Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era inlägg.
Gudars vad svårt det var att ringa om hjälp och tala om sin alkoholism och tack för er stöd.
Det är mycket skit som kommer upp till ytan när man är nykter och insikter som är obehagliga om sig själv. Jag som trodde att jag var en snäll kille..
Jag hoppas att jag kan vara nykter 30 år till men jag är nöjd med de dagarna jag får som nykter. Jag relaterar till min far som dog av alkoholism och var i min ålder. Jag har följt min fars fotspår utan att förstå det själv men i annan skepnad med lite dyrare vanor och vackrare fasad. Men med åren har jag misskött min ekonomi och kommit närmare min far på alla plan. Jag har levt för dagen och låtit pengarna rinna ut i sanden och varit nöjd med att sluta kvällen berusad. Det fungerar inte att leva utan framförhållning om man vill ha ett bra liv;leva för dagen är inte en bra slogan för den som dricker dagligen.
5:e dagen nykter och njuter av att se snöhögarna utanför och kommer ibland in i lyckorus och är det som jag känner nu så är jag nöjd med livet. Men ångesten kommer ibland som en käftsmäll och det är inte lite skit som jag har ställt till med.

Tack Segra,
Kan du el någon annan länka till denna original text på engelska? Om empaten och narcissisten.
Snälla tack!

Det är rätt tänkt odette, en dag i taget. Och jag håller tummarna jag med. Kram

Grattis till snart 6 månader! Bra gjort! Det är helt ok att känna som du gör. Tankar kommer och går. Man kan sakna vinet och att kunna vara "normal". Det gör jag nån gång ibland, alltmer sällan dock, efter 5,5 år nykter. Huvudsaken är att du inte agerar, att du inte lurar dej själv att du kan dricka. Min absoluta övertygelse (inte bara min) är att man inte kan dricka måttligt om man druckit sej till ett beroende. Det fina är att det går aldeles utmärkt att leva utan. Så mycket bättre faktiskt. När tankarna kommer så gå igenom för- och nackdelar med nykterheten. Men också kan man tillåta sej att sörja över att det blev så här. Men det finns värre saker och vi ska vara stolta över att vi tagit oss upp. Lycka till i fortsättningen!

Snart 6 månader utan alkohol.
Det har jag klarat förut.
Det är nu det blir svårt för nu mår jag så bra och alla katastrofer känns långt borta, nu börjar jag tänka att jag kanske kan ta ett litet glas vid något festligt tillfälle. När inte barnen är med. När jag inte ska träna/jobba nästa dag. Om jag inte ska ut sen. Ifall jag bara provar lite...
Det är så förrädiskt.
Så lätt det är att glömma.
Längtan efter att vara som alla andra och njuta ett gott glas vin ibland..
Jag ska inte.
Jag bara önskar jag kunde.

Och grattis till dina framgångar vinäger!
Önskar bara att jag sökt hjälp direkt men nån vis människa sa väl något likt ”jag tänker bara på framtiden, det är ju där jag kommer spendera mitt liv”. Och framtiden ser vit och ljus ut nu igen

...för den listan! Känner igen mig på några punkter men inte alla. Vi som skriver här inne har ju så olika bakgrund och jag är helt imponerad av dina 59 dagar. Meningen: Jag får dricka men avstår ska jag också packa ner i mitt bagage nu när jag ska ut och resa där jag efter mycket våndande och tänkande hit och dit bestämt mig för att ta några glas vin om jag känner för det. Sinnesstämningen i mitt huvud blir lättare då.

Jag tänker 30 år berusad och 30 år nykter. Det är svårt, det är tungt, det är ensamt att gå igenom men om man kan vara lite nyfiken på hur det är att leva nykter så blir det lättare. Rikta energin mot allt som ger något tillbaka.
Ta all hjälp du kan få!
Grattis till ditt beslut!

Var dödstrött igår och visste inte riktigt vad jag skulle göra timmen innan läggdags. Jag är inte intresserad av TV men slog mig till sist ner med ett par avsnitt av en serie på Netflix. Det var faktiskt ganska underhållande. Det var underbart när jag äntligen fick gå och lägga mig. Har bestämt att jag inte kan gå och lägga mig innan yngsta barnet - det måste jag klara.
Jag känner mig som ett kantrat skepp som sakta vänder sig på rätt köl. Skeppet är stort och tungt och innan räddningsinsatserna började var det på gränsen att skeppet skulle sjunka. Skeppet är stort och tungt, ungefär som Wasa. Med den bilden framför mig så förstår jag hur mycket arbete jag har att göra med mig själv och att jag måste ge det tid - mycket tid. Tröttheten och yrseln kommer och går. Det är hela tiden en kamp för att klara av mitt nya arbete.
Nästa vecka är det ett två dagars ledningsmöte med övernattning. Middag på kvällen, gissar att det kommer att erbjudas vin. Jag önskar att jag inte tänkte på det redan nu men jag inser att jag kommer att få frågan och jag vill träna in svaret. Kanske ska jag bara nöja mig med att jag Viktväktar och inte har points så att det räcker till vin. Alla vet att jag håller igen så det kan ju vara ett naturligt svar. En människa som inte är alkoholist skulle antagligen inte ens fundera över detta - den skulle antingen se till att det fanns points till vinet eller välja att lägga alla sina points på mat och kanske efterrätten. Vad vet jag? Eller points på vinet och avstå efterrätten för det är inget problem.
Att vara alkoholist är inte enkelt.
Det vidare livet är ett vanligt liv som innebär att jag inte har mer att skriva om just nu. Det vidare livet utan alkohol är lite tråkigare på insidan av min skalle. Jag får inga härliga fantasier och mina känslor är inta så starka som under berusning. Det är väl bara att acceptera. Kanske kan jag fylla på med annat på något sätt. Annars får jag acceptera att det lite tråkigare känslolivet vägs upp av större närvaro, en friskare kropp och mer energi. Det borde inte vara det - men det är svårt.

