Senaste kommentarerna i forumet

Hur långa är dina perioder? (Utan och sen med alkohol)
Intaget under en dålig period?
Lyckades du bryta din dåliga period när du skrev i min tråd, den 5/4?
Svara bara om du vill såklart :D

MM

men jobbet med mej själv återstår. Imorgon prover hos vc sedan hälsokontroll. Hoppas de hittar min alko-gen så de kan plocka ut den. Oj så skönt det vore. Hatar dagen-efter-känslan...så himla värdelöst det är. Blir så less på mej själv och min totala brist på kontroll. När blir det nog ? Jag känner mej fullständigt blåst i huvudet..som håller på och dricker fastän jag vet följderna.

Det är skönt att veta att man inte är ensam och att man kan skriva ner sina tankar här utan att någon dömer.

Iusios och Liten på jorden- vi får stötta varandra på vår resa. Jag är på dag 7 av målet 90 och känner mig trygg i min övertygelse. Men, jag vet att a-rösten kommer att börja viska många gånger innan 90 dagar har passerat, ska försöka ha strategier redo för olika tillfällen när jag har fått "hjälp" av a: ledsen, trött, fira att jag har presterat något bra, tjejkväll, på uteservering med en vännina, middag hos min vinintresserade bror, besök hos mina föräldrar som alltid kopplar av med en Martini eller ett glas vin, middag hos min bästa vän där det alltid bjuds på vin vardag som helg... Ja, frestelserna kommer att bli många...

Önskar alla en fin kväll!

Hej Nykis..
Härligt att du har hittat hit. För här finns de såååå många förstående,öppna och varmhjärtade människor. De har hjälpt mig mycket..

Kände så oxå ang AA.Men kan du inte gå på något möte i en närliggande by/stad där du bor ? Så får du iallafall känna hur det känns att gå dit..

Lycka till..!

Jag har fått lära mig strategier och knep hur jag ska undvika när rycket kommer. Ta timeout, inte gå på impulsen.
Gå ifrån - spela upp vad som händer - fundera på detta. Resonera - vad händer om jag väljer att gå till SB/en bar?

Har ju dock fått concerta utskrivet och det hjälper verkligen. Har inte alls samma impulspådrag längre.
Det är faktiskt superskönt. Det där rycket kommer inte längre (men mycket fantasier om alkohol och att jag dricker)

Kanske ligger det något sådant hos oss alla med denna form av problematik?
(kan vara ute på hal is här, ber om ursäkt isf - jag utgår ifrån min egen lilla hjärncell)

En impuls som inte går att styra, som blir en manisk tanke....
Tvångssyndrom? Gaaaa jag vet inte. Jag spekulerar.
Det är såååå skitsvårt att vet, att fatta och att veta hur man kommer tillrätta med
problemet när man inte vet vad problemet är.

Jag har ju inte fattat själv varför, tills min terapeut tyckte att jag hade svårt att
koncentrera mig på våra sessioner. Han frågade då om jag ville göra en ADHD utredning
vilket jag tackade ja till. Det visade ju på tillräckligt för att få diagnos, vilket jag inte visste
eller trodde.

Men mycket föll på plats. Saker sen jag var barn som jag helt plötsligt förstår.
I skolan, i ungdomen, i vuxen ålder.

Det ligger ju i impulsen och att inte kunna se konsekvenserna mer än att vi är
kemiskt beroende av alkohol. Jag är det inte, det vet jag. Jag tror att jag har självmedcinerat
pga överfylld hjärna. Då när alla känslor svallar över och det blir SÅ mycket i huvudet har
jag valt att stänga av med alkohol. Och när jag väl dricker blir det mani av det hela.

Min dåliga perioder kommer alltid när jag är på topp, tränar, sköter kosten, är social,
det händer mycket i livet, mår så otroligt bra.
Då väljer jag att ta en period av drickande för att sabba allt....

Det går ju att söka hjälp. Vi blir hjälpta med stor förståelse. Du kommer bli tagen på allvar.
Jag trodde inte att jag skulle bli det men har fått väldigt bra hjälp.

Fick:
Campral i 6 månader som också slår av impulsen.
Antabus in case of.
Telefonnummer till läkaren. Han sa -Om du tar ett återfall till måste du
kontakta mig så jag kan sätta in medicin för att motverka ett epilepsi anfall...
Illa, väldigt illa....

Magisk läkare.

Kan du söka hjälp?
Vill, vågar, kan?

Kram

MM

Pukka kvälls-te. Alltså med två påsar. Låter den dra i 15 min.

