Senaste kommentarerna i forumet

Jag har tyvärr druckit cirka 23 glas den här veckan. Veckan började bra och jag kände att jag hade saker och ting under kontroll. Min sömn förbättrades och jag behövde inte dricka alkohol för att somna. Jag gick tyvärr på en AW på onsdagen och drack alldeles för mycket. Jag hade ångest dagen efter och drack ett flertal glas istället för att gå till gymmet. Under de kommande dagarna drack jag flera glas pga av stress och ångest. Ikväll har jag cyklat till tennisklubben och spelat en kul och ansträngande match. Jag känner mig därför glad och avslappnad och jag tar nya tag nästa vecka. Målet för kommande vecka är att dricka max 14 glas.

Där satt den, dag 50!??Otroligt bra kämpat, stort grattis! Alla dina inlägg och kommentarer här på forumet är väldigt mycket värda för många av oss, och för dig själv såklart.

Kram

Hej Andrahalvlek!

Tack för dina tips och råd. Ja, jag dricker mig sällan berusad utan största problemet är att jag dricker varje dag från sen eftermiddag till kväll. Jo, suget och stressen går oftast över efter ett tag men ibland kan det kännas outhärdligt.

Jag såg att du hade skrivit i någon annans tråd att du inte vill berätta för andra att du väljer att vara nykter eftersom de kommer att tro att du har alkoholproblem. Du skulle kunna säga att du vill fokusera på träningen och att du därför vill vara nykter. Det brukar jag säga till mina vänner om någon frågar.

Självomhändertagande, kan då ställa till det. Jag känner igen mig i dig med att äta psykofarmaka för komma i balans. När alkoholisten äter så är det för att få hjälp att orka komma i balans, men man måste jobba för det vet vi. Min man väntar bara att pillret ska börja verka så han blir glad igen, tycker inte att han behöver gå på AA, eller jobba med stegen, eller träffa folk överhuvudtaget. Och då vet du och jag att då funkar det inte heller. Han har som gett upp. Jag känner som du säger, livet kommer att återvända när tiden är mogen. Det kan aldrig bli som dom 2 år jag haft, jag är fri från det, det är hans ansvar.

Trodde verkligen inte jag var en friluftsperson, men asså jag älskar det. Ja, ridningen och hästarna måste vara min tryggaste punkt, finns inget bättre. Hoppas verkligen du har rätt. Vände ju det hela till den ekonomiska delen, och de verkar ha nappat på det med tanke på hela coronavirus situationen. De sa senare att de kan hända att de dricker vin någon mer dag, men minsta lilla minskning är ett framsteg. Själva grejen att jag tycker det är jobbigt verkar de inte inte bry sig om, men huvudsaken är att de bryr sig om att minska det av någon anledning.

Du verkar ju haft en riktigt bra helg, läste ordet lyckokänsla i ditt inlägg från i natt. Ett starkt ord som betyder att du mår bra?

Känner så väl igen mig i alla dina konstateranden. Har själv varit med om alla utom ett. Det med barnbarnen, för jag har inga själv ännu. Men jag önskar och hoppas att få i framtiden. Och dom ska aldrig få träffa mig när jag har druckit. För jag vill aldrig börja dricka igen.

Den listan med dina konstateranden får du aldrig glömma.

Kram❤️

Idag fick jag plötsligt en skräckfylld insikt. Med hela mitt jag insåg jag hur farligt det kan vara att dricka alkohol, att tappa kontrollen över sig själv så. Vad som helst hade kunnat hända när jag drack. Jag hade kunnat ta livet av mig, eller någon annan, av misstag. Kunde kört full. På nåns barn. Jag körde aldrig full. Men det kunde likväl ha blivit så tillslut. Jag fick en sån skräckfylld insikt om hur fruktansvärt det är att dricka nervgift och bli helt utom kontroll. Jag insåg att jag faktiskt är rädd för alkohol. Denna hemska kraft som får människor helt ur spår, som får människor att göra fruktansvärda saker och drar ner ens hälsa i träsket. Drar ned hela familjer. Barn lider. Jag är på riktigt rädd för alkohol och kan inte fatta att vi människor ens dricker alls??
Jag är så glad att jag vaknade, väcktes, fick en ny chans till ett liv tillsammans med mina barn.
Tacksam! Såå tacksam!?

