skrev MondayMorning i Att vara periodisk beroendeperson

Och alla andra som skriver i tråden. Det hjälper otroligt mycket att ni skriver. Allas funderingar, tips, råd och strategier är bra. Meningen med tråden är att kunna hitta likasinnade och att inte känna sig så jäkla ensam i detta. Jag trodde jag var den enda på jorden med detta dryckesmönster. Men icke det är jag inte. Vi får hjälpas åt.

Vi är ju friska i långa perioder. Vad ska man då behandla?
Men det är behandlingsbart, det gäller att få kontroll över dessa
tickande bomber och se till att det inte blir en explosion.


skrev Ansa i Resan har börjat

...var det möte hos soc. Sonen och jag var kallade efter den obligatoriska orosanmälan St Göran gjorde när jag var där.
Mötet gick bra, betydligt bättre handläggare än dem för två år sedan. Men det är en jobbig situation att sitta o vända ut och in på sitt privatliv inför två främmande personer.
Gick på ett AA-möte (kvinnomöte den här gången) på kvällen trots jag kände mig helt slut. Det var nog bra. Kändes skönt att vara där - lyssna, prata och slappna av.
TACK, Mirabelle och Vinäger, för era fina ord???!
Idag skiner solen här, vilket får mig att piggna till, men är ändå trött. Jag har väldigt svårt att somna på kvällarna, hur sover ni andra?
Kram!


skrev Vinäger i Otroligt

Vilken fin läsning, det är klart att du ska berömma dig. ♡ Bra att du är medveten om att tankar på A kan komma. Då är du förberedd, kan förebygga och ladda med alla strategier du kan tänkas behöva. Lycka till!


skrev Vinäger i Tänker söka hjälp men vet inte hur

Hur gick det hos doktorn?

Välkommen hit och fortsätt hänga här. Det brukar vara ett stort stöd för många.


skrev Vinäger i Resan har börjat

Vilken otrolig förändring du har gjort. Barnen, källan till vårt ständiga dåliga samvete, men också till en oerhört stark motivation. Önskar dig fortsatt lycka till. ♡


skrev Vinäger i Min tanketråd

Flyt med, det är så skönt när det rullar på utan den inre kampen. Åtminstone mitt mål är att nykterheten ska kännas naturlig, att alkohol inte ständigt finns närvarande, varken i mitt glas eller i mina tankar.


skrev Vinäger i alkoholist?

Hur har det gått för dig? ♡


skrev Vinäger i Det måste få ett slut

Hur går det för dig? Kom gärna tillbaka och skriv mera, hur situationen än ser ut nu. Kom ihåg att här dömer ingen. ♡


skrev Mic99 i Att vara periodisk beroendeperson

Betyder mycket att läsa andras ideer och infallsvinklar. Din text fick mig verkligen att tänka efter. Kloka ord.

Väldigt bra tråd detta, tips och funderingar som sätter tankarna i rullning.. Uppfriskande!

Det där med att stoppa huvudet i en snödriva funkar inte längre tack och lov, var +20 grader här igår men jag får komma på en variant :) . Att gå rätt ut i skogen lät ju också bra, men jag kommer nog inte så långt förens jag är ute ur den.. Hursomhelst! Alla tips mottages tacksamt!

/Mic


skrev Ansa i Otroligt

En dag i taget och vara medveten om alkoholens listighet. Och det verkar du vara?.
Grattis till nio dagar?!
Kram!


skrev FinaLisa i Otroligt

Vill bara berömma mig själv idag då jag hållit 9 dagar utan alkohol?
Det har gått lätt så här långt men jag vet att A-tankarna lurar i vassen om några dagar.....då gäller det att hålla emot?
Tack alla här för att ni hjälper mig att kämpa!☀??


skrev Li-Lo i På väg bort

Tack för att du låter oss se det som är fint i ditt liv. Berätta gärna, vad innehåller en bra dag för dig?

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet


skrev AlkoDHyperD i Att vara periodisk beroendeperson

Jag tror mycket på att jobba med återfallsprevention och självmedkänsla. Förståelse för sig själv. Träning i att kunna känna och få lov att ha alla känslor. Göra dem ofarliga genom att förstå dem. Ge sig själv det man kanske inte fått. Se sig själv utan att döma. Inte acceptera beteenden man har för att undvika sig själv, men acceptera sig själv - så man slipper använda destruktiva undvikandebeteenden.
Det viktigaste är att lära sig signaler på att man medvetet eller omedvetet planerar att dricka och hitta ett sätt att stanna upp så strategierna går att använda.

Hur kan vi få det att stanna när det väl satt igång?
Det gäller att först hitta den där kuggen. Därefter bygga upp stoppmekanismer som kan användas i olika skeden om maskinen satt igång.
Det kan finnas många olika kuggar. Massor av situationer eller inre tillstånd som kontaktar oönskade känslor. Känslor som är oönskade och som kanske tystats tidigt i livet på grund av att uttryck för dessa känslor inte ledde till att behov blev tillgodosedda utan ett ökat avstånd till omsorgspersonerna.
De kan vara svåra att upptäcka. Därav upplevelsen av ”en blixt från klar himmel” eller att man är ”radiostyrd”.

