Senaste kommentarerna i forumet

Dom kommer inte göra något pga detta. Men vi vet ju inte så mycket.

Samt att sätta gränser för sig själv, tex jag har som spärr att bara festa 1gång i veckan. Just denna gick halvbra då man festat 4 ggr på en vecka så nu ligger man bakis och får betala fört haha

Har inte testat antabus men det är inge bra att blanda det med sprit, jag skulle nog försöka lösa det genon psykiatrin först.

Jäklar. Då hade det nog blivit lite väl vilt. Jaja, bara upp på planet igen!

Olika grupper inom AA fungerar ju väldigt olikt varandra. Vissa grupper skulle jag aldrig orka besöka medan det finns fantastiska grupper. Sen tycker jag det är mycket glädje och styrka. Men man gör lite vad man vill med allt omkring när man går dit. Jag snackar mest om positiva saker dit jag går, och det är väldigt få trasiga människor där vilket gör det trivsamt där. Men behöver man spy på ngt skit är det gött att kunna få göra det inför andra. ?

Tack för svar! Grejn är att jag vet att jag inte skulle klara av det, så jag tänkte snarare på antabus och dylikt! Någon som testat det?

... för första gången på länge. Hur mår du och hur har helgen varit?

Kram och godnatt

För en trevlig fredagshälsning, det värmer...

Jo så har ännu en helg passerat revy, men inte oförbisedd.
Jag har lärt mig att ta tillvara på min tid, och försöker se allt som är bra med den.
Okey allt är inte bra, men jag låter inte det får äta upp allt det andra, som är bättre.
Det var lättare förr när man drack, att bara vilja koncentrera på allt som var dåligt, att ta på sig offerkoftan.
Det är så j..va synd om mig, alltid och mest...

Så är det inte nu, det har blivit bättre när man kan se nyktert på det, i hårda ordalag.
Den här helgen har bjudit på födelsedagskalas hos min bror som vi har fått anordnat själva jag och min familj.
Min mor har börjat lämpa över lite praktiska saker på mig med stigande ålder, det ör ungefär som om hon vill testa om jag klarar av att ta hand om brorsan när hon inte finns med oss längre.
Och det gör vi väl, kanske inte med den bästa av stående applåder, men vi fixade det.
Lördagen gick i underhållningens tecken, då vi gick på Rival och såg Måns Möller och Özz Nuyen i världens historia.
Vi såg den förra uppsättningen med Sveriges historia och fick härliga skratt så det värkte i mellangärdet.
Och det var inte så mycket sämre den här gången, det var en julklapp från svåger och svägerska och snart är det dags för nya klappar i form av teaterbesök.
Upplevelser har blivit viktigare än fysiska klappar för oss, ännu en vuxenvarning, tra la la..
Söndagen blev bara hårt arbete, vi vände upp och ner på huset i en storstädning efter att det har fått gro igen under lång tid, samt att jag hann förbereda bilen för en kommande utlandsresa under veckan.
Sex timmar senare skiner det och luktar fräscht i både hem och bil, frugan och jag satte oss helt utmattade i soffan för att sitta ner en stund, en kvart senare kom barnen och undrade varför vi satt där och latade oss och inte hade börjat med söndagsmiddagen, de såg nog hur det svartnade i våra ögon, och de påbörjade snällt middagen själva.
Efter middagen blev det en ormgrop i soffan med hundar och filtar om vartannat, småsnarkande allihopa.
När klockan närmade sig tio så sa vi åt dem att åka hem för då var det dags för oss att mata sängkvalsterna.

Jo förresten jag hann med att rengöra akvariet också, en enda stackars firre som vi ännu inte lyckas tagit död på.
Inte har det legat i vårat intresse, men det var dotterns överblivna och bristfälliga hobby som blev kvar när hon flyttade.
Sakta men säkert har småfirrarna dött av en efter en, men det finns en bottenlevande sugfisk som överlevt dem alla.
I snart sju år, det kändes onödigt att behöva rengöra akvariet för en enda stackare, men det var grönt och nästan omöjligt att se in i det, och det var elakt att inte göra någonting åt det.
Så nu är det skinande rent med ny sand och nya kurragömmor att gömma sig under dagtid, för den är nattaktiv.
Lite ensamt men han/hon/det är en överlevare minsann.
Får se hur lång tid det tar för honom ensam att bajsa ner 30 liter vatten.

Har precis innan läggdags varit ute och kollat efter norrsken, det stod att det var norrsken över vår lilla stad för en kvart sedan på fejjan, men inte såg jag några små gröna slöjor däruppe, jag var nog försent ute.
Stjärnorna lyste starkt och då tänkte jag på dig mulletanten, jag har ju nämnt dig i samband med stjärnorna tidigare.