Hmm... Det har ni något! Det är därför jag börjat svikta nu och tänkt att "ja men va f..." För att jag vant mig vid att det går ju så bra nu och jag verkar ju inte ha så stora problem. Och när Januari är slut så kanske jag kan börja mitt nya liv med mindre alkohol...eller inte. Jag tänker att jag inte ska tänka så mycket just nu. Och jag tröstäter, frossar i saker. Jag låter det vara så ett tag. Jag vet att jag inte ska ersätta det här med en annan ful vana, men orkar inte ta tag i det just nu. Jag kände mig så glad, nu är jag mest trött. Trött och trött och sur.

Tack !

Jag vill också kunna skriva Dag 59 en dag. Har inget sug just nu, men jag vet vad som väntar om ett tag. Blir deppad bara jag tänker på det. Men en dag i taget var det. Kommer att klara denna vecka och helgen men sen mår jag säkert bättre än vad jag gör nu. Och då.....Då börjar den verkliga striden.

Känner igen så mycket... Fasad och yta har jag inte mycket av, men prestation. Så länge det finns något pressande att ro i hamn, kriser att hantera, eller ett krig att utkämpa är jag lugnet själv. Fokuserad. Stark. Oövervinnerlig. Och faktiskt litet maktgalen. När allt är lugnt och livet går sin gilla gång i lagom lunk blir jag sådär skör, liksom. Då räcker det med att någon frågar hur jag mår för att tårarna ska bränna bakom ögonen och rösten darra. Mår? Jag vet liksom inte vad jag ska svara... Bättre att hålla sig upptagen än att gå om kring och "må"... Det är väl det som är det svåra med kvällar. Varva ner yadayada... Önskar man vore som ungarna när de var små. De kunde hålla full fart och plötsligt somna, nästan mitt i språnget på någe vis. Fullt ös - medvetslös.

Men vi ska inte ge tappt. Förr eller senare lär vi oss hantera det här! Kram

...kommer man långt med. Älskar svart humor, galghumor, lite riskfylld dock att använda om inte mottagaren är känd. Strunt samma, här är vi ju okända allesammans. ?

Ha en fortsatt nykter tillvaro! ♡

Ditt sätt att skriva är grymt! Jag älskar varje del av det. Du svänger dig med orden som värsta perfekta wienervalsen. Asså man måste ju se på hela situationen med galghumor, hur fasiken skulle vi annars fixa det. Fast sen ibland kommer jag på mig själv med att "driva" bort saker för att ta mig ur allvaret eller de tankar som dyker upp i en situation. Fast om det håller oss nyktra så varför inte egentligen? Allt har sin tid.

Jag börjar få väldig respekt för det jag gett mig in i. Jag är på ett vis spänd på hur det kommer se ut om ett år, men vet att jag inte ens törs tänka mer än 24 timmar framåt. Jag får panik att tänka för långt. I måndags en kanondag. Livet lekte och allt var bara så bra. Jag mådde så bra, på riktigt. Länge länge sen jag kände så. Igår och idag total katastrof. Känner mig helt tom och apatiskt. Bara blank. Ingen kraft, ingen energi alls. Flyr känslor och tankar in i jobb och andra åtaganden. Orkar verkligen inte vara med det som dyker upp i huvudet, vill bara stänga av. Vet inte hur eller vad jag känner alls, allt känns bara övermäktigt.

Gruppsamtal på öppenvården igår. Jag kände mig så stabil då jag gick in där på nåt vis men bryter ändå ihop totalt. Gång på gång på gång och jag fattar inte vad som egentligen får mig att känna så starkt. Jag har så otroligt svårt att släppa allt jag förknippar till prestationer och "görande" till att känna efter vem jag är på riktigt. Min hemmabana är fasad, yta, prestation inser jag, det är dit jag hittar konstant. Så naturligt, men den där sanna riktiga jag vem är det egentligen.

Grubblerier och tankar då kvällen kommer krypandes.

Så stark du är. Riktigt inspirerande. Stark.. och ärlig.. viktigt inlägg du la in här senast. En bra lista att kopiera och läsa när man vacklar. Tack för den. Kram till dig!

