Senaste kommentarerna i forumet

Ja jag sa de nu till han!
De får vara nog nu. Han måste växa själv, o jag kan inte hjälpa han.

Vi ska vara vänner som vi va innan allt så då blir de bättre för iallafall mig

Du är inte taskig men jag märker att du inte vet allt :)
O att tycka det är krävande att tycka ens kille ska se efter om ja kommit hem.sent en mörk kväll i den här våldsamma stan de är fullt normalt att tycka.
Han har sitt eget liv nu och vi stannar och fortsätter som vänner framöver.
Orkar inte lägga mig i hans spelmissbruk och drickandet

Hej har inte sett att jag fått svar från dig li lo. Hur fungerar trådarna egentligen? Måste man scrolla varje ggn eller finns det enklare sätt?

Ja händelser kommer onekligen ikapp.

Vaknade upp brevid gamerboi i morse. Han börjar jobba i ottan, så klockan ringde 5. I går somnade jag vid 07 på morgonen, fick sjukanmäla mig igen. Snittat 3h sömn nu ett tag. Somnar på morgonen. Rädd för att lägga mig.
När sömnen inte funkar funkar inte jag. Och när jag inte funkar funkar inte sömnen. Moment 22.

Har strålande huvudvärk bakom ögat. Gör ont som fan. Alltså riktigt ont ont. Sjukskrev mig i dag också, eller jag bad om semester. Har inte råd att vara sjuk. Fick inte ut någon lön denna månaden. Så nu är det lixom att hitta strategier för att få in någon typ av inkomst svart. För vitt går inte, pga försäkringskassan. Då anser de att jag är mer arbetsförbar än 25%, jag som inte ens pallar 25%... hur blev det såhär?

Anyhow, blev erbjuden att följa med en väninna som extraknäcker som domina.
Det är onekligen i gränslandet för vad jag anser moraliskt rätt. Vet inte om jag är
Jättebekväm att delta i sessionen. Att hon gör det på hennes fritid är helt okej lixom men jag vet inte om jag vill gå den vägen.
Men Hey det ger pengar, och jag är i kris,
4000kr för Max 2h. Då kanske jag kan spara 2000 till nästa månad för mat. Vet inte om jag kommer få någon lön då heller.

Känns meningslöst alltihopa. Känner mig så jävla oförmögen till att påverka mitt liv. Den känslan är inte jätte skön. Ångesten hälsar på var och varannan dag. Försöker tänka att i morgon blir bättre. Men allt jag orkar är att ligga i en boll under täcket just nu.

Måste komma på ett sätt att orka mer.
Måste orka leva.

(Ps, alkojolhjälpen, det nya typsnittet är inte skitbra. Jätteliten text när man skriver på telefonen. Jag som har problemfri syn ser knappt texten. ?)

?

Oj vad dagarna springer i väg för idag är det 8 dagar sen jag drack något och det är så skönt att vakna pigg och klar i huvet och dricka sitt morgonkaffe i lugn och ro och titta på dom söta småfåglarna utanför fönstret när dom äter sina frön som sin frukost?? Ljus och kärlek till er alla som kämpar varje dag ni är fantastiska och starka på alla sätt???

Smyger in och ger dig en klapp på axeln och viskar i ditt höra att du är stark och att du förtjänar att må bra för det är du värd ?? Ha en mysig och härlig Fredag i nykterhetens tecken?

har jag klarat. Och det var 6 veckor sedan. Sedan dess har jag inte haft en vit dag. Haft en enorm prestationspress inör lansering av nya produkter till min viktigaste kund. Tyvärr har jag inte klarat av att fokusera utan A dagtid, då det i snitt gått åt en flaska. På kvällarna funkar det bra med te. Igår blev jag klar med lanseringen och ska försöka vara ledig någon vecka nu och koppla av den kreativa delen i hjärnan. Hoppas klara av att komma igång med goda vanor. Mitt mål för idag är att klara mig utan A till kl 18. Efter denna tid brukar suget försvinna. Nu ska jag ut på promenad och leta svamp! Ha en fin fredag alla kämpar!?

