Senaste kommentarerna i forumet

Jag var absolut vuxen när vi träffades, jag och min nuvarande man. Hade en vuxen dotter och en tonåring son. Var singel efter att ha lämnat ett långt, psykiskt destruktivt förhållande bakom mig.
Jag mötte min kärlek lite av en slump, han var en bekanta bekant och vi kände varandra till namnet inte mer. Jag visste att han hade haft ett brokigt liv med missbruk men att han vårdats och levt nykter i 17 år, hade eget företag som gick bra, hade ett ordnat liv nu. Och så blev jag kär - Så där handlöst kär, så det fanns ingen återvändo. Jag visste på en gång att det var honom och ingen annan jag ville leva med.... Underbart!
Vi blev ett par. Han hade börjat dricka i sociala sammanhang för ett par år sedan berättade han, sa att det gick bra, att han nästan var förvånad själv. Men att han hade velat kunnat ta en öl och en grogg ibland " som andra gör .... "
Det tog inte länge alls inte det gick överstyr. På en födelsedagsfest drack han som det inte fanns någon morgondag. Hela glas med ren sprit. Skrattade oberört... raglade, satt på golvet. Men glad var han. Tills det blev sen natt. Då kom ångesten. Första gången jag såg den. Han ville dö... ånger, självömkan... Nån vecka senare. Han blev jättefull på en nyårsfest. Inte otrevlig alls, bara glad och yvig. Högljudd, tog mycket plats. Dagen efter. Ännu värre ångest. Rullade runt i sängen. Skrek och grät. Nu skulle han sluta!!

Han slutade tvärt. Ringde sina barn. Berättade. Grät. Ångrade, bad om förlåt. Samma till föräldrar och vänner. Det var hjärtslitande att se. Men samtidigt skönt. Hans drickande hade ju inte skadat mig. Men att se honom må så dåligt - detta hade varit horribelt.

När återfaller sedan kom, i smyg förstås, 10 månader efter blev jag helt slut. Vågade inget säga. Inte till honom. Inte till någon. Men han ringde mig på jobbet och berättade till sist. Aspackad var han. Jag blev arg, förtvivlad, ledsen. Och skämdes...Varför?!
Jo, jag hade inte berättat för någon om att jag visste att han drack igen. Jag ville inte bli ifrågasatt i mitt val att leva med honom. Jag som gått från ett dåligt förhållande för att leva med honom.
Jag ville inte bli dömd. Inte ta risken att någon skulle säga att jag måste lämna honom.

Så här det fortsatt. Nykter ibland, dricker ibland. Vi är gifta nu. Jag älskar honom outsägligt mycket. Och jag vet att jag är djupt älskad tillbaka.
Jag har valt att acceptera att jag lever med en alkoholberoende man. Att vi har ett slags kollektiv här hemma. Med en omväxlande passiv och aktiv familjemedlem som är alkoholen. Förjävligt är det mellan varven. Men jag vill inte lämna den mån jag älskar, som gör mig så lycklig, som är allt jag drömt om!
Jag har ställt ultimatum till honom: att jag kommer att polisanmäla honom om jag har minsta misstanke om att han kör onykter.
Och att jag inte vill att han ljuger om sitt drickande för det ser jag igenom.
Men jag tror inte längre att han kommer att vara nykter för evigt, trots goda intentioner. Jag lever med det. För det är han.

Det jag känner är svårast är mina tankar om att jag måste försvara min kärlek till honom. Känslan av att vara ifrågasatt. Som att jag stannar för att sköta honom. Av martyrskap, eller medlidande. Eller för att inte förlora ansiktet själv. För så är det inte. Jag är här med honom för att han är mitt livs kärlek. Inget annat.

Hur tänker andra kring det här?

