Senaste kommentarerna i forumet

Först ❤️ och upp igen!

Sen som Femina skriver, varför?
Analys är nog viktigt. Du hade en ganska lång planeringsfas som ledde fram till återfallet. Fanns det nånstans du kunde ha avbrutit? Nån svag punkt i planen? Du har ju lyckats med det tidigare, hur kom det sig att du klarade det den gången?
Det går ju superbra en längre period och sen börjar du helt plötslig planera som en professionell juveltjuv. Nått som händer där precis innan? Stress, oro eller något annat?

Håller på dig! Bara du kan överlista din egen plan så är du fri!

Hjälper mig faktiskt att inte tänka på att jag inte dricker när jag umgås med folk som gör det. Men det är nog väldigt individuellt hur det funkar.
Finns både 0,5 och 0,0 så du kan välja helt alkofritt. Dock har jag inte märkt något av 0,5 (som är rätt lite) så för mig spelar det tydligen ingen roll.

Låt det inte tynga ner semestern. Nya tag. Stressen går ju ner i och med ledigheten (beroende på vad du stressas av) så då kanske det funkar bättre.

(När ska alkolås på mobilen komma?)

Så klok du är, dina ord är så värdefull kunskap och insikt om vad vi slåss emot.
Så tack för du delar detta med oss, all lycka till dig ??❤️?

Jag vill stanna kvar i mitt förhållande, men det som gör mig till medberoende är att jag får upplysningar om vad han gör och inte gör. Det är jobbigt.
Nu har han blockerat mitt nummer...

Igår torsdag började min semester. Har haft hur stressigt som helst den senaste tiden. Sover väldigt dåligt när jag har för mycket runt omkring mig. Igår valde jag att dricka alkohol. Började strax efter kl 14 med bärs. Fortsatt sedan med mer bärs och till middagen blev det vin... Sedan ännu mer vin och passade på att ringa runt till alla jag känner. Jag blir ju så jädrans pigg och glad när jag dricker. Det hela slutade som vanligt med att jag somnade på toa. Varför lär man sig aldrig av sina misstag? Idag mår jag dåligt och skämms över gårdagens fyllekalas. Usch va dålig start den här semestern har fått. Hoppas jag verkligen kan ge tusan i att dricka mig redlös de kommande veckorna.
/Mrx

Alkoholfri öl, hur funkar det? Är väl ändå lite alkohol i, är detta okej att dricka eller ska jag hålla mig borta från sånt i framtiden? Jag har ingen längtan just nu men tänker i framtiden, om jag skulle vara på en tillställning, eller grilla så skulle det vara så gott. Men det kanske är triggande. Som sagt, inget jag tänker ta till nu, men för framtiden. Hur tänker ni andra?

Kanske.
Det beror på hur sjuk du är i det sk medberoendet.
Hur mycket du fixar och trixar.
Hur mycket engagemang och tid du lägger ned på något som egentligen inte är ditt problem.
Hur mycket av din tid och energi som går åt till att tänka på hur han mår och vad han behöver för att inte trilla dit igen.

Om du är riktigt djupt nere i det tänket så kan det vara svårt att vara kvar i relationen och samtidigt förhålla sig frisk.
I den bästa av världar så ska du kunna må utmärkt oavsett om han dricker eller inte,just pga att det är hans sjukdom och inte din.

Men för de flesta är detta förstås mycket svårt.
Man trasslar in sig och får en mängd med dysfunktionella beteenden runt en som dricker för mycket och som inte är alldeles lätta att tvätta av sig.

Men om du är riktigt villig att gå på djupet med dig själv och se vilken del av detta som du måste jobba på så kan det säkert gå vägen.

Just i avsaknad av alkoholist att hålla reda på så kan "sjukdomen" medberoende stå mycket tydligare i fokus.
Så länge man kan säga,om han bara slutade dricka så skulle jag minsann må mycket bättre och kunna leva ett värdigare liv.

Men det är inte alltid så enkelt.
Just i avsaknad av den beroende i sitt liv så blev i alla fall mitt liv tydligt beviset på att jag var sjuk och behövde mycket hjälp.
Jag sökte terapi via privat mottagning för mitt medberoende och också regelbunden mötesverksamhet via Alanon.

Sakta sakta så blev mitt liv bättre.
Och jag trodde som sagt att det var min partner som var roten till allt ont.
Ska tilläggas att jag förmodligen också är arbetsberoende,relationsberoende och vuxet barn.

