Senaste kommentarerna i forumet

Hej Pianisten!

Bra inlägg :-)
instämmer i det du skriver.
Jag är "lite mindre ung" (som Mrx skriver om sig själv:-)), och då anser jag att det finns stöd för även andra
detaljer. Träningsintensiteten i passen blir automatiskt lägre när man är äldre, även om tiden på träningen är lika lång som när man var
ung. Man orkar inte som en 20 -åring längre även om man vill:-). Kaloriernas intag bör bli lägre av samma orsak. Jag tror att för personer
som inte är direkt unga längre kan lägre intensitet men kanske 30% längre träningstid prövas. Och kanske längre promenader ovanpå detta.
Då har man grundat för en bra kaloriförbränning.
Protein är väldigt bra som du säger. För de som kommer upp i åren kan jag tycka (förutom en bra kost) att det kan finnas fördelar med vissa
kosttillskott som kan hjälpa till vid ansträngning som ju träning är. Sirius D ex.vis är bra då detta bygger upp bindväv som ersätt med ny
samt stärker hjärtat och dess vävnader.Sirius D är baserat på protein. Finns att läsa på om via nätet. Magnesium är också bra för hjärtat och
det tar jag varje dag för att våga träna medelhårt. Kollar Jacom Guidol. Tack för tipset :-)..

Hälsar den alltjämt ständigt nyktre

John

Lite lägesuppdatering och tanke-ventilation. Dagarna går, två glas i helgen gav inte några ringar på vattnet denna gången heller. Men med intågande helg går trots tankarna mot trevliga bilder i huvudet som ett glas vin eller en whisky med lite mörk choklad framför På spåret ikväll, gamla "glada" minnesbilder av alkoholen. Men så kommer det inte bli, tolkar dessa tankarna som en del av något att lära sig hantera när man inte brutit helt utan själv ansvarar för att välja stunder.
Veckan har gått upp och ner, ett par dagar med trötthet som sätter spöken i huvudet. Gillar verkligen inte att vara trött, det hindrar mig från det som håller grunden hos mig nu, träning och rutiner. När man är trött så måste man göra något annat, tillåta sig vila, men jag har tyvärr inte så mycket saker som motiverar mig på fritiden just nu, ännu.. Funderat en del på det i veckan. A behöver bytas ut mot annat som ger glädje. Får såklart vara väldigt glad för att jag hittat en sak som träningen och en balans till den som jag äntligen trivs med som inte är manisk. Men mer saker behöver finnas som kan ge längtan till sin fritid. Får ha tålamod att de kommer så småningom tillsammans med mitt klarare sinne.
Tankarna på mitt förhållande har också fortsatt med stirr i taket vid läggdags. Tyvärr måste man inse att livet och sitt välbefinnande handlar om att stå på bra grunder. Magkänslan är det man kanske borde lita allra mest på och inte lyssna så mycket på huvudet. Men det är trots allt huvudet som sedan skall stå till svars för det som magkänslan i så fall väljer. Känns så märkligt, jag älskar ju henne, hon älskar mig, men jag vill ha mer av oss, hon är nöjd. Försökt att sopa undan känslan av denna saknad men den bara bubblar igenom och förstör vår vardag.
Börjar få framtidstankar med dåligt samvete. Har gått ner 5 kg sedan årsskiftet, börjar känna mig attraktiv, tankar om att en dag råka stöta på någon annan med samma behov. Tänker jag att det skulle vara lättare att stå till svars för min magkänsla om det hände?
I morse efter jag gjort i ordning mig som vanligt innan jobbet så fick jag en spontan het hejdå-kyss i dörren. Oj vad hände där? Beror ju egentligen på att jag varit lite nere innan i veckan och hon frågat vad som tyngde mig, då sa jag för ovanlighetens skull rakt ut att det varit för lite kärlek. Då kan det hända att det kommer en liten vass våg av det jag saknar som väcker allt hopp till liv igen, men aldrig något som har varat.

Vad fint att du har hittat hit och att du vill dela dina funderingar kring alkoholens olika konsekvenser och effekter och söka råd hur andra som upplever liknande problem gör. Vilket viktigt arbete du gör, som redan har dragit ner på mängden alkohol och som så öppet reflekterar kring alkoholens effekter på känslolivet. Du skulle vilja uppnå en effekt av alkohol där du blir av med jobbiga känslor och blir gladare och ibland så blir det så. Andra gånger upplever du att du sugs in i ett svart hål av negativa tankar, du hamnar i konflikt med din partner som du inte vill förlora, känslorna blir outhärdliga och du blir rädd för att skada dig själv. Det låter som att det är svårt för dig att förutse vilken typ av kväll det ska bli när du dricker alkohol och att du ibland tar risker som kan äventyra det som är viktigt för dig.

