Senaste kommentarerna i forumet

Du kan inget annat göra än genomlida sorgen. Det är fruktansvärt tungt att mista någon och man kan bara vänta ut tiden och smärtan.
Det kommer bli bättre så måste du tänka även om det känns omöjligt.
Sänder styrkekramar till dig.
?????

Det känns som att man (jag) inte kan säga någonting, minsta lilla så höjs tonläget och får ofta höra att jag ställer alltid upp för dig men får aldrig nåt tillbaka. Så ja jag känner igen mig, tyvärr! Hot och våld ska du aldrig acceptera. Hoppas allt löser sig

Oj vad gårdagen tog energi, är helt slut än i dag. Men praktikanten var underbar. Hon är precis som jag - lite småneurotisk, smart och rolig. Vi är VÄLDIGT lika. Båda dricker inte, båda har samma sorts hund, båda är lite ASD, båda är passionerade. Ja det finns många saker. Men jag gillar henne, och då ska sägas att jag genuint inte gillar jättemycket folk.

Är superttrött som sagt, men ändå uppe tidigt. I dag blir det lång jobbdag, då är det skönt att kunna komma hemma till päronen efter jobbet och få mat och inte behöva bry sig mer än att umgås en stund.

Såg på "Vår tid är nu" i går, nya säsongen har ju börjat. Vilken besvikelse, visst det var ok, men inte alls samma känsla som de tifigare säsongerna. Vet inte varför jag var tvungen att skriva det här :)

I dag väljer jag att inte dricka, väljer istället allt annat och njuter av att vara just jag för minst en sekund.

Kan du tänka dig att klippa banden så att du skulle bli fri? / mt

Vilken bärsärkagång d blev här då...håller på fortfarande. Gått runt o skrikit sen 20 då han kom hem igen. Jättearg på allt o alla....som tur är sover barnen sig igenom världskrig!
För shit vad han håller på ?
Ligger o funderar på hur man gör smidigast för ”bli av” med huset. Han vägrar sälja men jag vill absolut inte ha huset o han jobbar bara timmar o jag ser ärligt talat inte ljust på han jobbframtid så han kommer aldrig få kunna ta över lånen plus köpa ut mig...hur gör man?

Visste det skulle bli en tuff utmaning och var helt enkelt inte redo att ta den första fajten. Nu börjar jag om. Får lära mig att planera, prioritera. En sak i taget. Inte allt på en gång. Ta emot eller be om hjälp, det är jag dålig på, tycker det blir bäst om jag gör det själv. Unna mig att bara vara och när rastlösheten och suget sliter och river i kroppen dra på kängorna och ge mig ut och gå. Fort. Eller något annat fysiskt ansträngande, cykla, ( kan jag även göra inomhus på motionscykeln, det är så tråkigt bara ) tokdansa till musik på hög volym tills jag inte orkar mer. Eller bara vänta, vänta tills det går över. För det gör det ändå till slut
Medveten andning när oron gnager, stanna upp och fokusera på andningen några minuter och känna hur kroppen slappnar av, inifrån och ut.
Idag har varit lugnt. Bockar av dag 1. Igen.

Det är nu det händer.. "Förbered dig på att det är nära.." Wtf........... W T F ??? HUR ska jag förbereda mig på att förlora min bäste vän? Jag vet, jag har vetat men förbereda??

Han dör nu och jag har gjort ALLT jag kan! Nu blir resten som det blir. Några fler som känner för att dö just nu?? Kan ju iaf använda samma begravningskläder.. Ingenting förvånar mig länge. Har fått ett glas med nån jävla alkohol i och kommer dricka den. Får se när/om jag flyter upp till ytan igen. Tack för ert stöd, hoppas vi hörs igen. ?

Du beskriver så bra, hur det kan kännas ibland, med känslor av misslyckande, skam och elände. Visst är alkoholism en sjukdom. Men om man t ex hade drabbats av diabetes, så hade det inte alls varit lika förknippat med känslor av skam och värdelöshet. Det är iallafall fall min erfarenhet (fast jag har inte själv diabetes och är tacksam för det) ?
Jag har också börjat tänka allt mer på min fysiska hälsa och att försöka vara rädd om den. Men det är lätt att tänka, när man har en ”bra period”, som jag är inne i just nu.
Tänk på alla dina vita dagar, ge inte upp! Vi kan mer än vi tror ?
Stor stryrkekram ❤️

Om proverna är normala tror jag inte att du behöver oroa dig! Försök att vila och ta det lugnt och undvik alkohol förstås. Kroppen klarar ofta att återhämta sig bra.

