Senaste kommentarerna i forumet

Kikar in hos dig och önskar en fin söndag! Stor kram????

Hur går det för dig sluta.nu?

Ja som jag skrev så är demonen tillbaka. Igår fick jag jobba helt själv med målningen! Han var full och trött. Så han satt i stolen och sov eller uttryckte hur dåligt han mådde varvat med tjat om hur dum elak och psykiskt sjuk jag är - en demon helt enkelt! Gårdagen var förfjävlig? När han sen började nyktra till framåt kvällen kom ångern, förlåt att jag är dum, jag har alkoholproblem och måste ha strikta regler, jag har börjat halka snett. Jag får väl se...

Tack självomhändertagande för din ord? Jag är så glad att vi kan stötta varandra här. Jag tar till mig dina ord och ska välja glädje, försöka få till ett skratt varje dag.

Skönt Backen123 att du har berättat nu är det framåt som gäller. Det verkar som om du ser framåt och ser möjligheter.

Sol i dag igen! Jag kan inte få nog av den härliga solen efter den bedrövligt regniga och gråa vintern som
varit här där jag bor.

Andrahalvlek, tack för input! Jag är nog lite mer åt det äventyrliga hållet, men vi har mycket gemensamt när det gäller inställningen, och kampen mot alkoholdjävulen.?

Pilla, skönt att du stod emot! Det gör ont i mig när jag ser någon här som är på väg att ge upp efter ett tappert kämpande under lång tid.?

Se klart, vad gäller fisken som jag ville fånga, så heter arten Sjurygg. Det blev ingen sådan tyvärr, men jag fick andra fiskar och hade två härliga fisketurer. Det får bli fler försök. Tack förresten för hälsningen "fint fiske"!
Man ska egentligen säga "skitfiske på dig", säger man "lycka till" så ger det otur, men jag tycker att "fint fiske" låter bra! Du har rätt i det där med att man börjar känna varandra lite grann här på forumet. Fast man ju inte ens vet vad personen heter på riktigt.?

I går var vi bjudna på middag till ett par goda vänner som vi inte träffat på minst ett halvår.
Det var trevligt och blev många skratt. Har varit ganska tunt med umgänge för min del den senaste
tiden pga coronan. Dom var förvarnade om att jag inte drack alkohol, och jag testade ett alkoholfritt
rödvin. Tyckte faktiskt det var gott, öl (som ju var det jag drack mest förr) gillar jag inte smaken på mer av någon anledning. Tycker det är för beskt.
Tog vid ett tillfälle upp med min vän mellan fyra ögon om varför jag har lagt av att dricka, och erkände mer eller mindre för honom att jag var alkoholist (numera nykter). Han tog det bara positivt.
Frugan drack som vanligt rödvin och jag har tyckt mig börja märka att det börjar bli lite mer och mer den senaste tiden. Tror det har att göra med att nu när jag alltid kan köra bil så kan hon alltid dricka alkohol. Förr var det alltid hon som körde, eller så tog vi taxi. Även på helger här hemma så behövdes det ju hämtas och köras ungarna då och då, och eftersom jag jämt hade druckit så avstod hon vid sådan tillfällen, men nu kan jag ju hämta/lämna när som helst. Payback time kanske?

Ja-ja, jag är inte det minsta avundsjuk på att hon kan dricka och inte jag, men vill ju inte att det ska börja balla ur för henne som det gjorde för mig, vet ju hur fort det kan gå. Någon som har tips på hur jag ska förhålla mig?

Ha en bra söndag!

Godmorgon Lim!

Du är värd en kärleksfull relation, med en person som sätter dig först.

Mvh Bo

Charlie så bra du har nytta av det jag delat? Började ju leta orsaker till varför jag inte blev så förväntat pigg som jag tänkt mig. Och det fanns ju svar på det som tur är! Ja det blev en nykter lördag. Drack lite cider o somnade som en stock. Som vanligt?

