men är samtidigt väldigt skrämmande). Visst hade man väl helst haft nån beroende indikation men när man checkar av nästan alla så blir det en chock.
Tänk att man drack runt 15 öl i veckan, det är alltså nästan 70 cl 40% sprit. Det i sig blir ju nästan 40 liter per år - inte bra.
Det positiva är att mitt blodtryck är nere på bättre nivåer, antar att både blodtrycksmedicin och avsaknaden av alkohol gör sitt.
Hoppas alla får en bra dag,
Ha de gott,

Låter härligt din plan, känner så också lika samma, det löser sig. Tror på riktigt att vår kärlek är över, den fick aldrig någon grogrund. Den här tråden har hjälpt mig så mycket, lyfta blicken och se framåt. Längtar till friheten för den kommer. Som du skrev, sitta ute och ta ett glas vin, inga spänningar. Värst är väl att mina barn inte vill flytta, men det kanske kommer när dom börjar förstå att något inte stämmer. Dom är viktigast och utan dom ska jag ingenstans ( det är mina från ett tidigare förhållande) hur har du/ ni självomhändertagande gjort, har ni berättat för alla i er omgivning, vad har ni fått gör reaktioner? Jag har valt ut vissa på den här lillan byn, dom andra nära vännerna förstår att något inte stämmer för umgänget finns inte. Det har varit skönt, men ändå otroligt utlämnade. Men min psykolog sa att det är bra, för det är ett tecken på att inte vara medberoende och det har kämpat emot att i inte hamna i. Och som hon sa, vänder det och han tar ansvar så kommer också omgivningen ge honom respekt igen.

Tack för peppande ord! Har haft detta i bakhuvudet ganska läge nu att jag måste sluta, igår drack jag inget, var ute på två långpromenader när jag blev sugen.. Jag älskar träning och har gjort hela mitt liv, kanske jag hittar tillbaka dit nu!
Charlie70, jag har bestämt att sluta helt, tror inte jag kan det där med moderat drickande, har provat förr..