Gör ofta susen!

???

Såg ditt inlägg i min tråd.. Gissar att vi har liknande situationer även om du inte skriver så myclket om hur mycket du har druckit eller om du har hemmaboende barn. I nuläget känner jag som du, vill absolut inte berätta för någon om mitt beroende även om jag tycker de som berättar är modiga.

Vi kan hjälpas ått på vägen- det här fixar vi!!

Det verkar som om våren är på väg även här, men tyvärr med en regning start (i alla fall där jag bor). Skönt att höra att du känner dig entusiastisk och glad (gissar jag)!

Du har så rätt... nykterheten släpper loss en massa energi. Nu undrar jag bara när jag ska kunna sova igen, förut var det ju standard att dricka tills jag somnade;)

Hur bra än jag haft på resor så saknar jag hemmet!
Härligt med mer energi och idéer! Ser också fram emot vad som kommer med nykterheten!

Det är så skönt att slippa vara bakis. Att ha ryggen fri och veta vad man sagt och till vem. Att slippa vara trött, utmattad. Att slippa planera alkoholinköp. Att slippa gömma glasen bakom basilikakrukorna I köket. Slippa fyllegräl. Slippa illamående. Slippa all den där alkoholgenererade ångesten.

Allt det där slipper man.

Sätt inte något orealistiskt mål, ta en dag I taget. Jag gjorde/gör som Mirabelle säger här ovan: 3 månader, och jag är halfway through.

Men först var det en vecka ( verkade skrattretande omöjligt I början! ) sedan 10 dagar. Sedan två veckor. Sen fattade jag att det kanske skulle gå med en månad och nu rullar det på!

Lycka till!

Emma

Hejsan och tack för svar. När jag va yngre så gick jag på både NA och AA men det gav mig aldrig någonting jag kunde använda. Kanske va jag för trångsynt av mig för att ta åt mig det. Och jag har levt i förnekelse så länge. ”Vill bara kunna vara normal”. Har dock svårt för sånna typer av sammankomster. För att dra en lång historia kort, jag flyttade till behandlingshem när jag va 11 och bodde under dess former fram tills jag va 20. Jag flyttade dit pga stökiga föräldrar och utvecklade mitt missbruk via Behandlingshem när jag va 13 och blev tvingad till AA och NA. Tyvärr så kommer det dit sånt folk som jag och vi dras till varandra som flugor till skiten. Vilket gör att någon av oss drar ner den andra i träsket igen. Är det inte jag så är det hen. 10 av 10 gånger. :/

Jo så är det. Man får ta en sak i taget. Nu kommer jag sikta på att ära regelbundet och hålla mig till träningen. Sen får andra saker komma vart eftersom. Så länge jag inte förlorar familjen så är jag glad. :) Dom vet om att jag haft tidigare missbruk. Men jag har levt i förnekelse med alkoholen fram tills i höstas. ”Det är normalt att dricka på fredagar” mentaliteten har jag kört på. Har inte varit helt ärliga mot läkarna fram tills förra våren. Men dom ströp inte min medicin även om jag berättade mitt beteende. Dom trodde som du att det skulle hjälpa mina impulser. Men icke. Sen har jag nog varit rädd att förlora medicinen för alltid pga mitt självdestruktiva beteende. :/ men ska berätta helt rakt och ärligt om hur allt är nu. Jag kan inte vilja en sak och hålla fast vid en annan. Då blir det ingenting gjort.

Välkommen hit. Har du gått på något AA möte? Jag kan varmt rekommendera det. Du träffar människor nya människor som är i samma sitts som du är. Att prata dela med sig av sina problem och lyssna på vad andra har att säga är så himla skönt. Jag pratar för mig själv men AA ger mig så mycket positivt så som även denna sida gör.