Torn, ja det är så skönt det går åt rätt håll. Det viktiga är att hålla sig vit.
Skärmflygning låter ju kul! Fiske och skärmflygning, bra kombo?

Tack Andrahalvlek! Tror du är inne i en process där du jobbar med dig själv... precis som jag.
Vi får ett bättre liv på alla plan, vaknar till medvetande. Ett ben på stolen vi satt på togs bort när vi slutade dricka och nu bygger vi ett nytt.
Vi skippar fallskärmshoppandet?

Tack Boink och Se klart! Experimentet tar tid men det får göra det. Det är ju märkligt i alla fall hur man ändrar sig vartefter livet går... nu inser jag att vissa saker behöver bearbetas. Men inte ältas så klart, då fastnar man där?

Pilla, tack själv. Så gott du och de andra finns? Skönt vi kan stötta varandra! Värt guld.
Lade alkoholen på hyllan för gott 30 dec. Inte tvivlat på det alls men bearbetar och hittar vägar och sätt att tackla det som för mig är ett faktum. Olika i vilket läge vi alla är... Minska eller sluta för gott. Riktningen är densamma, så vi gör sällskap på vägen. Vi kööör?

Fortsätter stark som en björn?
Önskar en fin vit söndag. Kram??????

Vår, kärlek och nykter kan inte bli bättre ❤️// kram Strulan

Så fint och lugnt det verkar vara med den nya mannen. ??
Tror att det är bra med tålamod när man lägger grunden för en ny relation.
Jag har sett exempel på relationer som forceras och spricker på grund av att man flyttar ihop för tidigt. Bättre att vara särbo tills första förälskelsen lagt sig och man verkligen vet vem den andre är.
Önskar all lycka ? till dig miss lyckad??
Kram ?

Det är verkligen härligt att läsa dina inlägg nu för tiden! ?
Förut så var det så ledsamt när du kämpade så in i vassen och ingenting hjälpte.
Nu har du fått lugn och ro och kan bygga upp ett nytt och bättre liv med positiva energier i ditt nya hem.??
Önskar all lycka ? till dig och dina barn?
Kramar ???

Vaknar nykter av solen och ljuset! Tacksam för det. ☀️?️

Jag ska försöka förvalta dagen, nuet, efter bästa förmåga. ?

Av att läsa dina rader.
Och forumet är då fantastiskt.
Kanske får du dippdagar då du saknar och längtar.
Kanske känner dig ensam.
Men då kan du läsa just de rader du nyss skrivit lyfta dig ir den känslan,att det var bättre förr.

I flera år har min man druckit alkohol. Men det är nog de 5 senaste åren som jag upplever att det blivit ett beroende för honom. Kanske det varat längre men iså fall utan min vetskap. Det har varit flera tillfällen då jag blivit sviken av olika slag och då har det liksom känts som min kärlek till honom slocknat till viss del. Men så är han den mest underbara person som finns och då trycker jag ner de känslorna och anklagar mig själv för att vara för kritisk.
För ett år sedan bestämde jag mig för att låta 2019 vara det sista året som jag kämpar på. Detta har jag berättat för honom men han har ändå fortsatt. Sista veckan på året sa han att nu är det slut på drickandet. Han höll uppe hela julen och nyår. Jag ville ge honom den chansen då jag älskar honom och nu är det mars och han dricker lika mycket igen.
Jag får så dåligt samvete att jag vill lämna honom. Känns som jag sviker honom och bryter mitt äktenskapslöfte - att älska i nöd och lust! Han säger nästan varje dag att han älskar mig och att han är så tacksam att han har mig.