Med anledning av en kommentar som jag skrev i Hillarys tråd idag så började jag fundera över varför jag är så bestämd i mitt beslut - och varför jag är det just nu.

Min ”botten” var inte speciellt dramatisk på något sätt, jämfört med många andras.

Jag har aldrig tidigare ens tänkt tanken att sluta dricka alkohol helt. Har inte erkänt för mig själv att jag är alkoholist. (Har knappt gjort det än faktiskt.) Dricker lite mycket kanske, borde begränsa drickandet möjligen. Försökt begränsa också, men det har bara funkat ytterst korta perioder.

Det är som att röka ett paket cigg per dag och sen försöka begränsa till fem cigg om dagen. Funkar kanske en vecka eller två (med MYCKET viljekraft) men det funkar aldrig i längden.

Jag har rökt sen jag var 14 år och lyckades inte sluta helt förrän jag var 32 år - när jag bytte till snus. Däremot har jag slutat röka flera hundra gånger, så jag vet precis vad jag pratar om.

Uppehåll med alkoholen har jag haft under mina graviditeter för 21 respektive 23 år sedan. Jag avstod också helt från alkohol under mina sjukskrivningar som utmattningsdeprimerad våren 2007 och våren 2018. Helt frivilligt, eller snarare ren överlevnadsinstinkt.

I övrigt har jag druckit sen jag var 14 år och jag fyllde 50 år i höstas. Innan i höstas, då jag gjorde ett seriöst försök att begränsa mitt drickande, har jag inte velat erkänna allvaret alls.

Varför skulle jag avstå vinet fredag-lördag kväll? Som periodvis varit livets enda uppsida typ. (Tragiskt ?) Nä, glöm det. Rör inte mitt vin!

Men försöket att begränsa drickandet i höstas, som gick åt bahia, fick mig att fundera på mitt drickande - och min pappas drickande, som tyvärr slutade med hans död vid 61 års ålder.

Jag tvingades erkänna för mig själv att toleransen för alkohol hade ökat enormt de senaste ett-två åren. En flaska vin är ingenting - det märks knappt på mig. Vid två flaskor sluddrade jag möjligen lite.

Totalt tre boxar vin per vecka var mot slutet inte ovanligt. Två-tredjedels vinbox en fredagkväll hände det ibland att jag drack - vilket faktiskt chockade mig lite.

Eftersom jag oftast drack onsdag till söndag var det inte många dagar som jag slapp vara bakfull. Innan jobbdag höll jag igen hyfsat, men jag måste ändå ha underpresterat massor på jobbet ?

Samtidigt var inte ens fyllan nice. Inte en enda gång mot slutet. Möjligen kändes det första glaset nice efter några dagars uppehåll, men det försvann snabbt i mängden.

Och de glas vin som jag suktade enormt efter för att lindra baksmällan förtog liksom nöjet helt. Klockan kunde inte gå snabbt nog, fast den segade sig fram.

Jag märkte också att jag nästan alltid fick minnesluckor. Jag blev osams med folk på sms och sociala medier, förnedrade mig på dejtingsajter, och jag kom sällan ihåg hur jag kom i säng.

De sista veckorna drack jag så mycket att jag kräktes. Det var många år sedan det hände senast, och då endast vid enstaka tillfällen.

Jag fortsatte må illa och kräkas dagen efter. Det var som om min kropp ville göra sig av med giftet. Som om kroppen verkligen protesterade våldsamt, vände sig ut och in i protest.

Slutligen kom den fysiska ångesten och sömnproblemen. Ångesten, som på mig bränner och svider i huden, har jag upplevt förut tyvärr och den önskar jag inte min värsta ovän.

Även det var en signal från kroppen - jag hade ju faktiskt slutat dricka tillfälligt och frivilligt två gånger när jag hade ångest pga utmattningsdepression.

