Senaste kommentarerna i forumet

Visst är det ett underbart uttryck! Säger alltid det när det ör ruggigt och kallt! ”Här var det ingen könsvärme direkt” ????

Min son är i övre tonåren och skötsam med trevliga kompisar och bra fritidsintressen. Barnets far, min make dricker dagligen och största problemet är hans oberäknelighet (främst raseriutbrott) och snarstuckenhet när något går emot honom. Finns ju några pinsamma skandaler på meritlistan i arbetsrelaterade sammanhang. Han är dock mycket kärleksfull mot vår son och tillgriper aldrig fysiskt våld eller använder kränkande uttryck mot oss i familjen. Jag funderar på hur jag på bästa sätt kan diskutera pappas alkoholberoende i förebyggande syfte med min son utan att verka tjatig eller t o m göra honom nyfiken på alkohol. Jag talar aldrig illa om min make. Vår son har börjat umgås med kompisar så som man gör i tonåren, med lite fester och olika aktiviteter. Hur har ni andra diskuterat alkoholberoende med era barn? Med största sannolikhet bär min son på den i folkmun kallade "alkoholist-genen".

..om nyktert.
Ville verkligen inte sätta ngn press..
Menade att det är tillräckligt bra och en bragd i sig om man klarar det..
Kram/
Fibblan?

Och det gör den alldeles säkert! Och blir den inte så bra, så blir den åtminstone nykter..alltid ngt o va nöjd över, oavsett..?

Knas hur det kan svänga även under en och samma dag också. Denna dagen har känts som en hel vecka, med allt vad jag trampat igenom..-
Nästan på hela känsloregistret..
..lär sova gott i natt?!

Godnatt och kryakramar/
Fibblan?

Hej Fibblan!
Jo, det känns tråkigt att mitt drickande blev okontrollerat. Tack så mycket! Det ska jag. Jag har återhämtat mig nu och känner mig motiverad inför min nyktra period. Jo det stämmer. Jag har som tur även vänner som dricker små mängder alkohol ytterst sällan. Jag ska försöka att umgås mer med dem.

Hej IronWill!
Jag tror kaffe i en lagom dos är bäst.

"Jag kan expandera senare. Det finns tid"

Tack för de orden?
Denhärgången?!

Lämnar ikväll en månads nykterhet bakom mig och det känns förstås bra. Sliter med ångest och jobbar på med att möta alla känslor jag tryckt undan, tidigare dövat med alkohol. Det är ett hårt jobb, men såklart värt det.

Ikväll, är det en ny känsla som förvisso är lugn, och därmed lättare att hantera än "rivet", som jag kallar det där värsta ångest-påslaget, när det känns som varenda cell i kroppen ska gå sönder..
Så är det inte nu.

Och förhoppningsvis, ger jag mig chansen med fortsatt nykterhet, att bit för bit och undan för undan, möta mig själv som jag är. Hur jag än är. Med allt vad det innebär.
Det får ta sin tid - expanderar det gör jag, om jag fortsätter min linje.

Jag vill blomma?!

Och ska man få ngt att växa, så får man liksom vårda det ömt, även på vägen.
Just nu bara ett litet frö. Bara mörk, lite lätt illaluktande jord (gödsel..?) på ytan nu, men där under händer det redan fantastiska saker..

Det syns inte än, men det är på gång.
Så tänker jag nu.

Så tacksam för detta forum?!
Surfat runt här ikväll i hopp om att finna lite mer förtröstan, även om jag kom långt bara på ditt inlägg, Grönablad??!

Tillåtande.

Det känns helt fantastiskt att vi kan hjälpas åt. Att vi genom att dela med oss av vår egna resa, kan stötta varandra i både med- och motgång..?

Och tack till er, som läser här. Som kommer med tröstande ord och omtanke när det behövs. Pepp glada tillrop, uppmuntran och uppskattning!
Guld värt ?!

Jag mår redan bättre.

Kram och godnatt/
Fibblan?

Varsågod. Ja, det kan vara svårt att veta om det beror på det tidigare alkoholbruket eller ej. Jag hoppas att du mår bättre imorgon eller om några dagar. Jag har läst att träning har en antidepressiv effekt. Fortsätt gärna med dina promenader så blir dalarna förhoppningsvis färre.

Hur ofta blir du tillfrågad alkohol? Jag har också funderat på det. Du behöver inte berätta allting och hur pass allvarligt det har varit med ditt alkoholbruk. Du kan säga att du blir trött dagen efter och att du därför vill avstå från alkohol. Det är en utmärkt ursäkt från måndag till torsdag. Det kan dock bli problematiskt på fredagar och lördagar. Du kan säga att du har en tidig morgonaktivitet med familjen på lördag eller söndag och därför vill avstå från alkohol.

