Senaste kommentarerna i forumet

Kloka ord som vanligt. Du behövs här. ?

Ha en alldeles underbar dag i solen! ☀️

Kram

Tror det är bra att ha forumet att skriva av sig i, diskutera, bli peppad och ibland peppa andra. Är också glad över att få fortsätta läsa dina tankar och härligt nakna skildringar av hur livet kan vara.

Hoppas att din samtalskontakt hjälper dig att få det lugn du är ute efter.

Kram

Ja låt oss vräka ned guldkalven i avgrunden??
Är en sådan morgon när jag tänker mycket, lider med de som faller och gläds när de reser sig igen.
Är så jäkla rädd för återfallet, att det är min räddning många gånger. Tror jag skulle släppa taget och hamna i avgrunden med guldkalven?

Nykterhet är svårt socialt inte i grupp, men i mindre sällskap blir det påtagligt. Ni vet så som vi tjejer gör, träffas dricker vin och tjattrar. Man blir lite utanför och de andra tycker man är en bromskloss eller så blir de påminda om sitt egna vin intag.

Är så glad att jag trivs att göra saker själv och faktiskt hittat människor jag trivs med via träningen.

Lite tankar från en stund med kaffe, sol och fågelkvitter.
Så väljer att vara nykter vad som än händer idag styrka, mod och vilja till er// kram Strulan ??❤️

Funderat på det här med kontroll behov, vad är kontroll behov. Är det oron över att det ska hända personen i fråga någonting när den är i sin period?
Jag bor i samma fastighet som min särbo, men ett par portar bort. När jag går förbi så ser jag om gardinerna är fördragna eller inte.
Är det ett kontroll behov att notera sådana saker. Jag känner mig som en spion. Fast jag inte är ute för att spionera. Jag går bara förbi...

Tack alla ni som skrivit uppmuntran och medkänsla. Det känns lite bättre och jag inser att jag såklart har alla anledningar att fortsätta skriva.

Den gångna veckan var inriktad på att iordningsställa biboden tillsammans med exmannen. Bina står på hans föräldrahems tomt och där finns en lång historia av biodling. Exmannens farfar började med bin på 40-talet, hans far höll på i två decennier och nu fortsätter det hela med de bin vi skaffade förra året. Om någon vecka är det tänkt att vi ska slunga vår första honung. Det har varit en bra avledande sysselsättning för att fokusera på något annat än smärtan inuti mig själv.

Hur gick det med mina försök att kontakta vården? Jo, märkligt nog så ringer en förståndig människa från akuta psykteamet. Även de har fått en remiss från mottagningen och bedömer att det vore klokt att jag omgående fick en läkarkontakt. Så redan igår kunde de erbjuda en tid. Exmannen erbjöd sig att köra mig dit. Omtumlade känsla att plötsligt få hjälp så enkelt och självklart.

Jag fick träffa en bra läkare som konstaterade att jag nog inte var helt störd, att han inte tyckte jag behövde läkemedel och att det vore bra om jag fick en samtalskontakt. Så denne doktor skrev en remiss till min vårdcentral för att underlätta för mig att få fortsatt hjälp. Och rådet att ringa akutpsykenheten ifall jag behövde stöd för stunden. Jag var nöjd så, eftersom jag på något sätt korsat en gräns. Jag är över gränsen mellan förtvivlan och hopp. Det finns sol för mig med.

Och hur gick det med alkoholen då? Verkligen inget vidare under den gångna veckan: 14 glas. Alkoholdjävfulen provade en ny manöver. Inget lockande och pockande i partyförpackning. Inga småflörtar över planer om rosevin och grillkvällar. Inget tjafsande om hur smidigt det vore att svänga förbi systemet. I fall att, för att ha lite hemma eller nåt annat bekant knep. Inga nävar i luften och dansmoves i yra över att natten är ung och att livet får mer färg med vin.

