Senaste kommentarerna i forumet

Härligt att räkna nyktra månader?
Kram ?

Vi är många här som delar din erfarenhet. Om du inte redan har gjort det så föreslår jag att du läser runt i olika trådar. Fundera på om du har bestämt dig för att sluta helt eller om du vill dra ned. Jag tror detta första steg är en viktig förutsättning för hur du lyckas. Det finns ett program här på sidan också som du kan anmäla dig till. Jag har gjort det med stor behållning.

Lycka till!

Hej! Jag är helt ny här, har insett att jag måste sluta dricka helt och hållet.
Min pappa var alkoholist och var en elak sådan.. han dog när jag var i tonåren och har växt upp med en mamma som inte drack alls. Till saken hör att jag har arbetat inom restaurangbranschen i över 20 år, där dricks det friskt! En städöl här, ett glas vin där, man festade hårt.
Jag har alltid haft i bakhuvudet att jag har samma gener som min far- har "bara druckit på helgen" och aldrig ngt starkare än vin..
Bytt yrke ett par ggr och då kommer man bort från det hela.
Sen kom det barn och jag vill aldrig att mina barn ska uppleva det jag har gjort.
Så då blev det väldigt sparsamt.

Men.
Min bror söp ihjäl sig för två år sen och det var där det började gå överstyr, jag drack ett glas vin när jag var ledsen, stressad, glad- hittade en anledning hela tiden.
Sen detta jävla fredagsmysandet!! Det är ju det bästa med att laga mat, man får ha ett glas rött i handen..som sedan blir 6 glas. För det är ju grejen, jag kan inte bara ta ett glas längre.

Jag är konstant trött, längtar till jag ska laga mat så jag får det där glaset i handen.
Men nu måste jag sluta, känner själv att nu måste det hända ngt!!
Är gift och har barn och min man dricker ej, han har på senaste tiden börjat ge mig lite gliringar och jag vet att han har rätt..

Hjälp och råd mottages tacksamt!

Riktigt bra helg och nu tar jag med mig energin in i veckan.
Hoppas den ska hålla.
Intressant eller kanske självklart att vi delar våra hemska listor. Skönt för kommande barnbarn att du reda gjort jobbet ?
Jag ska ”pinna” listan i huvudet.
Hjälper bra mot de där tankarna om huruvida jag har problem eller inte... hahaha.
Ha en fin dag! Kram. ❤️

Jag hittade tråden..sorglig läsning, så mycket frustration..

Beklagar din sorg. Ditt inlägg berör.

Tack att du delar detta svåra med oss, jag hoppas att vi kan vara ett stöd nu. Om du vill finner du den tråd du startade i somras här: https://alkoholhjalpen.se/node/117977

Det låter som att du gjorde allt i din makt och kanske mer än det i stunder för att försöka lindra din mans lidande och uppmuntra honom att ta hand om sin hälsa. Att du nu skriver här och fokuserar på vad du mår bra av är en styrka. Att all den omsorg du gav din partner nu riktas mot dig.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hittar inte mina tidigare inlägg (sommaren 2019!?). Sen har jag ”glömt” denna sida. Men jag undrar vad jag skrev?
Den 28/2 begick min man självmord.
Han hade värk som sista tiden höll i sig dygnet runt. Han jobbade ändå heltid, sov inte trots sömntabletter (vilka skrevs ut till honom 300 st fördelat på tre uttag - dvs 100 tabletter Zolpidem per månad). Dessutom tog han varje dag Tramadol, antidepressiv medicin, och en ny reumatikermedicin som var rena rävgiftet med bl.a förvirring och depression som biverkningar. Sista kvällen var han ute med en kollega på jobb, och drack öl, vin, dessertvin, whisky, en gin o tonic, gick på fotboll, stod upp då och då (gissar att han hade jävligt ont i kroppen). Kom hem strax efter 22, jag sov, sonen satt på toa o bara ropade ”hej”. Jag föreställer mig att den natten har varit fylld av smärta, förvirring, demoner o mardrömmar. Vid halv sex gick han upp (sonen vaknade till av att han stängde dörren till hans rum). Ca 06.15 går larmet - tåget stoppat pga olycka. Jag fick veta vid halv elva-tiden samma dag att han var död.
Har försökt och försökt att ”rädda” honom. Jag hatade när han drack, att han fortsatte dricka trots fettlever, förhöjda leverenzymer, trots ALLA jävla starka mediciner han tog. Både jag och sonen ville hjälpa med kosten - skippa salt o fett o sött för att hjälpa levern, gå ner i vikt. Han var med på det, sa han. Åt ett äpple till lunch typ - skitbra eller hur... Sen kom han hem och hade köpt korv. Stekt korv med bröd och senap - inte så mycket som ett salladsblad. Jag kände mig konstant orolig för honom. Det fick han veta också, men han tyckte jag var anklagande och han kunde inte hantera mina svar utan att bli arg. Så jag sa till slut att ”du måste hitta din egen läkning, jag ska försöka att inte komma med mina lösningar”. Jag bad och önskade att han skulle göra saker som han mådde bra av, även om det bara lyfte honom pytte pytte lite - att basta varje fredag, att stretcha regelbundet - ja ett evigt tjatande från min sida - i många många år. Han hade så stor förhoppning på den nya reumatikermedicinen (sprutor), och ändå visste jag - det kommer inte att funka. Tror hans destruktiva beteende gjorde att sprutorna hjälpte några dagar så han ”slapp” ta tramadol. Men sen kom värken tillbaka igen, och han blev mentalt ännu sämre. Och så.. blir hans hjärna kidnappad av alla droger (mediciner) och den förbannade jävla alkoholen, och nu lever han inte längre. ”Dö din jävel” tänkte jag ibland om hans missbrukande jag, och det känns så vidrigt att jag kunde tänka så. Jag Längtade och väntade på att ”det skulle vända”, kom tillbaka till mig nykter och sund och lev MED din sjukdom istället för MOT. Jag kan ju inte veta hur stark och jävlig hans smärta var. Men jag kunde inte sluta tro på förändring och lindring om han hade slutat jobba, ändrat kosten, börjat röra på sig lagom mkt, gått i terapi osv. Men han valde en annan väg, och nu står vi helt vingklippta kvar med en sorg och en smärta som överväldigar oss. Förbannade jävla missbruk. Varför fattade jag inte HUR illa det var?????? Jag visste ju vilka tabletter han tog. Men han var ju en vuxen man, han behövde sova, han hade ont, och han var så förbannat envis men att jobba. Jag var nog medberoende.

