Senaste kommentarerna i forumet

Visst var du smart förut när du hittade lösningar för att slippa gå på systemet på en måndag! (Been there, done that :-s)

Men du är ju ännu smartare nu! När du kan vara nykter och supernöjd över att "bara göra lite nytta".

Så, helt rätt att fortsätta så!

Ingen bra morgon, sovit dåligt men nykter som en spik??!
Nu kör vi ännu en dag. En dag till närmre friheten ?!
Kram
/Fibblan ?

Fibblan - Tack! ❤️ Det är precis så det är.. Allt liksom bara snurrar på och min lilla egna stund, den där goa har varit när jag kan ta mig ett glas vin. Ledigt. Pusta ut. Slappna av. Den känslan har jag inte fått nu de senaste två helgerna alls tyvärr. Det kanske kommer vem vet. Jag tror vi är många kvinnor som är väldigt lika där.. Man gör så mycket för andra, råddar, har sig. Då är det lätt att den där lilla avslappningen bara slinker ner. Sen blir det mer och mer för man vill ju känna samla känsla som med första glaset. Det blir ju dock inte så.. Och jag kan inte stoppa ? Läste lite i din tråd, mest det sista.

Jag tycker du är så stark! Heja dig för att du aldrig ger upp! Jag hoppas, att om jag dricker igen så kommer jag resonera och vara som du ? Att börja om är inget misstag, misstaget är att inte börja om när det blir fel ibland. Det är så vi växer ❤️ Kram

Stormen lilla - Tack för fina ord ❤️ Ja vi är lite lika där du och jag. Dricker inte ofta men alltid för mycket på samma tillfälle. Mina misstag är många. Jag mår okej. Jag är piggare men samtidigt uttråkad. Hoppas det ska gå över snart. Fick lära mig en sak. Att alkoholen om man dricker lite mycket på en och samma gång påverkar hjärnan i flera dagar efter. Det är inte bara dagen efter drickandet utan faktiskt en längre tid. Och nu när jag hållit upp i två veckor kan jag faktiskt hålla med. Jag känner mig annorlunda, fast på ett bra sätt. Jag är mer vaken och fokuserad. Sen är det också roligt att man kan boka in saker tidigt på helgen. Jag vet ju att jag inte kommer vara bakis så jag behöver inte ens tänka på det :) Jag tar dag för dag helt enkelt. Försöker göra bra val :)

Allt gott ❤️

Det hjälper mig iaf att skriva här, hoppas det kommer att hjälpa dig också.

Så varmt välkommen!

Tack för uppmuntrande ord.
Följer din tråd o vet att du kämpar med massa frågor så kan bara önska dig allt gott med hopp att livet formar sig på ett bra sätt ☺️

Du känner dig allt annat än stark, skriver du. Men när jag läser om hur tufft du har det och all prövningar du går igenom så tänker jag att du är otroligt stark.
Jag har själv haft en h-vetesperiod i början av nykterheten, så jag tror att jag förstår vad du går igenom.
Bra det där att du kom på att sug efter alkohol faktiskt kan vara något annat behov som kroppen signalerar. Ta för vana att känna efter en gång extra varje gång du känner ett sug, så tror jag att du slipper våndan över om du ska till systemet eller inte fler gånger :-).

Det går ju bra för dig!
Såå skönt att du har en förstående och stöttande fru också, gör det nog lättare för dig tänker jag.

Keep going!

Förstår din orovför din pappa. Vill bara säga att han har kommit en bra bit på väg när han erkände för dig. Om oron för sitt eget drickande etc etc. om du går in här och läser hos oss som vill förändra så kanske du får en ledtråd till varför han hällde i sig whiskyn istället för att hälla ut. Förstår att du blir besviken. Hänvisa honom till det här forumet (förändra sitt drickande) kanske så får han lite stöd. Han verkar vara beredd. Och du kan inget göra. Det är inte ditt fel och inte ditt ansvar. Kanske måste du också få hjälp med de känslorna.

Och totalt ärlig.... jag har också lovat och menat detta, men ljugit igen. Man skäms för mycket. Din pappa har dock sagt att han vill lägga av. Jag tror att han kan klara det med den insikten.

Mullentant, knaskatten, mirabelle och miss lyckad ❤️ Tack igen till er. Och kram ❤️

Igår grät jag för första gången på länge över mitt kraschade äktenskap. Har hållt in allt så hårt denna månad som gått sedan beslutet.

Min man var hos en kompis hela natten. Flydde iväg när jag kom hem från jobbet. Men det är okej för det är egentligen det jag vill på ett sätt. Vara ifrån honom och samtidigt veta att han är med någon som bryr sig om honom. Han kom hem imorse en halvtimme innan jag skulle vakna för morgonen.

Han hade pratat med barnen igår om att inte bråka med oss igen. Hoppas han kan hålla det.

