Senaste kommentarerna i forumet

Jag är säker på att du på ditt eget vis kan hitta tröst i tillvaron, utan alkohol.
Du verkar bära på så mycket visshet, och vishet. Känner att du har så mycket att berätta.
Tänk så länge du varit nykter!
Tänk vad du kan.
Jag vill följa dig och ser fram emot det.

önskar dig detsamma JoYo

Om jag räknat rätt så är det nu 72 nyktra dagar av 80.
Ganska nöjd med att sparat kroppen så pass mycket.Mitt mål var 90 men
det funkade inte fullt ut. 53 dagar i streck hade jag i alla fall..Är nöjd med det
Känner mig mycket piggare, gladare och friskare och tror att jag kan se fram emot
vanligt "Svensson" drickande. Har satt en gräns att inte dricka under
3/4 av årets dagar. Ja menar då totalt sett.Resterande 1/4 av dagarna får heller inte
vara vansinnesdrickande och inte innebära sådan konsumtion att det innebär ångest
och återställarbehov. Min målsättning är också att ha längre nyktra perioder.
Jag höll som sagt som mest 53 dagar i streck vilket måste ses som ett rekord för mig och
jag minns faktiskt inte när detta skett tidigare. Måste varit i tidiga ungdomsår.
Är förvånad över hur bra det faktiskt har gått att vara nykter trots en del svackor som ju
kommer då och då när man upphör med ett invant beteende. Har klarat av tillställningar
med mycket alkohol utan att dricka en droppe. Men som sagt några svackor har jag
förstås haft. Bl.a. var dag 44 en svår dag men som gick bra till slut
Har inget direkt behov av att vara berusad nu. Hoppas att denna känsla ska vara kvar för alltid .
Jag vill inte tillbaka till det hemska missbruket som höll på att knäcka mig totalt.
Hu så hemskt det var ett tag.. Kunde ha dött, så illa var det..
Om jag inte klarar låg och normal konsumtion så måste jag lägga av helt och det vill jag inte så det blir
försiktighet som gäller. Tycker att jag fixat detta nu.. Fortsättning följer..

Håll ut alla som kämpar. Ta en dag i taget så blir det snabbt en längre period.

//John

Har stoltserat i snart en vecka att de nyktra dagarna flyter på så lätt. Men idag kom den där dagen som alltid kommer efter ett tag.. När det inte är lätt längre. Jag har inte druckit! Nej, inte än. Men jag är på dåligt humör, riktigt irriterad. Stackars älskade familj. Det värsta är att inte förstå varför. Men man borde bara acceptera det. Självklart är inte alla dagar frid och fröjd! Men varför just idag!? Jag hatar att känna mig deppig, ingen riktig lust för morgondagen. Va fan, alldeles nyss va jag så positiv. Tyckte inte det kändes alls jobbig att det är AW imorgon och jag tom förberett mina kollegor på att det nog blir lugnt för mig eftersom jag ska upp och köra på lördag morgon. Men nu, fan va deppigt. Hjälp med pepp <3

Men det är svårt att låta bli. Är så himla trött. Kanske på grund av all omställning? Maken hemma igen, jag har slutat dricka, men inget är som vanligt ändå. Han är lätt handikappad, stapplar omkring med krycka och kan inte äta fast föda ännu. Det är mediciner och attiraljer högt och lågt. Lite vårdinrättning över hela hemmet.

Jag har även svårt att ta plats där hemma, trots att det i huvudsak är mitt val av möbler och annat. Och det är bara jag som sköter hem och trädgård. För att jag är dålig på att delegera. Vill aldrig besvära någon annan med praktiska och jobbiga saker. Och nu kan han inte göra något heller!

Jag har inte tänkt på det tidigare, men så är det. Därför var det skönt att få vara för mig själv ett par veckor. Sitta i soffan och bläddra mellan kanalerna med ljudet avstängt. Tänka mina egna tankar. Prata med katten i knät.

Återfallet handlade säkert om att göra den positiva känslan ännu större. Att verkligen njuta av avskildheten och tystnaden. Ändå var det känslan av isolering som kröp fram mer och mer. Insikten om hur ensam jag är, utan familj och vänner att tala om. En person utan någon förankring i resten av mänskligheten. Det var tungt att inse.