Det viktigaste att ta till sig är att han alltid kommer att vara alkoholist. Nu är han alkoholist fast utan alkohol. En missbrukare men inte i aktivt missbruk. Det kanske är sorgligt att tänka så, för en vill ju att det ska vara ett tillfrisknande som är bestående när den en älskar lämnar en sjukdomstid bakom sig.
Men din mans sjukdom - missbrukssjukdomen - Den har han alltid. Dessvärre. Det kommer att vara en kamp. I stunder en hård kamp. Det handlar som det låter nu mycket om att kämpa mot demonerna som ropar om det som varit, och det ger smärtsamma minnesbilder för honom. Den tiden är olika lång, kommer tillbaka olika ofta också.
Min man har haft långa nyktra perioder. Då har vi det sådär också. Jag brukar kalla det "gråt å förlåt-tiden" för mig själv....kanske lite vanvördigt, jag vet. Men det känns som att det blir ju inget bättre så länge det är hemma hos oss han utgjuter sig. Han har ju skadat sina vänner, sina vuxna barn mfl med sina lögner och så. Och dem undviker han att reda upp känslorna med. Även sina egna trassliga känslor och tankar säger han sig inte behöva ta tag i. Så han har avbrutit sin samtalskontakt. Men han tar medicin mot ångest och depressionssymptom.
Just nu tänker han sig att klara detta själv. Utan annan behandling. Det är ett ganska långt återfall som lämnats denna gången. Även han beskriver saknaden efter alkoholen. Nästan som efter en älskad person...

Nej, det går inte att säga att nu är din man fd alkoholist. Men han är nykter alkoholist. Det är bra, det är en början på ett nytt liv för honom, för er. Och det tar tid att hitta formerna för det. Att veta hur man ska förhålla sig. Till när andra dricker, i sociala sammanhang, hur man ska göra när man blir ledsen, är arg, är stressad, är glad och ska fira - alltså alltid när alkoholen haft en given plats.

Bäst vore om han blev överens med sig själv om att han inte behövde skämmas över att han behöver hjälp. Försök prata med honom om det. Peppa honom att söka sig till AA eller någon annan grupp där han kan få prata med dem som förstår hans situation.
Det är skönt att få upp frågorna i dagen, att inte hålla sig under radarn. Det blir säkert konflikter. Men det är värt det, jag lovar.

Jag tänker att det är viktigt att försöka hitta saker att göra tillsammans också, när det är tufft. Att ha roligt tillsammans. Så man skapar minnen där glädjen har varit nykter, mer och mer.

Men viktigast av allt - Ta inte på dig ansvaret själv! Han har druckit, han har slutat dricka, han har saker att reda upp, han ska leva nykter. Du - liksom jag - ska släppa vårt medberoende. Ett arbete som pågår varje dag för mig. kram ❤

Bra gjort..Jag hade liknande tankar, men fegade tills min dotter mailade min chef..Mycket tack vare det är jag nykter sedan 3 år..Forumet har betytt otroligt mycket också..Nu finns bara en väg..Mot det friska.?✨✨styrkekram?

Tror min kropp och min själ hänger ihop och är vänner, talar med varandra, är språkrör åt varandra. Firar snart ett år utan stark medicin för hemsk migrän. Har också haft ledvärk i flera år. Vart på undersökningar men nej inte reumatism och inget annat fel har dom kunnat hitta. Vart är ledvärken idag? I princip borta! Kan känna lite i händerna men otroligt mycket bättre! Jag har gått i KBT, akupunktur mot migrän, hypnosterapi för att plocka fram bra barndomsminnen, gått på massage mm. Ja helt enkelt börjat bry mig om mig själv, blivit engagerad i mig själv! Helt säker på att migrän och ledvärk var resultatet av att jag levde utan att ta hänsyn till mig själv, mina känslor, min ork mm! Jag bara körde på och behandlade mig själv på ett sätt jag aldrig skulle behandla någon annan. Såå visst kan supande män och sjuka föräldrar ställa till det för en men värst drabbar det en om man inte är snäll mot sig själv. Då är det också lätt att välja in människor som behandlar mig som jag gör! Nu ska jag vara nummer ett i mitt liv, inte på något självcentrerat sätt utan på ett ”självfokuserat” sätt! Kram till er mina fina forumvänner!