Jag får mycket kraft ifrån naturen, en nattsvart himmel med vita prickar en kall höstkväll med kylan som försiktigt nyper mig genom mina tunna kläder, frosten har lagt sig på våra bilar och ljusen ifrån våra grannars fönster blir allt färre ju längre natten fortskrider.
Jag borde vara trött, men jag är ju en nattuggla och blir allt mer intensiv i mitt medvetande ju lugnare det blir runt omkring mig, om jag vore ett djur så skulle jag nog vara en huskatt, sover på dagarna och jagar på nätterna.
I skydd av mörkret är jag osynlig och kan smyga runt precis som jag vill, men mest i mina tankar.

Snart är det en ny arbetsvecka för oss alla, och paniken sprider sig inom mig, måste somna för att spara på reservkrafterna som jag tullar på var vardagsnatt...

Berra

Jag gör yin yoga när jag har ont i magen- det hjälper. Prova så snart du kan!

Tack för att du delar din vardag- alltid intressant!

Kram och godnatt?

Tjenare albin88, då jag själv har gått på folkhögskola i 2år så kan jag relatera till din problematik, jag bodde visserligen inte på internatet men har kompisar som bor på internat= man är där rätt ofta. Mitt tips är att om du vill ha kvar den sociala biten med fester och dyligt aå byt till folk/alkoholfri öl det är ingen som kommer lusläsa dina flaskor = man behöver inte ta det jobbiga snacket med ens polare. Annars så är det nog ingen i lag som skulle bry sig då internatboende och alkoholism går hand i hand. Som man brukar säga var man inte alkoholiserad innan man började så kommer man vara det efteråt.

Tack för att ni tar er tid att skriva. Det värmer mycket.

Det är så sant. Jag ursäktar hans beteende. Det påverkar också mitt umgänge med mina vänner. Jag håller undan sanningen och jag tar inte hem de till mig. Det känns verkligen inte rättvist att jag ska anpassa mig på det sättet.

Sen kommer ju nästa oro. Han är just nu utan jobb och kämpar för att få ett nytt jobb. Om jag nu lämnar honom och hans drickande spårar ur, då känner jag mig skyldig. Fast jag vet att det inte är mitt ansvar. Problemet är inte att han är arbetslös utan det är ju drickandet med allt som kommer på köpet.

Det är så lustigt hur känslorna kan variera under dagen. Jag läste ditt meddelande i morse och skulle svara, men fick inte möjligheten. Det skulle vara helt andra ord. Nu framåt kvällen när han återigen påminner mig hur han blir så stärks min vilja att bryta mig loss.

Bara för att han var nykter igår och var lite engagerad i hem och barn så förväntar han sig att jag skall stå där med öppna armar. När han inte får det gensvar han önskar så får man höra det vid nästa fylla...

Vad det låter härligt med friheten. Det är verkligen så att man tassar på tå, tänker på vad man säger för att inte trigga något. Det är ju inte rätt någonstans.

Vad kan socialen hjälpa till med? Jag hade ju föredragit att han kunde flytta ut, kan man begära det?
Om de skulle hjälpa mig med ett nytt boende, har jag då något att säga till om vilket område man vill bo i?
Kan socialen på något sätt hjälpa till att övertyga banken att ge ett större bolån än man normalt skulle kunna få?

Usch, det här är inte kul...

... och så läste jag det Vinäger skrev och tänkte att det var ungefär precis det jag ville säga!

Sen vill jag som vanligt tacka för att du ger mig inspiration och tacka för uppmuntran i min tråd.

Hoppas du har haft en fin dag??

Långpromenad, yoga, god mat och kaka från barnen. Lite jobb och städning. En helt vanlig dag.. utan alkohol. Imorgon åker jag på en resa och har intalat mig att jag såklart ska skippa vinet. Jag har haft sjukt ont i magen sedan jag drack efter mina 50 dagar så jag tänker skylla på det... att jag bara inte tål alkohol just nu.

Vinäger, tror det kan bli en ändring på mitt jobb så jag är hoppfull. Och till er som tycker att jag ska skippa han-som-inte-vill-ha-en-relation kan jag meddela att jag inte har hört av mig sedan i fredags. Det är nästan svårare än att låta bli alkoholen.

John, har funderat på gluten och jag mår faktiskt bättre utan bröd och pasta- ska prova det ett tag nu...

Åh, ni betyder så mycket för mig??- om ni bara visste... Knaskatten, Vinäger, Lim, Nurture, Winna, John... Morgondag ?

Godnatt

Hoppas det betyder att du inte har något speciellt att rapportera... Godnatt?