Alkoholdjävfulen förklädde sig nu till en medkännande hjälpare med allvarlig min.
- Men nu tror jag att det behövs några glas. Mår du såhär dåligt så finns det ingen anledning att avstå! Det är en rekommendation från mig att du dricker en hel flaska vin. Annars finns risken att du tänker på självmord eller utvecklar en allvarlig psykisk störning. Seså, det här med nykterhet är ingenting för människor i kris. Jag har hjälpt människor i alla tider när de mår dåligt.

Och jag tänkte att det kanske var lika bra. Så jag var lätt bakfull när jag träffade den kompetente läkaren. Men det brydde jag mig inte om. Jag skämdes inte ens för mig själv, eftersom det var ju där jag var. Det är skönare att se mig själv som jag är. Det gör inte särskilt ont att vara ärlig inför mig själv. Där har alla ni på forumet hjälpt mig på vägen. TACK!

Idag är det en ny dag där jag ska påminna mig själv att jag har hopp om ett bra liv. Jag har märkligt nog inget mål att sträva mot, för jag vet inte vart jag är på väg. Gud har varsamt fört mig framåt, och goda människor har hjälpt mig att stå upp igen.

Ingen fara Vinäger?Det finns fler dagar att göra bra val på..Jag tror du har helt rätt tänk egentligen..Du har förstått att din hjärna är beroende, men om vi nu kallar det din själ, nte är det.Själen vill vara den bästa versionen av dig..Vad vill hjärnan? Du förstår vad jag menar tror jag..?När jag tänker så här, så blir det så tydligt..Stor varm kram?

Är ju inte medberoende,det är ju sunt förnuft.
Ingen förälder i världen kan ju med gott samvete utsätta sina barn för en alltför onykter förälder.
Och ändå händer det rätt ofta i familjer med ett eskalerande missbruk.
När blir partnern för full?
Är barnen vakna då?
Vad händer om hen ramlar,spyr i soffan eller om något av barnen blir akut sjuk och behöver hjälp av en avsmullen förälder,osv osv.

Far de illa (jo förmodligen)
Men om vi inte själv har tillräcklig kraft att skydda dom eller tom lämna relationen så blundar vi med ena eller båda ögonen för det faktumet.
Jag är själv uppvuxen i familj med två missbrukande föräldrar och jag for illa.
Att som barn komma i skymundan och se sina föräldrar bete sig irrationellt eller otrevligt är inte ok eller kul.

Att som partner till en som missbrukar försöker skydda eller mörka för att det inte ska märkas så mycket kanske funkar bitvis.
Att sätta sig ned med barnet och säga att partnern är sjuk och kan inte låta bli och blir då konstig av "medicinen" är ju att flytta fokus och kanske låta barnen ta för stort ansvar och försöka lägga ett vuxenansvar på de som de inte kan axla.

Varför ska de ta ansvar för eller acceptera att en förälder är sjuk i ett missbruk och dessutom utsättas för det?
Eller utsättas för en varannan vecka tillvaro då den nyktra partnern inte är där och kan styra upp det hela om det går överstyr.

Jag kan inte svara på det,det är för svårt.
I mitt fall så hade jag en man som var fantastiskt mjuk kärleksfull och deltagande med sina barn både nykter och onykter.
Jag var där och pratade i ett senare skede med hans fd så hon fick vetskap.
Hon pratade då med barnen och gav de chansen att själv välja hur de ville göra.
Vara där,eller avstå.
och alltid ha chansen att komma tillbaka till mamman om de kände sig osäkra eller rädda.

Sen var jag ju där och kunde också se till att det blev rätt hyfsat.

Men barn ska inte behöva utsättas för detta.
Sen att det faktiskt sker,för att vi som partners låter det gå för långt,inte kan följa upp våra krav som vi ställt.
Ger en chans till osv,är ju mänsligt och ryms inom ramen för en relation.
Men att gång på gång låta det ske tycker jag minst lika mycket är den nyktra förälderns ansvar och kan inte enbart skyllas på den som dricker.
Den nyktra föräldern har ju i alla fall ett nyktert sinne och är inte kidnappad av alkoholen.
Och borde därför bättre kunna hitta strategier för vad man bör göra när partners inte kan avstå alkohol.