Muränan ! Blir glad när du gör inlägg så du inte glömmer oss :-)

Du har just Skrållan redan skrivit svaren i ditt inlägg. Du vill kunna leva, känna frid och glädje. Något du inte könner mycket av tillsammans med din sura man. Oavsett han dricker eller inte. Det har väl gått så långt så det egentligen inte längre ens handlar bara om alkoholen, utan den person han är även som nykter. Ni har inte roligt tillsammans löngre, väntan på roliga gemensamma stunder är borta. Att leva tillsammans men ändå separata liv, är det trevligt? Är det så du vill leva nu, om fem år, tio år?

Jag känner precis som du att ett förhållande där man bara planerar för sig själv och där den andra aldrig ingår i planerna, inte känns som det liv man föreställt sig när man ändå lever i ett parförhållande. Att aldrig göra nåt gemensamt, att det inte ens finns nåt att prata om mer, att den andra aldrig ber dig med nånstans likosm du själv slutat räkna in honom i nåt du ska göra. Vad är det för ett liv?

Tänk att ens intuition aldrig har fel. Skrev 5 januari att jag har en känsla av att nåt kommer hända. Och det har det gjort. Jag är sjukskriven för en gammal åkomma som smärtar till igen så jobb är omöjligt och samtidigt har mannen fått veta att företaget han jobbar för läggs ner så nu blir han utan jobb om han inte fort hittar nåt annat. Jag är livrädd.

Redan igår for han ut i garaget och kom inte in på hela kvällen, drack väl sin starköl jag såg i en hylla där tidigare på dagen. Nu om nånsin är risken enorm han trillar ordentlig i spriten och jag känner mig hemsk som samtidigt tänker att jag tänker minsann inte stanna här och försörja honom om han är utan jobb, utan pengar och sen dricker.

Jag vet att jag kommer bli tvungen att gå tillbaka på jobb oavsett hur jag mår, jag som faktiskt tänkt vara sjukskriven så länge som jag har ont för att sluta vara duktig flicka men ja nu måste vi ju ha åtminstone en inkomst så det är bara att ta mediciner och streta på oavsett. Varför är det precis alltid så att när jag för en gångs skull skulle behöva få vara svag och tas omhand så blir det alltid han som har det värre och så ska jag bita ihop och hålla karusellen gående? Saker som händer honom drabbar alltid mig och det är ingen som undrar hur jag ska orka. Är så trött på det. Sist han var utan jobb för rätt många år sen var han odräglig med sitt drickande, och man visste aldrig vad som väntade när man själv kom hem från jobbet. Vill inte ha det så igen.

Och med värk i kroppen går renoveringen i min lägenhet verkligen inte fort framåt men jag måste bara hitta mina superkrafter för att komma framåt, komma vidare för jag tänker verkligen inte sitta och se på om han tänker bli hemmasittande med sina flaskor. Inget gott kommer ur det att gå hemma men kanske jag som är förhandsnegativ, kanske han hittar ett bra jobb som han trivs med och inte känner behov av att dricka? Ja önskedrömma kan man alltid.

...så pass mycket så nu när man varit ifrån skiten så pass länge romantiserar man vinet. Sist för jag när jag passerat en månad och med den erfarenheten nu vet jag att jag inte klarar av att ”socialdricka” för jag började genast ensamdricka igen. Då förlorade jag min kamp och insåg inte hur bra jag mått utan, och nu försöker jag skriva ner minsta lilla positiva sak jag känner som jag inte upplever när jag umgås med vinet. Hoppas det kommer hjälpa mig de dagar suget blir för stort för jag vill verkligen inte tillbaka igen. Jag mår ju så bra nykter på alla sätt!
Lycka till nu! ?
Kram PimPim?

Visst var det mkt tänkvärt i den, kände detsamma?!

Usch, va jobbigt med nackspärr ?, men din inställning och ditt fokus kommer hjälpa dig ta dig igenom dagen..?
Gå hem från jobbet om det blir för mkt och du inte orkar.. ?!

Önskar dig en bra dag trots nacken..
Nyktra kommer vi i alla fall vara?!

Ta hand om dig på bästa sätt idag?!

Kramar!/
Fibblan?

Håller med!
Mycket tänkvärt i den?!

En fin och nykter dag önskar jag er?!