Tack fina Ullabulla? Ja, jag hoppas också att jag ska våga fortsätta. Just nu känns det faktiskt nästan som om jag inte har något val... vilket är bra! Tror jag... Jag kan bara inte gå tillbaka. Det jag förstått om mig själv kan jag inte göra ”oförstått”. Destruktivitet kommer ifrån självhat, självhat kommer från låg självkänsla och avsaknad av självrespekt. Men vad som orsakat det ifrån början har jag inte ännu fått reda på men det kommer kanske. Även om jag inte är säker på om det egentligen har någon betydelse. Det viktigaste har hittills varit att förstå att jag inte behöver vara destruktiv, jag är inte FÖDD med en drake i mitt bröst som kräver att jag gör mig själv illa.
Inget är hugget i sten och den man respekterar gör man sällan illa.
Det är väl lite så för dig med? Att när du lär dig att visa dig själv omsorg och kärlek krymper behovet av att ta på sig andras smärta och lägga all energi på att läka någon som inte kan eller vill bli hel. När det gäller min man vet jag inte vad jag ska göra. Vardagarna dricker han inte så mycket längre men så fort det ska slappnas av är alkoholen obligatorisk, i varierande mängd. Och när han är lullig eller full och luktar sprit vill jag inte ha honom. Punkt.
Att det ska vara så jävla svårt att bara säga det till honom?
Jag känner mig fortfarande som en hycklare tror jag, vem är jag att moralisera?
Trots att det inte har med moral att göra...
Tänk att det ska vara så jävla svårt att vara mänska?!
Kramar❤️???‍♀️

Du behöver inte ha alla svaren klara och hela vägen planerad för att ta det första darriga steget :) Svaren värker fram vart eftersom. Lita på processen. Vet de läkare som skrivit ut din medicin att du har problem med alkohol och droger? Det är långt ifrån ovanligt att människor med ADHD hamnar i missbruk, så man tycker att de borde ha en hållbar strategi för att hantera det...

Tack för svar. Ja min ADHD är nog en stor bidragande faktor till att jag tillslut inte kan behärska mig. Det va mycket värre förut när jag va långt ner i missbruket. Då han jag inte ens vakna innan jag började dricka igen. Men eftersom jag har fått barn så har mina prioriteringar blivit annorlunda. Jag önskar att medicineringen hjälpte men den eldar bara på mitt missbruk och under tiden jag tar den så får jag en udda känsla av vad verklighet egentligen är. Tror det är därför jag avstår den. För att kunna ge mina barn en riktig verklighet och inte min skeva bild på verkligheten. Sen vet jag inte vad min läkare anser, har salt flera gånger att jag inte vill ha medicin. Men då har dom skrivit ut det ena värre än det andra. Det va en period jag ifrågasatt om jag va vaken eller sov. Då fick jag medikenett (om det stavas så). Men alla dessa mediciner har alltid slutat på ett ställe och det är bänken eller baren. Jobbade dock i baren i ca 6 år också. Men slutade där för 5 år sen för att mitt liv inte blev hållbart. Full > bakis > jobba > full > bakis > jobba. Men nu har jag tagit ett beslut. Ursäkta mig men det är inte att sluta med alkohol utan det är att ta ett uppehåll på obestämd framtid. Har varit nykter idag. Så nu satsar jag på att vara nykter imorgon. Kanske funkar det. Ska även försöka finna styrka till att bryta med mina vänner. Men tanken skrämmer mig att inte ha några vänner alls. Vart hittar man nya? Vad ska vi prata om? Vad ska vi göra? Allt jag kan handlar om saker kring alkohol och droger. Vi får se vart allt det här slutar. Kommer hålla mig till denna sidan ett tag och se hur alla andra gör.

så likt många av andra berättelser här! Min egen också minus att jag inte har barn ihop med mitt alkoholiserade ex! Finns många saker att säga och tycka! Att man inte kan få någon annan att sluta dricka! Blir så tydligt just när de ljuger och smyger fast de lovat och bett om ursäkt! Du kanske skulle gå rakt på och låta bli att ta konsekvenser! Tala om för hans syster med sambo att han fyllesnackade angående val av gudföräldrar! Varför skall du och din bebis dras med detta fyllebeslut resten av livet! Pinsamt för honom men då hamnar ”skiten” på rätt person : din man! Kram

På vart nykterheten kan föra mig.

Hemma igen efter en rätt så lång resa.

Fã duscha VARMT ikväll med bra tryck I kranarna. ?

Ett sådant här avbrott är bra. Jag är full av ideer och entusiasm.

Allt denna tid och energi nykterheten släpper loss!

Har läst så många nya lite vilsna trådar/själar här på sistone- och jag vill bara skrika högt: lägg av! Kämpa! håll Ut! Det kommer att bli bra!

?

