Senaste kommentarerna i forumet

...det är jag det ? I alla fall enligt min man. Kan nog stämma om jag försöker se det med hans alkoholist-ögon.
Jag går inte på hans lögner längre. Jag försöker ta hand om mig själv så gott det går i det här kappsäckslivet hos mina syskon.
Har sagt att jag bara vill ha sms-kontakt ett tag framöver för jag orkar inte med allt tjat om hur ensam han är och att han behöver stöd och uppmuntran under sin behandling ??
Jag har det så himla bra ?? Jojo mitt liv är på paus till jag får lägenheten i november. Vill inte träffa honom ensam i huset och har inte många som kan vara med. Osäker på hur nykter han är...
Har sån lust att blockera honom men vill gärna få klart bodelningen - bilförsäljning, husförsäljning eller att han köper ut mig (utan anställning och inkomst ???).
Vad behöver jag göra ??
Blir nedbruten men känner ändå en inre styrka och kraft fortfarande ?
Godnatt ??

Hej!
Förlåt, men din konsumtion låter oroväckande hög. Försök dra ner eller sök hjälp. Var inte rädd för att ta hjälp av närmaste AA-grupp. Du kan gå på ett "öppet" möte och du behöver inte prata själv ifall du inte vill. Du kan bara lyssna.
Allt gott till dig!

Så härligt att du kontaktade gamla vänner! Acceptera din ”social fobi” och tillåt dig att vara du! Du måste inte vara i centrum eller i fokus. När jag får ”social fobi” brukar jag försöka se mig själv utifrån, är det mitt ansvar att driva samtalet, eller är det ok att jag bara duger och är med, gör det nåt om jag säger nåt konstigt eller fel? Kan jag vara förlåtande mot mig såsom jag skulle vara mot en vän? Tillåt dig att vara som du är. Inte dämpa med alkohol!
Träning är ett suveränt substitut för alkohol. Fortsätt! Och fortsätt skriva av dig! Vi är många som läser! Du hjälper även oss med dina tankar!

Så sorgligt, ytterst onekligen.
(Jag vet att dem inte fiiiiiinnns, mina rädslor är irrationella?‍♀️)

Dagen som gick;
Höll på att somna sittandes på föreläsningen, höll mig aktiv. Fick professorn att tänka till. Ty studenten är smart när hon vill.
Käkade sushi med en klasskompis. Hon är fin.
Gick tillbaka till bibblan och fortsatte med min forskning.
Hörde av mig till en gammal relation (vi är fortfarande vänner) angående en forskare som studerar på samma arbetsplats som honom. Han visste vem hen var. Saknar honom ibland, vi hade en jättefin relation (tills han var otrogen)(det är okej. Gjorde ont då. Kommit över det nu). Han är oxå professor och 24 år äldre än mig ? ?‍♀️ Min mamma tyckte att det var lite udda att min partner var äldre än henne. Jag tyckte det var skitkul. Men alltså ålder är verkligen bara en siffra. På riktigt alltså. Och jag finner äldre män attraktiva. Och yngre män och kvinnor och hens and and and... Sidospår där.

Sen köpte jag en massa ostar och finskinka till mig själv, godis och lite kex, oliver och Nomnom till osten samt ett paraply. Traskade i spöregn i typ 40 min.
Det gjorde ingenting, ingenting alls faktiskt. Kände mig glad och peppad idag fasten mina tygskor blev lika kalla och blöts som Antarktis.
En speciell känsla att gå i regnet, aj lajk it! (jag vågade inte åka buss. För jag vet inte hur man gör i denna staden).

Nu på kvällen har jag mest ätit och ätit tills Mr music (eller vad jag nu kallade honom) ringde, pratade och skrattade i några timmar. Han är skitrolig, det är synd att han knarkar så mycket.
Men hans liv och hans val, i guess. Jag vet att jag aldrig kommer fastna för knark pga jag vet att jag skulle tycka om skiten för mycket så jag tvärnekar om jag blir bjuden. Testade amfetamin en gång på en av Stockholms svartklubbar och dagen efter funderade jag på om och hur jag skulle kunna få mer. Såååååå heeeeell Nah! Nope Nope Nope nooooooope. Nej.

Vågade gå till matsalen ensam och käka frulle i morse, det gjorde mig glad :)
För jag är en fegis, och det var en stor utmaning. Men i did it och kaffet var svingott. Nu ska jag ta en dusch, rädda en spindel från badrummet och förhoppningsvis kommer jag få Nanna.
Tror jag katchingade in 3h sömn i natt.