Men nu är det över. Tror jag. Kan inte föreställa mig hur angelägen jag var att köpa den där sista flaskan som aldrig blev av! Och nu är hela den känslan av begär helt borta. Fullständigt. För att i den här tillvaron, som jag nu delar med maken - så dricker jag bara alkoholfritt. I den här världen finns helt enkelt inte mitt beroende. Den har ingen plats här. Att man kan vara så schizofren? Märkligt.

Bryt helt en månad, säg att du måste få vila och vara ifred och sen efter det att du bara vill träffas när han är helt nykter.
Och håll det.
Ta makten över ditt eget liv.

Slutar han dricka kan han få en ny chans, om du inte hittat någon annan under tiden.
Du kommer må bättre än vad du gör nu. Styrkekramar!

Vad bra för dig att du vill må bättre.
Jag tycker träning funkar jättebra mot att inte dricka, dagar jag tränar vill jag inte sabba den sköna känslan i kroppen med alkohol. Dock är jag ångestdrickare, och går lätt över till att kroppshetsa som ångest hantering istället, och det blir inte så bra. Jag måste hela tiden kämpa med mig själv för att inte bara fixera träningen vid utseende. Så ett tips är att fokusera på annat än viktnedgång, tex att bli starkare, få mer energi?
Och smygandet låter lite komplicerat tycker jag, men ibland måste man ju lura sig själv lite, allt som funkar för dig är ju bara superbra.
Kram!

Mycket tänkvärt inlägg. Bra åskådliggjort.
Hoppas att du fixar till det för dig på ett bra sätt..
Tack vännen!

/John

I alla år har min mamma varit neurotisk och fått utbrott på mig då hon skriker, smäller i dörrar, kastar saker och springer iväg och gråter tills jag kommer och säger förlåt (spelar ingen roll om jag gjort något fel, jag måste ändå trösta henne även om det var hon som var elak).
Hur länge har hon druckit och är det därför? Det har blivit normalt för mig att bli behandlad som **it. Men nu är jag vuxen och nej, jag tar inte det längre.
Nu börjar jag tro att hennes tabletter och alkohol kanske betyder att hon talar sanning när hon säger att hon inte minns vad hon gjort.
Min man påstod sig inte heller minnas alla elakheter han sa.
Kan det vara så att de inte minns efteråt? Hur ska de kunna ta ansvar om de inte vet vad de gjort?

En märklig sak är att alla alkoholister i min närhet gjort mig till nykterist. Jag är alltid rädd att trigga igång drickandet och har därför inte alkohol hemma, kan inte ens ta ett glas vin till maten på restaurang eftersom alkisen då tycker att han/hon också måste få dricka lite :(
det är stor skillnad på att ta ett glas vin till maten (typ två gånger om året) och att supa varje kväll. Men det förstår inte alkisen. Deras hjärnor funkar inte som förväntat utan allt kan förvrängas och vridas på. Bättre då att beställa in mineralvatten för att slippa oron.

Vad fint du beskrev det! Nu har jag ju varken man eller jobb som fungerar och tror att det är därför jag dricker... men det kanske bara är ett beroende som inte är kopplat till något speciellt.

Tack för din beskrivning?

Så bad min fd man/nyktre alkoholist mig att göra om han skulle dricka igen: säg att du aldrig vill se personen i din eller dina barns närvaro om den är onykter.

Så har jag gjort och det fungerade med barnets pappa (inte samma som fd mannen),
Han försvann i ett år och sedan sågs vi när han var nykter, han fick ha ensamt umgänge efter ett par år och nu tio år senare så lever vi normalt liv ihop.

Jag sa till mamma att jag aldrig ville se detta igen och hon har hållit sig borta sedan dess :( (3 månader nu) men jag kan inte låta mina barn vara med om hennes beteendeförändring igen. Det var väldigt skrämmande för dem, för mig är det normalt att hon får utbrott och kastar saker mm men barnen har aldrig sett det förut.

Hurra för dina dagar, både förra 12 och nya 2.
Jag är jätteglad att jag Äntligen förstått att jag aldrig kommer kunna dricka lite eller måttligt, det är bara avstå helt som kan rädda mig. Och återfall är väl en naturlig del av den resan. Försöker ta ansvar för ångesten den här gången, fått återberättat allt jag gjorde, lyssnat på hur det känns för andra att se mig försvinna i dimman. Hoppas med allt jag har att det här var sista gången.