Men det här är min åsikt,som vuxet barn och som medberoende.
Som ändå ibland stått farligt nära gränsen för vad som är ok för ett barn och tom klivit över den med stängda ögon och öron.
Så se mig inte som någon moraltant,jag har varit där och vet hur svårt det är.

Ånger och bitter eftersmak..Alla ska vara glada. Vuxna som mår gott och har semester, barn som busar i solen och äter glass..Så föreställer vi oss sommaren när den är som bäst..Så upplever vi sommaren ibland. Men det finns minnen av vuxna som efter för många glas rosé, eller öl, börjar bråka. Barn som inte sover på natten, utan ligger och lyssnar..Vuxna som gått över gränser på många sätt..Enbart för att substansen alkohol solkat ner det vackra..Morgonen efter när vuxna ligger i ruelse och baksmälla..Barnen vaknar och allt verkar som vanligt, men ändå inte..Dom vuxna som igår skällde på varandra, och som nu verkar ha glömt det..Bäst att inte prata om det tänker alla..Om man inte säger något, så finns det inte...

Det blir ett gigantiskt stort steg att ta men jag har många människor som stöttar mig.
Och ett fantastiskt fint stöd av dig och de andra här på forumet.
Det är så skönt att kunna lufta sina känslor här och att skriva ner vad som händer så man inte " glömmer hur illa det var.
Det är så lätt efter en tid att misstro sig själv och inbilla sig att det var nog inte så farligt eller att man nog överdriver.

Kram till er alla och hoppas nu kan njuta av helgen?

Nej, du har helt rätt. Det är nog så jag känner mig i mitt förhållande. All tid på helspänn att rycka ut för att fixa något. Och även när det blir en nykter period så räknas det med att man ska stå i givakt och häbga med på alla plötsliga aktiviteter som ska göras för att allt ska verka normalt och vara som vanligt.
Som idag när han ringde från avgiftningen: - Jag kommer nog hem imorgon så då måste vi spela golf och träna inför tävlingarna nästa vecka.
What! Jag vill ju inte ens göra det, han kommer inte att klara det( går inte putta med så darriga armar och han lär nog inte få komma hem efter 2 dagar. Men som vanligt förstår han det inte och tror inte att det hänt nåt speciellt.
För tusan, dricka 70 cl nästan varje dag i 6 veckor för att till slut bli medvetslös och bli körd av polisen till avgiftning med 4,63 i promille........Det går inte att vifta eller skoja bort, det är kalla fakta.
Socialen var där idag och skulle skicka in nåt till domstolen, har ingen aning om vad det handlar om och en advokat skulle också komma dit. Undrar just vad han pysslat med???
Tar det ändå hyfsat lugnt här hemma och försöker vara stark och inte gå med på alla hans krav och utpressningar om vad jag måste göra så att allt ska bli som innan och vi bara ska fortsätta som vanligt.
Han har ännu inte insett att jag vill lämna honom trots att jag sagt det till honom flera gånger de senaste veckorna och inte bott hemma på en månad.

Jag drack ingen alkoholfri öl första året som nykter! Sen tänkte jag att det borde inte trigga och för mig var det aldrig någon trigger! Vet dock en läkare som varnade min kamrat att inte ens dricka alkoholfri öl, men han dricker ju månader i streck, dygnet runt och minst två vodkaflaskor om dygnet (även om det numera bara är öl och vin). Så det är väl lite individuellt, men för de flesta är alkoholfritt inte en trigger! Handlar nog om andra psykologiska orsaker isf!

