Senaste kommentarerna i forumet

Mirabelle G-S....alltid roligt när någon uppskattar det man skriver.
Tänker ibland att andra kanske blir less på att läsa när jag bara skriver positiva saker...fast även om det är mycket positivt så är det ju fortfarande mycket jag jobbar med dagligen för att jag ska kunna leva ett nyktert liv.
Jag håller ju på att lära känna mig själv på nytt...och att lära känna ett jag som faktiskt mår bra är en helt ny upplevelse...märker att jag håller på att förändras som person....äntligen får jag se mig själv som den person som jag alltid velat vara.
Ikväll fick jag också vara med när en person på AA firade sitt sjunde år som nykter...så jag fick vara med och ladda hans medalj....det var en väldigt stor grej för mig att få vara med på det....kände en stor stolthet över både honom och mig själv☺

Är inne och läser ikapp litet här hos dig. Det är en fröjd att läsa om ditt arbete med dig själv och din personliga utveckling. Du utvecklas stadigt mot att bli den harmoniska, självbejakande kvinna det var meningen att du ska vara ? Härlig läsning som man blir glad ända ner i tårna av ?

Jag har nu bott i min lägen het i 1 vecka idag. Den börjar bli lite mysig nu trots att jag inte har så mycket möbler där än. Har det viktigaste och det fungerar fint.
Men nu har mannen ballat ur ordentligt igen.
Om ni minns vad jag skrev i somras då han drack hårt hela sommaren och slutade med tvångsavgiftning och 2 omhändertagande via LVM som inte ledde till nånting.
Sen följde 2 nyktra månader på vita knogar utan hjälp. Plus sur och tvär.
I onsdags började han dricka igen, troligen mitt fel eftersom han vet att jag skaffat lägenhet. Mitt krav var att han skulle skaffa hjälp, mer hjälp.
I lördags stack han till en stad 15 mil bort och gick på hockey. Inget fel i det men han checkade även in på hotell och är fortfarande borta.
Ser på kontot att det dras för hotellnätter, systembolag, restauranger.
Han lever som en Kung.......... utan jobb och inkomst går det tydligen fint att spendera alla våra pengar.
Vet inte vad jag ska göra?????!!!!!!
En del av mig vill dit och släpa ut honom i håret och ta bankkorten.
Ibland tänker jag att jag spärrar varenda kort han har.
Sen tänker jag. Skit i honom och bry dig inte.!
Men blir så förbannad över att det är mina pengar han bränner och han kan supa i månader i sträck så det kommer bli vansinnigt dyrt kalas detta......
Behövde bara rensa ur mig lite ilska ikväll.
Hoppas ni andra har det bra?Kram Azalea

Du har verkligen bestämt dig och tar omedelbara, stora kliv mot förändring. Både träning och beroendemottagning. Och ärlighet. Riktigt strongt!

Det är en förbannat bra ljusglimt att inte vilja dricka när man har ångest ❤
Jag sjukskrev mig veckan ut pga ångest. Och hur sjukt livet än är ser jag ändå de där små sakerna som blivit bra hittills. Men det känns ändå tomt, även här.
Kram på dig! Du har verkligen varit grym hittills och kan fortsätta så ❤

Tänker mycket på alkohol, dock inte haft något direkt sug. Vart och tränat, vilket varit en väldigt stor del av mitt liv innan alkoholen tog över för mycket, skönt när endorfinerna kommer på ett annat sätt. Tackat nej till en fest på fredagen, kom på en ursäkt. Tänkte hålla mig borta från såna situationer ett tag, varför utsätta mig. Har berättat för några vänner hur de ligger till, bara fått stöd. Samt fått fylla i självskattning hos beroendemottagningen, ljög inte ens. Antar att jag bara är för trött på att leva som jag gjort.