Så det var många nötter att knäcka :-)

Välkommen hit.
Mina två trådar hittar ni i Jaha och nudå här under anhörigsidan
Också min andra tråd när det började räta upp sig under: Dax att vända blad under det vidare livet.
Jag säger också som mulletant,forumet var min livlina och jag tillbringade många många timmar med att begrunda mig själv,mitt ex och den situation som gjort att jag låtit mig bli så fast i situationer och lösningar som uppenbart inte fungerade
Välkomna hit.

Låter ju som det som beskrivs som ”fysisk allergi”. För mig var det heller aldrig ”supa” men till slut blir det som att kroppen och huvudet inte funkar utan. Som att bara dricka litegrann hela tiden för att bara vara normal. För mig eskalerade det så jag behövde lite promille i kroppen hela tiden bara för att fungera. Säger inte att det behöver vara så för honom. Har han tagit sig ur drogmissbruk låter det ju som han vet ungefär vad som krävs. Men ofta byts ju ett beroende mot ett annat. Lycka till med allt.

Jo, jag anar hur filmen slutar, Strulan, tack för påminnelsen. Och tack för din kommentar, Rosette. Och Mirabelle!!
När viss tid har förflutit glömmer man nästan bort det dåliga, det goda väger plötsligt tyngre.
Jag har vänner som har anammat en gyllene regel om att dricka max två glas vin, aldrig någonsin mer vid ett och samma tillfälle. Jag önskar att jag vore en sådan person som kunde ha den relationen till alkohol. Av erfarenhet vet jag att jag aldrig nöjer mig med två glas, möjligen några gånger, men förr eller senare är det kört. Det är ruset jag är ute efter, inget finlir. Mitt största motiv att avstå helt från alkoholen är friheten på "andra" sidan. Jag vill aldrig någonsin tappa kontrollen igen och utsätta mig själv för all bottenlös ångest, skuld och skam som följer med alkoholen. Vågar jag riskera allt för att göra en vän nöjd och dricka champagne med honom, som utlovat? Svaret borde förstås vara nej. Men känsla och förnuft är två vitt skilda saker. Jag är inte ett dugg rationell när det kommer till den här frågan; vill så gärna att det trevliga, sociala "salongsdrickandet" ska få leva vidare och det destruktiva som sker i smyg, i ensamhet, samt det måttlösa supandet, ska självdö. Undrar just om någon alkis någonsin har lyckats med det i längden.
Jag beundrar alla som verkligen har bestämt sig och står fast vid sin nykterhet. I grund och botten är det den vägen jag vill gå - även om jag vacklar emellanåt.
Kramar till alla som kämpar!

Synd att fanskapet sitter fastskruvat, så man inte kan lägga det ifrån sig en stund... alternativt lämna in det på inbyte mot ett obråkigt huvud ? Jag fattar precis hur dina tankar snurrar. Jag går i samma loopar när jag tillåter mig tänka. Just nu sätter jag tvärt stopp för varenda tanke som har med A att göra. Enklast att bara rakt av identifiera sig som ”en som inte dricker” och därmed inte behöver lägga vare sig tid eller energi på A-tankar. Men det blir ju klart besvärligare om nyckelpersoner i ens liv inte hänger med i den identifieringen...

Du fattar rätt beslut för dig när den tiden kommer. Oavsett vilket beslutet och resultatet blir så är det en viktig del av din process att fatta det där beslutet och dra lärdomar därav ? Kram!

Du fortsätter framåt som du beslutat dig för nu med alkoholen. Du har många funderingar som du lyfter här som du är långt ifrån ensam om att ha. Bra att du lyfter det som snurrar hos dig, ibland är det ett viktigt steg för att reflektera på flera plan med flera sinnen och tillsammans med andra.

Att dricka måttligt är olika svårt för olika personer, vad som fungerar för någon kanske är rent av en risk för någon annan att dricka mer än planerat. En del har längre vita perioder när de känner sig osäkra och märker att det hjälper för att då få ännu mer tid till reflektion och återhämtning.

Det låter som att du vänder och vrider på saker och kanske fortfarande funderar på hur du vill ha det med alkoholen när det är som bäst.

Om du skulle beskriva vad som är största motiven för dig att du vill göra den här förändringen, som du såklart redan gjort här tidigare, men om du skrev det igen eller tänkte det för dig själv just nu, hur skulle det låta?

Du behöver inte svara här. Ibland är det hjälpsamt att bara påminna sig en extra gång om varför man gör något för att höja sin egen motivation ytterligare. Du har kommit långt och fortsätter framåt!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Glädjande att höra. Du tar små viktiga beslut för dig själv, flera genom dagen. Med rätt sikte för dig blir de alltid rätt beslut också. Ha en fin färd i helgen åt det håll du vill med skutan!