Ja det är så skönt att slippa dessa disskutioner om man ska dricka eller inte när suget kommer för det tar mycket kraft och energi av en och det kan man lägga på andra saker som är bra istället? Vad härligt att höra att du varit vit en vecka idag ?då ligger vi nästan lika ju för idag har jag varit vit i 8 dagar?? Men jag får se upp för efter en vecka eller 14 dagar så är jag extra sårbar har jag märkt så jag ska vara på min vakt om suget kommer. Ja när man är nykter så får man mer energi och ork till att göra saker och man känner sig lite gladare och piggare i kropp och själ? Hur ser ditt drickande ut Manda är du en ensamdrickare eller dricker du mest när du umgås med folk? Jag själv dricker oftast ensam. Ha en underbar helg??. Kram

Nu är det en gammal tråd men måste säga att brevet var väldigt bra skrivet.
Jag har en nykter alkis hemma och det är fantastiskt att vi har kommit dit nu, men jag har aldrig känt att han har bett om ursäkt, de gånger jag försökt har det blivit bråk och sen ett lite nonchalant ord bara ”förlåt” som inte verkar vara ärligt alls. Ett framtvingat förlåt är ingen uppriktig ursäkt!
Fortfarande kommer det över mig ibland, alla elakheter och allt hemskt han gjort, alla år som jag fick uppfostra barn ensam.
Att ta upp ämnet ”vad elak han var” leder än idag till att han drar iväg ut och då blir jag ju orolig att han hittar på något dumt så jag undviker det ämnet helt nu och försöker glömma.
Jag skulle ändå må mycket bättre i min självkänsla och känna mig tryggare om han hade insikt i hur han faktiskt behandlat mig och hur det påverkat mig, om han kunde säga att han är ledsen över det.

Tyvärr verkar alkisens hjärna inte fungera som min, minnesbilderna är selektiva och det värsta minns han inte alls påstår han.

Enligt honom höll han inte på att bränna ner huset när jag och spädbarnet låg och sov.
Det var en olycka med elden och att jag vaknade i det pyrande trähuset för att senare hitta honom halvnaken ute i snön rejält påverkad av bensodiazepiner var för att han blev så ledsen över olyckan med elden att han försökte ta sitt liv.
Jag är elak om jag pratar om händelsen som fick honom att må så dåligt.

I hans värld var han en bra närvarande pappa de år han var helt eller nästan helt frånvarande pga alkoholen/drogerna tex.

Inte heller erkänner han drogerna trots att jag hittat dessa i hans kläder och hört från andra bekanta om dem. Alla ljuger och allt är missuppfattningar. Det är jag som gett honom tabletterna men han har aldrig använt dessa. Enligt honom alltså.

Åren då han hade ungänge med hjälp av sin mamma ett par dagar ungefär en gång i månaden, då hade han enligt sig själv varannan helg (och inte med hjälp av sin mamma utan själv).

Det negativa han minns från vår tid tillsammans innan vi separerade var enbart att jag var mycket arg och skällde ut honom varje dag, helt utan anledning. Väckte honom mitt i natten och skällde (?).
Han minns inte att det var för att gick direkt till sängen och däckade när han behagade komma hem och att jag gick efter och ville prata med honom om att han tog tabletter och drack. (Det fanns inga andra tillfällen att prata och jag var så ledsen och frustrerad, borde inte ha försökt prata när han var påverkad).

Enligt honom jobbade han då han var borta hemifrån mellan 07 & 02 på natten. På mataffären. Jobbade. Jag var dum i huvudet som inte förstod att vissa människor måste jobba, så han kom hem på natten och däckade direkt i sängen med kläderna på och försvann igen nästa morgon. För att han behövde ju jobba och sova, han var inte påverkad enligt honom.

Jag bad honom sluta dricka/droga/vara ute/jobba dynet runt (eller vad han nu höll på med) och vara hemma mer som en normal familjefar eller flytta och då valde han att flytta ut.
Han valde att gå.
Hans minne är att jag var väldigt elak och kastade ut honom.

Jag vet att jag inte kommer få någon uppriktig ursäkt utan att jag bara kan förändra mig själv och acceptera det jag inte kan förändra.
Ibland är det bittert ändå.

Även min man har som nykter hittat olika specialintressen som tar över lite, ganska gränslöst.
Jag tror att det hade varit enklare om han gått hos AA, men han slutade själv och då fick inte heller jag stöd.

Min bästa vän kämpar med antabus pga period-missbruk av alkohol, och han får stöd från sjukvården.
-där ser man en markant skillnad i insikt.
Han vet att han beter sig konstigt och är syrlig och lättkränkt när han har en period och ber alltid om ursäkt efter att en period är över.