tänker mer som att han inte behöver "rapportera" till dig huruvida han dricker, hur mycket han dricker mm så kanske det känns lättare för dig. För faktum är att det är hans problem. Det är han som skall lägga energi på att vara besviken på att han misslyckats med att vara nykter, inte du. Att fjärrstyra en annan människa på distans är ett omöjligt projekt. Omöjliga projekt brukar vara bäst att lägga ner. För sin egen skull. När det gäller hans dotter. Först av allt är det otroligt fint att du bryr dig. Men kanske kan du försöka tänka (känna) skillnaden mellan empati och ansvar. Du bryr dig men han har ändå ansvaret. Du har ansvar för din relation till henne och han för sin. Dessutom så har han huvudansvaret i egenskap av vårdnadshavare. Svårt det där då ett barn är så utsatt. Har hon sin biologiska mamma på nära håll? Har du någon kontakt med henne?

Så positivt inlägg att läsa?.
Blir så glad för din förhöjda livskänsla.
Att ha projekt som man ser fram emot är lustfyllt och ger livsglädje.
Kram ?

Vad glad jag är att ni hoppar på tåget tillsammans! Klart som tusan att ni klarar det den här gången, det är ju enkelt: ”bara” att inte dricka. (Och jo, det kanske kan vara lite svårare än det låter, men i själva verket är det ju det det handlar om. Att inte dricka! Gör man ingenting har man fixat det! ?)
Livet är bättre utan!
Stor kram!

Mitt inlägg var alltså en reflektion på att typ söka upp folk man tror sig ha felat mot och kräla i stoftet... Det var ett sådant scenario jag syftade på med självspäkning. Att gå till ett proffs och få hjälp att bearbeta sin ryggsäck och lätta på tyngden är en helt annan femma. Sunt.

Ta chansen nu istället. Det bästa tillfället att plantera ett träd (eller bli nykter) var för hundra år sen, men det näst bästa tillfället är idag! Tiden går fort, och snart är det du som sitter där, fräsch som en nyponros, och inspirerar andra.
Låt det här bli dagen som förändrade allt.
Kram! ?

Hoppas allt är lugnt och att du fick din skönhetssömn?
Idag har jag tränat och hoppas du hunnit göra något för egen del också.
Nyktra somnar vi ikväll?
Kram?

Härligt att få ett livstecken. Förstår att det är motigt att skriva ibland. Att det väcker en massa känslor som är jobbiga att ha. Men ibland tycker jag att det är så hjälpsamt också - att ”skriva av sig” så att man får vända och vrida på saker. Ibland förstår jag mig själv bättre efteråt.
Jag brottas också med anonymiteten. Om någon från jobbet skulle läsa skulle de direkt fatta att det var jag som skrev, till exempel. Jag tycker att det lyser igenom, och jag skriver så ofta om saker jag gör som hör till mitt dagliga schema. Blir helt iskall när jag tänker på det.
Samtidigt är det så osannolikt att jag bara skjuter bort tankarna. Det bor 10 miljoner människor här i Sverige! Självklart kan ingen ”veta” vem jag är.
Är de här inne och läser har de hursomhelst förmodligen sina egna demoner att brottas med.

Förstår att du saknar närhet! Det är svårt att bryta upp, och det är klart att det finns varma känslor när man har varit tillsammans så länge som ni har. Men det är klokt av dig att försöka skjuta bort tankarna. Det är han som har valt att det ska vara såhär, inte du.
Att du bara är 32 år... Så ung! Och det är ju också fantastiskt. Hur gammal man än är har man ju alltid chansen att börja om. Men det är klart att det är lättare att göra det när man är yngre. Du förtjänar kärlek och trygghet och någon gång kanske du hittar en kärlek som är din motsvarighet. Någon som kan stötta dig och växeldra och ge dig den där ömheten.
Stor kram, Lim. Håll ut! Håller tummarna för att ni får positivt besked på lägenheten så att du kan börja ditt nya liv. ?

behöver inte vara religiös för att ta hjälp av en präst eller diakon som är kunnig i 12-stegsarbete. Och de journalför inget och har tystnadsplikt.