För barnen, tillsammans med deras pappa. Berättade inte att han är alkoholist, men om depressionen och lite försiktigt hur det påverkade mig. Pojkarna slog bakut, iallafall 11 åringen. Han sa nu fattar jag ingenting, dom har inte märkt av någonting förutom att han sover i gästrummet. Och det pga av värme och svårt att sova. For till huset jag skulle hyra och kände att det var inte bara att bo där för en time out. Men jag hade packat, börjat känna lättnaden, längtan att få umgås med vänner, slippa känna stressen. Pratar med min man när jag kommer hem, han bryter ihop fullständigt. Tycker livet är meningslöst. Så jag kastar in handduken ang flytt. Jag var tuff med honom, tyckte det var dags att slänga offerkoftan, välja väg, ta ansvar och att jag känner mig så jävla lurad. Köpa hus, gifta sig och så visar det sig att han har en sjukdom sen långt tillbaka. Försatt mig i känslor av skam, ilska och sorg i 2år. Ekonomiskt strul blir det också. Känner jag blir så förbannad när jag skriver hahaha. Sa till om att nu är det att bara vara trevlig. Tog så förgivet att nu kliver han på AA igen, samtal, tar ansvar. Men icke, lika samma beteende. Men en sak känner jag, jag fick tillbaka kraften, hon som var jag. Som alltid stått upp för mig själv och därför alltid haft det lite tufft med män. Träffar en psykolog, vill reda ut varför jag träffat män genom åren med problematik, hon sa, det är nog dom som träffar dig. Så skönt, så sant. Läser om oss alla, vi verkar vara så redbara allihopa, så jag vill tro på det. Att dessa män i sin ångest och olycka tror att vi kan nog hjälpa. Jag vet inte, vad tror ni? Men nu vet jag, jag kan flytta när jag känner att det räcker, bett om bodelning inom äktenskap, ska bli så skönt så slipper jag bry mig om skog och mark, verkstan och ladugård, som han inte klarar av och blir galen om jag som bara frågar hur vi löser det att det regnar in i lagårn.

Tänkte skriva Varning för mkt gott humör som rubrik men kom istället på två tankar som känns viktiga för mig och som jag vill komma ihåg,
Den ena tanken handlar om vila, men inte riktigt som jag brukar tänka att ”vila behövs”. Utan ikväll, efter en lång och social dag m mkt matlagning, fix, och härlig middag ihop, och för en gångs skull inte heller rastlös. Kände att, nu räcker det för mig med umgänge. Jag vill vara lite ifred, läsa.
I vanliga fall har detta i princip aldrig hänt. Alltid med, alltid fixa undan, fortsätta. Ofta uppe till sist. Nån blandning av oro, f o m o, och såklart att inte vilja bryta drickandet.
Även om (oftast) rimliga doser, i familjesammanhang.
Dethär är lite svårt att förklara, men en förståelse för att jag varit så våldsamt ouppmärksam på mina riktiga behov, min känslighet eller mina känselspröt.
Att jag liksom bara kört på. Så mycket och så ofta och verkligen med noll kontakt med mig själv.
Något viktigt med det.
Den andra tanken var att jag liksom blev varse att drickandet givit mig låg självkänsla i relation till barnen. Inget som märkts tror jag men som känts. Osäkerhet om ifall de märker att jag dricker mer än andra. Osäkerhet om jag glömt något vi pratat om (sent) på kvällen. Osäkerhet som fått underlaget i mina steg att kännas poröst.
Nu ska jag straxt sova. En timme mindre inatt. Skönt att jag är nykter.
Godnatt!
Ps. Gott humör, eller nån sorts lyckokänsla i detta kaos (världen) stök (trädgården) och röra (jobbet)

Kram ❤️

Jag tänker nog som VaknaVacker att jag är en nykter alkoholist.

Min dotter som aldrig har druckit, och väljer att inte göra det nu heller, är mer nykterist. Tycker jag. Även om hon inte kallar sig nykterist. Hon säger bara ”nej tack, jag dricker inte alkohol”. 22 år och hur cool som helst.

Ordval betyder olika för oss alla, men huvudsaken är att du mår så pass bra i din nykterhet att du vill fortsätta ? Heja dig!

Jag tänker ingen bortre gräns. ”Inom överskådlig framtid” är min flummiga målsättning.