Strategier om tanken väl satt sig har vi fått många tips om här. MM stoppar huvudet i en snödriva ? vinterbad funkar också, det ger en dopaminrush som kan duga som avledning och substitut en liten stund.
Om man kan ägna sig åt något som upptar fokus och dessutom är lätt att tillgå kan det ju vara ett sätt att hantera risksituationer. Många barnfria helger under vintern har tillbringats vid pianot om jag inte haft någon att umgås med. I höstas gick jag bara så långt från huset jag kunde komma, rätt ut i skogen, då jag upptäckt en halvfull spritflaska i sonens rum och blev ensam med den.

Stoppa när det väl satt igång är svårare. Jag stoppade en påbörjad period i höstas och har nog aldrig slitit så hårt med mig själv. Bara vetskapen om detta har hjälpt mig. Jag säger till mig själv, för att slippa den inre argumentationen som kan sluta med att jag övertygar mig själv om att det är värt det eller inte så farligt, ”nä, jag orkar inte med jobbet att bryta och kampen tillbaka, det är inte värt besväret”


skrev FinaLisa i Gå igång/få sug av ilska

Låt dig inte provoceras därhemma. Håll dig här på forumet så får du inspiration!
Har du hållt en vecka så är det fantastiskt!!???
Kämpa på, du har allt att vinna. Styrkekram??


skrev Elise64 i Nu jäklar!

Jag registrerade mig här igår också! Efter att totalt tappat omdömet och drack för mycket en söndag när jag skulle ha en mysig spadag med mina nära! Slutade i blackout.. vilken gör att jag för första gången inte tog mig till jobbet...-vilken varningsklocka! Viktuppgång och dålig hy, hår känner jag igen.. själv har jag gått upp 20 kg efter att jag tagit in vinet som en ”del” i mitt liv, sista året allt mer... och ingen träning som förr var viktig! Vill jag ha mina barn kvar så är det här det enda jag kan göra... kommer följa dig och de andra här, och berätta hur det går för mig.. det där med 3 månader får bli ett mål... en månad delmål..


skrev Mic99 i Att vara periodisk beroendeperson

Vi verkar som sagt vara väldigt lika i många avseenden. Detta skulle jag lika gärna kunna skrivit:

"Min dåliga perioder kommer alltid när jag är på topp, tränar, sköter kosten, är social,
det händer mycket i livet, mår så otroligt bra.
Då väljer jag att ta en period av drickande för att sabba allt...."

Har många gånger funderat på varför...varför måste jag förstöra allt när jag har det så bra. När allt är på topp? Är jag rädd för att ha det FÖR bra? Som att jag inte är värd det? Måste jag krasha och må dåligt ibland för att uppskatta livet? Många funderingar kan man ha. Men galet är det...

Snabba svar på dina frågor: Ja, jag bröt denna omgång senast när vi skrev. Mina perioder kan va lite varierande.. Men såhär: Just nu skulle jag i princip aldrig ramla. Nu hatar jag alkohol...Det brukar ta runt 3 veckor tills hjärnan börjar glömma.. Så ibland, 3 veckor.. ibland kan jag klara 1 månad. Någon gång 2. Som mest 3. Perioderna jag dricker kan va allt från något dygn i bästa fall, men oftast varar det 2-3. Någon gång längre.. Hur mycket jag dricker varierar också, men runt 1 liter dygnet kanske. Man inser själv när man skriver hur sjukt detta är...

Söka hjälp? AlkoDHyperD beskrev det bra..

"Det svåra med att behandla oss periodare är att vi är ”friska” mellan perioderna. Vi är medvetna och motiverade och tror till och med själva att det var sista gången. Vad ska man då behandla?"

Men jo, jag måste nog ta hjälp om jag inte löser detta själv snart. Du verkar ju ha fått bra hjälp. Måste få ett slut på detta nu...

Mitt mål är nu att aldrig mer i hela livet dricka något med alkohol i. Om jag tror på det? Ja. Jag måste tro, eller hur?

/Mic


skrev Rosen i Att vara periodisk beroendeperson

Det är så skönt att inte känna sig så himla ensam. Tänk, alla andra sjukdomar har intresseföreningar o samtalar om sina plågor. Ja, man kan t.o.m. be om medel för att hjälpa dom som lider.
Men vi, vi bara skäms och gömmer oss. Egentligen är det helt absurt!
Dags snart?


skrev sessi i På väg bort

Igår hade jag en av dom bästa dagarna på länge.


skrev Rosen i Att vara periodisk beroendeperson

Jag tror du har helt rätt i att identifikationen har stor menlig inverkan, frågan är hur bryta den?
Min morfar var en sådan, min mor likaså och jag har tagit upp den skamliga manteln.
Känns nästan som att det är omöjligt att ta sig ur?


