Senaste kommentarerna i forumet

"Två veckors nykter semester är dubbelt så lång tid som två veckor semester med alkohol"
"Det finns alltid en anledning till att man dricker, men det finns också alltid en anledning att låta bli"

Tog två citat (något modifierade) från Lim och Feminas tråd. Bra att läsa vid eventuella tvivel...

... som två veckor onykter. Det ska jag spara i min tråd för det är ack så sant! Själv är jag ju dödstrött efter min sk "semester", så trött att jag sjukskrev mig idag.

Jag hoppas verkligen att du får några fina, soliga dagar med familjen i stugan- det är du så värd?. Hoppas också att du anmälde vård av barn istället för att ta av din semester när barnen var sjuka. Då kan du ju få tillbaka den någon gång i höst när det kan behövas lite ledigt...

Många kramar till dig idag!!

Hon har något han vill ha,en ung kropp och ett vackert yttre.
Hon säljer det för att få det bättre.
Det är ett argument man inte kommer ifrån.
Om de ibland lyckas,om tycke kan uppstå trots detta kan säkert vara fallet.

Men grunden är skev och bygger på att kvinnan är i underläge och mannen utnyttjar det underläget för att få det han vill ha.
Det är ingen jämställd relation som bygger på mannens och kvinnans fria val och självständighet.

Hoppas allt är bra med dig och att det blir en bra start på veckan??

Superbra med en lista med saker du mår bra av! Fokusera på dem.
Din andra lista, med vad du ska göra i tre veckor, låter väldigt ambitiös. Klarar du punkt 1 och 2 och att SOVA ordentligt tycker jag att du ska ge dig själv en stor eloge. Gör du det, tror jag att du kommer att känna dig starkare. Och då tror jag att punkt 3 kommer att bli lättare.
Punkt 4-6 tycker jag du ska se som en bonus om du får till. Var snäll mot dig själv och tillåt dig att inte vara ”perfekt”. En sak i taget.
❤️❤️❤️

Jag ser att ni vill ha kontakt med varandra. Vi ser gärna att användare respekterar att detta är ett anonymt forum och det finns många skäl till det. Vill man ha kontakt kan man mejla oss var för sig och uppge skäl och kontaktuppgifter. Vi förstår att det ibland uppstår kontakt som man vill utveckla utanför forumet.

Ser att ni var "försiktiga" men mejla oss nästa gång.

Tack Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag känner igen det där med katastroftankar... det man inte trodde skulle "hända mig" har ju faktiskt hänt... Din sorg måste vara oerhört svår att bära och särskilt om du känner dig ensam med den. Jag hade inte heller något stöd i min sorg då barnets pappa valde att inte "gå in i sorgen" . Under min sorgeperiod insåg jag vilka som var mina riktiga vänner och vilka personer i min närhet som jag kunde "räkna med". Jag lärde mig också att även små ord eller handlingar betyder mycket när livet är i gungning. Efter perioder på sjukhuset var det till exempel ovärderligt med vänner som inte skyggade utan bjöd hem oss på middag mitt i allt elände. Ett kort från någon med en hälsning betydde också mycket.

Det här kanske blev lite rörigt, men jag vill mest sända min medkänsla och kärlek. All styrka till dig ?

Det är precis så jag har varit. Som nyförälskad i nykterheten (som sen varar kort). Är också en kicksökare och din kommentar är en ögonöppnare. Jag får inte se nykterheten som nästa kick, för då går den över.
Tack!

... och lycka till! Jag ser fram emot att följa din resa. Kram!

Vill bara säga: wow bra beslut.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Så mänskligt du skriver om en saknad/längtan efter en stark känsla, eufori. Precis som du skriver påverkar alkohol vårt belöningssystem såväl på kort som på lång sikt.Ett facit, jo det vore skönt samtidigt är vi lite olika funtade vi människor. Jag blir lite nyfiken på hur det var innan alkohol fanns i ditt liv. Vad gjorde dig glad, uppsluppen, nöjd, pirrig osv

Kanske det är ditt facit?

Hoppas du får fler svar och andra berättar om sina erfarenheter.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack för ditt inlägg- det är precis så där det är att vara beroende av alkohol.... Tänk vad mycket vi kommer att uppleva nu när vi kliver ut ur dimman?

Drar ut och springer fort som fan istället.

... bara du inte fuskar med spriten ?

Kollar givetvis. Annars får jag fuska till det.
Ha det så bra det går..

Tusen kramar tebax :-)

//John

Tack alla Fina för att ni stöttar mig här- betyder såå mycket?

Att skriva här och få era kommentarer är bra bearbetning av tankar och känslor. Precis som Lim skrev behöver jag fatta några beslut och fullfölja. Jag är egentligen bra på att genomföra saker jag bestämmer mig för, men de senaste åren har jag liksom tappat bort min energi att genomföra det jag förutsätter mig, kanske delvis beroende på alkoholens nedbrytande effekter.

Nu känner jag att det är dags att fatta några konkreta beslut för att förbättra min situation och om jag skriver ner dem här kanske det blir svårare att "smita" när det känns jobbigt. Jag har läst igenom min egen tråd och ser att jag faktiskt har mått bra under våren, då alltid när jag har varit 1) nykter och 2) haft mitt destruktiva förhållande på avstånd. Jag mår också bra av att 3) äta nyttigt, 4) motionera och 5) ha fint hemma. Det ger mig lugn. Haha, vad unik jag är i mina må-bra-saker?. 6) Barnen får mig att må bra och 7) yoga. Jag mår inte bra av att gå ut på barer med vänner eller någon ny date. Tyvärr.