En sak jag funderade på eftersom det är höger sida: blindtarmen? Om du står upp och lyfter höger ben, förvärras smärtan då? Det kan vara en indikation. Men den smärtan sitter ofta betydligt längre ned i magen än vid revbenen. Tänker bara att det är bra att ha i åtanke. Läkarna du har varit i kontakt med har säkert koll.

Håll koll på symtomen och våga förstås söka hjälp igen om du fortfarande har ont! Hur mycket någon än har druckit eller misskött kroppen har vi alla rätt till vård, så du ska inte känna att det är ditt fel eller att du ska ”skylla dig själv”.
Jag tror att det kommer att gå över och bli bra. Men tror också att du ska ta det här som ett tydligt tecken: ingen mer alkohol. Du är värd bättre.
Krya på dig och lycka till!

Jag är övertygad om att han kommer lova guld och gröna skogar till soc och i ett samarbetsavtal, men när vardagen faller på så kommer vinet fram.
Och på pappaveckan har jag ingen insyn. Jag är rädd att de kommer tvingas ta skada innan det blir ett faktum för soc hur illa det verkligen är.
Vabbdagar och föräldraledighet vittnar om att han är en engagerad pappa.
Barnen är 7 och 4 år.

Jag är övertygad om att han kommer lova guld och gröna skogar till soc och i ett samarbetsavtal, men när vardagen faller på så kommer vinet fram.
Och på pappaveckan har jag ingen insyn. Jag är rädd att de kommer tvingas ta skada innan det blir ett faktum för soc hur illa det verkligen är.
Läst här på forumet av någon annan att hon fått uppmaningen att ringa soc om barnen for illa eller hon var orolig på pappaveckan. Men som hon skrev, hur ska hon veta när de far illa. Och tillslut blir man en paranoid mamma som inte ger pappan goda förutsättningar dvs inte samarbetar enligt ett samarbetsavtal.
Jag ska nog gå prata med någon, precis som du...
Barnen är 7 och 4 år.

16 dagar har snart passerat efter mitt sista återfall. Känner mig lugn och trygg i beslutet att förbli nykterist resten av mitt liv. Det här gången känns allt annorlunda. Jag har, tack vare mina återfall (3 st under en 10-årsperiod) förstått hur min hjärna fungerar. Gillar liknelsen om en allergi och att A i min kropp startar en mental besatthet.

Den här gången tar jag det lugnt. En dag i taget i tacksamhet över att må bra. En dag i taget i tacksamhet över att ha lyckats sluta i tid. /Sofia

Förra veckan var jag hos en familjerådgivare själv för att prata, att få ut lite tankar och funderingar. Han tyckte att jag har fog för att ringa soc, får att få hjälp. Men att det ska vara såå svårt att ta det steget, otroligt men är väl rädd för vad som händer då, kanske mycket eller ingenting. Nu sa sambon att hon har en lägenhet på gång, sa att bra att hon har tagit steget men att hur hon tänkt med vår dotter, fick följd frågan hur jag har tänkt jag som har jobb. Efter en massa tjafs fram och tillbaka frågade jag hur hon tänker att hon ska klara av allt, alkohol och thc är inte okey nånstans men det var inget problem, det klarar hon sig utan. Jag vet att jag drar ut på det men vi har en tid till familjerådgivaren nu i veckan. Tycker det hon gjorde idag var riktigt illa, gick in på dotterns rum och stängde dörren, jag förstod vad hon skulle göra så skyndade mig dit och öppnade dörren och ser dottern med tårar i ögonen, Fyfan för henne sånt säger man tillsammans och spiknykter.

D låter som du har en bra plan o bra där med månadsbudget!
Jo jag har lite undangömt jag med, med den där tanken om att d här ska jag ha i vår lägenhet! ❤️
En skön tanke.
När d kommer till barnen o pappavecka, borde du kunna ta kontakt med socialen o prata med dom så kan dom nog hjälpa till...hur gamla är dom?