skrev Linda... i Börja ett nytt liv-utan alkoholisten

Känner igen mig i allt du skriver. Jag har också utflyget barn. Som tur är har jag inga barn med honom. Det är sorgligt att man ödslat så mycket kraft och energi på en sådan människa. Min far gick bort för ca 2 mån sen . Fick ingen tröst. Han var inte med på begravningen mm. Men det är ju klart allt ska ju handla om honom. Gör det inte det så är det ej intressant . Du har rätt man kan vara med vem som helst bara man slipper att vara ensam. En fråga .tycket du att det går bättre för varje dag som går ? Eller går det upp och ner. Har du vänner som stödjer dig ? Mina har försvunnit mer eller mindre tyvärr. Kram


skrev Framtidshopp i Min tanketråd

Just nu går det toppen. Jag tänker mindre och mindre på alkohol för var dag. Känns bra!


skrev AlkoDHyperD i Att vara periodisk beroendeperson

Periodisk alkoholism. Hur kan vi förstå det till synes paradoxsala och motsägelsefulla mönstret, pendlandet mellan helnykterhet och fullskaligt missbruk? Allt eller inget.
Den som gått över gränsen för beroende har skapat irreversibla spår i hjärnan.
Det kan liknas vid en kindlingeffekt där känslominnet snabbt associerar alkoholens effekt med tidigare upplevelser. Det man kan kalla ”craving” och som kan triggas inte bara av känslan av berusning utan även tankar, minnen, situationer och känslor som tidigare förknippats med behov att dricka.

Egentligen är missbruket lika gravt som den fysiskt beroende alkisen på bänken, med den skillnaden att periodaren inte helt gett upp det normala livet. Det skulle till och med kunna vara ett sätt att kunna fortsätta. Avbryta i tid, vila upp kroppen så den orkar nästa period, avbryta innan för att inte riskera att behöva sluta för gott.
När kroppen eller psyket inte längre orkar dricka mer, eller när konsekvenserna börjar bli för påtagliga avbryter man drickandet, med svår abstinens som följd. Motivationen är hög i början av nykterheten och kan bibehållas så länge minnet av senaste perioden är färskt.

Efter ett tag blir nykterheten vardag och inte längre förknippad med en känsla av seger. De underliggande orsakerna till behovet av berusning kvarstår så länge man inte förstått och behandlat dem.
Hjärnan är fortfarande spårad för att triggas av samma saker som tidigare.

Till slut överväger den föreställda belöningen det bleknade minnet av negativa konsekvenser. Det är så känslominnet fungerar. Längtan efter den där första känslan som satte sig djupt, kicken som överträffade vardagsförnöjsamheten.
Det vi uppfattar som ett blixtsnabbt tvärkast är i själva verket en kugge som hakat i beroendemaskineriet och fått det att obönhörligt börja röra sig.

De nyktra perioderna till och med förvärra och bidra till hårdare supande under perioderna.
Dels för att ett tryck, eller en längtan, byggts upp under avhållsamheten (därför är nykterhet på vita knogar så vanskligt, att inte helt ge upp tanken på att dricka innebär att det ligger en tickande bomb inuti hjärnan).
Dels för att ångesten blir svårare i den stora kontrasten mellan alkoholist och nykterist, mellan vita och våta perioder. Ångesten dövas med mer alkohol.
En psykologisk vidmakthållare kan även vara föreställningen om att man är periodare och därför inte har något val, mönstret återupprepas som en självuppfyllande profetia.
Spiralen vrids snabbt in i värre missbruk för att toleransen sänks under nykterheten men beteendet finns kvar vilket innebär att man tar vid där man slutade (i slutet av en period är toleransen hög) och får större berusning och värre konsekvenser.

Det svåra med att behandla oss periodare är att vi är ”friska” mellan perioderna. Vi är medvetna och motiverade och tror till och med själva att det var sista gången. Vad ska man då behandla?


skrev miss lyckad i Äntligen på rätt väg!!

Precis Jasmine, man måste våga annars förändras ingenting..Tack Mm, verkligen dax för jobbförändring. Är uppless på trångsyntheten och fyrkantigheten jag möter hos vissa chefer i vår kommun..Hade alla människor varit sådana hade vi fortfarande levt på stenåldern..Har fått högt blodtryck nu också..Stressrelaterat..Ska kolla över andra båtjobb om hur chanserna för det ser ut.Så jag kan byta för alltid..Hade varit skönt...Kram alla fina på forumet..


skrev Higgins i Att vara periodisk beroendeperson

När allt är på topp livet leker, alla planer går i lås man har tusen järn i elden Då som en blixt ifrån en klar himmel
kastar man sig in i detta destruktiva beteende Flera dagars vrålsupande då man går över lik för att få tag på
alkohol i vilken form det vara månde bara man håller fyllan vid liv. Varför?

Kram o pepp till alla som kämpar!
Nykterheten är underbar!


skrev anonym17136 i Ett ärligt försök!

Att livet kan vara så sorgligt o orättvist .. Dina rader skär i mitt hjärta .. Kram & Kärlek till dig ❤️ Lerigen