Sen började jag tänka på min pappa. Mindes det stadium då hans tolerans hade ökat. Även om jag visste hur mycket han hade druckit ibland så märktes det knappt på honom.

Jag minns också stadiet efter det. Då började han dagen med att dricka, i smyg, för att få bukt med skakningarna både utombords och inombords. Han körde bil rattfull varje dag - vilket jag förstod först efter hans död.

Jag minns tyvärr det sista stadiet för honom också. Då tålde han knappt någon alkohol alls. Efter två glas vin började han sluddra. Han raglade och ramlade, kissade på sig, tappade helt kontrollen över kroppen. Gjorde bort sig så in i helvete. Inför mig och mina barn till och med.

Hans lever var sannolikt då så skadad att den inte kunde hantera alkoholen alls, och hjärnskadorna måste ha varit enorma. Ofta kunde han inte ens svara på tilltal, han satt som en zombie och stirrade tomt framför sig.

Hans blå ögon hade bleknat till en ljust grå nyans och i blicken ”fanns ingen hemma”. Han var så socialt skygg att han knappt kunde gå till affären utan att skaka av skräck.

Från det stadiet tog det 1-2 år innan han var död. Obduktionen visade att hans lever var söndertrasad. Mot slutet drack han öl 10% och kombinerade med Alvedon. Hela bilen var full med ölburkar och alvedonpaket. Han måste ha suttit i bilen, i det stora garaget som tillhörde hyreshusen där han bodde, och stirrat tomt framför sig - ”suttit av tiden” liksom. Ett långsamt självmord.

Så jävla tragiskt ?

Så när jag kom till stadiet toleransökning och minnesluckor nästan varje gång jag drack så satte jag ner foten rejält. (När jag väl tvingade mig att se att jag hamnat där, det tog ett tag.) Jag vill inte uppleva resterande stadier i alkoholförfallet helt enkelt. Jag vill inte. Jag vill inte dricka.

Och det känns mer och mer naturligt och självklart. Jag har inte plågats av svårt sug en enda gång på 50 dagar. Jag tror att det beror på att jag har bestämt mig med hela hjärnan - både mitt medvetna och mitt omedvetna.

Idag är jag nykter och imorgon, och inom överskådlig framtid.

Tack för alla grattis ❤️

Ja, det är verkligen fantastiskt att få dela den här resan med er här! Med er som förstår. ?

Vad fint att höra att du haft det så bra med din kompis. Det låter verkligen som att det var välgörande och det är fint att du ser hur bra du mår av att rida och vistas i naturen. Läser nu om dina föräldrars beslut. Jag håller också tummarna att det blir så. Det är bra att de har meddelat det, att de säger det högt innebär säkert att de vill göra en förändring. På det sättet kanske coronaviruset blir en positiv erfarenhet för dig och din bror. Det gjorde nog skillnad att du pratade med din mamma om dina funderingar kring deras drickande. Du sådde ett frö.

Hej!

Tack för era kommentarer Charlie70 och FinaLisa!

Jag är en fena på att hitta möjligheter att köpa alkohol. Det är som om när systembolaget är öppet så triggar det mig, om jag är hemma eller bortrest och det är några mil att köra så har det liksom triggat mig och tankarna sätter igång. Men idag när systemet är stängt har jag knappt haft några tankar alls på alkohol. Så FinaLisa det finns systembolag i närheten av Billströmska....Jag har ju önskat att få Antabus men kan inte få det eftersom jag har förhöjda levervärden och då kan man inte ta den medicinen. Det hade varit bra för mig att få medicin för då hade jag kunnat få några sammanhängande nyktra dagar som kan inspirerar för flera men nu kämpar jag på ändå!