Kram/
Fibblan?

Läs Äntligen Fri tråd där hen svarar Kickin.
Den fick mig att tänka till och hjälpte mig i mina tankar.
Att ha tråkigt är ju det värsta.... <3
Kram fina du!
//Grönablad

De betyder så mycket! Innan jag somnade igår kände jag att det liksom stack och kändes stelt i nacke o ner över skuldrorna och imorse som ett brev på posten: Nackspärr... Aue, man får aldrig vara glad för länge. Nu är jag insmord och med sjal virad runt halsen ska jag väl klara dagen.

Jag funderar mycket på Äntligen Fri´s inlägg om hur man kan vara torrfull och bara se det trista i att inte kunna dricka mer.
Läs gärna det, det fick mig att tänka till och se positivt på att "Slippa" dricka! För jag vill inte :-) Nä, jag vill inte, jag vill vara fri och jag känner mig fri....förutom i nacken då! ;-D

Ha en underbar dag, go vänner!!!
//Grönablad

Tack
Bra du blivit tuffare, det blir man tillslut
Kram

För förbränningen tror jag att Creon kan vara bra. Matsmältningsenzymer. Men risken är att man skämmer bort
bukspottkörteln. så endast för kortvarigt bruk eller i perioder. Tror att proteiner i koncentrat är bäst i kombo
med styrketräning. Man orkar träna mer med högre belastning och förbränningen ökar.

Jag kan tipsa om det värsta du kan tänka dig för muskeluppbyggnad. Men du måste vara försiktig med andra proteiner om du tar preparatet.
Mindre kött o.s.v. Jag tar det nu och träningen går som tåget och musklerna infinner sig så sakteliga
(Sirius D). Ersätter även gammal bindväv. Stärker hjärtat.Googla.Finns på några hälsokostbutiker.Välsorterade..
Grymt preparat...amazing :-).(Obs! Ingen marknadsföring av preparatet från min sida då det finns liknande att köpa som är snarlika)

John

Så tacksam över att du vill dela med dig till oss som kämpar här på forumet?! Du har kommit dit, som jag, som är i kampen, vill komma!

Dina inlägg ger mig en förtröstan, hopp och en ökad tro på att det är möjligt!
Det betyder mycket, så tack för det?!

Jag är på min 29e nyktra dag, snart en hel månad ??! Och jag gör verkligen ett stenhårt jobb, inte minst i det som du beskriver så väl angående Kickin's fråga, att lära sig att leva nyktert och att uppskatta det, just för att jag är det, att jag valt det, för att jag vill bli fri, hel.

Att fokusera på det, och inte sörja att jag inte kan dricka. Att inte tänka att jag missar ut på någonting, utan snarare att jag valt möjligheten att hitta mig själv, lära mig om mig själv, på djupet. Inse att jag inte behöver alkohol, varken för att koppla av, orka mer, hantera ångest, ha roligt, fira, eller vad det nu kan vara..
(när man var i det fanns det ju alltid en anledning..)

Jag blir oxå så imponerad av din klarsynthet och att du minns och sätter ord på hur det var när du var i det. Att få kontrasterna så väl beskrivna. Hur du mår och har det nu. Och hur det var då..

Jag kan nämligen känna en viss oro, för att minnen av hur det var ska blekna. Att jag kommer att tänka att jag nog kan dricka kontrollerat om ett halvår. Jag har ju satt det som målsättning, med en förhoppning om att jag då ska ta ett nytt beslut om att fortsätta min nykterhet. Att vinsterna blivit så mångaa, att jag då känner mig fri, att jag inte vill riskera att hamna in ett dåligt mönster igen..
Samtidigt har det passat mig att inte tänka för alltid..det hjälper mig just nu. En lite längre målsättning, men ändå överblickbar, och så en dag i taget på det. So far so good ?!
Och jag känner mig mer och mer fri. Det värsta begäret har lagt sig! Även om tankarna finns där dagligen, hanterar jag dem bättre och bättre och med mer och mer styrka och övertygelse..?

Tack för att du delar med dig! Och stort grattis till dina år av nykterhet?! Fantastiskt!