Kände mig glad idag ❤️
Undrar om det är jobbet som drar ner mig så mycket i Stockholm, eller om själva miljöombytet och att få stimulera mitt intellekt gör mig gladare? Oklart.

Tackar iallafall humflum universum för en kväll utan ångest. Fridens ?

Hej!
Bara du vet om du dricker för mycket. Och du har ju sökt hjälp! Bara det säger ju en hel del. Fortsätt skriv och var snäll och förlåtande mot dig själv.
Lycka till!

Så kloka ord jag läser här!
Sant Ellan, beroendehjärnan får hålla tyst! Jag hade innan ditt svar bestämt att gömma undan en stor starköl och njuta av en kväll nu till helgen. Men nu har jag åter bestämt att inte dricka nåt alls. Jag skulle ju inte dricka en droppe på i alla fall 21 dagar, för att se hur jag känner då. Himla sug!!!! Tur jag har er!

Hej!
Gå gärna till ett "öppet" AA-möte och testa! Där är alla välkomna, även de som inte själva har problem. Du behöver inte säga något, bara lyssna. Prova! Det kan räcka långt.
Lycka till!

Försök att tänka att din bästa vän berättar det du berättar här! Hennes liv ser ut som ditt gör! Vad skulle du tycka då? Man flyttar sin gränser lite i taget och hjärnan kan inte tänka klart längre! Lämnade min särbo för andra gången i december förra året! Svek, lögner och manipulation blev en vardag som man sakta men säkert vande sig vid! Nu håller jag på att gräma ihjäl mig över all skit jag tog! Jobbat jättemycket med mig själv under året som gått och det går åt rätt håll men just nu är det svacka! Det sätter spår så var rädd om dig själv! Svik inte dig själv, det är det värsta! Du förtjänar så mycket mer och bättre! Normalt sett innebär otrohet en jättekris i ett förhållande men allt normalt suddas ut och man sopar de mest groteska saker under mattan! Som Anxiete säger vi är många här som känner igen oss i din berättelse! Läs runt och fundera på hur du vill ha ditt liv, hur mycket tid och kraft du är beredd att offra! Kram till dig

Förra torsdagen var jag ett vrak, med grov ångest och en känsla av hopplöshet. Nu har jag varit nykter sen dess. Vill aldrig må så dåligt igen, jag har lagt det bakom mig men ska se till att aldrig glömma.

hej....är på väg nedåt nu och måste vända tåget....så har kommit på det här säjten för stöd. jag behöver nån för att titta vad jag gör, då kanske jag kan klara av att inte springa in till systemet för att köpa min favorit vinlåda. jag hoppas att vara här hjälper mig att vara stark. ;-)

Vi ses/hörs säkert igen när jag vet lite mer vart jag vill ta vägen i livet framöver. Jag märker på responsen, eller snarare den uteblivna responsen, att så länge man "lyckas" kommer de glada hälsningarna och när man inte lyckas lika bra så uteblir de, det blir tyst.

Det är förståligt. Vad säger man till någon som skriver på forumet och fortsätter att dricka? Jag har lätt för att bli beroende av annat än A också, t ex av detta forum och jag känner att det inte är bra för mig. Jag ska försöka att bara läsa, inte skriva, på ett tag för jag mår bara dåligt av att inte leva upp till förväntningarna - era och mina egna.
Kram,

.. på att berätta för mina svärföräldrar om min mans alkoholvanor. Men är osäker på om jag verkligen borde, de har det redan svårt med egen sjukdom. Vill inte tynga ner dem mer, vet verkligen inte vad jag ska göra? Tänker att de säkert vill veta, är ju deras son det handlar om, samtidigt som livet varit hårt och prövande för dem. Tycker så mycket om dem, vill så gärna bespara dem detta.

Tack för era svar. Jag tror jag är helt utbränd och har varit det i ganska många år. Alkoholen har hjälpt för stunden, men ångesten efteråt ... ja ni behöver ju ingen förklaring. Men när man dricker varje dag så sjunker man ganska så rejält och det är tufft att ta sig ur. Jag känner inget sug just nu så denna helg kommer att gå bra. Jag tränar mycket nu och ser att kroppen börjar må bra. Det är min morot.

Igår efter att jag skrev detta inlägg så skickade jag iväg lite sms och mail till gamla vänner. Bara för att säga hej. De flesta hörde av sig och blev glada och vill träffas. Ett stort steg för mig.