Jag önskar att det fanns någon att prata med. Har inga vänner som förstår, min kurator tycker jag är ett "för svårt fall" eftersom hon inte är bekant med medberoendeproblematiken, det finns inget stöd till anhöriga i kommunen eller grannkommuner. Närmaste större kommun för min del blir 10 mil bort. Al anon finns men det är ju mer monolog än dialog. Diakon skulle kanske kunna vara ett alternativ, så långt har jag inte tänkt. Ska undersöka vad kyrkan har att erbjuda.
Jag är så trött på att alkoholisten hela tiden är i centrum och daltas bort av myndigheter och frivilligorganisationer. Hur kan de tycka synd om honom och mena att han mår dåligt när vi har en 16 åring som inte längre vill gå till skolan för hon lever med kronisk oro i kroppen? Om vi är medberoende, vad är då alla hjälpinstanser? De förser missbrukarna med ännu större offerkoftor enligt min mening. Den min man har nu har storlek cirkustält... Det är svårt att vara stark och bara bry sig om sig själv då och inte smälla ner foten som sen ger en jättedåligt samvete. Vilken röra vi lever i mentalt.
Tack för ditt svar Zindi!

Njuter av alla djupa och givande tankar och funderingar här. Åker dock snålskjuts ett tag, då jag just nu inte riktigt orkar tillföra några klokheter. Vill bara säga tack! ♡

Jag gillar att läsa dina inlägg. Inspirerande, vardagsnära, humoristiska och kluriga i en härlig variation.

Du känns stabil, fortsätt så.

Tack för fina ord hos mig, de berör mer än du kanske tror. ♡

Vill bara skicka en kram så här i all hast, kände att du kanske behöver den. ♡ Hoppas allt ordnar sig för dig.

Tänker att du är värd något bättre än det du är mitt uppe i just nu.
Tänker också att dina barn har en fantastisk tur som har just dig till mamma.
Tänker även att du är så stark just nu och hoppas att din trygghet i nykterheten håller i sig.
Tänker slutligen att du verkar ha hyfsad koll på din situation och hur du ska tänka runt din mans missbruk.

Hoppas att jag har rätt i mina sistnämnda tankar. Tack för att du finns här. ♡

Äntligen några rader från dig. Förstår att du har det tufft. Dock en sund, om inte alltid så lätt, inställning: "Resultatet tar vi när det kommer".

Hoppas att helgen blev bra. Önskar att det ordnar sig till det bästa för dig/er. ♡

Kram

Hinner inte skriva så mycket nu men själva separationen, det var inte svårt alls eftersom han flyttade ut. Jag fick hjälp av socialen med samtal och mammastöd-grupp. Rekommenderar att gå dit och vara ärlig med hur det ser ut.
Sedan är man ledsen och arg, men det går över och då kan man bli vänner igen
-och ur den vänskapen kom kärleken tillbaka för oss när han blev nykter, och den är starkare än någonsin.
Skulle din gubbe inte sluta dricka så tänk så här: det kan inte bli värre än vad det är nu!
Tänk att slippa tassa på tå varje dag och kunna känna sig trygg emotionellt.
En helg då ingen kommer häva ur sig elakheter eller skrämma/såra barnen. Tänk på friheten!
Det är värt alla tårar att barnen är trygga.

<3

... och blev tårögd. Vad kämpigt du har haft det! Och ändå (eller kanske just därför?) bryr du dig så mycket om oss här och andra i ditt liv. Fina, fina Vinäger, hoppas du har haft en bra helg. Kärlek?

Nu låter du starkare igen, det gör mig så glad. ♡

Tycker att du gjorde rätt som tackade nej till en middag med riskvin så här i början. Sedan kommer vi till nästa steg, hur ska vi kunna gå på fester utan att trilla dit? På sikt måste vi se till att det överhuvudtaget inte innebär en risksituation att vistas bland lättillgänglig alkohol. Men i början av vår lite skakiga nykterhet gör vi nog klokt att avstå om vi inte kan ha en hållbar strategi, som till exempel att vara tvungen att köra bil.

Hur har det gått med/på jobbet?

Kram ♡

Den är knappast obekant, den farliga känslan av uppgivenhet, "jag kommer inte att klara det".

Vill, alltså VILL, du låta bli att dricka i dag eller låter du ovanstående känsla ge dig tillåtelse till det du inte borde?

Menar förstås inte att dissa dina intentioner att vara nykter, det vill vi alla som håller till här. Men tvivlet på att det blir svårt att avstå är åtminstone för mig ett första steg mot att det kommer att sluta med att jag dricker.

Vad kan du göra för att stärka den motsatta känslan? Nästa gång en risksituation närmar sig kanske du ska möta den från ett annat håll. Hur skulle dina förebyggande åtgärder kunna se ut? För det gäller ju att inte hamna i just den negativa känslan.

Döm dig inte för hårt redan på förhand, det hjälper inte ett dugg, tvärtom. Försök räta upp ryggen och hålla huvudet högt, du är bra som du är.

Hoppas att det blev så bra som möjligt i dag, även om det inte blev helvitt.

Du beskriver din situation så ärligt. Önskar verkligen att medicinen snart kommer att de dig lite lättnad. Blir så glad av att läsa att den snabba, tillfälliga, men ack så bedrägliga, ångestlindringen inte är ett alternativ. För som du säger, vi vet ju hur det slutar...

När ångesten tar ett järngrepp om oss kan det ibland kännas outhärdligt jobbigt. Att då kunna stå emot - det är starkt!