Kram/
Fibblan ?

Förstår att du kämpar. Det är en fruktansvärd kamp. Ibland vill man bara kramas och ser åter den där mannen man blev kär i. Andra dagar vill man bara skrika på dom. Jag har börjat säga ifrån. Tänker inte dalta och försöka reda ut och prata. Min man tycker jag har blivit tuff. Bra!! Det är det jag ska vara i fortsättningen.
Styrkekramar till dig Trojja.

Och high five! Har du någon belöning du ska ge dig själv? Du har gjort detta så bra och varje liten dag är ett framsteg!
Ikväll är jag nykter o h imorgon är mitt mål att vara det också!
Kram på dig fina kämpe! ?
//PimPim ?

Håller med föregående inlägg! Häftigt att du vågade kasta dig ut och säga som det är! Och det bästa av allt - känslan efteråt..! Ok;et som släppte..bara det, kan jag föreställa mig, hjälper till i ditt tillfrisknande, (eller vad du väljer att kalla det☺️!)
Lycka till även framöver ?!
Kram/
Fibblan ?

Pepp och styrkekramar från mig till dig?!

Tufft läge med sjuk man, barnen som kräver sitt ändå och så ledan på det..!
Imponerad av din kämparglöd och att du håller i din träning ?!
Och det ÄR mkt som är BÄTTRE..??!
Jag hör att du anstränger dig att se de positiva förändringarna, trots tristessen. Det tycker jag är bra gjort?!

En och annan, inte så rolig insikt har oxå tillkommit..det här med kontrollerat drickande..
Vi är nog många som hoppas på kunna få till det ngn gång i framtiden, men kanske är det inte möjligt..
Eller så är det, det..(?!)

Oavsett, tror jag att det är bäst att inte fundera så mkt på det nu, utan snarare på de 6 veckorna, som var målsättningen från början.
Och när du varit nykter dessa veckor, kan du överväga och ta ett nytt beslut då..
Förhoppningsvis har du landat i nykterheten på ett sätt då, som gör att du vill välja att lägga ytterligare dagar till samlingen ☺️ (?)!
Oavsett..:
En sak i taget och en dag i taget! Det vet vi av erfarenhet nu, att det fungerar rätt så bra, inte sant??
Lycka till ? och väl kämpat med dessa
nya 4 dagar?!

Kramar/Fibblan?

Funderar om du har något bra tips på kosttillskott som kan öka förbränningen. Jag skulle behöva omvandla typ 10-15 kg övervikt till muskler. Kör gym några gånger i veckan samt dagliga promenader om minst 10 000 steg

Vilken underbar framgång ? varmt grattis och bra kämpat till dina fyra veckor !! Lycka att känna sig fräsch och fylld av energi ? stor kram ?Greta

Som tagit dessa beslut och steg, för nykterhet! Du vet att det är hårt jobb och det kan kännas omöjligt..,
bumps on the road, kan det bli.. Sällan är väl vägen spikrak.. Men jag vill bidra med lite förtröstan i form av ett citat av en annan kämpe:
"It Always seems impossible intill it's done" (Nelson Mandela).

Men det är inte omöjligt! Till en början är det verkligen dag för dag, timme för timme, ibland minut för minut..
Men kom ihåg att möjligheten att bli fri, finns oxå för dig!
Jag tänker oxå att vi är många här som vill stötta och peppa dig på vägen?!

För egen del har det varit ett enormt stöd att både få skriva och läsa andras inlägg här.
Jag undrar hur du har det just nu?
Hoppas okej..(?)!

Styrkekramar och lyckönskningar ??!

/Fibblan?

Jag blir så less på allt. Ingen alkohol för mannen, men en sur man ändå. Ska man aldrig få ro. Jag som vill göra så mycket roligt, i resten av mitt liv. Jag vill inte bli ett offer. Jag vill leva och ha kul.
Jag hoppas att tiden ska ge mig de svar jag behöver.

Håller tummarna för att du fixar det här.
Din viktigaste resa..Kämpa på. Det är bättre på den nyktra sidan :-)

kramen

John