Du tar dig själv på allvar och tar ansvar för ditt mående, ditt beteende och din relation, du vill må bra och funderar hur du ska ta dig dit. Vilken kan vara den bästa vägen för dig? Är det att avstå alkohol helt eller att hitta strategier för att hantera känslor på ett annat sätt, eller kanske strategier för att dricka måttligt? På dessa frågor finns inget facit, utan du kan se det som ett långsiktigt experiment där du får prova dig fram. Jag hoppas att din tråd ska ta fart och att många forumanvändare vill dela med sig av sina tankar och erfarenheter, så att du får olika infallsvinklar på ditt problem.

Vill du bolla dessa frågor med någon i ett samtal, så kan ett första steg vara att ringa till Alkohollinjen på 020-84 44 48 (mån-tors 11-19, fre 11-16).

Läs gärna runt i andras trådar och skriv gärna mer! Hoppas att du hittar något som kan vara till hjälp för dig här.
Allt gott,
Sofia, alkoholhjälpen och anhörigstödet

Vad fint att du har hittat hit och söker stöd i en väldigt påfrestande situation med din partner. Jag blir väldigt drabbad av din text, du beskriver så tydligt vilka konsekvenser din mans drickande har fått för dig och för hela familjen. Nu har du precis varit med om en väldigt omskakande händelse där han har somnat när han har haft ansvar för tre barn, som har blivit utan mellanmål och middag. Det är lätt att förstå den ilska, ledsenhet och det motstånd du kände inför att gå och lägga dig bredvid honom, efter att detta hade hänt.

Tidigare har du hittat olika förklaringar till hans drickande, som har haft med dig eller familjen att göra. Det låter tungt, i en jobbig situation så lägger du sten på börda på dig själv. Det är en lättnad att läsa att du börjar landa i att det inte spelar någon roll, det är HAN som väljer att dricka och det är hans ansvar att förändra det. Fortsätt gärna att skriva här om hur du mår och hur dina tankar går. Förhoppningsvis kommer din tråd snart att ta fart, jag tror att många kan känna igen sig från liknande situationer och i känslorna som du beskriver så tydligt.
Varma hälsningar,
Sofia, alkoholhjälpen och anhörigstödet

Du har börjat reflektera över dina alkoholvanor och vill göra en förändring, du vill bli av med suget att behöva dricka alkohol och det låter som att du inte trivs med att kroppen behöver och vill dricka. Att du arbetar med vin och att det är ett stort intresse sedan flera år tillbaka gör det förstås svårare att undvika helt. Vad starkt av dig att skriva här och att du vill göra en förändring, du har tagit viktiga steg redan! Du har erfarenheter sedan tidigare av att kunna utföra saker när du bestämt dig, det är verkligen en styrka som du kan ha mycket nytta av när du kommit fram till vilken typ av förändring du vill göra när det gäller alkoholen. Skriv gärna mer här och berätta hur tankarna går, vad du vill göra som ett första steg.

Ibland kan det ta några dagar innan en ny tråd tar fart och man kan behöva skriva flera gånger. Hoppas att du ska få med dig mycket som du kan ha nytta av här!
Varma hälsningar,
Sofia, alkoholhjälpen och anhörigstödet

Kul att höra om er träning och motivation, hoppas det fortfarande flyter på!
Själv inte mycket för tillskott och liknande preparat, det jag läst från de mest tillförlitliga platserna jag känner till är att det inte är mycket som är mirakel. Är det muskler man främst vill åt så är proteinintaget (sikta mot 2 gram/kilo i vikt) och att inte ligga på kaloriunderskott som är det mest kritiska. Självklart själva styrketräningen också :-) Finns ju faktiskt studier som visar att man kan lyckas bygga muskler och tappa fett samtidigt på kaloriunderskott med väldigt bra kost och rätt träning men då måste man hitta en väldigt bra balans och förmodligen spelar bra gener roll också. Muskelbygget går såklart då inte alls lika fort som om man ligger på lite överskott men då är det nästan oundvikligt att lite fett också kommer med på vägen. Viktigt att komma ihåg om det är viktminskning som är sitt viktigaste mål är att det är det på tallriken som gör typ 70% av resultatet. Resten är träningen och möjligtvis kan tillskott m.m ge sista 5-10% för de som tränat längre. Det som finns bra evidens och forskning på att det ger resultat är främst vanligt proteinpulver och Creatin.
Jag vill verkligen rekommendera er att läsa så mycket ni orkar från Jacob Gudiol. Skriver bl.a på tyngre.se, finns på Facebook under namnet Träning, kost och hälsa, även på Instagram under @Gudiol. Skriver bara om sånt man verkligen har bevis och forskning på och granskar och kommenterar mycket artiklar och löpsedlar som är "trams" :-) Släppte vid årsskiftet två artiklar som heter "Nybörjarens ABC" en för träning och en för kost. Allt man behöver veta för att komma igång som det verkligen finns välgrundad forskning på att det fungerar. Kram och kör hårt vänner!