Snart ska vi åka iväg till jobb och skola.

Jag har hittat en lägenhet som skulle kunna passa min man. Smsade honom den men vågar inte prata om det öppet än. Han verkar så låg.

Jag öppnar mig för fler och fler om min hemsituation. Känns som en klok sak att göra för då stänger jag alla dörrar till att stanna i det här. Det är väl som med drickande. Säger man till alla att man ska sluta dricka så stänger man dörren till att behöva dricka igen. Samma med att vara i ett skadligt äktenskap. Man stannar kvar i åratal och längre blir det när man håller det dåliga hemligt. Men börjar man öppna upp så blir det svårare att stanna.

Men mitt hjärta värker. Så är det bara. Även om jag gör rätt och detta faktiskt helt och hållet är min mans fel (faktiskt).

Livet är tungt just nu men å andra sidan.. Det hade jag ju förstått redan. En skilsmässa är en livskris.

Hunden hade kissat inne imorse. Det blev väl så för att mannen väckte honom men tog inte ut honom. Så han fick vänta på mig. Detta är också en detalj som är jobbig när ens partner kommer hem konstiga tider. Det drabbar till och med hunden.

Jag vill köpa en till hund egentligen men ska vänta tills jag bor själv med barnen.

Ha en fin dag allihopa ?

Jag kan förstå det där med att du blir trött på att fokusera på alkoholen och att du väljer att vara borta härifrån ett tag. Jag tycker det låter jättepositivt att du kommit så långt i din nykterhet! Att du vill släppa fokuset och bara leva livet nykter.

Önskar dig allt gott!!

Ja, jag är inne på dag 48!
Trots att jag när jag slutade dricka inte hade någon som helst ambition att vara nykter ett visst antal dagar, jag skulle ju bara dra ner på alkoholen till en "normal" nivå, så dök det upp en tanke när jag räknade dagarna att - nästan halvtid! Tror att jag börjat sikta på 100 dagar någonstans mer eller mindre medvetet.

Samtidigt... Min gubbe fyller jämnt nu i veckan. Ska jag inte få höja en skål och gratulera? Kommer säkert en hel del folk också, hur ska jag orka nu med alla sinnen överaktiva? Jag kanske inte bara vill ta ett par glas, jag kanske till och med borde göra det?
Jo, jag vet. I inlägget ovan har jag konstaterat att alkohol är ett gift och att det är just så det smakar också. Lösningsorienterad som jag är så vet jag ju precis vad som hände då, i helgen, och hur jag kommer runt det. Jag tog helt enkelt en för liten sipp på vinet. Kände bara smaken utan att promillen steg ens ett uns och kunde dra igång belöningssystemet och den sköna avslappningen. Räcker nog att ta typ ett halvt glas så är smaklökarna lite dövade, avslappningen kommer med glas två och då kommer jag också att tycka att vinet är precis så fantastiskt gott som jag brukar.
Hmmm, vilken del av hjärnan har räknat ut detta? Tja, ni vet nog.
Hur jag kommer att göra på gubbens stora dag? Det vet nog ingen, allra minst jag.

12 stora starköl innehåller 84 cl sprit. Han drar alltså i dig mer än en sjuttis om dagen. Och dricker för 4000 kronor per månad.
Finns det nån prognos för när han ska börja jobba igen? Eftersom han är sjukskriven måste det väl finnas en plan? Och hur gör ni med barnen? Är de hemma hos honom medan du jobbar? Du måste säga stopp. Han har druckit så mycket att han mår dåligt tror jag. Han behöver hjälp att ta sig ur och då måste han sluta helt. 5 öl är fortfarande en halv flaska sprit och 1200 kcal. Fortsätter han går det än mer utför.

Imorgon är det partaj..det hade jag glömt. Men det gör inget för jag ska ju ändå inte dricka.
Känns bra att vara så bestämd.
En fest mitt i veckan, utanför hemmets lugna vrå, nej tack, här klingar alla tänkbara varningskloclor! Så det är bara att stå fast vid mitt beslut, som är mycket väl genomtänkt och baserat på alldeles för många tidigare erfarenheter.
INTE dricka mitt o veckan
INTE dricka "ute på fest"
Så.
Lätt som en plätt.
Nu ska jag bara ta mig igenom kvällen också.
Varför jag inte stannar hemma?
Ska väl inte låta alkoholen bestämma om jag ska träffa folk eller ej?
JAG bestämmer!
??