Det här blir rörigt, men jag måste samla mina tankar för att konkretisera i något beslut. Jag mår bra av att 8) ha kontroll på jobbet, hellre jobba en kväll/helg än att "ligga efter". Jag mår bra av att 9) resa, både med och utan barn. Jag mår bra av att 10) hjälpa andra, t.ex vara barnvakt eller laga mat till vänner. Så, nu fick jag ihop 10 må-bra-saker. Jag behöver mer av det, mindre av det jag mår dåligt av. Nu är jag redo för beslut (oj, det här känns jobbigt ?). Mina beslut blir, i prioritetsordning:

1. Hålla mig nykter i alla situationer, oavsett omständigheter
2. Göra någon form av yoga varje dag
3. Hålla min destruktiva relation på avstånd, alltså inte låta den "äta upp mig"
4. Motionera en timme varje dag
5. Äta enligt en kostplan som jag tar till när jag behöver må bättre, undantag tillåts
6. Plocka i ordning hemma varje kväll (blir lätt stökigt med barn på liten yta..)

Ja, sen ska jag göra roliga saker med mina barn, alltid ha koll på jobbet, vara barnvakt och hjälpa vänner, men det tror jag kommer av sig självt när jag mår lite bättre. Det får bli steg två i min beslutsporcess. Jag kör nu på listan ovan i tre veckor för utvärdering. Det sägs ju att man behöver tre veckor för att ändra en (o)vana.

Ha en bra dag allihopa!!!

Jag gissar att du verkligen funderar över vilken roll alkohol har i ditt liv. Det är en skillnad på att gå på fest och att tänka på alkohol mest hela tiden. En tuff insikt. Modigt av dig att skriva här. Jag hoppas att din tråd får fart och att du får möjlighet att fortsätt utveckla hur du tänker och känner. Utifrån din rubrik tänker jag att du undrar lite över vad definitionen på alkoholproblem lyder. Det är olika. Många upplever fördelar med att dricka och det kanske du också gör, men vilka mindre bra konsekvenser har det fått för dig? Berätta gärna.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

”Det finns alltid en anledning till att man dricker- men det finns också alltid en anledning att låta bli”.

Tack för den! Det ska jag kopiera till min egen tråd så att jag inte glömmer?

Kan behöva all lycka till som finns haha :)

Såg ett avsnitt av dr phil nu angående alkoholism, och det skrämde mig lite. Och såg musiktips i en annan tråd som gjorde mig nyfiken, och läste vidare gällande artisten som själv kämpar med beroende, så det stärkte lite :)

Håller så med i det du skriver. Vem är jag att döma, liksom ? Hade förutfattade meningar. Min kusin träffade en Thailändska som redan varit gift 1 gång i Sverige och hade 2 barn med sej in i förhållandet. De har varit tillsammans i 20 år nu. Som fd heroinist är han kanske inget catch. Hon har hållit honom på rätt köl och de älskar varandra.

Kärlek och förhållanden kommer väl i alla skepnader, vikter och färger.

Tack för ditt svar!
Jag känner mig väldigt osäker på om jag skulle klara av att gå på ett AA-möte, jag hoppas på att jag ska klara av det själv.
Så har jag förvisso sagt otaliga gånger förr, men denna gången känner jag mig mer motiverad än någonsin.
Jag är imponerad av dom som faktiskt tar sig i kragen och går till ett AA-möte.
Starkt jobbat med en vecka nykter!!

Föesäkringskassan ringde precis, inte helt glad i dem. Hon frågade hur jag mådde när jag skulle börja jobba, och meddelade mig om hur det blir om jag blir fortsatt sjuksriven.

Detta är första samtalet jag har med dem. Någonsin.

Frågade om det var rimligt att betala ut 8000kr i månaden. Hon beklagade och tyckte synd om mig, men sa att nästa månad blir likadan och det är bra om jag börjar jobba snart.

Jag sa att absolut vill jag jobba. Men det är inte så att jag brutit benet och det läkt ihop, min hjärna gick sönder, och nu behöver jag sakta men säkert komma tillbaka. Hon beklagade sig igen. Jag vet att de vet att jag blivit våldtagen. Jag vet att de vet att det står depression, utmattning och suicidala handlingar, jag vet att de vet att det står akut stressymtom. Jag vet att de vet att jag inte brutit benet.

Vet inte varför jag reagerade med att bli ledsen. Kanske kom verkligheten ikapp igen. Kanske var det hennes monotona och ledsamma ton som påverkade mig. Kanske är det att 8000kr inte täcker att leva en månad. Jag kommer behöva be om att få låna pengar nästa månad också. Fan.

?

Vilket bra beslut! Dela gärna med det efteråt hur du upplevde mötet. Ha en fin dag!

En vit månad är väl jättebra men jag skulle råda dig att ta hjälp i tid. Läs AAs litteratur och gå till ett "öppet" AA-möte där du bara kan sitta och lyssna. Även om du verkar dricka förhållandevis lite så är det svårt att klara sig ensam utan stöd. Du ska inte tänka så långt fram. Bara en dag i taget. Tänk på barnen. De förtjänar bättre och du med! Åren går så himla fort. Barn gör sällan som man säger utan som man gör. Vi har ofta fördomar om AA. Att de pratar om Gud och att alla krälat på botten. Det är bättre att ta hjälp innan man når sin "botten" och det där med Gud/Universum/Högre makt kan man definiera som man själv vill. Prova! Själv gick jag på mitt första möte i tisdags och nu längtar jag till imorgon när det är möte igen och jag klarat av en hel vecka nykter. Det har aldrig hänt tidigare i mitt vuxna liv och nu är jag 51 år (med tonårsbarn).
Lycka till!

Vi är många som kämpar mot a.

https://www.youtube.com/watch?v=XQCo9dpz4LY