Hejsan! Du har startat en tråd med titeln "När man fått nog". Det låter som att du överväger en förändring eller vill göra plats för något nytt i ditt liv? Fyll gärna på här med dina tankar och funderingar, det som du känner för att dela med dig av. Förhoppningsvis kommer din tråd så småningom att fyllas på med kloka erfarenheter och tankar från andra som är eller har varit i liknande situation!
Varma hälsningar,
Sofia, alkoholhjälpen och anhörigstödet

Vad fint att du har hittat hit och tack för att du så modigt och klokt delar med dig av dina känslor och upplevelser av hur det kan vara att gå vidare, dels efter ett eget alkoholbruk och dels efter en skilsmässa, som blev ett steg i rätt riktning för dig. Det låter som att du är i en viktig process där du låter dig själv vara den du är, där du är. Du har tröttnat på att andra vill ge goda råd, snabba lösningar och positivt tänkande, du vill låta alla känslor och upplevelser få finnas och kämpar med att acceptera dem alla, att flyta med och andas. Viktigt! Och ibland tappar du taget och får påminna dig igen om vad du behöver för att må bra. Det låter som att du nu tydligt ser vad som ger ditt liv mening och att du kan uppskatta de positiva effekterna av den stora förändring du har gjort - du är mer närvarande med barnen och kan vara dig själv med dem, du orkar mer nu (i alla fall ibland). Fint att få ta del av! Skriv gärna mer om hur du mår och hur din resa har sett ut, om du vill. Du är förstås fri att använda forumet på det sätt som passar dig bäst. Ibland tar det ett tag innan en ny tråd tar fart och man kan behöva skriva flera gånger.
Varma hälsningar,
Sofia, alkoholhjälpen och anhörigstödet

Könsvärme alltså ?? har en fråga till er kloka fantastiska människor. Igår arbetade min man hemma. Han mår bättre då. Är inte så social då han har en kronisk sjukdom som påverkat honom mkt ( social var han iofs inte innan heller ) jag åkte tidigt på morgon, hämtade lillsonen. Kom hem. Maken åker och handlar ( dvs åker ner till vårt samhälle och tar ett par öl innan han handlar ) jag fixar mellis till sonen. Åker på aktivitet. Åker hem. Fixar mat till sonen. Mannen städar undan sin öl. Jag är inte sur. Han drack inte många, det är inte det. Alltså var och en måste ju såklart sköta dig själva eller hur ? jag är så van vid detta. Att han dessutom kör bil efter 1-2 öl ? jag VILL inte acceptera detta MEN får dåligt samvete . Svårt med relationer och de mönster vi hamnar i. Det är fredag idag ???

Svar till Skrållan: Så tänkte jag också då jag med mina alkoholproblem flyttade ihop med min man och hans alkoholproblem. Nödvändigt och rätt för mig att sluta dricka där och då, men inte blev det någon förändring för honom. Var och en måste själv välja sin väg ut ur ett beroende. Men. Med det sagt, tror jag att det är det bästa att inte dricka alkohol över huvud taget när man lever med en person som är alkoholberoende. För hur ska du kunna motivera att ditt enda, enstaka lilla glas är OK medans hans alltför många inte är det? Beroendet har sin egen logik! Om du får, får han också. Strunt samma att vi inte pratar samma mängder! Det är enklare, och bättre, att helt och hållet avstå själv. Det skadar inte heller, att på det sättet visa att vi faktiskt inte behöver alkohol vare sig till vardag eller fest.
För övrigt är det för sorgligt att höra att din man börjar bli dumdryg även utan direkt alkoholpåverkan. Tror det handlar lika mycket om att kroppen och hjärnan inte längre hänger med i svängar mellan rus och tillnyktring, att abstinensen påverkar humör och omdöme. Alkoholen förändrar oss alla, till slut. Vilket jäkla gift det är.

