Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till dina 10 vita dagar bra jobbat fortsätt så??

Det märks hur mycket du bryr dig om din kära mor och att du är orolig för hennes hälsa. Och hon verkar inte heller anse att hon mår så bra med ångest och smärta. En tanke jag får är om de i din kommun erbjuder anhörigprogrammet CRAFT? Det kan vara till stöd för att sortera ut på vilket sätt du kan försöka stödja din mamma och kanske vad du också kan släppa, som du inte kan påverka. Vad tror du om att undersöka det?

Hoppas att du hittar en väg framåt som passar dig!
/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Nu har jag tänkt och kommit fram till att ikväll måste jag prata med henne för vi kan inte ha det så här längre att vi inte pratar med varandra. Hon vet att jag pratat med en vän om detta och det är hon sur över och pikar mig för det, ska du inte ut och gå så att du kan prata i telefon.
Känner att jag har behövt ventilera mig för någon och få stöttning, nu har det gått så långt att hon nonchalerar även vår gemensamma vän.
Vill bara få ur mig hur jag tänkt lägga upp det, ni får tycka att det är konstigt att jag skriver det här men jag måste bara få ur mig det innan jag tar upp det med henne och kanske få stöttning för jag känner mig svag just nu och vet varken ut eller in.
"Jag känner att varken du eller jag mår bra som det är nu och det känns som att vi kommit till ett vägskäl där vi står och trampar utan att komma vidare.
Du tycker att jag tjatar om ditt drickande men jag är orolig.
Nu har det varit betydlligt lugnare de två sista helgerna men jag får känslan att du är irriterad över det och att du dricker mindre för min skull men jag vill inte att du gör det för mig utan att det är för din egen skull.
Jag älskar dig och vill leva med dig men jag vill inte leva med alkoholen, du måste kunna hålla det på en rimlig nivå, alternativt sluta helt.
Hur vill du att vår framtid tilsammans ska se ut"
Sedan får jag se hur reaktionen blir och vad vi kommer fram till i slutändan men nu måste jag bara göra det här, allra mest för mig själv eftersom allt känns bara tomt nu.
Som jag skrivit förut så är jag inte beredd att lämna än, utan jag vill se om hon kan bättra sig och om vi kan få ett bra liv tillsammans igen, det är väl det jag vill innerst inne att allt ska bli bra igen.
Det här forumet gör att man känner sig starkare då jag läser även hur ni andra har det i samma situation att jag är inte ensamen om detta.

JA vad kul men inte hela oktober kommer jag göra iaf mitt mål är 2v start från igår och den första dagen var mkt lättare än jag trodde efter första timmen efter jobbet då suget är som störst för mig. men intala mig själv och sa bara NEJ och gick riktigt bra och mår riktigt bra också. svettades som fan dock under natten men ingen abstinens. kämpa på alla

Försök distansera dig och låta din mamma äga sitt problem! Aggressivitet kommer gärna när man börjar ifrågasätta och försöka hjälpa! Då blir det obekvämt! Förstår din sorg och frustration men det är svårt att hjälpa den som inte har insett att den behöver hjälp! Kram

Tack snälla Fredde för dina uppmuntrande ord! ?
Tiden går snabbt och min app ”Sober time” tickar på. Den visar på 26 nyktra dagar. Men jag drack 4 folköl i fredags, men glömde att nollställa appen sen. Min alkohol-hjärna tyckte väl inte det var så farligt.. Men i fortsättningen ska jag vara ärlig, ffa, här på forumet.
Kram till er alla som kämpar här inne ?

Känner så väl igen mig ? Jag håller på att skilja mig efter 34 år tillsammans. Min man har också druckit i smyg. Hur länge vet jag inte, har haft misstankar och frågat under ca två års tid. Har säkert pågått MÅNGA fler år.
Vi har två vuxna barn som pushade mig till att ta steget med skilsmässa. Även min syster har sagt samma sak.
Skriver mer senare, är på väg till tandläkaren ?
Varma kramar ?
GrönKatt ??