Jag va oxå en smygdrickare o jag verkligen planerade att kunna dricka. Hade koll på allas tider o drog till bolaget o köpte vin när jag blev ensam hemma. Visste på ett ungefär när jag skulle sluta så jag verkade nykter när dom kom hem. Men glömde ibland att man faktiskt luktar vin när man dricker vin o ibland kom nån hem tidigare än vanligt eller att man fick spontant fikabesök. Det höll inte för mig o det blev fler o fler dagar i veckan när jag drack o alltid hade jag ursäkter. Till slut tog jag mod till mig o besökte min lokala AA grupp o det blev min räddning har nu varit nykter i 3 veckor o får massor av stöd o tips där. Även om jag bara druckit under en kort tid så förstod jag att jag behövde hjälp o de gav mig de verktyg jag behövde för att bryta mitt mönster innan jag hamnade djupt i skiten. Jag kan verkligen rekommendera AA där upptäcker du att du är inte ensam.

Stressen kan ju sitta psykiskt också. Då spelar det ingen roll var man är. Det enda som skiftar är vad man skyller stressen på!

Hej Ullabulla,

Tack för ditt svar.
En grej som jag har stångats med är kopplat till det du nämner om att i den bästa av världar så bör jag kunna må utmärkt oavsett om han dricker eller inte pga att drickandet är hans problem och inte mitt. Jag har läst liknande tips och tankegångar tidigare och jag tycker att det verkar vara ett vettigt sätt att tänka för att slå sig fri och byta fokus, och jag har även själv tagit steg i den riktningen.
Men, här kommer kruxet, det funkar ju inte när man har barn tillsammans. För det är ju inte bara hans problem, det är barnens problem också. Jag finner mig då och då i situationer då jag känner mig tvingad att välja mellan att själv ta konsekvenserna av drickandet eller att låta barnen ta smällen.
Krasst känner jag att barnen hindrar mig från att kunna bryta mig fri från medberoendet till fullo.

Har du liknande erfarenhet?

Hej fia94,

Jag hoppas verkligen att din pojkvän fattar allvaret och att han hittar nya bättre vanor. Och jag förstår precis hur du känner när du säger att du inte vill lämna honom. För även härliga, snälla, godhjärtade personerna kan ha problem med sitt drickande.
Lycka till med mötet ni ska på.

Sara

Det är så svårt att stanna kvar i ett förhållande om någon dricker. Hade helst velat leva med min man livet ut. Men när jag fick kraftig hjärtklappning varje gång han drack sig full, när jag började strunta i om han ramlade i trappan när han var full, när jag stängde av mina känslor och inte kände något alls när han var full, när jag kände att han sårade mig varje gång, när han började flirta med andra när han druckit, då var det dax att gå. Då ville jag ha ett annat liv. Då fanns inget alternativ. Men det är fortfarande svårt. Men det går.
Så jag vet inte hur man ska kunna stanna, och ändå själv bli hel.

Tack för alla svar, och vilken dum fråga... finns alkoholfritt i vanliga affärer.. klart det gör :) Tänkte inte riktigt till där, så van att se alkoholfritt vid kassan när man köpte vinet förut så associerar väl Bolaget med alkoholfritt också.

Det finns i vanliga matvaruaffärer så man behöver inte alls gå till Systembolaget. Det vore ju ganska hemskt ifall man var tvungen att handla alkoholfritt på bolaget! Som gjort för att misslyckas!

De nyktra dagarna bara rullar på... Dock ska jag erkänna att jag delvis börjar fundera på när jag ska dricka nåt igen. Det känns helt overkligt att jag inte druckit A på så lång tid! Men det går ju att låta bli! Jag misstänker att jag kommer att vilja dricka ganska många glas om jag bestämmer mig för det. Är det värt det? Nja, jag vet inte ännu. Plus att jag trivs med att gå på möten. Jag tror att jag ska avstå tills efter röntgen och sen får vi se. Det känns iallafall mindre problematiskt när jag inte förbjuder mig själv något utan har faktiskt min fria vilja att välja. Och inte tänka så långt i förväg utan bara tänka en dag i taget. Fast det går inte heller så bra för vi har bokat en vecka i Grekland i höst och då dricker vi ju vanligtvis hela tiden! Puh! Som sagt, jag behöver inte bestämma något alls ännu. Det kanske ger sig självt när det blir dags. ?

Hej!