Idag har det faktiskt varit en lättnad att inte ha den här kampen med tankarna...längtade efter denna dag! Har varit ute och gått, lagat pannbiff med lök och min dotter och jag åkte för att sätta blommor på mina föräldrars grav då min Pappa skulle fyllt 95 år imorgon! Vattnet var inte påsatt än för säsongen på kyrkogården så jag tog med mig de hem och firar min pappa med dem här hemma. Min dotter har körkort så det är så mysigt att hon kan köra vår bil när vi är ute och åker. Igår åkte vi till en badplats där det finns eldstäder och grillade korv med vår dotter och då var även vår son med sambo med. Mår väldigt gott då! Även om jag inte har lyckats så mycket bättre tidigare ang alkoholen så har det senaste veckorna känts lite tyngre. Jag tror det beror på det jag delar med alla andra..Corona...inget är sig likt ...vilket påverkar mig...ganska starkt....dessutom så har jag ett ganska begränsat socialt nätverk vilket gör att jag känner mig lite isolerad och jag kan verkligen inte säga att jag är isolerad med tanke på hur många andra människor har det...så jag säger det med respekt för andra...men jag känner mig lite ensam.

Hur som helst så..Charlie70...jag tar absolut inte illa upp för din kommentar snarare tvärtom blev väldigt glad! För visst är det så jag har så många måsten...och tänker på så många saker...och riktar mina tankar utåt...och inåt...och sätter allt som oftast inte mig själv först..så är det!
Så jag ska ta ditt råd...bestämma mig för ett par tankar där den ena är att sluta dricka alkohol..å jag ska försöka sortera i vad kan jag påverka och vad inte kan jag påverka. När det gäller arbetet så är jag lasad, har ett vikariat tom 30/4 och efter det vet jag inte vad som händer. Nu på onsdag den 1/4 ska jag träffa HR-specialist och min chef kring fortsättningen. Jag står ju inte utan jobb efter den 30/4 vilket är skönt och jag ska försöka vila i det. Det finns inga jobb för mig att söka just nu och det vore ju bra om jag kunde vila även i det för att hålla på att tänka på det hjälper ingenting. Så nu ska jag försöka planera veckan som kommer lite grann...

Kramar :)

Okej, sjukaste hände just nu. Mina föräldrar berättade att från och med imorgon blir det enbart vin och läsk på onsdagar och fredagar då ekonomin här dalar med corona. Håller alla tummarna för att detta hålls nu!!

Hoppas att det blev gott bröd!

Strongt av dig att ha varit nykter så länge! Det är ju bara så bra!
Bra av dig att hälla ut vinet! Jag kan inte ha något hemma klarar ju inte ens av att systemet är öppet fast det kan bara bli bättre! Ska svara på din kommentar i min tråd! Blev glad för den!

Kram:)

Det är annorlunda nu överallt. Inget är sig likt i dessa dagar, inte ens högmässan. Men man får anpassa sig och göra det bästa man kan efter omständigheterna. Och vara nöjd & tacksam för det. ?

Grattis till dina sju helger!!

Suveränt bra! Du är så målmedveten!Och hoppas att du kryar på dig!

Kram:)

Jag har inte gått ner i vikt , känner mig snarare plufsigare i kroppen nu.
Jag tänker dagligen på att jag duger och det jag presterar är gott nog.Jag behöver inte lägga min energi på allt runt mig.Jag behöver inte dölja och kompensera.Jag har fortfarande detta arbete för mig själv ,tillsammans med er? och ingen annan.Här är jag!och jag är okej får bli dagens pepp.?
Kram Pilla

Inte ett enda sug efter vin, drink, champagne (varav allt serverats denna helg), noll procent.
Det kommer inte alltid att vara så, så jag tar tillfället att känna mig både lätt och lättad.
Tankarna om framtiden går som bakgrundsmusik i mig. Jag har inte för avsikt att tänka igenom varje tänkbart tillfälle att dricka alkohol för resten av livet. Nykterheten, oavsett tidsplan, får fortsatt bygga på en kort- (dagen idag) och en längre planering.
Jag vet inte om jag orkar hålla på med någon sorts strategi för ”kontrollerat” drickande. (Förutom att jag betvivlar att det går, om jag nu druckit mig till ett beroende, oavsett styrka.)
Om?
Jag kan konstatera:
Att jag har druckit ur ett rejält glas vin, tidig morgon efter fest för att lindra baksmälla och kunna somna om.
Jag har hört mina nära säga ”det pratade vi ju om igår” vid otaliga tillfällen. Jag har också låtsats komma ihåg vad vi pratade om igår.
Jag har, så många morgnar att jag inte skulle kunna räkna dem, promenerat till jobbet med tankar kring och oro för att jag har levercancer. Att jag är döende. Att mitt kaloriintag består till 50% av alkohol. Att jag kanske och eventuellt inte kommer hålla mitt löfte att aldrig dricka när jag har hand om mina barnbarn och att jag kanske och eventuellt redan brutit det.
Jag har, om jag hällt upp vin i två glas i köket, alltid hällt upp mer i det ena, och druckit ut det ”mer” på vägen till vardagsrummet.
Jag har varit otrogen för att jag velat, men om jag varit nykter hade det stannat vid en vilja, en tanke.
Jag har grälat med min man vid iaf två tillfällen och på morgonen inte kommit ihåg vad vi grälade om men blivit påmind ATT vi grälade eftersom jag vaknat i soffan.
Notes to self.
Ha en fortsatt fin söndag, tack för tankar och erfarenhet och trygghet här att våga berätta hur det är, och har varit.
Nykter idag utan tvekan.