Har du någon att prata med? Har du provat antabus? Antabus har varit räddningen för mig, den ger mig inget alternativ och jag är tacksam för att jag slipper dricka igen. Jag har bestämt mig ALDRIG mer, trivs med mitt nyktra liv. Men jag hade aldrig klarat det utan hjälp från läkare och maken.

Visst är det ett underbart uttryck! Säger alltid det när det ör ruggigt och kallt! ”Här var det ingen könsvärme direkt” ????

Min son är i övre tonåren och skötsam med trevliga kompisar och bra fritidsintressen. Barnets far, min make dricker dagligen och största problemet är hans oberäknelighet (främst raseriutbrott) och snarstuckenhet när något går emot honom. Finns ju några pinsamma skandaler på meritlistan i arbetsrelaterade sammanhang. Han är dock mycket kärleksfull mot vår son och tillgriper aldrig fysiskt våld eller använder kränkande uttryck mot oss i familjen. Jag funderar på hur jag på bästa sätt kan diskutera pappas alkoholberoende i förebyggande syfte med min son utan att verka tjatig eller t o m göra honom nyfiken på alkohol. Jag talar aldrig illa om min make. Vår son har börjat umgås med kompisar så som man gör i tonåren, med lite fester och olika aktiviteter. Hur har ni andra diskuterat alkoholberoende med era barn? Med största sannolikhet bär min son på den i folkmun kallade "alkoholist-genen".

..om nyktert.
Ville verkligen inte sätta ngn press..
Menade att det är tillräckligt bra och en bragd i sig om man klarar det..
Kram/
Fibblan?

Och det gör den alldeles säkert! Och blir den inte så bra, så blir den åtminstone nykter..alltid ngt o va nöjd över, oavsett..?

Knas hur det kan svänga även under en och samma dag också. Denna dagen har känts som en hel vecka, med allt vad jag trampat igenom..-
Nästan på hela känsloregistret..
..lär sova gott i natt?!

Godnatt och kryakramar/
Fibblan?

Hej Fibblan!
Jo, det känns tråkigt att mitt drickande blev okontrollerat. Tack så mycket! Det ska jag. Jag har återhämtat mig nu och känner mig motiverad inför min nyktra period. Jo det stämmer. Jag har som tur även vänner som dricker små mängder alkohol ytterst sällan. Jag ska försöka att umgås mer med dem.

Hej IronWill!
Jag tror kaffe i en lagom dos är bäst.

"Jag kan expandera senare. Det finns tid"

Tack för de orden?
Denhärgången?!

Lämnar ikväll en månads nykterhet bakom mig och det känns förstås bra. Sliter med ångest och jobbar på med att möta alla känslor jag tryckt undan, tidigare dövat med alkohol. Det är ett hårt jobb, men såklart värt det.

Ikväll, är det en ny känsla som förvisso är lugn, och därmed lättare att hantera än "rivet", som jag kallar det där värsta ångest-påslaget, när det känns som varenda cell i kroppen ska gå sönder..
Så är det inte nu.

Och förhoppningsvis, ger jag mig chansen med fortsatt nykterhet, att bit för bit och undan för undan, möta mig själv som jag är. Hur jag än är. Med allt vad det innebär.
Det får ta sin tid - expanderar det gör jag, om jag fortsätter min linje.

Jag vill blomma?!

Och ska man få ngt att växa, så får man liksom vårda det ömt, även på vägen.
Just nu bara ett litet frö. Bara mörk, lite lätt illaluktande jord (gödsel..?) på ytan nu, men där under händer det redan fantastiska saker..

Det syns inte än, men det är på gång.
Så tänker jag nu.

Så tacksam för detta forum?!
Surfat runt här ikväll i hopp om att finna lite mer förtröstan, även om jag kom långt bara på ditt inlägg, Grönablad??!

Tillåtande.

Det känns helt fantastiskt att vi kan hjälpas åt. Att vi genom att dela med oss av vår egna resa, kan stötta varandra i både med- och motgång..?

Och tack till er, som läser här. Som kommer med tröstande ord och omtanke när det behövs. Pepp glada tillrop, uppmuntran och uppskattning!
Guld värt ?!

Jag mår redan bättre.

Kram och godnatt/
Fibblan?