Tack för era kommentarer, det värmde!
Jag finns på Cairy (appen/sociala nätverket för beroendeproblematik) under samma nick om ni har den också!

Mod och styrka på er väg,
Dee

Tack för alla svar! Självklart är det individuellt. Öl har ju inte varit min preferens hemma i soffan, men när jag vid de få tillfällena dricker i grupp så är det alltid öl. Så skönt att höra, har inte nu en tanke att dricka det hemma, för då förvirrar jag nog bara mina nya vanor. Främst om det är så att man vill hänga med ut på en pub någon gång, där borde det ju finnas alkoholfritt kan man tycka eller om det blir någon hemmafest någon gång. Känns så trist att dricka cola då.

Jag älskar öl, men finns dessa i vanliga affärer eller måste man gå till systemet? Känns som att det blir allt för triggande på systemet.

Då har jag ”typ” semester då. Men ändå inte. Min plan att bryta mig fri från sånt som ger för mycket stress och press leder in på nya krokiga vägar och på något sätt har jag lyckats göra det värre. I alla fall tillfälligt.

Jag kan liksom inte släppa mina prestationskrav eller mitt kontrollbehov. Hörde en ljudbok där psykologen påstod att det inte är någon prestationsbaserad självkänsla det handlar om, utan att prestera handlar om att hålla hotsystemet i schack. Dvs genom att prestera så försöker man förhindra att dåliga saker inträffar och därmed minska oron för dem. Jag köper det. Jag oroar mig. För att bli inaktuell, obehövd, få dålig ekonomi, bli ensam, att folk ska se ner på mig, att jag egentligen bara är vad jag kan göra. Så jag gör, och gör mer.

Och jag behöver döva det. Men medicinen funkade inte. Försöker just nu byta till mindful selfcompassion lite mer strukturerat och målmedvetet. Lindrar lite. Men det är ju inte ett sexpack direkt...

Jag hoppas verkligen att min plan rörande mitt yrke går i låset nu och att min höst blir lugnare. Att jag hittar styrkan att kliva åt sidan. Att jag vågar vara ok med att bara vara lagom bra på jobbet och bara mig själv utanför. Det är inte det att jag måste ha ett viktigt jobb i privata sammanhang. Det skiter jag i. Men jag måste alltid överprestera på det jobb jag har. Täcka upp, vara tillgänglig, lösa allt, få beröm, vara duktig, vara oumbärlig, nyckelperson, ta kål på mig själv...
Varje gång jag bestämmer mig för att det får vara nog så lockas jag in i eländet igen i någon form. På nått sätt hade det kanske varit bra om supandet gått ut över jobbet. Pang, två flugor i en smäll. Fast så kan man ju inte tänka.
Men nu ska jag i alla fall försöka vara lite ledig. Nykter såklart.

Jag dricker alkoholfri öl och tycker det är mycket godare än alkoholstinn öl. Triggar inte mig, men så har jag aldrig varit någon öldrickare heller. Alkoholfritt rödvin blir jag hemskt frustrerad av, och rödvin är ju mitt favoritgift, om man säger så...

Fina Pim-Pim vi började ju året så bra! Ja är på samma nivå som dig (sämre kanske) firade in semestern rejält o druckit säkert två vinare om dagen i en vecka. Varför o varför gör man sig själv så illa? Man var ju på så god väg fattar inte varför jag sumpade det? För att jag skulle känna mig lite normal? Vad nu det är? Inte genom att bälja i sig vin det är inte normalt...varför fortsätter man? Hoppas det går bättre för dig nu med särbon som är med på noterna ? min sambo är mer eller mindre nykterist men det hindrar inte mig att dricka...sjukt! Önskar dig o mig en skön härlig avkopplande sommar o semester utan alltför mycket (om alls) drickande ? kram kram ??

Jag är noga att dricka noll,noll.
En del varnar för att det kan trigga. Jag undvek helt första 3 månaderna och precis vågat mig på att dricka alkofritt. Funkar bra för tillfället. Om det triggar just mig vet jag inte än. :)