Jag har gått kurser i mindfulness och försöker leva i nuet men det går inte just nu. Mitt "sen" är ju om några månader. Jag ska ut i världen där jag trivs bäst. Möta människor från alla olika hörn och kanter. Jag skrev för ca 6 månader sen i min kalender, (den 28 januari 2019), "Grattis, du klarade det... du tog dig hit... du är bäst". Jag går på sparlågor nu och har gjort det i några år och når jag dit så kommer jag gråta av glädje.

Är tom matt av att skriva här även om det känns underbart att få skriva av sig och få läsa responsen av folk som förstår vad jag menar.

Jag har en annan typ av liv än du. Men jag håller med om att drickandet ”hjälper” mot social fobi. Jag har lärt mig att fejka genom åren så ingen märker det.
Men jag har nu varit nykter i närmare 5 månader och sociala ångesten är bättre lite konstigt, men genom att tvingas öva på fester och aws, konferansee mm så har jag märkt en förbättring. Testa.

En fara jag utläser i ditt inlägg är att du kanske tänker att allt blir bättre ”sen när...”. Ditt liv pågår hela tiden och blir inte bättre än du gör det. Vad kan du göra just nu för att må bättre?
Testa något nytt? Be en polare du super med att ses på fiket i stället och prata om livet? Bygg något? Testa tinder om du är singel?
Även om mina förslag suger så glöm inte bort att leva nu. Jag väntade också på ”sen” men det kom aldrig.
Att sluta kröka ger väldigt mycket positivt också som man lätt glömmer bort att fokusera på.
Tre månader kvar på jobbet, kan du göra något roligare av dem nu när du är på väg ut?

Välkommen hit ! Här är vi många som är i din situation och som ställer oss ungefär samma frågor. Något som hjälpt mej är att läsa och skriva här, här finns så många kloka medberoende och beroende. Man får bekräftelse men framförallt nya infallsvinklar i tänket ?

... åsså finns det inga riktiga zombisar längre.
Dom dog, varenda en faktiskt, i en lika mystisk som fatal hudsjukdom i början av seklet.
Mycket sorgligt, alltihopa.

Hej,
Ja du att förhandla med ”beroendehjärnan”, som jag kallar den, är både sorgligt och komiskt på samma gång. Tar den över så vet vi ju utgången. Jag har pratat med min många gånger. Särskilt i början av min nykterhet. Fick säga åt den att hålla tyst. Den vet inte vad som är bäst för min och den är definitivt inte logisk och klok. Den är elak, manipulativ och falsk. Tycker att du gör helt rätt när du ber om hjälp. För din egen skull och för barnen. Mina barn motiverar mig enormt till att bibehålla min nykterhet. Det krävs arbete med sig själv för att hålla sig nykter. Det är liksom ingenting vi bara blir. Det fantastiska är dock att det är fullt möjligt. Vardagsstressen har varit min största fiende men jag upplever mig mindre stressad när jag inte längre dricker. Så är det nog med det mesta i relation till alkohol. Kan nog inte säga något som blivit sämre. Det har blivit annorlunda men på ett bra sätt. Så håll i detta nu!!!
Kram
Ellan

DetGårBättre:
Tack för svar!

Sitter här med en koppkaffe och varvar ner efter en arbetsdag. Imorgon är det fredag och man får en välförtjänt vila i ett par dagar. i helgen ska jag jobba snickra och måla på mitt hus. Inga planer på att förgylla helgens arbete med några "helrör" brännvin. Resultatet blir så mycket bättre utan. Både för kropp,själ och huset. Kämpa på alla på forumet.

På AA är alla välkomna som har en önskan att sluta dricka. Så, du definierar dina egna problem och om du passar in. Olika grupper har olika bra gemenskap!

Idag har jag beslutat mig för att jag överdrev min ”alkoholism”. Nämen varför sökte jag hjälp? Jag är ju inte alkoholist. Jag ser ju inte ut som en. (Inte än, eller kanske jag inte märker nåt andra ser?).
Jag kan ju ta ett par glas vin på fredag och lördag och så börjar behandlingen på måndag och jag behöver ju inte dricka mig full liksom.... !!??
Herregud vilka inre demoner som fightas med mig! Tar över mitt sunda förnuft! Jag har alkoholproblem! Det kan jag inte förneka! Om jag nu inte kan relatera mig till att vara just alkoholist! Jag har problem med alkohol. Jag vill dricka ofta, ofta, ofta! Trots att jag egentligen vill vara nykterist. Herregud!! Ikväll motar jag tristessen med ett träningspass på gymet. Hoppas på dopamin, endorfin och serotonin-kick! ?