33 dagar var ju jättebra gjort. Är också tillbaka på dag 2, men höll bara 12 dagar denna gången. Kämpa på, så kommer du upp i 33 nya dagar :)

Hur gick dina tankar när du gick in och köpte den ölen? Gick du bara förbi bolaget och spontant köpte 1 lös burk, eller planerade du det, hade du bestämt dig innan att ikväll ska jag ta en öl. Blir nyfiken

Härligt! Så skönt att vakna nykter, eller hur?!

Välkommen. Gör som Femina, testa sober october? Är flera här på forumet som är med på den utmaningen. Tror det kan vara bra med ett gemensamt mål. Stort lycka till!

Läste ditt senaste inlägg och tittade lite längre tillbaka i historiken. Där skriver du att du skulle sluta med antabus och testa försiktigt. Sedan skriver du att du sitter och super. Först vill jag bara säga att det är superbra att du skriver här igen och berättar! Men så undrar jag också hur du mår nu? Och om din senaste kommentar förändrar din inställning till hur du vill gå vidare eller om du vill fortsätta så som du tänkt när du skrev 21/9?

Med hopp om att du har en fin dag idag!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Låt det komma ut, tillåt dig själv att sörja det som inte blev som du hade önskat. Du kommer må bättre, men låt det komma ut.

Jag tror att du redan vet vad du måste göra och det är att sätta barnen först.

Flytta till något eget eller ännu hellre be din man flytta ut ett tag.
Sätt ultimatum, ingen alkohol och inga droger i närheten av mig eller barnen. Punkt.

Så gjorde jag, och efter ett antal år kunde vi flytta ihop igen och lever nu ett alkoholfritt liv.
Det var jobbigt, jag grät nästan konstant den första tiden och bar på en stark sorg länge men jag ångrar mig inte en sekund.
Hade jag inte satt stopp där och då vet jag inte hur det hade slutat, jag vill inte ens tänka på det.

Kom igen tjejen! Du kan.

Känns det lite bättre. Det är väl just så Adde, man orkar inte bära allt inom sig hela tiden.

Fast jag inte är ”en stor, stark man” kan även jag ibland skämmas över mina tårar, vilket såklart är helt tokigt. Jag tänker ofta då ”ta dig samman, det är inte så farligt! Det finns dem som har det betydligt sämre”. Istället för att jaga bort känslorna kanske jag istället behöver ta dem till mig och fundera över dem.

Jag hoppas att jag är på rätt väg. Det är dock en rätt krokig och guppig väg och ibland känns det som att jag tappar kartan. Det som är mest jobbigt här hemma nu är nog att jag bara drar mig undan, undviker min man så gott det går. Vi pratar nästan ingenting, förutom det som rör barnen.

Jag vet inte hur jag ska sätta gränser heller, han lovade att inte dricka, började om och jag säger ingenting. Jag är arg, men får inte ut någonting, blir istället bara tyst. Jag vill så gärna säga ”hörru, det gick inte så bra det där! Nu tar vi nya tag” men jag vet inte hur/om jag ska orka och jag inser efter månader här att det inte heller är min börda att bära, fast man så gärna vill. Han kan snacka, det kommer sluta med nya tvivel för mig. Jag skulle vilja säga nu är det slut på alkohol i detta hus, vill du fortsätta dricka får du göra det utan oss. Barn har rätt till nyktra föräldrar. Nu kommer tårarna igen och jag ska låta dom komma ut.
Kram till dig Adde som så vänligt delar med dig!

Oj,vad jag känner igen mig i det du skriver!Har inga problem att vara utan alkohol men så kommer det några dagar när det är det enda jag vill ha...Detta gömmande och att man tror det inte märks...Min man är inte glad nu kan jag säga...

Oj,vad jag känner igen mig i det du skriver!Har inga problem att vara utan alkohol men så kommer det några dagar när det är det enda jag vill ha...Detta gömmande och att man tror det inte märks...Min man är inte glad nu kan jag säga...

Ny nykter dag! Ikväll är det "stegmöte". Det ska bli intressant och se hur det går till.

Ja, här på forumet stöttar vi varandra! Själv ska jag försöka klara "Sober October"!
Kram,

Du måste ta hjälp. Kanske utreda dig för eventuell diagnos. Gå genast till närmaste AA-möte. Du kommer bli fantastiskt bemött! Bara stöd, omtanke och kärlek.
Lycka till!