Tack snälla du. Jag har gått med i internetprogrammet för anhöriga här på alkoholhjälpen. Har precis gått igenom första avsnittet :) hoppas det kan stärka mig. Jag lever ihop med en alkoholist dessutom, han dricker inte mycket nu utan en öl då och då, men oron är ju där. Är alltid rädd att det ska dra igång igen.
Programmet känns bra att ha som stöd.
Kram

Ja, varför dricker vi?

Har ibland uttryckt att jag inte borde ha problem, inte borde ge andra råd, inte borde tycka till överhuvudtaget.

Jag som har det så bra, ett underbart äktenskap med en fantastisk man, som stöttar till hundra procent. Jag som har ett bra jobb som jag ofta uppskattas för, med ledaruppdrag som jag älskar, även om det är väl stressigt emellanåt. Jag som bor i ett stort hus som jag har rustat och inrett efter eget tycke och smak. Jag som tjänar hyfsat, liksom min man, som har det riktigt bra ekonomiskt. Jag som har en jättefamilj som visserligen förpliktigar en del, då de ofta vill umgås alla tillsammans, men som jag är så stolt och tacksam över, inte minst för att de väljer oss på ett jämställt sätt. Inget utnyttjande av oss som mamma, pappa, mor- och farföräldrar alls.

Vad mer kan man begära?

Så kommer vi till ämnet Alkohol. Ka-boom! Mitt förhållande till skiten skiljer sig inte ett dugg från de flesta andras här. Man kanske av ovanstående text kan få uppfattningen att jag sippar lite för mycket Amarone någon fredags- eller lördagskväll och att det ger mig skuldkänslor.

Fel, fel, fel, som käre Brasse i "Fem myror..." skulle ha sagt. Jag sippar inte, jag super. Sällan Amarone, då ren sprit mycket snabbare ger det rus jag vill åt. I övrigt spelar det ingen som helst roll vad jag dricker, ju högre procenthalt, desto bättre. Läser ibland om att andra endast dricker vin, att de inte gillar öl eller att whiskyn får stå orörd för att den inte är intressant. För mig är all alkohol hot stuff. Tyvärr!

Vid ett par tillfällen har jag skrivit om att jag har svårt att kategorisera mitt drickande. Jag åtnjuter gärna några glas vin eller öl efter en stressig dag, vilket oftast innebär alla vardagar. Jag dricker mig till rejäla minnesluckor emellanåt, särskilt under helger och semestrar. Jag har på senare tid klarat att vara nykter i flera veckor för att plötsligt och helt oplanerat gå in på Systemet och köpa vodka och annan sprit som jag halsar i mig innan jag hunnit hem. Jag fortsätter under en sådan period mitt destruktiva drickande redan vid sjutiden på morgonen och kan hålla på så under flera dygn. Jag har under åtminstone de senaste tio åren aldrig kunnat låta bli att dricka om tillgänglighet funnits.

Vad vill jag då säga med mitt utlämnande inlägg? Jo, att när beroendet väl tagit över är vi alla slavar under lasten. Ung som gammal, fattig som rik, chef som arbetare... Vi pratar om en beroendesjukdom som en del av oss druckit sig till. Inget vi borde skämmas över, men ofta gör vi det ändå. Ännu är ämnet lite förbjudet och därmed stigmatiserande.

Vill avsluta detta maratoninlägg med att inge hopp. Det går att sluta dricka, det finns massor av fantastiska människor här på forumet som visar att det faktiskt går. På riktigt. För vem som. Oavsett problematik. Jag är på väg, men ännu inte riktigt där jag vill vara. Men jag kämpar, precis som ni. ♡

I somras hade jag en alkoholfri semester med mina barn och det var underbart! Även om jag inte brukar dricka mycket när jag är med barnen så brukar det i alla fall bli vin på planet, vin till middagen och kanske något på kvällen. Den där mängden gör ändå att man blir lite ofokuserad, lite mindre närvarande och lite tröttare. Just sayin?

Steg ett för dig är att söuta räkna flaskor och kontrollera på andra sätt. Antingen vill du leva så, eller inte. Ta upp hur du känner och hur du vill att ditt liv ska vara. Passar han inte in i den bilden får du lämna helt enkelt. Ställ inga ultimatum som du inte kan leva upp till och utgå inte från vad som är rätt eller fel för honom. Du kan inte kontrollera hans drickande. Och om han smyger eller inte spelar ingen roll. Du hade inte tyckt det andra var bättre. Det är bara din känsla nu. Allt är djupare än så!