Och döbakad är väl ungefär så jag känner mig just nu. Flickan kom inte i väg till skolan i dag. Ordinarie taxichaufför tycks vara sjuk sedan ett par veckor tillbaka. Hon klarar inte att det kommer nya varje morgon. Hon gick helt sonika in igen. Vägrade.

Mina planer för dagen får då helt ställas in. Värst av allt är att jag fick ställa in den efterlängtade servicen på cykeln. Hade beställt proffstvättning, byte av däck till sommardäck och allmän översyn. Nästa lediga tid är om en månad... Inte hela världen kan tyckas, men jag är beroende av rutiner och cykeln är superviktig för mig nu när jag inte har bil längre. Kör nästan 500 mil per år med den.

Jag måste försöka finna ett sätt att hantera de här berg och dalbanorna som det innebär att leva med ett barn med funktionsnedsättningar. Nu ska jag ANDAS.

Nykter i dag. Inget sug (det är ju måndag, ingen drickardag för mig). Solen skiner, men var tusan kom de där snöflingorna ifrån som singlade ned tidigt i morse? Nu vill vi ha vår!

Kram!

Du är klok och fin Andrahalvlek! När jag läser ditt inlägg förstår jag det som att du har nått din botten genom din pappa. Jag har en liknande historia med min pappa med den stora skillnaden att han slutade dricka för 24 år sedan. Är i dag nykter, jobbar, tränar och är morfar till sina barnbarn. Någon pappa var han aldrig till mig men det räcker så.

Grattis till 50!

Kram!

Vill tipsa om tråden "Att göra på fritiden" som finns längst upp i detta rummet.
Där finns jättemånga bra och spännande förslag på aktiviteter ?
För övrigt så tänker jag att det finns mycket bitterhet och besvikelse i dina inlägg här på forumet. Jag förstår att du måste varit med om mycket tråkiga saker och vill ha hjälp med att komma vidare.
Det framgår inte hur länge du varit beroende av alkohol eller vad ditt mål är med att förändra ditt drickande?
Berätta gärna om dig själv och vad som gör dig glad också ?
Kram ?

Grattis till dina tre månader - och kanske framförallt - din starka tilltro till din egen förmåga att fixa detta! Underbart!

Ha en fin dag du med!

Alltid lite stressad inför omställningen till sommartid. Börjar jobba tidigt så det är verkligen upp i ottan. Men det gick bra.
Hehe har sovit på em både i lördags och igår. Familjen undrar hur det är fatt... de vet ju att jag inte dricker? Förklarade att jag är konvalescent ett bra tag till.

Så fantastiskt. Idag har jag varit nykter i tre månader! Inte tvivlat en sekund på hela tiden att jag klarar det??

Vet det gäller att ha en strategi annars går det till alkoholträsket igen?

Tack för ert fina stöd! Ha en bra dag o kraam?

Önskar dig en fin vecka?
Kram ?