Hoppas det gått bra för TS! Kram

PS Adde har rätt

Jag har ju varit medlem i över 4 år och det har varit ovärderligt.
Ibland har jag skrivit för mycket.
Grottat ned mig och snurrat in mig.
Men det är den enda nackdelen.

Och det kanske behövdes eftersom jag hade ett hästjobb att gå igenom.
Men nu till frågorna:

* Vilken sorts hjälp/stöd känner du att du behöver?
I dagsläget,kanske ett chattforum. Känner ofta att direkt få respons och kunna ge respons är guld.

*Vad upplever du som det svåraste för dig i din livssituation som anhörig?
Att se en annan människa ta ihjäl sig själv och veta att man inte ska göra just någonting,utan låta personen få falla nedåt för egen maskin.
Att skilja på mig och beroendepersonen.
Man växer ihop efter så många år tillsammans och det är svårt att hitta jaget.

* Vad skulle du önska att Anhörigstödet.se skulle kunna göra mer av/annorlunda för att hjälpa dig som anhörig?
Kanske erbjuda korta stunder av samtal eller stöd i chatt eller telefonform.
Jag har haft förmånen att ha råd med medberoendeterapi men många är ju inte i den sitsen.
Det har gett ytterligare perspektiv och hjälpt mig framåt när jag stått och trampat på samma fläck,

* Eller något annat du vill framföra?
Tack för att ni finns!

Är att när man börjar jobba med sig själv på djupet så händer det saker och man ser saker i ett annat perspektiv.
Inte bara,han var alkis han förstörde vår relation.

Man kan se annat i sig själv som gjort att relationen blev sämre och sämre oavsett alkoholen.
I mitt fall så började jag se de mönster vi haft och som var skeva och som jag var orsak till.

Det är ofta så de jobbar inom missbruksvården,titta inåt.
Jobba med dig själv.
Vad behöver du göra för att må bättre osv.

Men att han har hunnit så jättelångt på bara några veckor vet jag inte om det är möjligt,kanske.

I vilket fall,du har gått från klarhet till klarhet och jag tycker du marscherat framåt på ett jättebra sätt.
Grattis till dig :-)

Dubbelpost

Det är svårt att få dem att förstå och be om förlåtelse gör de ju inte eftersom de bara minns en trevlig kväll, någonstans där elakheter och sådant tar vid slutar de minnas. Väldigt frustrerande och jag har haft svårt att bearbeta de hemskheter som hänt eftersom alkisen inte alls känns vid vad den gjort :/ och jag har trott att de ljuger när de inte minns.

Och försök att stå ut! Grymt jobbat att varit utan A i snart en vecka. Känns AWn som en för svår utmaning, hoppa över den. Kommer ju fler tillfällen. Önskar dig en finfin fredag! ?

Det blir en bra dag till :)!

Vi delar väl erfarenheten av att ha levt nyktert en längre tid och sedan fallit tillbaka? Som så många andra förstås. Har man en gång druckit sig till ett beroende så kan man ju tyvärr inte o-dricka sig bort ifrån det. Ändå är det lätt att känna så. Att det av någon oklar anledning plötsligt ändå skulle vara möjligt att nöja sig med en mindre mängd. Endast en kortare stund av påverkan. Under många år, fram till det här senaste längre uppehållet, så var den tanken ständigt återkommande. Efter några veckor, månader så skulle jag bara? Men, varje gång blev det uppenbart att det var tyngre än väntat att göra ett omtag på nykterheten.

Idag är jag glad att vakna upp klar i huvudet. Livet är som det är, men jag slipper oroa mig för att lukta gammal fylla. Det är en lättnad. Önskar dig, och alla andra på forumet, samma lättnad. En okomplicerad dag då det är enkelt och självklart att välja bort alkohol. Den tillhör inte oss längre.