Alkohol är starkt beroendeframkallande och 1 000 000 svenskar har ett riskbruk Det är betydligt bättre att inse att man har ett problem och därefter försöka göra något åt det. Det låter bra. Du har barn och familj vilket kan vara tidskrävande. Det är bäst om du eftersträvar balans och satsar på det som håller i längden.

Kram

Så jag köpte en flaska vin
Jag är en kvinna på 24 år, har livet framför mig och Har förstått att mitt eviga drickande skadar mer än det hjälper. Jag vill så mycket mer.
Jag gick med i ett program här här om dagen och höll mig nykter i typ 3 dar... men så var jag tvungen att gå till centrum och handla, och där finns ju Systembolaget.
Så jag köpte en flaska vin ändå. Bättre än en box i alla fall tänkye jag...
Jag har varit så sjukt stressad på jobbet och har haft sån extrem ångest hela dagen. Fulgrät på bussen sådär så att snoret rinner hela vägen hem från jobbet.

Ångesten fortsatte hemma och jag öppnade flaskan. Igen. Drack ett par glas och kände att ångesten avtog, jag kunde slappna av, kolla lite Netflix och allt var okej.

Men nu när jag just höllde det sista av vinet i mitt glas så känner jag mig så jävla värdelös än en gång. Ännu en sak jag inte kunde göra ordentligt. Kunde inte ens va nykter i en vecka.

Jag har verkligen försökt få hjälp för min ångest. Jag har tjatat och tjatat och kämpat och kämpat j över två år för att få gå i nån slags samtalsterapi. Men antingen har jag varit ”för deprimerad för att gå i terapi” eller så har det inte funnits några tider eller så har jag hamnat mellan stolarna eller bara fått medicin jag mått ännu sämre av.

Så tillslut gav jag upp att få hjälp inom vården, för en sjuk människa orkar inte kämpa hur länge som helst. Så det blev alkohol i stället och nu är det det enda verktyg jag har för att slippa ångesten, smärtan i bröstet som sliter mig i tusen bitar och jag vet inte hur annars jag ska få den att försvinna.

Oh well, jag ville väl bara få skriva av mig antar jag. Det är skönt att få vara anonym.

Mvh

Är väldigt stolt att jag inte druckit på 31 dagar ?
Mår så mycket bättre än jag gjort på länge, ångesten ( den jäveln) har halverats och är just nu kontrollerbar. Har gett ALLT dom här 31 dagarna och det har varit värt varje sekund.
Har bestämt mig för tillåta mig själv att må bra och känna nån typ av lycka även om det finns många saker som ska upp till ytan innan den här resan är klar.
Men just nu mår jag bra och har en full planerad rolig helg framför mig utan en droppe A.
Heja mig och alla ni där ute!

Många tankar man får när man läser hur era köra blir när dom dricker. Min man har druckit varje helg i många år, kanske någon nykter helg emellan. Och sedan ibland en fylla på en vardag. Men det som slog mig nu är att jag faktiskt känner igen ett beteende som han har när han är full, det har också kommit på senare tid när han är nykter. Han kan bli väldigt irriterad och säga dumma taskiga saker när han är full, och det gör han även nu emellanåt när han är nykter. Kan det alltså vara så att det blir förändringar i hjärnan av många års drickande så att beteendet ändras?
Jag själv dricker inte mycket. Mindre och mindre har det blivit. Är det så att det kan hjälpa honom om jag är nykter hela tiden? Är det någon som vet? Vi har inga barn hemma, så jag behöver inte bekymra mig om det.

Många tankar man får när man läser hur era köra blir när dom dricker. Min man har druckit varje helg i många år, kanske någon nykter helg emellan. Och sedan ibland en fylla på en vardag. Men det som slog mig nu är att jag faktiskt känner igen ett beteende som han har när han är full, det har också kommit på senare tid när han är nykter. Han kan bli väldigt irriterad och säga dumma taskiga saker när han är full, och det gör han även nu emellanåt när han är nykter. Kan det alltså vara så att det blir förändringar i hjärnan av många års drickande så att beteendet ändras?
Jag själv dricker inte mycket. Mindre och mindre har det blivit. Är det så att det kan hjälpa honom om jag är nykter hela tiden? Är det någon som vet? Vi har inga barn hemma, så jag behöver inte bekymra mig om det.

Fibblan här..
Jag ville bara säga att jag läst mkt i din tråd här ikväll. Mår inte så bra och surfar runt för att hitta förtröstan. Jag fann lite av det här hos dig..??
Så jag ville bara tacka dig, för allt du så naket, öppet och ärligt har delat med dig av.
Vilket mod och framförallt, vilken styrka du besitter. Den är imponerande!

"Jag kan expandera senare. Det finns tid"

Tack för de orden??!