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ett bra sätt tycker jag är uttrycket spela hela filmen, gör det ärligt emot dig själv. För visst börjar det snyggt och lockande, men se fortsättningen när ångest, flykt är tillbaka.
Den riktiga sanningen vet ju vi bara själva, därför är det så viktigt att vi tittar på den.
Många kramat och styrka till dig ?❤️?❤️

Välkommen! Så bra att du hittat hit! Jag är en sån person som lever kvar med en nykter alkoholist. Jag är säkert mycket äldre än du, alla våra barn var sen länge utflugna när allt slutligen ställdes på sin spets. Det som orsakade vändningen var att jag gick för att lämna honom. Då valde han mig och bort alkoholen. Ett och ett halvt år var det en slingrig väg sedan tog han ett återfall och det förde honom till AA. Jag har fått ”lära bort ”mycket medberoende, har gått på Alanon och vi är nu alltid då och då tillsammans på s.k konvent och deltar i möten. Jag vet flera som hittat ett gemensamt nyktert liv men jag tror inte det varit enkelt för någon. Här på forum finns också mänskor som valt nykterhet och lever kvar i relationen.
Läs gärna min tråd, det är inte min första, den finns inte längre att läsa. Forumet betydde oerhört mycket för mig under flera år. Det var min livlina. Nu läser jag sporadiskt och skriver sällan. Det är bra att skriva, dels för att skrivandet klargör och så kan du gå tillbaka och se din process. Gå gärna till Alanon. Allt gott! / mt
https://alkoholhjalpen.se/forum/det-vidare-livet/5747

Tycker inte att du har lyxproblem. Det här forumet handlar om att förändra sitt drickande. Du har gjort det och märker då att du inte mår bra. Det är en viktig insikt tror jag. Vi måste veta när vi dricker och varför och jag tror verkligen att vi alla kan lära av varandra. Jag hör till de som har dragit ner, slutat helt en period och sen börjat igen och mer hamnat i periodarbeteendet - ett beteende som var fullständigt främmande för mig för nåt år sedan. Alkohol är en farlig drog och så fort vi använder den som medicin eller för att uppnå något själsligt tillstånd som man strövar efter så tror jag att man ska se upp. Jag är ett exempel på hur man flyttar sina gränser. Tror att det är viktigt att fortsätta att skriva. Jag slutade att skriva och reflektera.. Tycker dessutom om din tråd.
Skönt att höra att du inte känner dig lika ensam ändå, men ditt mående är sämre. Vad tror du själv om det? Mår du bra i övrigt? Är alla dina värden som de ska? Är du trött? Du har gått igenom en jobbig period och det kanske egentligen inte är så konstigt att du är ledsen. Sen kan det ju vara depression, men om du nu inte får komma så kanske du kan gå till vårdcentralen och be att få kolla upp att du mår fysiskt ok. Och kanske tid med en kurator. De kan ju remittera vidare sen. Hoppas att det vänder snart!

Ingen alkohol hittills idag och jag mår som efter en vanlig festkväll. Lite seg och så men bra i övrigt! Måste minska ner på det idag då det blev för mycket igår. Så vill jag ju inte ha det och morgonen var lite seg. Vaknade ju 06 och hade känslan att drick lite vodka så mår du bättre. Tur jag lät bli det där. Men huvudet är helt inställt på att ta en öl snart! Så har stannat i sängen och sett på serier hela dagen. Snart ut och inhandla lite mat på marknaden i närheten. Sen tillbaka och följa travet och ta det lugnt. Måste styra om skutan på mitt liv just nu då den här båten har skeppats iväg långt med vinden!

Men det kanske inte handlar om huruvida någon kan klassas som alkis eller inte.

Jag är i en liknade situation som personen som skrivit inlägget och jag kan bara tala för mig själv, men för mig så handlar det om brist på tillit. När min man blir så full att han inte kan kontrollera sig själv så utsätter han alla i familjen för en risk, för mig känns det som att han spelar rysk roulette med vårat liv varje gång han dricker.

Och jo, jag tror visst att det påverkar ett barn att se sin förälder behandla sig själv och sin kropp på ett sådant respektlöst och destruktivt vis. Även om barnen bara ser bakfyllan och även om de bara är tre år gamla. De växer och förstår mer för varje dag.