Kommentaren kom in dubbelt.

Ja det är verkligen inte lätt att hitta lgh där jag bor heller. Minst 10 års väntetid i den kommunala bostadskön.
Om vi ska gå isär hoppas jag på att hans släkt kan hitta en bostad åt honom. Han har iallafall inte råd att bo kvar i vår stora lgh.
Jag har redan i hemlighet gjort en månadsbudget, kollat ut nya möbler då nästan allt är hans här hemma. Samt planerat allt praktiskt i detalj. Detta har jag nog gjort för att förbereda mig på vad jag vet måste ske i framtiden.
Men hur jag ska säkerställa mina barns säkerhet och välmående på pappaveckan, har jag inget svar på ännu.

Nä om inte annat så kanske alkoholen har gjort d till hans personlighet. Jag tror nämligen d är så hör...
Försöker förgäves hitta en lägenhet, men att d ska va så svårt! Hade varit lättare om han flyttat än att d va jag o två barn

Min alkolist hade ramlat och slagit i revbenet på fyllan, och det var mitt fel. Mitt fel jag var inte ens där... Jag var 2.5 mil bort.
Ibland får man höra, att om han super ihjäl sig så är det mitt fel, eftersom jag inte hjälper honom.

Jo det är hemskt. Alla anklagelser jag får om att jag är sjukligt svartsjuk och nekar honom att ha vänner.

Förstår precis. Det behövs inte mkt för att det ska suras ihop. Fattar inte hur de tänker.
De har total oförmåga att sätta sig in i hur det är att leva tillsammans med en beroende person och ser sällan sin del i det hela.
Numera kan jag inte helt skilja på vad som orsakas av alkoholen eller vad som faktiskt är hans personlighet.

Han har lovat mig att sluta dricka rödvin eftersom han blir aggresiv av det, får se vad som händer.

Vet inte om han tagit bilen o åkt för garaget är släckt o låst...dumt isånafall för hans bil är d alkolås på pga rattfylla för snart 3 år sen o d är ju såklart inte den han tagit isånafall! Låste dörren o skickade ett sms att jag gjort d o hoppades att han hade nyckel om han behagar komma hem...d går allt mer utför för hans del

Vet inte om han tagit bilen o åkt för garaget är släckt o låst...dumt isånafall för hans bil är d alkolås på pga rattfylla för snart 3 år sen o d är ju såklart inte den han tagit isånafall! Låste dörren o skickade ett sms att jag gjort d o hoppades att han hade nyckel om han behagar komma hem...d går allt mer utför för hans del

Nä jag har inte ringt dem.
Vi pratade igår att han måste klippa banden med aktiva missbrukare om han ska bli fri.
För det måste man göra för att bli fri. Han sa, att han blev förbannad av frustration och rädsla att pengarna är borta.

Vad är det för demoner som sitter på min axel och kraxar egentligen?
Flyg iväg, hos mig har ni ingenting att göra med era knarriga nedlåtande krax!
Kom inte till mig och väs i mitt öra om natten då jag inte kan sova, att jag är en jävla alkis som inte är pålitlig.
Att ryktet säkert kanske gått.
Sitt inte där på min axel och håna mig!
Visst är jag en jävla alkis, men jag skulle vilja påstå att jag är en förjävla torr en nuförtiden.

Om dagen talar jag förnuftigt med mig själv, men om natten kan jag stundom kapitulera, vältra mig i skam och skuld.
Nästan så jag har svårt att ta i skiten. Den som är min egen liksom.
Jag har tänkt så många gånger att allt det här kanske beror på att jag behöver komma ut ur mitt skrymsle och stå för allt jag sagt och gjort, men jag slår bort den tanken i samma sekund som den kommer till mig. Månne det inte bara vara en flyktig tanke som vidrör min kind, utan en tanke som kom med den demon som sitter på min axel och ständigt pickar med sin näbb mot min kind.

Kom inte till mig, era nedrans demoner - jag har kämpat hårt för att bli torr.
Och jag är så ärlig och sann jag någonsin kan vara, det var mödosamt att få min skrud att bli helt vit igen och inte lukta av surt gammalt vin.
Det ska världens alla osynliga gudar veta, precis som de förtrogna förstått runt omkring mig.