Varsågod. Ja, det kan vara svårt att veta om det beror på det tidigare alkoholbruket eller ej. Jag hoppas att du mår bättre imorgon eller om några dagar. Jag har läst att träning har en antidepressiv effekt. Fortsätt gärna med dina promenader så blir dalarna förhoppningsvis färre.

Hur ofta blir du tillfrågad alkohol? Jag har också funderat på det. Du behöver inte berätta allting och hur pass allvarligt det har varit med ditt alkoholbruk. Du kan säga att du blir trött dagen efter och att du därför vill avstå från alkohol. Det är en utmärkt ursäkt från måndag till torsdag. Det kan dock bli problematiskt på fredagar och lördagar. Du kan säga att du har en tidig morgonaktivitet med familjen på lördag eller söndag och därför vill avstå från alkohol.

Alkohol är starkt beroendeframkallande och 1 000 000 svenskar har ett riskbruk Det är betydligt bättre att inse att man har ett problem och därefter försöka göra något åt det. Det låter bra. Du har barn och familj vilket kan vara tidskrävande. Det är bäst om du eftersträvar balans och satsar på det som håller i längden.

Kram

Så jag köpte en flaska vin
Jag är en kvinna på 24 år, har livet framför mig och Har förstått att mitt eviga drickande skadar mer än det hjälper. Jag vill så mycket mer.
Jag gick med i ett program här här om dagen och höll mig nykter i typ 3 dar... men så var jag tvungen att gå till centrum och handla, och där finns ju Systembolaget.
Så jag köpte en flaska vin ändå. Bättre än en box i alla fall tänkye jag...
Jag har varit så sjukt stressad på jobbet och har haft sån extrem ångest hela dagen. Fulgrät på bussen sådär så att snoret rinner hela vägen hem från jobbet.

Ångesten fortsatte hemma och jag öppnade flaskan. Igen. Drack ett par glas och kände att ångesten avtog, jag kunde slappna av, kolla lite Netflix och allt var okej.

Men nu när jag just höllde det sista av vinet i mitt glas så känner jag mig så jävla värdelös än en gång. Ännu en sak jag inte kunde göra ordentligt. Kunde inte ens va nykter i en vecka.

Jag har verkligen försökt få hjälp för min ångest. Jag har tjatat och tjatat och kämpat och kämpat j över två år för att få gå i nån slags samtalsterapi. Men antingen har jag varit ”för deprimerad för att gå i terapi” eller så har det inte funnits några tider eller så har jag hamnat mellan stolarna eller bara fått medicin jag mått ännu sämre av.

Så tillslut gav jag upp att få hjälp inom vården, för en sjuk människa orkar inte kämpa hur länge som helst. Så det blev alkohol i stället och nu är det det enda verktyg jag har för att slippa ångesten, smärtan i bröstet som sliter mig i tusen bitar och jag vet inte hur annars jag ska få den att försvinna.

Oh well, jag ville väl bara få skriva av mig antar jag. Det är skönt att få vara anonym.

Mvh

Är väldigt stolt att jag inte druckit på 31 dagar ?
Mår så mycket bättre än jag gjort på länge, ångesten ( den jäveln) har halverats och är just nu kontrollerbar. Har gett ALLT dom här 31 dagarna och det har varit värt varje sekund.
Har bestämt mig för tillåta mig själv att må bra och känna nån typ av lycka även om det finns många saker som ska upp till ytan innan den här resan är klar.
Men just nu mår jag bra och har en full planerad rolig helg framför mig utan en droppe A.
Heja mig och alla ni där ute!

Många tankar man får när man läser hur era köra blir när dom dricker. Min man har druckit varje helg i många år, kanske någon nykter helg emellan. Och sedan ibland en fylla på en vardag. Men det som slog mig nu är att jag faktiskt känner igen ett beteende som han har när han är full, det har också kommit på senare tid när han är nykter. Han kan bli väldigt irriterad och säga dumma taskiga saker när han är full, och det gör han även nu emellanåt när han är nykter. Kan det alltså vara så att det blir förändringar i hjärnan av många års drickande så att beteendet ändras?
Jag själv dricker inte mycket. Mindre och mindre har det blivit. Är det så att det kan hjälpa honom om jag är nykter hela tiden? Är det någon som vet? Vi har inga barn hemma, så jag behöver inte bekymra mig om det.