Men jag håller med dig om att det är tröttsamt med kommentarer om att lämna direkt. Visst, det skulle ta bort problemet för mig men för mina barn skulle antagligen problemet förvärras.

Jag har en pojkvän som dricker en del. Han dricker dock inte för att supa, utan hans problem är att när han väl börjat så har han svårt att sluta, han har inte riktigt en gräns. Har pratat med honom om det länge och nu för ett par dagar sedan ringde han äntligen beroendenheten där vi fått en tid på tisdag eftermiddag, jag ska även få följa med honom. Jag hoppas han tar detta på allvar och att man kommer fram till något bra tillsammans med dem där. I min värld finns det inte att jag vill lämna honom för jag vill dela hela mitt liv med honom, han är den bästa jag någonsin träffat. Så jag hoppas att det kan gå. Vill du så kan ju du och jag hålla kontakt i denna tråden om du vill? Kan ju vara skönt att ha människor att prata med <3

Hej,

Jag efterlyser personer som är i ett medberoende och som har lyckats hitta en lösning på problemet och även stannat kvar i förhållandet.
Först och främst undrar jag om det ens går, eller är enda sättet att komma ur en medberoendesituation att lämna den som dricker?
Min man har svårt att sluta när han väl börjat dricka och kommer då och då hem riktigt full. Han blir aldrig aggressiv eller ens otrevlig, bara full, oattraktiv och opålitlig.
I nyktert tillstånd är han en underbar person och pappa till våra barn och jag kan inte tänka mig en bättre man. Men så sitter de här destruktiva dryckesvanorna som en sten i skon och sliter på vårt förhållande.

Så jag bara undrar, finns det någon som har lyckats slå sig fri från det desktruktiva medberoendet utan att lämna sin partner? Och i sådana fall;
Hur gjorde ni?

Mycket tacksam för alla tips och tankar från de som vandrat på denna stig före mig.

Sara

Jag blir så ledsen, messade precis med en bekant. Denna person tycker om att dricka och bjuder ofta ut mig. Jag följer sällan med. Jag tycker inte så jättebra om denna person då hen är lite väl vulgär i sin approach, söker uppmärksamhet och, ja håller inte en viss klass (ska jag säga - vinpimplaren). Känner mig superdålig som sitter och dömmer hen och hens drickande, som alltid är värst de gångerna vi varit ute. Hen skulle bara veta.

Nu blev jag i alla fall utbjuden att gå ut i morgon och chilla på stan (och dricka). Även om jag inte är så glad i personen så blir jag så glad att bli bjuden, och det vore så kul att komma ifrån det här monotona vardagliga, fixa iordning sig. Gör ju inte så mycket kul om dagarna. Men jag är inte redo för att gå ut och inte dricka, speciellt inte när det bara är jag och en person till. Om det var fler skulle jag testa. Jag blir ofta ganska stel och tycker mest om att diskutera relevanta saker, har svårt för skitsnack och snack som inte ger någon ny infallsvinkel eller kan debatteras, så för att kunna prata om vind, vatten och solstolar har jag alltid tagit ett par glas Prosecco eller liknande. Med denna person kan man inte ha djupa samtal så då känns det även som att allt faller där, även om jag skulle gå ut och vara nykter.

Sen blev jag ju bjuden på den där festen i en annan stad som jag bestämt att jag inte ska gå på då det blir lite för jobbigt det med. De personerna där är jag mer bekväm med, men skulle behöva bo hos en av dem (personen som har festen) och vet inte om jag pallar att bo nykter i ett hus med fest och allt det där.

Samtidigt har jag lovat mig själv att jag inte ska säga nej till umgänge, att jag ska sluta hitta ursäkter, att jag ska värna om de relationer jag har och min mor (som jag inte har talat om i detta forum) är lite av min terapeut. På gott och ont. När jag pratar med henne hör jag hur besviken hon blir att jag inte tar chansen att umgås när jag får chansen. Detta då jag har pratat så länge om att jag vill få till en förändring.

I dag när jag pratade med henne om detta så sa jag rent ut något i stil med: "men jag är så jävla trött på att allt måste handla om att dricka, ALLT. Jag vill inte dricka, dricker jag så rubbas min balans. Det blir aldrig bara ett glas vin liksom". Hon förstod ju inte vad det var jag menade utan sa: "ja, men nu är det så, men du måste ju umgås ändå. Jag vet ju att du inte mår bra annars. Du kan ju bara att med en flaska vitt vin eller något, du behöver ju inte dricka dig full".

Ja, hallå... för det funkar ju! Nope!