Du är visst oxå där som jag (och jasmin ) på första veckan.
Ja heja dig och oss.
Här hjälps vi åt och stöttar och hjälper och inget dömande...
Läs om andra för som du skriver igenkänningsfaktorn är hög och bra på många sätt...Man är inte ensam, många som förstår och man kanske kommer till insikt och accepterar sig själv vilket kan innebära många känslor.....
Lycka till
Vi hörs säkert igen

Ja du ser så många fördelar du kan skriva ner och glädjas åt. Underbart! Tänk så mycket dina barn uppskattar det/dig också!
Ja du att jag börjat gå på den där kvarterspizzerian var just när vinet var slut på söndag och/eller när jag var orolig eller hade tråkigt en söndag...Det var skönt att kunna bryta mönstret och att våga gå dit...Vill ju kunna leva som vanligt!! Göra mina vanliga saker träffa de jag brukar träffa etc.
Ikväll gick jag ut efter jobbet. Hon drack några glas vin...ikväll var det första riktiga suget MEN jag klarade det med - det blev alkoholfritt och ytterligare några kronor in på sparkontot:)!
Håller med dig att det är inspirerande att höra alla historier och "resor" både korta och längre. Alla är viktiga och givande att läsa.
Jag har bara som första mål att inte dricka pådrygt 3 veckor sen ska jag iväg några dagar (ledig) och då "får/vill" jag dricka....sen gäller det att ha en plan därefter...
Ha en fin vecka.
Jag anar att jag kan behöva stöttning/jepp till helgen....

Du ska absolut vara här och skriva, så glöm det där med att ta upp onödig plats! Du beskriver din situation och missbruk väldigt bra. Min spontana tanke gäller din ADHD. En bristande impulskontroll kombinerat med bristande konsekvens-tänk kan ju vara orsaken att du hamnar i de här karatefyllorna, trots att du vet att du egentligen inte borde dricka alls. Sedan vet jag ju inte hur impulsstyrd just du är. Kanske din Asperger ”bromsar” dig. Men läkaren har ju skrivit ut medicin... Det gör de väl knappast utan orsak? Kanske är det just vad du behöver göra, medicinera din ADHD, för att ha en chans att uppnå självkontroll? Hur som helst så önskar jag dig välkommen in i värmen :)

Kände jag mig i helgen! Trädgårdsarbete och röjning ute på lördagen! Märker hur bra jag mår av fysisk aktivitet utomhus! Söndag bjöd jag barn och respektive på middag och vi satt utomhus och njöt av årets första värme! Mitt ex skickade ETT sms på lördagkvällen. Han började med att påpeka att han var nykter och det märktes att han talade sanning! Skrev fint om hur mycket han saknar mig och oss! Vad tänkte jag: hur ska jag hantera detta? Ska jag svara nu när han är nykter? Är jag elak om jag låter bli?
Vad kände jag: empati med honom, tycker så synd om honom, ledsen, kände saknad! Ont i hjärtat!
Vad ville jag spontant göra: svara eftersom han var nykter och snäll!
Tog Timeout i en timme, tänkte fram och tillbaka, vägde för och emot, hur blir imorgon om jag svarar? Fler sms och så är jag snart tillbaka på ruta ett! Kör allt igång igen? Ja troligtvis! Men han är ju nykter! Jo denna helgen men påsken berusad hela helgen och nästa helg också kanske!
Slutsats: svarar inte!
Nöjd med mitt beslut igår och nöjd idag!

Det tar sin tid, jag är inte heller därännu, men vi kämpar på en dag i taget! Du är också en bra bit påväg då du inte accepterar att vara med honom när han är full. Och du hittar strategier för att kontrollera ditt eget liv och ger dig själv möjlighet att göra egna val. Att ta egen bil för att kunna lämna är en sån grej, eller hur? Jag har "förmånen" att ha separerat från just denne man en gång förut. Då tog det mig två års terapi för att koma igenom...men några saker jag lärde mig då har jag nytta av nu. Som att det kanske inte är just PERSONEN jag saknar, utan egentligen VEMSOMHELST som kan lindra ensamheten och ge tvåsamhet. Jag har aldrig varit där, av olika skäl, aldrig haft kärnfamilj, eller livskamrat, kännt "vi två", tillhörighet eller gemensamma gamla minnen med någon. Det är det jag saknar, en slags historia bakåt. Nu lever jag "andra halvlek", barnen har vuxit upp och jag kan inte gå tillbaka till det liv man hoppas på när man är 25,man,barn,hem, släkt, högtider, gemenskap, familj, minnen......Vilke leder fram igen till frågan Hur ska jag forma resten av mitt liv nu då?

Lite känsligt att be om hjälp också. Som alltid?
Får se om jag kan hitta ngn knapp under inställningar.

Måste bara fråga. Var ni ute när din sambo ringde polisen eller var ni hemma? För var ni hemma så stämmer inte historien, då polisen inte får omhänderta någon enligt LOB i hemmet. Det hör ju inte till problematiken men blev bara lite nyfiken.