Hör till smygdrickarna, men har insett att jag har problem. Vid en konfrontation när jag har druckit blånekar jag ofta. Dels för att man faktiskt blir lite korkad och tror att man ska klara sig, dels för att det är så jäkla pinsamt. Antingen smygdricker man för att det inte ska tjatas om att man dricker tror jag, elller så vet man innerst inne att det är galet. Svårt att tro ändå att de inte är medvetna om problemet.
En konfrontation när jag har druckit är rätt onödig. Mitt råd till er anhöriga är att ta upp det dagen efter. Sätt er lugnt och sansat och berätta att ni vet och låt i princip smygdrickarna prata. Fotografera bevisen om det behövs. Låt dem inte ljuga sig ur problemet. Ni behöver inte gräla... gör bara klart att ni vet och att ni inte accepterar. Så länge hen kommer undan dagen efter en konfrontation kan man på nåt sätt tränga bort det. Och nej, jag tror inte att nån är dum, jag hoppas det kanske och så länge jag inte behöver konfronteras så glömmer jag det gärna så gott jag kan. För det är jäkligt pinsamt. Jag förstår inte själv varför jag gör det och jag tror att man när man har hållit på tillräckligt länge kan behöva hjälp att sätta stopp. Så mitt råd är: var tydliga med att ni vet. Ni behöver inte gräla, bara markera.

Så har snart en vit vecka gått, känns ok men suget finns där och lurar.
Känner varje eftermiddag/kväll att oj kanske vägen förbi Systembolaget för ett glas vin hade varit gott, skulle jag behöva, är jag värd osv...A djävulen som lockar..men än så länge har jag stått emot.
Har haft vita perioder tidigare med ångest, dålig sömn osv men den här gången funkar det bättre och tror det beror på att jag varit helt öppen för min fru denna gång sagt att jag har alkoholproblem och är alkolist. Reaktionen var att det hade hon ju förstått och sen har hon peppat och stöttat så alla ni där ute våga vara öppna mot någon som är er nära ☺️
Nu ska jag till gymmet för ett morgonpass vilket aldrig funkat tidigare i bakisdimman.
Önskar er alla en fin vit tisdag

Oj vad jag är trött, hur ska detta gå? Bara att köra på.

Nästa vecka jobbar jag hemifrån flera dagar, i slutet på veckan, det är så välbehövligt. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte kunde jobba hemifrån ibland.

Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva i dag. Känner mig så känslomässig att jag bara vill gråta, för inget - för allt. Tack gudars för att jag kommit så långt i min nykterhet att jag vet att A inte är något alternativ för att stänga av känslorna. Men efter att inte ha känt något på kanske 7-8 år till att känna ALLT så tar det tid att vänja sig. Och vet fortfarande inte hur jag ska hantera känslor, har ingen jävla aning. Äter ju upp dem. Skulle behöva prata med kuratorn oftare men tyvärr finns ej tiden från hennes sida, ska dit om en vecka. Det var 2 veckor senast. Får väl gå privat annars, men att börja om igen med en ny människa känns så jobbigt.

Nu ska jag sluta klaga, allt kan inte vara piss. Jag är ju på gång,jag är i en förändringsprocess med A, flytta, utredning... måste bara lära mig att reglera jobbet. Ska prata med chefen om det mer nästa vecka. För just nu hinner jag inte med det JAG förväntar att jag ska hinna med. Ingen annan reflekterar säkerligen kring det. Vilket också stör mig. Har redan sagt att jag är stressad.

Väljer att inte dricka i dag, istället lägger jag fokus på glädje, min glädje. I dag ska jag göra något kul (måste bara komma på vad först)

Hej!
Länge sedan jag var här nu men då gällde det mitt ex men nu är det min bror ? känns som det bara fortsätter!
Skriver mer sedan, vilke bara starta en ny tråd til att börja med.

Jag är nykter sen drygt 50 dagar o det känns jättebra! Tyvärr är min särbo inte på samma våglängd.. Jag har bestämt mig för att min nykterhet är det viktigaste för mig o den ger jag inte upp för någon annan.

Hej, jag har läst det mesta av din tråd. Du har ett tufft liv förstår jag. Att du tar till alkohol som självmedicinering när du känner ledsen, ensam eller stressad är ju ett symptom som jag inte tycker att du ska nonchalera. Det gör du såklart inte, men jag tänker att du skulle behöva annan hjälp än AA för att faktiskt komma till rätta med roten till det onda, lära dig hur du ska hantera dom här känslorna, istället för att "bara" fokusera på att minska alkoholkonsumtionen.

Jag tycker definitivt att du ska gå till beroendemottagningen! Tveka inte, bara gör det! Jag var på en beroendemottagning för första gången i augusti i år. Och jag kände också som du gör, att jag inte riktigt kvalificerar mig för att vara där. Det finns ju så många som är i så otroligt mycket sämre skick än vad jag är. Men jäklar vad jag är glad att jag gick dit! Bemötandet är fantastiskt! Jag ångrar att jag inte gått dit tidigare! Nu ser jag fram emot att gå dit för att få träffa den trevliga vårdpersonalen (är där för blodprov och lite snack var fjärde vecka). De får mig att känna mig välkommen och de verkar bry sig om en "på riktigt". Förvisso är jag inte lika långt ner i skiten som många andra är, men jag har ändå rätt att vara där! Jag har fått Naltrexon utskrivet, vilket fungerar jättebra för mig. Har inget sug överhuvudtaget.