Jag tror att många av oss här inne förstår dina känslor. Fortsätt skriva av dig!
Just den där sociala fobin/ångesten är nog en typisk trigger. Jag har druckit i många år för att orka vara relaxad på sociala grejer, fester, middagar, AW, mm.
Man hittar en massa anledningar till att dricka. Jag har bra jobb, gift, barn,,,men ändå så uttråkad att jag dricker för mycket. Kanske är anledningen helt enkelt alkoholism. Svaret finns kanske inte i livssituationen utan i ens sätt att hantera livet?
Men alkoholen förstör så mycket.
Jag är på min 3:e nyktra dag idag.
Kämpa!

Välkommen till forumet!

Ursäkta om det tagit tid för dig att få respons. Vi har haft problem med kinesiska spam så vi har inte varit lika uppmärksamma på er nya som har kommit till forumet. Men ni är lika välkomna för det!

Det låter som att du har träffat en bra läkare och terapeut som du kunnat prata med. På så sätt har du kommit fram till ett beslut som du vill hålla dig till. Sedan snubblade du på vägen. Inte så konstigt, eller hur? Att bryta vanor och mönster är inte det enklaste och brukar innebära många framsteg och några baksteg innan man hittar en stabil väg.

Du har viljan att förändra, det är det viktigaste steget!

Hoppas du vill skriva och berätta mera om din process.
/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Och välkommen till forumet! Måste bara säga att det är fantastiskt vad du har tagit ansvar för hela din familjs mående! Först och främst dotterns behov av en lugn hemmamiljö och gällande dig, vilket sorts liv du vill leva för att må bra och också gällande din man. Att inte sopa problemen under mattan utan att vara ärlig och tydlig med hur du mår och vad du upplever kan vara den bästa hjälpen för honom. Kanske vill han fortsätta blunda för problemet, men du har i alla fall försökt hjälpa.

Önskar dig och er en positiv utveckling, vad den nu kommer innebära. Skriv gärna en egen ny tråd i forumet om du vill att det ska bli lättare att följa just dig.

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Så mycket jag känner igen mig... Om det kan vara till någon hjälp ger jag här min upplevelse. Jag lever med en man som dricker för mycket och det har eskalerat till orimliga nivåer detta år. Efter semestern har jag bestämt mig, något måste hända. Jag började med AL-anon möte, AA möte för anhöriga. Sen har det rullat på. Jag har ställt ulimatum utifrån mig, jag kan inte ha det så här, så här vill inte jag leva. Han sa att han inte har problem, detta fixar han själv, vården kan inte hjälpa honom och 12 stegs program inte var för honom - han är inte bänkalkis! Han sa jag ska endast dricka en gång i veckan och det ska han visa att han klarar av under september, nu närmar sig slutdatumet. Och jag kan säga att han inte klarar det. Jag har skrivit dagbok varenda dag hur det har varit för att ha motargument när han säger att han lyckats o att det gått bra, han har en tendens att vilja ha bevis och gärna skylla på någon annan. Jag såg en film från IQ om att man som anhörig ska 1.berätta, 2. ta hand om sig själv för att må bra och 3. diskutera inte när motpartern har druckit, jag har följt alla dessa råd och valt att berätta för hans syster och föräldrar. De har naturligtvis redan märkt att något är fel och att det kändes bra när jag berättade. Jag har också en mycket god vän som jag pratar med och som jag vet ställer upp. Jag har också pratat med alkohollinjen - jätteskönt. Jag har också pratat med dottern 14 år, som har mått skit sista året. Det känns som om hon tycker att det är bra och jag märker att jag behöver finnas där o se när hon mår dåligt. För hennes skull är det också viktigt att visa att nu är det slut på bråk, hon behöver lugn o ro, så hennes mående och tillit hjälper mig att fullfölja denna gång. Nästa vecka kommer att avgöra vår framtid. Jag vill inte leva med en make som dricker o blir aggresiv, elak, tjatig och dum. Så han måste söka hjälp annars kommer vi att flytta. Det kommer att bli tufft, men vilket liv har jag, oro över när han ska bli elak, sitta i sovrummet o höra hans snarkningar, osv...