Då det är tufft för många! Äntligen fredag och belöningen som ska inhandlas. Samma här FAST med min belöning är mat och vila. Belöningen är även lördag morgon ingen bakfylla eller ångest.
Grattis till mig själv :)
Killen jag träffar säger att han ska stötta mig! Vilken lättnad. Jag är redo att säga till världen att jag inte dricker alkohol om någon frågar mig!
Kram alla där ute! Vi kämpar tillsammans

Brottas med mina tankar om att ha så liten kontakt som möjligt med mannen. Han ringer och skickar sms för att han vill dela det han "lärt sig" på behandlingen med mig. Jag känner mig så "klar" med vår relation och vill gå vidare med mitt nya liv ? Skilsmässan bör vara klar snart, eftersom vi båda har meddelat tingsrätten att vi inte vill ha någon betänketid (barnen är vuxna).
Bodelningen kommer att bli jobbig, men jag har ansökt om att tingsrätten ska tillsätta en bodelningsman, som kan den juridiska biten och som är opartisk. Har kollat med försäkringsbolaget och det ingår rättsskydd i hemförsäkringen ?? Upp till 200.000. 1.500 i självrisk eller 20% av beloppet om det överstiger självrisken.
Hur ska jag tänka när han vill ha kontakt med mig ? Får höra att jag är oempatisk, egoist, inte stöttande och liknande... Jag vill helst inte kontra med att hans lögner har påverkat mig så mycket nu när jag har upptäckt allt jag tidigare "gått på". Behöver tiden till mig och barn2 för att planera vår flytt och att få hen att få tillbaka ett normalt liv, med skola/arbete och självkänsla igen ? Har inte fått veta än hur dåligt hen har mått tidigare och hållit allt inom sig ? Förstår dock att det varit väldigt illa eftersom jag och andra runt om märker en sån stor förändring till det bättre ???
Min man har påpekat hela veckan att han har kommit så mycket längre än mig ? Begriper inte tanken över huvud taget ? Vi har varsin resa framför oss. Hur kan han veta hur långt jag kommit på MIN resa och att han kommit så mycket längre än mig på sin resa ??? Är det någon som förstår och kan förklara för mig???
Har ägnat mig åt pyssel ikväll ? men är hög tid att försöka sova nu ?
Kram och godnatt ?
GrönKatt ??

Man känner så till och från. Att det är partnerns fel. Att man vet att så inte är fallet spelar ingen roll. Det är en känsla. Precis som att man blir sur på en p-lisa fast man eg har sig själv att skylla, eller på polisen som ger en fortkörningsböter. Man vill hitta någon som är ansvarig för att man lider. Ta inte åt dig av det. Det är en försvarsmekanism.Tyvärr är det skönt att skjuta budbäraren ibland. Givetvis inte shysst men han vet hur det ligger till och vem som eg bär skulden. Det vet vi alla.

Känner så igen mej själv i din beskrivning. Jag har också tragglat i många år, med att försöka hålla upp/dricka mindre. Det är först under det senaste året som beroendet äntligen börjar ge med sej (delvis iaf.) Jag lever också ensam, och känner att sociala möten kan vara komplicerade ibland, när man t ex ska träffas och ”ta ett glas vin” (som gärna blir flera glas för min del). Det som hjälpt mej mycket är att jag börjat ta upp gamla intressen, samt försökt hitta nya vänner att umgås med. Det är inte så lätt alltid. Men ett tips är att föreslå en annan aktivitet i stället för ett glas efter jobbet, som t ex promenad, fika, bio eller nåt annat trevligt.
Det viktigaste är att inte ge upp. Lycka till i fortsättningen! ?? Kram

Jag har också försökt fly depressioner med alkohol. Funkar ju på kort sikt men som sagt rena helvetet på längre sikt.

Låter ju som du håller på att vända det här! Det viktigaste jag lärt mig genom åren är att INTE dra mig undan när depressionen smyger sig på. Tvärt om är det då jag behöver vara med andra så mycket det går. Så jag tvingar mig att träffa vänner och familj vilket snabbar upp läkningen.
Bra tänkt med mål, glöm inte bort att belöna uppnådda mål på något (nyktert) sätt!

Bra jobbat!

???

Den jobbiga undersökning som min sambo väntat på gjordes idag och nu ska vi ha en skön helg.
Resultatet tar vi när det kommer.

Kramar till alla ni fantastiska människor därute som kämpar med livets alla vedermödor. (vilket märkligt ord...?)
???

Här är ett jättebra ställe att (prata) skriva av sig. Alla här har likartade problem, så det är bara att hälla ur sig och få stöttning.

Min pappa är också alkis. Han var våldsam när jag var barn men lyckades vända i alla fall den delen. Jag själv drack för att dämpa mina tankar, lindra socialfobi, slappna av och orka med. Men det funkade inte och nu är jag här. Vi hjälper varann så gott det går.

Vad är det som ”snurrar” i ditt huvud?

Du är så tänkande och står stadigt på min favorit lista över kloka människor.
Kramar ???