Många tankar man får när man läser hur era köra blir när dom dricker. Min man har druckit varje helg i många år, kanske någon nykter helg emellan. Och sedan ibland en fylla på en vardag. Men det som slog mig nu är att jag faktiskt känner igen ett beteende som han har när han är full, det har också kommit på senare tid när han är nykter. Han kan bli väldigt irriterad och säga dumma taskiga saker när han är full, och det gör han även nu emellanåt när han är nykter. Kan det alltså vara så att det blir förändringar i hjärnan av många års drickande så att beteendet ändras?
Jag själv dricker inte mycket. Mindre och mindre har det blivit. Är det så att det kan hjälpa honom om jag är nykter hela tiden? Är det någon som vet? Vi har inga barn hemma, så jag behöver inte bekymra mig om det.

Fibblan här..
Jag ville bara säga att jag läst mkt i din tråd här ikväll. Mår inte så bra och surfar runt för att hitta förtröstan. Jag fann lite av det här hos dig..??
Så jag ville bara tacka dig, för allt du så naket, öppet och ärligt har delat med dig av.
Vilket mod och framförallt, vilken styrka du besitter. Den är imponerande!

"Jag kan expandera senare. Det finns tid"

Tack för de orden??!

Hittade själv en ölburk, starköl, urdrucken bland strumpbyxorna i går morse.. och tänkte att jag kanske skulle ta ett ryck här hemma.. Trodde jag hade röjt undan spåren av det förgångna, men tydligen inte alla..

Lämnar ikväll en månads nykterhet bakom mig och det känns förstås bra. Också slitit med ångest och jobbar på med att möta alla känslor jag tryckt undan, tidigare dövat med alkohol. Det är ett hårt jobb, men såklart värt det. Ikväll, är det en ny känsla som förvisso är lugn, och därmed lättare att hantera än "rivet", som jag kallar de där värsta ångest-påslaget, när det känns som varenda cell i kroppen ska gå sönder..
Så är det inte nu.
Och förhoppningsvis, ger jag mig chansen med fortsatt nykterhet, att bit för bit och undan för undan, möta mig själv som jag är. Hur jag än är. Med allt vad det innebär.
Det får ta sin tid - expanderar det gör jag, om jag fortsätter min linje.
Jag vill blomma?!
Och ska man få ngt att växa, så får man liksom vårda det ömt, även på vägen.
Just nu bara ett litet frö. Bara mörk, lite lätt illaluktande jord (gödsel..?) på ytan nu, men där under händer det redan fantastiska saker..
Det syns inte än, men det är på gång.
Så tänker jag nu.

Tack för dina ord. De hjälpte mig komma hit.
Du väckte viktiga tankar och känslor av hopp och förtröstan?! Hoppas du känner det är okej att jag tog så mkt plats i din tråd..(?)?

Kram/
Fibblan?

Jag är en kvinna på 24 år, har livet framför mig och Har förstått att mitt eviga drickande skadar mer än det hjälper. Jag vill så mycket mer.
Jag gick med i ett program här här om dagen och höll mig nykter i typ 3 dar... men så var jag tvungen att gå till centrum och handla, och där finns ju Systembolaget.
Så jag köpte en flaska vin ändå. Bättre än en box i alla fall tänkye jag...
Jag har varit så sjukt stressad på jobbet och har haft sån extrem ångest hela dagen. Fulgrät på bussen sådär så att snoret rinner hela vägen hem från jobbet.

Ångesten fortsatte hemma och jag öppnade flaskan. Igen. Drack ett par glas och kände att ångesten avtog, jag kunde slappna av, kolla lite Netflix och allt var okej.

Men nu när jag just höllde det sista av vinet i mitt glas så känner jag mig så jävla värdelös än en gång. Ännu en sak jag inte kunde göra ordentligt. Kunde inte ens va nykter i en vecka.

Jag har verkligen försökt få hjälp för min ångest. Jag har tjatat och tjatat och kämpat och kämpat j över två år för att få gå i nån slags samtalsterapi. Men antingen har jag varit ”för deprimerad för att gå i terapi” eller så har det inte funnits några tider eller så har jag hamnat mellan stolarna eller bara fått medicin jag mått ännu sämre av.

Så tillslut gav jag upp att få hjälp inom vården, för en sjuk människa orkar inte kämpa hur länge som helst. Så det blev alkohol i stället och nu är det det enda verktyg jag har för att slippa ångesten, smärtan i bröstet som sliter mig i tusen bitar och jag vet inte hur annars jag ska få den att försvinna.

Oh well, jag ville väl bara få skriva av mig antar jag. Det är skönt att få vara anonym.

Mvh

O