Sen tror jag dock att ett år är en lämplig period. Då hinner man gå igenom alla årstider och högtider, och alla andra situationer som tidigare varit laddade med alkohol som nu istället ska laddas med nyktra erfarenheter ?

You go girl!

Vill jag skriva om..När jag ser mitt lilla barnbarn blir jag varm om hjärtat..Likadant när jag ser andra små barn..Sen finns ju kärleken till en ny partner som jag saknat..Jag har ju letat efter en man som jag kan ha en fin framtid med.Nu träffar jag mannen som jag skrivit om tidigare..Jag hoppas kunna skriva om ett år att vi fortfarande är tillsammans..Detta dejtande går sakta men säkert..För första gången har min son träffat en man jag dejtar..Han blev godkänd?..Nu så...Får vi se?...Jag önskar er alla en så bra helg som möjligt..Kram?

har jag sedan tonåren gett mig in i relationer med missbrukare. Droger och alkohol. Att jag hamnat här igen känns som ett enormt misslyckande. Jag studerar dessutom och min familj bor långt härifrån så jag känner mig så jävla fast. Och som många andra skriver, när han är nykter är han världens bästa. Men på fyllan så jävla elak och framför allt dryg.

Min sambo och jag har varit tillsammans i 3,5 år. När vi blev tillsammans/träffade så festade vi ihop och det var kul. Men nu är jag så utled på helgdrickandet. Han kan inte dricka en eller två öl för att det är gott, utan han dricker tills han sluddrar och blir fumlig. Han pikar mig och frågar om kändisar och vet jag inte vem det är reagerar han som om jag vore dum i huvudet. Jag har växt upp med alkoholism och även han. Jag blir rädd och obekväm när han är full, för jag vet inte vart jag har honom. Jag har lyft det flera gånger och han bedyrar förändring men sen när det blir helg så blir det samma visa igen, och när det inte blir det(sällan) får jag dåligt samvete för att jag är tråkig som gjort att vi har en nykter helg. Vet inte vart jag vill komma med detta men jag är så innerligt trött och ledsen.

Jättebra fråga! Har också klurat på det.
(Det är lite som är man vegan om man äter kött var tredje månad?)
Men tänker att om man tar beslutet att vara vit framöver så är man nykterist... men jag känner mig mer som en nykter alkoholist?

365 dagar är nog vad du vill. You go! ? Ta en dag i taget bara vare sig du tänker en månad eller ett år i hjärtat ditt❤

Sov gott? och kram?

Lite bättre men ändå ont som f*n i vissa lägen. Skönt att ha det gjort hursomhelst ?
Mirabelle, jag önskar du hittar något som minskar din rastlösa själ just nu!??
Kramar ???

Två gånger har jag åkt dit på grund av att jag haft glögg eller vin i skåpet. Impulsen är sekundsnabb så det är bara idiotiskt att ha något hemma.
När man har hällt ut den är det som en befrielse ?
Stor styrkekram till dig ?

Tänkte högt inför min man i bilen idag. ”När är man nykterist? När vet man att man inte dricker mer?”
Och så vips, helt utan eftertanke la jag till ”nästa mål är 365 dagar”!
Va???? Vad sa jag? Är jag redo?
Har jag gett mig in på en för svår nivå? Ensam? Hjälp, kära medkämpar!
Jag får ju inte skynda! Lutar mig tillbaka igen. Inte stressa!
365 dagar? Jag menar ju april månad som nästa delmål! Eller en dag till. Varför sa jag så? Tufft...??‍♀️

Boken ”Glöm mig” av Alex Schulman är riktigt bra. Den gör verkligen ont i mig av igenkänning.

Här berättar han om sin mammas alkoholism och sin uppväxt hos Malou: https://youtu.be/yjvm0fVrjlc

Ja, det känns stabilt. Och så rätt. Hoppas mogna tillräckligt för att prata öppet om det, men den tiden kommer nog också.