Hittade själv en ölburk, starköl, urdrucken bland strumpbyxorna i går morse.. och tänkte att jag kanske skulle ta ett ryck här hemma.. Trodde jag hade röjt undan spåren av det förgångna, men tydligen inte alla..

Lämnar ikväll en månads nykterhet bakom mig och det känns förstås bra. Också slitit med ångest och jobbar på med att möta alla känslor jag tryckt undan, tidigare dövat med alkohol. Det är ett hårt jobb, men såklart värt det. Ikväll, är det en ny känsla som förvisso är lugn, och därmed lättare att hantera än "rivet", som jag kallar de där värsta ångest-påslaget, när det känns som varenda cell i kroppen ska gå sönder..
Så är det inte nu.
Och förhoppningsvis, ger jag mig chansen med fortsatt nykterhet, att bit för bit och undan för undan, möta mig själv som jag är. Hur jag än är. Med allt vad det innebär.
Det får ta sin tid - expanderar det gör jag, om jag fortsätter min linje.
Jag vill blomma?!
Och ska man få ngt att växa, så får man liksom vårda det ömt, även på vägen.
Just nu bara ett litet frö. Bara mörk, lite lätt illaluktande jord (gödsel..?) på ytan nu, men där under händer det redan fantastiska saker..
Det syns inte än, men det är på gång.
Så tänker jag nu.

Tack för dina ord. De hjälpte mig komma hit.
Du väckte viktiga tankar och känslor av hopp och förtröstan?! Hoppas du känner det är okej att jag tog så mkt plats i din tråd..(?)?

Kram/
Fibblan?

Jag är en kvinna på 24 år, har livet framför mig och Har förstått att mitt eviga drickande skadar mer än det hjälper. Jag vill så mycket mer.
Jag gick med i ett program här här om dagen och höll mig nykter i typ 3 dar... men så var jag tvungen att gå till centrum och handla, och där finns ju Systembolaget.
Så jag köpte en flaska vin ändå. Bättre än en box i alla fall tänkye jag...
Jag har varit så sjukt stressad på jobbet och har haft sån extrem ångest hela dagen. Fulgrät på bussen sådär så att snoret rinner hela vägen hem från jobbet.

Ångesten fortsatte hemma och jag öppnade flaskan. Igen. Drack ett par glas och kände att ångesten avtog, jag kunde slappna av, kolla lite Netflix och allt var okej.

Men nu när jag just höllde det sista av vinet i mitt glas så känner jag mig så jävla värdelös än en gång. Ännu en sak jag inte kunde göra ordentligt. Kunde inte ens va nykter i en vecka.

Jag har verkligen försökt få hjälp för min ångest. Jag har tjatat och tjatat och kämpat och kämpat j över två år för att få gå i nån slags samtalsterapi. Men antingen har jag varit ”för deprimerad för att gå i terapi” eller så har det inte funnits några tider eller så har jag hamnat mellan stolarna eller bara fått medicin jag mått ännu sämre av.

Så tillslut gav jag upp att få hjälp inom vården, för en sjuk människa orkar inte kämpa hur länge som helst. Så det blev alkohol i stället och nu är det det enda verktyg jag har för att slippa ångesten, smärtan i bröstet som sliter mig i tusen bitar och jag vet inte hur annars jag ska få den att försvinna.

Oh well, jag ville väl bara få skriva av mig antar jag. Det är skönt att få vara anonym.

Mvh

O

Du är så himla gullig och tar dig tid och peppar med så go energi.
Hoppas att morgondagen för något gott med sig till både mig och dig och alla andra!
Kramar
???

Njae kanske inte hög puls men det gör mig mer speedad. Om jag drar för många så kan jag bli darrig. Kanske lite mer stressad också så det är nog sunt att ta det lungt med kaffe.

Vad tråkigt att det inte blev som planerat, under firandet..?
Samtidigt inhämtade du ännu ett bevis på hur svårt det är, att hålla sig till ett kontrollerat intag..

Känns bra att du går in i en period av lite längre nykterhet imorgon, och kanske ville den där andra delen av hjärnan som tar över när vi dricker, passa på sist, eftersom du bestämt dig för att nu hålla uppe ett tag.. alkoholdjävulen är ju just en listig jävel..oavsett..
Vill jag önska dig en bra start på din nyktra tid och hoppas på att du också ger dig chansen att vara ifrån alkholen ett tag ?!

Det är svårt, inte minst när man är ung och säkerligen oftare hamnar i just de situationerna, där andra dricker och man ska behöva stå till svars för sitt beslut att inte göra det..

Lycka till och styrkekramar ?!
/Fibblan?

Tack?! Ja, egentligen ska man väl inte ta ut det i förskott, men det är åtminstone ngt positivt på min annars dystra himmel - att jag känner mig säker på att jag somnar nykter ikväll.