Jag vill inte vara taskig nu men du fokuserar mycket på din egen bekräftelse, och inget fel med det. Så vi människor enkelt gör. Men du ställer massa krav på honom från din verklighetsbild. Vänd på det och tänk vilka krav han inte tycker du lever upp till just nu. Släpp det bara och fokusera på dig utan självömkan eller att blanda in någon annan i det. Sen vad som sker i framtiden får du/ni reda ut sen.

Bara två saker som jag hade sagt annorlunda: Du tycker jag tjatar om alkoholen men....
Där hade jag sagt( för att hon inte ska gå i försvar) När jag tjatar om alkoholen så är det för att jag är orolig.
Samt: Jag älskar dej och vill leva med dej ,men jag vill inte leva med alkoholen.
Där hade jag stoppat för rimlig nivå för henne är kanske inte samma som för dej och då har du låst in dej. Samma med alternativt sluta helt, det beslutet måste komma från henne annars går ni kvar i samma spår.
Vet du förresten varför hon dricker varje helg, alltså grundorsaken innan hon blev ”beroende”?
Hoppas det går bra ikväll och att ni når fram till varandra!!

dag 2

Jag överdrev (inte för att ni ska veta det) när jag sa att jag sitter och super, det var tre öl. Men från att gå från ingenting i fem månader till att faktiskt dricka tre öl så är det ganska så mycket ändå.

Jag trodde att jag faktiskt skulle gilla att dricka alkohol, det var därför jag gick och köpte några öl. Festa till min kväll på ett sätt jag inte gjort på väldigt länge

Men det var inte som jag mindes det, ölen smakade pyton och jag fick inte några känslor i kroppen som jag gillade. Jag tror det är ganska positivt att jag inte gillade det. För jag tänker inte gå tillbaka till systembolaget och pröva en massa sorter för att hitta något jag gillar. Jag är klar med alkohol i och med vad jag upplevde i tisdags! Jag tänker inte gå efter hur jag planerat med mitt alkoholschema (dricka en gång var tredje vecka(hur galet är det inte med ett schema för sin konsumtion)). Jag väljer att inte dricka alls. Annat vore att forcera i mig alkohol. usch usch.

Jag sitter hellre med en banan och en red bull ikväll.

Kul att läsa om våra egna monster känner mig inte alls lika ensam och känner styrka när jag läser alla inlägg.
all lycka till oss alla ett sååå bra liv väntar utan alkoholen. har varit singel ett bra tag nu och gissa vem boven är?
vågar ej släppa in människor alltid en distans för att kunna behålla sin mörka hemlighet , jag dricker jävligt mkt det är min secret.
även jag försökt ett par ggr men nu jävlar asså ta hand om er denna torsdag.

Hej Grönkatt!
Efter 34 års tid.. beklagar.. verkligen. ?

hur märkte/märker du när han smygdricker ?

Jag har läst många inlägg här, och på ett sätt är det skönt att läsa, man är inte ensam i sina tankar och funderingar! Känner igen mig i så många...!

Du har vunnit så många kamper och utmaningar! Hur ska du göra för att vinna även den här?

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag har båda mina föräldrar som gått den vägen och är nu i slutet av sina liv. Jag har ägnat 10 år till att hjälpa dem. Till slut gick det inte längre, jag orkade inte mer. Jag har idag nästan ingen kontakt med mina föräldrar. Jag måste skydda mig själv för att orka leva ett bra liv, ett nyktert liv.

Mitt råd är att du söker hjälp som Carina på forumet rekomenderar. Jag gick på beroendemottagningens anhörigprogram i enskilda samtal och i grupp. Det gav mig mycket att få höra andra berätta. Säg nej till din mamma när hon dricker. Utsätt inte dina barn för en full mormor. Min dotter sa till sin pappa när hon fått barn -Du är välkommen nykter men inte full.

Nordäng67 har rätt. Klokt skrivet.

Var inte rädd för att söka hjälp!
Kram

Idag är det en vecka sedan jag drack och det har gått bra och jag har inte kännt något sug alls efter alkohol och det känns skönt och befriande på alla sätt ???