Starta veckan med dina ord i huvudet, inte längre slav det ger styrka ❤️ Tack för de orden, kram Strulan ??❤️

Så härligt att få följa dig, tack för du delar med oss// kram Strulan ?❤️?

bästa läsningen! Var rädda om er alla?
/ mt

Låter konstigt, men ska försöka förklara...

Som dryckesperson var jag alltid slav under längtan efter en berusning, allt annat var sekundärt.
Familjeliv, våren, matlagning ja precis vad som helst, ingenting gick före alkoholen, alltid alkoholen först.
Hade jag inte handlat min ranson och lite till inför helgen, så rådde det panik i mitt huvud, har jag så jag klarar mig?
Dividerandet tog aldrig slut, hjärnan jobbade på högvarv, ett inre slitage av själen.

Men nu, när jag inte behöver tänka på det, så är jag fri i tanken, att få tänka på vad jag vill.
Jag kan rå på situationen på mitt helt egna sätt, jag kan bestämma vad jag vill, tänka på vad jag vill.
Jag kan prioritera själv vad som är viktigast, att leva i nuet, jag ”äger” situationen, mitt liv.

Plötsligt så känns helgen tillräcklig, har hunnit med vad som jag tyckte vad viktigt.
Jobba, slita, skita ner mig (alltså smutsig, inte det andra..), rådda och skapa lite ordning, och inte minst tid för att slappa, umgås med de mina, äta god mat och idag, en stund i vårsolen, härligt!
Tiden har gått fort, men jag hann med i alla fall, så jag känner mig inte stressad.

Ute har vi somrat på, utemöblerna har tagits fram precis som klockan med sommartid.
Uppe är tältet på paviljongen, loungesoffan har fått mjuka kuddar, alla trallar är högtryckade och rena.
Borta är vintersolket och fågelskiten, plasttaket ovan uteplatsen är tätad för ett par månader framåt.
Har planterat om några jättekrukor som frugan fick ifrån jobbet med skitdyr jord i säckar, hoppas på att all ohyra försvann med bytet.

Nästa helg är planerad med däckbyten och olja trall, vi laddar för en solig förvår.
Gräsmattan har inte hunnit med i vårönskan, den ligger lerig och geggig på dagen och frusen på morgonen.
Det kommer att ta tid för den att vakna ur vintersömnen.

Snödropparna är slokörade och på väg att ge upp för säsongen, vid södermuren har tulpanens svärd börjat skjuta i höjden bland de torra gula barren har de äntligen tagit fart, så det är ingen tvekan, våren är på gång, trots små enträtiga bakslag som envisas med att hålla förhoppningarna på avstånd, med bitter kyla, frost och blåst.

Men idag fick vi njuta av solens strålar som värmde våra ansikten, örat på skuggsidan var betydligt kallare än den på solsidan, vid varje molntuss burrade vi ihop oss och tittade suktande på altandörren, ska vi gå in?
Hundarna satt i våra knän och huttrade till lite när blåsten tog i, de lutade sig mot den värmande fleecetröjan med sina leriga tassar som gav avtryck på våra ben, men vad fasen....det finns ju tvättmaskiner, eller hur.
Allt är så förlåtande när sol och värmen kommer till oss, vi har saknat den under vinterns mörka årstid.
Tror minsann att de svider lite i ansiktet, kinderna hettar lite och känns sträva, ett gott tecken.

Svärsonen meckade ihop en purjolöks och potatissoppa till oss allihopa, toppad med bacon.
Den var så härligt mustig och värmde gott efter att blivit kalla utomhus, nej det blev för kallt att äta den ute på eftermiddagen, den lade sig som ett värmde täcke i magen och vi förblev lata resten av dagen.
Vi låg på köksgolvet och lekte med barnbarnet och hundarna, och just då kände jag mig väldig rik, på kärlek.
Nästa ansträngning blev att skapa en middagsmat, vi laddade på grekisk afton med grillspett, humus och tsatsiki.
Lagomt innan svärsonen skulle gå på sitt nattskift, han jobbar inom vården och messade senare på kvällen att han hade tre patienter med diagnostiserad covid och fem med symptom.
Så det kryper oss närmare, det kommer att bli svårt att hålla sig ifrån det, hoppas det blir lindrigt i sådana fall.

Så åter till verkligheten, det är söndagsnatt jag ligger åter i min säng ensamt vaken, teven har slocknat på väggen.
Frugan snusar sött här bredvid och jag har skön musik i mina lurar, det känns lite ensamt, men inget jag vantrivs med, jag behöver ha den här tiden för mig själv, en återkoppling till verkligheten, en summering.
Jo känner ett visst obehag att det är måndag imorgon, men har haft ett sådant helvete med brandkårsutryckningar på jobbet under gångna veckan att jag känner mig stark, inget problem som jag inte har fixat hittills.
Känner viktig och åtråvärd, jag klappar mig själv på axeln och säger högt för mig själv, jag duger precis som jag är.