Du är redan långt över halvvägs tror jag.. fortsätt skriva.. för du e verkligen duktig på det.. att lära sig säga NEJ är så extremt befriande.. SÅÅÅÅÅÅ jobbigt i början.. men när man väl lär sig det.. så är känslan av styrka så enorm.. men det kräver övning.. men du kan fixa det det är jag helt övertygad om. Eftersom jag själv genomlevt trauma så vågar jag försiktigt påstå att jag känner igen mig i mycket av det du skriver.. och jag tror vi kan ta hjälp av varandra här på forumet. :).. kan jag ge tips och råd eller bara vara ett stöd så finns jag här. Hoppas du får sova mer inatt.. :( .. håller tummen att du får en god natts sömn.. allt blir så mycket enklare då ofta. Kikar in här imorgon och kollar läget :) Kram till dig.

Dina tankar är väldigt vettiga.. :) ser fram emot att läsa vidare kring dessa :) tack för allt ditt stöd.. nu i säng nykter och ska sova LÄNGE. imorgon ska jag ge allt jag har på den här intervjun. Är lugn som en filbunke dock. intervjuer e nått jag vågar påstå att jag e bra på.. däremot ska jag försöka att inte ta ut nått i förskott.. ska andas och göra mitt bästa. tack igen Mirabelle! Hoppas du har en fin dag och kväll du med.

Känner verkligen igen det här med projekt och måsten. Är också en människa som påbörjar projekt som jag tror är något jag trivs med. Problemet är bara att när jag håller på med exempelvis omplantering av växter som jag odlar så tar jag gärna några öl, för då blir det ju trevligare. Resultatet blir att arbetet inte blir färdigt, det läggs på hög och får samma status som en diskbänk full med disk. Nu när jag inte druckit på ett par veckor så finns det en helt annan närvaro och jag kan njuta av hela förloppet i det jag gör :)

Riktiga vänner förstår ditt val. Hoppas du kan återfå kontakten med de nyktra ^^

...som välkomnade mig hit. Du var också en av dem som fick mig att ta steget att berätta för min man (typ 19 nomber). Ett helt avgörande steg för min nykterhet. Självklart har jag följt dig lite extra.

Många känslor kring din problematik nu, men det viktigaste är att du sökt och fått hjälp. Vi vet att du länge kämpat och försökt på egen hand. En stor eloge till dig som insett att du inte klarar problematiken på egen hand och sökt hjälp. Du är en förebild för andra!

Önskar dig lycka till! Även om du inte fixade det själv just nu, har du, som tidigare nämnts, betytt mycket för min nykterhet. Tack! ♡

Ja, med nykterheten kommer ofta valet av den fortsätta umgängeskretsen. Som de flesta här vore forumvännerna de bästa att ha även i verkliga livet. Men, anonymiteten här gör oss verkligen bra på att beskriva känslor på alla sätt. Skulle bli svårt att omsätta IRL.

Lägg gärna till oavslutade och nya projekt som ersättning till A. Se bara till att du inte tar på.dig för mycket.

Lycka till! I dag räknar jag 59:e dagen som nykter. Det känns stort. ♡

Kapitulerat helt. Kontakt med vård. Fått hjälp med preparat mot ångest o sömn. Pratat med fru. Har stöd. Slutar upp med mina tankar på att klara det själv.
Har även blivit befordrad ännu en gång på jobbet. Kan det ligga ngt i överdriven prestationsvilja? Tror inte terapi är rätt grej för mig men kanske är det värt att testa. Nu är jag öppen för all hjälp och kommer sätta min hälsa som prio ett framför karriär och allt annat.

Mår allt bättre, ångesten lägger sig mer för var dag. Vilket jag vet det gör!
Jag försöker vara snäll med mig själv, att tänka på att ingen är perfekt även om vi alla vill så gärna vara det. Jag har gjort fel, nästan alla gånger under alkoholintag.

Jag kollat en del på Youtube om folk som slutat dricka och många hade samma problem som mig. En så kallad binge drinker. Dricker så man stupar, säger massa dumt etc. Sen helt vanliga människor utan alkoholproblem som bara insett att alkohol är ett "gift" oavsett om man har problem eller inte. Ingen skulle ge alkohol till sitt barn men ändå så dricker vi vuxna det? Inte logiskt.

Detta ger mig hopp om att inte glömma att jag inte kan dricka. En dag kommer jag inte sörja det heller(vilket jag inte gör de flesta dagar av året). finna det roliga utan alkohol ✌livet är såååå mycket mer än alkohol!

Jag ser hur många vi bara är på detta forum. Hur många har inte vågat skriva? hur många som slutar skriva när de faller på grund av skam.Hur många sökt sig hjälp nån annanstan? . Mörkertalet lär vara enormt.
Vi alla vill vara normal, kunna dricka normalt. Men att inte dricka är vårt normala tillstånd.

Har haft en riktigt tuff vecka. Vet inte hur mycket du läser här, men jag har verkligen lämnat ut mig den senaste tiden. Främst för min egen skull, men också för att peppa andra. Kolla min tråd om du vill.

Önskar dig lycka till! Är på dag 59 som nykter. Nu håller vi i det här! ♡