Känner mig ledsen, och misslyckad. Jag är inte sugen på att dricka - inte ett dugg faktiskt, snarare tvärt om, men avskyr att känna såhär. Det snurrar i huvudet och jag vet vad och vem jag är nu men måste finna vita lögner för att ta mig ur situationer när jag blir konfronterad om varför jag inte vill gå ut och dricka.

Jag vet att min mor, som är den viktigaste personen i mitt liv, säger att hon är stolt över mig och älskar mig precis som jag är. Och det må vara sant till en gräns, men jag hör (eller tror mig höra) en besvikelse i hennes röst när jag väljer bort att umgås, när jag väljer bort allt som har med det normativa livet att göra. Hon säger att det inte spelar någon roll om hon inte får några barnbarn (då jag alltid sagt att jag inte vill ha barn, vilket inte stämmer - men har aldrig vågat tro att jag kan bli mamma) men jag märker ju så fort det pratas om barn så skiner hon upp som en sol. Känner mig så j-a misslyckad som dotter, jag är det enda barnet mina päron har.

Oj vilket rabblande det blev nu, och djupt gick det också. Men jag mår så dåligt när jag tror mig höra den där besvikelsen. Saken är ju den att den gör mig påmind om att det inte bara är hon som kanske är besviken utan att det är jag som är besviken på mig själv, att jag har fått det liv jag skapat i ensamheten. Hon är som min spegel - bara att hon säger det rakt ut, och hon säger bara sanningen. Har ju alltid varit ensam på ett visst sätt, men för 10 år sedan hade jag mycket vänner omkring mig, även om inte jättemånga var nära mig.

Känner mig uttorkad för att jag gråter så mycket. MEN jag är stolt att detta är dag 10 nykter och det kommer som sagt fler helger, fler (för mig nyktra) fester och utgångar, möjligheter att träffa bekanta. Det som varit har varit, jag måste bara släppa det och gå framåt mot nya mål och möjligheter.

Det har hänt en del jobbiga saker under de senaste dagarna, och det tar energi. Samtidigt får jag känslan av att du står stabil i allt det här och att du hela tiden känner in vad du själv behöver och vad som är viktigt för att du ska kunna må bra. Säg gärna till om jag tolkar dig fel. Du skriver att lägenheten är ”ljus och väldigt luftig så jag slipper känna mig instängd”. Så fint uttryckt. Jag tänker att det dels är en beskrivning av hur boendet faktiskt ser ut, men att det också kan fungera som en metafor för hur det ser ut för dig just nu. Du har känt dig instängd och fångad i en situation som du inte har trivts i, och nu ger du dig själv utrymme och möjlighet att få in ny luft.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Vill även säga att hans drickande handlar egentligen inte om att supa, utan det handlar mer om att när han väl har börjat dricka sprit så har han svårt att sluta. Han har svårt med själva gränsen eller hur man ska förklara. Han berätta nu precis iallafall att behandlingsenheten ringt, vi har fått en tid där på tisdag eftermiddag.

Du kämpar för att vara nykter och trots bakslag ger du inte upp! Starkt! Du har lyckats vara nykter 10-15 dagar vid flera tillfällen. Det visar att du har förmåga att genomföra en förändring och att hålla i den en period. Nu vill du öka längden på den nyktra perioden och lyckas med en långsiktig förändring.

Vad skulle kunna hjälpa dig att nå ditt dit? Kanske finns det strategier som har fungerat tidigare?

Ibland kan det vara hjälpsamt att sätta ett tidsbestämt mål, t.ex. att vara nykter 20 dagar, en månad eller liknande, för att successivt växa med förändringen. Om du ha hjälp att hitta fler strategier finns även vårt självhjälpsprogram, som man kan anmäla sig till här: www.alkoholhjalpen.se/programmet

Vad tänker du om detta? Du vet såklart bäst vad som passar just dig.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Ikväll ska jag förresten ut och äta med en kompis, men jag är väldigt orolig för att han då kommer dricka en massa sprit. Han gjorde det inte igår när jag inte var hemma, men jag är rädd för att han kanske gör det idag. Ska försöka att inte tänka så mycket på det, för skulle han göra det så kommer jag ju isåfall märka. Men det är jobbigt när oron finns där och jag hoppas verkligen vi så snart som möjligt får tid till behandlingsenheten, för även jag är i behov av att prata. Pratar egentligen inte med någon om detta för jag orkar inte prata med mina anhöriga, så det känns väldigt skönt att denna sidan finns.