Jag är nöjd att jag inte längre är slav under alkoholen, att det är jag som bestämmer vad som är viktigt i mitt liv.

Jag är fri att äga situationen, i varje stund...

Berra

Har ni gett upp på mig nu? ;) Mitt senaste inlägg var absolut inte menat att skylla ifrån mig på saker eller slippa ta ansvar, jag ville bara berätta vilka saker jag brottas med och varför det är så svårt för mig. Kom gärna med tips på vad en rastlös själ kan sysselsätta sig med för att få bort tankarna på alkohol och annat skit! Jag tar promenader varje dag, träffar vänner då & då, även såna som inte håller på med nåt.. Men det blir mycket tid att grubbla! Inte alls bra! Känner ofta tomhet, tristess, ångest, sorg, rastlöshet mm. När vardagliga sysslor är avklarade vet jag inte vad jag ska ta mig för.. Visst älskar jag att åka in till stan och shoppa, men vem har råd (och ens lust) att göra det varje dag! Dessutom förknippar jag det med att gå in nånstans och ta några öl efteråt för att varva ner.
I dessa Corona- tider är det väl inte direkt läge att tex gå en kvällskurs eller gå med i en förening? ;) Jag har känt mig krasslig hela dan idag, så undrar om jag inte är drabbad..? Skulle kunna vara det bästa som kan hända mig, bara tvingas stanna hemma framför tv:n och möta min rastlöshet & ångest, avgifta mig, slippa alla krav jag ställer på mig själv, och tvingas tänka igenom ordentligt vad jag vill med mitt liv! För detta duger inte!
Kram, och hoppas på fler svar!

Hoppas din helg varit just så vilsam som du önskat och behövt.
Jag jobbar lite efter ledig helg och ser ut över en kaosig lägenhet, mkt olikt mig.. Jag tror det var du som skrev att arbetsgivare bör ha koll på överpresterande medarbetare (istället för tvärtom)
Kanske även gäller städning,
Så i detta fall är kanske stöket ett framsteg, ?
Sol i helgen, hoppas även hos dig!
Kram.

Peppkram ❤️

Ni betyder så oerhört mycket för mig. Ni är min AA-grupp online 24/7 nästan. Tack för det!

Kram ❤️

Starkt och imponerande!
Heja dig ??

Jag hoppas verkligen att jag mognar i mitt beslut att svara ärligt. Jag vill verkligen göra det. Jag vill bidra till att bryta stigmat vad det gäller alkoholism. Men just nu vill jag fokusera på min nykterhet, den är allra viktigast.

En dag kommer jag att svara helt naturligt, och då är det bara att fortsätta. Allt man övar på blir man bättre på.

Tråkigt att din vecka inte alls blev som du hade planerat.

Jag förstår. Det är en svår situation. Det är bra att du ser att det är hans ansvar. En sak som är allvarlig i detta med att det skrivs ut piller, är att det är inte alltid det hjälper bara med ett piller. Han kanske behöver kbt terapi eller någon annan professionell att samtal med. Det kan behövas mer ansträngning av en. Promenader i dagsljus varje dag. Rutiner. Sova. Äta. Någon aktivitet med barnen kanske. Som sagt, det är hans ansvar och det är möjligt att han inte ser det just nu. Det är tid för dig att fokusera på dig själv. Du är på god väg.

De första 50 dagarna är sköna att ha i ryggen ?
Du känns så självklar i din nykterhet och jag är helt övertygad om att du hittat ditt nya nyktra jag.

Tack för ditt väldigt berörande och nyttiga inlägg. Det fick mig att tänka lite extra och minnas mina anhöriga som också gått bort alldeles för tidigt i alkoholrelaterade sjukdomar.
Så fruktansvärt sorgligt och meningslöst att dricka bort sitt enda liv.

Ibland kan jag slås av tanken hur mitt liv sett ut om jag haft föräldrar som varit trygga och harmoniska. Som inte drack och där vi barn blev bekräftade och älskade. Där man visste och kände att ens föräldrar också älskade varandra.

Så idiotiska tankar egentligen men ändå vill jag pröva dessa och fundera på vilken typ av mamma jag skulle blivit då?

Varför jag tänker detta just ikväll beror nog på att jag såg Frida Hansdotter på SVT:s Mästarnas mästare och bilder från hennes uppväxt.
Där såg man just vilket engagemang som föräldrarna hade i henne och hennes syster.
Blir lite avundsjuk (men absolut inte missunnsam!) och hade så gärna velat växa upp i en sådan trygg omgivning själv...

Men nu babblade jag iväg alldeles för långt i din tråd, förlåt!?
Sov så gott Andrahalvlek, du ska vara stolt över dina 50 dagar?
Kram ?