Hej!
Jag lider med dig och vet ingenting om hur länge tillbaka man kan spåra alkohol. Ta det lugnt idag och drick mycket te/vatten. Tre veckor i sträck var ju fantastiskt gjort utav dig! Själv har jag bara lyckats med två veckor i sträck men jag har ju ingen "piska" på mig. Försök lindra ångesten så gott det går.
Kram,

kommer förr eller senare till en punkt när tårarna rinner över. Kroppens egen övertrycksventil.
Att vara "stark" är en illusion, ingen människa klarar hur mycket som helst. Känslorna finns med hela tiden och det går att trycka undan dem ett tag men sen måste de ut.

Jag kommer inte ihåg om det var under min första eller andra vecka på behandlingen när min känslor brast helt mitt i morgonduschen. Jag grät som jag aldrig gjort förr och skämdes dessutom för det ! En stor, stark man ska ju inte gråta, eller ??
Men efteråt kändes det så skönt att ha få lättat på locket till mina känslor och idag har jag väldigt lätt för att gråta.

Ta din gråtstund som ett friskhetstecken och som en fingervisning på att du är på rätt väg mot ett beslut som är bra för dig.

Kram !!

Senast jag drack, när jag blev så tokfull, hade jag med en flaska vin, ifall värdinnans box inte skulle vara nog, och min Tullamore inte skulle göra sitt.
Min vana trogen tog jag med den hem igen (fast det egentligen var en present till värdinnan, typiskt mitt fylle-jag)
Vinet öppnades förra helgen som en ingrediens till pumpasoppan. 2dl användes, helt enligt recept.

Och nu står den där, öppnad och väl avkyld.
Åh vad jag längtar efter ett glas!
Fick tanken i morse att sjuka mig och klunka i mig resterna när barnen gått till skolan. Helt sinnesstört!
Ignorera!
Borsta tänderna!
Gå till jobb!
NU!

"Man får supa bort sig själv och sina barn" - eh...va?
Nej, det får man inte. Ett barn är inte en ägodel man gör som man vill med.
Ett barn är en separat människa som man har ansvar för. Klarar man inte att ta det ansvaret så får man be någon annan komma och TVINGA i en antabus (Eller prova Sinclair-metoden - då kan man dricka ändå, om man är en av de 78% det funkar för) så att man kan bli och vara nykter varesig man vill eller inte.

Jag tror du blandar ihop barn med partners; en partner är en vuxen människa med ett eget val. Det är inte ett barn.

Skriver av mig

Hur kan han ens säga så???
Du är min flickvän ( som han skrev )
O inte ens höra av sig?
Det är nå fruktansvärt sjukt beteende anser jag!

En vän sa igår....
Han vill du ska må dåligt. Han spelar

Jag börjar tro det

Visst det är slut just nu osv men den här kallheten kan jag aldrig förstå mig på? Har aldrig gjort heller....

Alla de jag pratat med under de här två.dagar har reagerat på samma sätt
Han ska höra av sig! han borde kommit igår! Hur jobbigt de än är!

Han hade varken lust eller ork!!!!!
Är de så man gör????
Jag hade aldrig haft hjärta att göra så.

Jag är förvånad att han gick så långt som nu... att inte ens angagera sig!!!!

Det gjorde att jag faktiskt ifrågasatte om han i huvudtaget älskar mig??!!!
Nu tror ni kanske jag tar tillbaka honom men nej, de är inte de jag menar...
Jag blir bara förvånad över de här beteende som jag aldrig skulle ha själv!!!

De är som jag inte känner igen honom längre! Eller så är de kanske så att jag velat sett nå annat i han men,nu sken det igenom. Han har alltid egentligen visat en kall sida lite då o då, och nu trädde den fram, mer än vanligt :(

Att älska det gör man trots de hänt nåt, bråk, tjaffs osv.
Hade ja vart han hade ja inte ens från början lett mig gått hem själv utan att sett till, om ja kom hem säkert! Och jag hade dessutom sett till att träffats dagen efter huuuuur jobbigt de än känts....

Men detta fick jag....

Har inte någon lust eller ork!!!!
Så mycket va jag värd, så.mycket betydde vår relation??!!!!