Är så nöjd och tillfreds med detta.?
Min plan är att etapp 1 är 50 vita dagar i rad. Då har jag slagit mitt eget rekord på 49 dagar som jag hade förra hösten.
Etapp två är vid tre månader därefter 100 dagar...sedan har jag tänkt att jag därefter kanske vågar åka på forumträffen...men vi får se vad som händer. Vill inte ta ut något i förskott.

Och Så roligt ?att du Pellis hänger på Fibblan och mig på nyktra tåget??️
Du får sitta i salongen och beställa goda alkoholfria drinkar eller varför inte komboucha?
Vi kör vidare tillsammans och det är en härlig känsla att det rullar på så bra ?
Ha en skön kväll?
Kramar
???

är alltid välkommen åter Mirabelle G-S :-))

Det är inte ok att skrika och buffla och gå till personangrepp mot någon människa. Absolut inte mot sin livskamrat. Oavsett vad du har gjort eller inte gjort eller vilka brister du månne ha, så är din fru alltid ansvarig för sitt eget beteende. Om hon har så svårt att tåla vad det nu är hon gormar om så borde hon ta sitt eget ansvar och lämna äktenskapet, hellre än att uppföra sig så som hon gör. Det är inte en ok nivå att sjunka till, helt enkelt. Jag antar ju nu att du inte håller henne ditt sällskap under pistolhot...

Det är surt just nu, och du befinner dig inte där du önskar med nykterheten... Men du är ju på väg ? Du har öppnat sinnet för ett sundare liv, en sundare själ i en sundare kropp. Du griper tag och ger dig in i brottningsmatchen med de stora frågorna på vägen mot målet. Rom byggdes inte på en dag. Livsomvälvande förändringar tar tid, även när måttet redan är rågat och man vill ha förändring omedelbums, allra helst redan igår... Första steget mot livet du vill ha är redan taget, för du har bestämt dig för vilket liv du inte vill ha. Gott så. Försök finna ett litet mått av själsfrid i det medans du vidgar horisonten och bestämmer dig för i vilken riktning du ska ta nästa steg. Kram på vägen!

Känner så väl igen tendensen att bli som besatt av både det ena och det andra... Det liksom kryper i en när man måste avhålla sig från att ”komma vidare” inom vad det nu är som har satt sig på hjärnan. Man försakar allt från socialt liv till basbehov som föda och sömn, till förmån för litet extra tid i besattheten. Jag har alltid kallat det ”flow”, bohemisk fritt flygande kreativ själ som jag är... Och jag blir ju en sån håglös deppig och sorglig figur när jag tillfälligt inte har någon allt-uppslukande besatthet att hamna i flow med... Shit, det låter ju ganska bipolärt när jag skriver det så här. Nu har jag glömt min poäng med mitt svammel... Jag får återkomma när jag hittar den igen ?

Bästa Mirabelle,
Tack för ditt inlägg med alla goda råd om hur jag kan förändra min yrkesbana!

Jag funderar mycket på att försöka komma in i kyrkan som församlingspedagog. Bakgrunden är lång, men diakonissa har jag inte tillräckligt för att bli (utan att studera ihjäl mig).

Mina näääästan 10 nyktra dagar är för tillfället förbi. Men jag tar en dag i taget. En dag nykter, en dag inte. Det är surt. Men jag orkar inte med tillvaron utan denna drog just nu. Den enda måttstock jag lever efter är: Inte bli bakfull. Inte gå berusad till jobbet.

:/

Tack snälla AL, miss lyckad och knaskatten ♥️♥️

Jag har inte vetat vad jag ska skriva för jag har liksom känt att allt är så privat. Jag är anonym men det är ju ändå mitt riktiga liv. Och det kändes plötsligt lite obehagligt. Jag vet inte...