När jag varit nykter i minst tre månader (när hjärnan inte är alkoholmarinerad längre) ska jag få gå till en psykolog för att börja bena ut VARFÖR jag bedövar mig med alkohol och förhoppningsvis bli bättre på att hantera situationer som triggar önskan att dricka. Jag ser fram emot det.

Idag har jag varit nykter i 92 dagar, och jag kommer att fortsätta att vara nykter. Jag kommer aldrig att gå tillbaka till att tro att jag ska kunna dricka normalt igen.

Med detta sagt (ursäkta om jag snöade in på mig själv) så ville jag egentligen bara motivera dig att faktiskt ta det där steget att gå till beroendemottagningen, du kommer inte att ångra det!

Lycka till!

Kram /M

Det värsta är att jag tror att han kommer att tycka det är ”skönt” till en viss del för då får han dricka ifred utan ”massa skrikande barn”. Självklart kommer han förstå dem stunder han är nykter men så fort en öl eller två går i så är vi bara i vägen och jobbiga... Grejen är ju att vi bor ihop det är mitt hem med, det är barnens hem, vi har ju ingen annanstans att ta vägen... jag kan ju inte låta barnen sova i bilen... :(

..till dig själv om vad som känns som nästa naturliga steg i att ta hand om dig?! Köpte bebistänket.. och din bebis ropar på mindre stress nu?!
Och det är också ett rättså potent gift..? som vi vet..
Så bra att du är uppmärksam på dessa mönster, och som du nu tänker att det kanske är läge att justera en aning..☺️!
På värsta eller kanske snarare bästa alkoholhjälpen-forum-vis ?, får jag sådan lust att fråga dig vad som skulle kunna vara ett litet steg du skulle kunna ta i den riktningen, redan imorgon..?? Vad tänker du när du tänker träning? Jag tänker att du gör en massa bra saker redan, inte minst att du håller i nykterheten trots det höga tempot, och allt du upplever att du behöver ha koll på.
Keep Up the Good work sista'??!
Kram
/Fibblan ?

Helnykter idag??
Så jävla stolt att jag inte spårade ur under mitt snedsteg. Kör vi vitt till lördag kväll ???? Kanske jag kan börja dricka normalt.

Tack för de tröstande orden, jag är glad att du finns <3!

Tack Odette! ❤ Känner mig allt annat än stark.. Hur har du det själv?

Idag har prövningarna avlöst varandra... Men det mest triviala skedde när jag satt i bilen och skulle handla efter jobbet när tanken på alkohol dök upp. "Det är måndag och jag kommer inte svänga förbi systembolaget, men några 3,5:or kan ju åka med i kundvagnen... " Jag var sååå trött, stressad och nere att tanken på bedövning var överhängande.

Sen tänkte jag på er alla som kämpar här på forumet. Hur pissigt allt än känns så kan jag inte ge upp åtminstone än... Väl inne i affären var lyckan fullständig när jag hittade julmustburkar. Jag svepte en i bilen och kan bara konstatera att jag varit så sjukt törstig. Tankarna på alkohol var som bortblåsta.

Är det så här simpelt, man misstolkar basala behov och tror att alkohol är lösningen. Undrar hur många gånger man fallit för samma sak... Har iofs skojat om alkohol som universalmedel genom åren. När man är glad, ledsen, trött, pigg, hungrig till och med mätt... Finns alltid anledning att korka upp...

Tror att beslutet att skriva här på forumet faktiskt var det som hindrade mig från att ge upp idag. Jag har gjort någonting konkret till skillnad mot för tidigare gånger. Å andra sidan har livet aldrig varit så här brutalt som nu heller.

Är i slutändan glad över beslutet att skriva av mig här oavsett om någon läser eller inte. Mitt barn har en spiknykter mamma idag tack vare det.

..hihihi?! Ett roligt men också väldigt tänkvärt sätt att se på sig själv i det här "egenomhändertagandet"..!
Visserligen hade jag inte hunnit utveckla mitt beroende då, Jo nikotinet förstås, men det skulle aldrig komma på tal att tillföra ngt gift till kroppen i det tillståndet. Så den tanken funkar väldigt bra att ta till sig av och som en bra påminnelse om jag skulle vackla?.
Och jag ska göra mitt yttersta ??! Tack för pepp och hejarrop?!
Nu ska dagarna bara få läggas till varandra som ett fint pärlband..??!
Stor kram
/Fibblan ?