Ja men tack detsamma?
Roligt med besök.?
Kram Pilla

Javelin, (och Andrahalvlek)
Jag upplever aldrig att ngn kapar min tråd, det är svängdörrar och samtal- as good as it gets, och då behöver man inte tänka på att begränsa sig. Det är ju när vi krokar i varandras tankar som vi utvecklas. Och det är fint att bli läst.
Att leva utan skam är som att få ett nytt sinne! Kram.

Tack för grattis och omtanken ❤️

Det känns som en helt vanlig, jobbig förkylning. Vi har inte fått samhällsspridning av corona i vårt län än, och jag har inte rest och inte heller träffat någon som rest.

Så sannolikheten att det är corona är yttepytteliten. Men helt säker kan jag förstås inte vara. Inte andningspåverkad alls åtminstone. Hostan är värst, den river sönder min hals ?

Jobbigt att förkylningen inte ger sig❤️ Hur vet du att det inte är Corona?
Fick du göra ett test? Man läser ju att dom bara testar svindåliga personer.
Krya på dig, och grattis till den sjunde helgen!

Hejsan! Tack för omtanken <3 Jo men just nu går det an faktiskt. Har tillbringat de två senaste helgerna hos en kompis. Vi har grillat i skogen, ridit på grannarnas hästar och haft det allmänt bra. Tror jag behöver mer sånt. Veckorna är mindre bra. Har insett ännu fler saker om min familj osv att jag nu är totalt överväldigad igen. Och återigen försöker jag fly från mina tankar och ständigt vara upptagen fram tills det kraschar, vilket det kommer göra.

Hejsan! Tack för omtanken <3 Jo men just nu går det an faktiskt. Har tillbringat de två senaste helgerna hos en kompis. Vi har grillat i skogen, ridit på grannarnas hästar och haft det allmänt bra. Tror jag behöver mer sånt. Veckorna är mindre bra. Har insett ännu fler saker om min familj osv att jag nu är totalt överväldigad igen. Och återigen försöker jag fly från mina tankar och ständigt vara upptagen fram tills det kraschar, vilket det kommer göra.

Kan ju mycket väl vara så som du skriver Se Klart med om att hålla kollen. Det hade jag inte tänkt på! Fasen du är så smart ? Bra,nu har jag lite att fundera på. När man inte behöver tänka så mycket på sitt eget drickande mer så dyker det upp annat. Jäkla alkohol, den som uppfann alkoholen borde aldrig blivit född?
Tack alla vänner! Nu måste jag ut i solen lite.

Kramar

Om jag har haft tålamod att både ge mig tid och engagemang att"lära" mig att supa under 35 år så kan jag väl ge mig själv minst lika mycket tålamod att försöka förstå att jag inte kan växla över till den person jag var för 20-25 år sedan.
Jag upplever nya möjligheter i vardagen varje dag nu och märker att det är en annan som försöker återta min vilja till dagen innan jag slutade med alkohol. Mao en kamp. Jag har bestämt mig!
Det är mitt"nya" jag som fortsättningsvis ska bestämma!
Ha det bäst där ute.