Just nu är det en slags väntan. Lugn stämning hemma och sist mannen drack var jag och barnen borta över natten. Planerade det så pga. Att jag förstod att han skulle dricka. Det var så skönt att göra så.

Väntar på svar angående lägenhet. Tycker vi borde fått svaret redan så det börjar kännas som att han inte fick den.

Jag börjar efter 1,5 månads "mitt i skilsmässa"-tid sakna närhet och kärlek. Visste inte att det skulle bli på det viset så fort. Trodde jag skulle känna att jag aldrig vill ha det igen men så är det inte.

Tycker ibland det känns märkligt också att jag har kompisar i min egen ålder som nyss fått barn eller nyss har flyttat ihop med sin kille osv. Men jag ligger i skilsmässa och har två barn. Inte för att det gör så mycket kanske men jag kommer på att jag fortfarande är ung. Jag är trots allt bara 32...

Jag kan även sakna min mans närhet. Och jag kan känna ömhet och kärlek. Men jag tvingar snabbt bort de känslorna för det tjänar inget till.

Kom på nu också en till anledning till att jag inte skrivit på en vecka.. Jag blir ledsen av det. Mina gamla förhoppningar och drömmar om ett lyckligt liv med min man har ju levt ända tills nyligen ändå.

Kram till er alla och tack för era tankar ♥️

Härligt att få höra från dig ❤️ Men ohärligt att du känt dig så tyngd... Det känns hoppfullt att du är på god väg att erövra sjukdomsinsikten, och därmed empatin inför dig själv. Få skulle väl skuldbelägga sig själva om de inte lyckades bota sig när de drabbas av hjärtsjukdom, cancer, allergier eller för all del ett brutet ben.

Perioder där bara absoluta måsten får ta plats på agendan känner jag väl igen. I vissa perioder gallrar jag även bland sagda absoluta måsten. Det är förunderligt hur mycket man faktiskt kan skita högaktningsfullt i bara viljan finns ? Kram på dig goa vän ❤️

Har läst ditt senaste inlägg. Vilken soppa det blev för dig. Det verkar i alla fall komma mycket bra grejor ur det hela. Psykisk ohälsa borde få ta större plats i samhället. Den sjukdomen är som vilken annan sjukdom som helst. Hoppas du får allt stöd du behöver.

Idag skulle min pappa ha fyllt år, han gick bort allldeles för tidigt, endast 74 år gammal. Jag tror så här i efterhand att han dog av alkoholrelaterade skador. Det sporrar mig att idag kliva på Framgångståget. Sitter på flyget hem från Spanien, jag och vovven, sippar på en Cola Zero. Bredvid mig sitter en fantastiskt kvinna från Estonia som är ekologisk hela hon. Jag frågade henne om hon hade hört talas om Komboucha, det hade hon och älskade den drycken. Hon dricker aldrig alkohol och det märks på henne Tycker inte det är gott. Hon är 32 år, ser ut som Vicks Blå och det bara strålar om henne. Vilket energiknippe att sitta och prata med.

Tänk om jag gått vidare på stigen då hade jag också snart haft 100 dagar i ryggsäcken men så jag inte tänka. Orkar inte vara besviken på mig själv det gör framtida jobb ännu mer tyngre.

Det är ju märkligt hur dessa negativa sinnesstämningar drabbar och löper amok nattetid... Månne det är ett bevis på att man tagit i för hårt och gjort sig övertrött dagtid? De psykologiska försvaren, som tex förnuftet rämnar... Det där att komma ut ur skrymslet och stå för allt... Näää jag tror inte på det här med självspäkelse inför publik. Var och en bär på sin egen hemliga synd. Varför ska just din skyltas med? Du är en bra människa, med en del misstag i bagaget, kanske till och med tack vare en del av de misstagen. Gott så. Krama om dig själv och beröm dig själv för resan du har gjort istället. Kram