Funderar just på hur mkt eller lite det har med alkoholbruk att göra, så som jag mår nu menar jag. Jag är ju lite sån som person, känslosam och rätt så "berg-och-dal- banig" i mig själv. När jag åt antidepressiva, var det topparna jag blev utan och det blev mest brunsås av alltihopa. Så därför valde jag att sluta med dem. Och kom lite mer överens med mig själv om att stå ut med dalarna om jag kunde få uppleva topparna. Såklart ställde alkholen till det för mig och förstärkte bara det som jag redan kände oavsett mood. Och efterhand blev det knappast några toppar att tala om alls..
Tänker oxå att det säkert tar sin lilla tid att återhämta sig efter det bruket jag låg inne med..
Och med tanke på det, är kanske en månad inte så lång tid..
Jag ska ju fortsätta min nykterhet men i den sinnesstämning jag är i nu, hjälper det inte att försöka inta ett långsiktigt perspektiv..
Jag ser mest det jobbiga i det.. främst i de sociala sammanhangen. Hur ska jag förklara flera nej tack. Vit-månad-skälet är förbrukat fr.o.m imorgon. Man kan ju säga, äsch jag kör på med en månad till.."jag mår så bra av det" typ. Men det känns bara så genomskinligt. Som om jag i o m det erkänner att jag har problem med det.. vet inte varför det ska vara så svårt.. är det skammen att behöva tillstå det..(?) Antagligen.
Har oxå funderat på och sluta snusa och bara börja äta vegetariskt, öka på träningen eller liknande, för att ha det som ursäkt, ngn slags hälsohets överlag. Det hade mina vänner köpt. Eftersom de känner mig som en allt eller inget person.. samtidigt är det just det som gjort att jag misslyckats tidigare. För mkt på en gång. Och att jag nu ville ta en sak i taget och lugnt för att ge mig själv en ärlig chans att det håller i längden..

Kram/
Fibblan?

Grattis till din nyktra månad i förskott! Det är tråkigt att höra att du känner dig sorgsen. När jag känner mig sorgsen brukar jag titta på en rolig komediserie eller stand-up comedy. Jag kan varmt rekommendera det. Ett annat förslag är att krama någon länge.

När jag hade en hög alkoholkonsumtion blev jag trött och deprimerad. När jag skar ner på drickandet mådde jag bättre. Det kan ta tid för kroppen att återhämta sig från ett alkoholbruk. Det är bra att du promenerar regelbundet eftersom det frisätter må bra hormoner.

Kram

Får du sömnproblem av kaffet? Jag får hög puls och sömnproblem av två koppar kaffe och behöver därför undvika det. Jag är dock väldigt känslig för olika typer av substanser. Har du testat koffeinfritt kaffe?

Läser jag rätt? Könsvärme? ?? Säkert jag som är obildad men jag får väldigt konstiga bilder i mitt huvud! ??
//Gröna blad ?

Det där "ps.;et" betyder hur mkt som helst..?!

Att få höra det, och att du påminner mig om att jag är okej hur jag än är. Även sån som jag är nu. Det kändes så himla skönt.
Tack för dina trösterika ord..?❤️!
Du fina vän.

Kramar tillbaka?
/Fibblan ?

Va låg och låt dig vara det. Kanske ta ett bad o tyck synd om dig! ❤ Jag försöker tillåta mig att vara ledsen o låg ibland eftersom jag vet att det går över. Hoppas att du snart känner dig bättre! Cyber-kramar om dig! //Gröna blad
Ps. Jag tycker att du är bra!!!

Borde tjoa och tjimma, hoppa högt av glädje att jag fixat en månad! En HEL månad av nykterhet blir det, när jag vaknar nykter i morgon. Och jag vet att jag kommer göra det. Vakna nykter alltså.

Jag vet det bl.a. därför att jag inte har något hemma, och är för håglös och låg för att ta mig ut..
och jag vet ju att jag innerst inne INTE vill.

Men jag känner mig ledsen utan att riktigt veta varför. Inget hemskt har hänt. Ändå rinner tårarna..
Kanske är jag bara trött. Men även om jag har lätt till tårar så känns det inte som den typen av tårar.
Så himla skum känsla är det i alla fall. Är inte uppriven. Inte ångest som river runt. Men en klump i magen och en i halsen. Tårar som vill ut, ngt tryck som vill släppa..
Två glas vin hade känts skönt, men jag ska inte och vill ju egentligen inte. (Ett glas har aldrig existerat, så ingen mening att skriva det..)

Vad vill jag egentligen?
Känner mig så förvirrad. Känner mig rätt så lugn mitt i allt samtidigt. Alltid ngt.
Ville bara skriva av mig lite, för o se om det gjorde ngn skillnad..typ.

Kram/
Fibblan?

Har exakt samma erfarenhet och slutsats som du. Jag lämnade för mer än ett år sedan när jag började tänka om som du också gjorde.