Senaste kommentarerna i forumet

Vilket borde varit titeln på den här tråden från början. Nu när jag efter så många år av passivt läsande, mycket lärorikt, äntligen startar en egen tråd blir jag närmast lamslagen av självkritik. Vad tusan kan jag skriva som inte skrivits om och om igen? Och bra mycket bättre dessutom. Min resa till och från ett beroende är verkligen inte unikt. Dricker man för mycket, för ofta eller av fel anledningar så hamnar man ju där till slut. Inget konstigt med det! Min smala lycka i sammanhanget är väl att jag alltid vetat att det är så det fungerar. Att jag inte behövt lura mig själv. Aldrig tänkt "att jag kan sluta när jag vill" osv. I stället har jag väl alltid vetat att det kommer en dag när jag måste välja väg. Alkohol på heltid, eller göra något åt det.

Som typisk ensamdrickare, även om jag också har levt en period med ett umgänge med andra som också vara glada i spriten, ställer man väl inte till det så mycket för sig. Vilket är bra i och för sig. Visst har jag gjort bort mig vid något enstaka tillfälle, men det är obetydligheter. Drunknar i all ångest jag har för att bara finnas till och vara så knäpp som jag är. Det händer inte så mycket heller när man sitter ensam och konsumerar det man har köpt hem. Jag har alltså inte upplevt så mycket av dagen-efter-ångest som många andra. Skönt, kan man tycka. Men, jag tror också att det blev ett hinder. Livet fungerade, så mycket som det nu kunde fungera, rätt ok vare sig jag ägnade mig åt att hälla i mig höga veckoransoner eller inte.

Ändå är det ju så att jag, som många andra, inrättade livet för att kunna fortsätta med att dricka mig bort från tillvaron. Mot slutet valde jag bort mer och mer som inkräktade på tillfällen till att njuta av ruset i lämplig mängd. Och så blir det ju till slut. Alkoholen tar mer och mer plats. Dessutom kommer beroendet att skapa sin egen logik. Sitt eget berättigande. Sin egen orsak och verkan. Med min lite dystra syn på livet och mig själv blev det ett sätt att låta bli att göra något. Leva i ett status quo, och må bättre för stunden.

Lustigt nog, så här drygt två år senare som alkoholfri, så har jag svårt att riktigt minnas hur det var. Vad det var som var så där nödvändigt med berusningen. Jag känner ingen längtan efter alkohol över huvud taget. Inte smaken, i den mån jag nu upplevde någon smak egentligen, och inte heller efter effekten. Jag vet ju att det för inte så länge sedan var väldigt viktigt. Det var det ju! Men om jag försöker minnas hur det kändes så känner jag bara ett visst obehag. En avtrubbning som känns främmande. Jag kan inte förklara det.

Kanske kan man verkligen ställa om sig själv på det sättet? Eller också är det en del av något genetiskt. Finns tendenser i min familj att vara fixerat vid särintressen, men också tappa intresset och hitta något annat. Nu går jag inte och inbillar mig att jag är fri från ett beroende eller "botad" från alkoholism. För så fungerar det ju inte. Jag är bara tacksam att ha kommit hit. Antagligen kommer jag vid något tillfälle att trilla dit igen, det är väl mer regel än undantag att det blir så. Av erfarenhet, för jag har gjort upprepade kortare uppehåll de senaste 10 åren, vet jag att det är svårt att komma tillbaka till nykterhet med en gång. Svårare att starta om så att säga. För närvarande är det inget som bekymrar mig. Men jag läser på det här forumet regelbundet. Antagligen för att hålla min övertygelse levande. Jag har valt det här tillsvidare. Ett liv utan alkohol.

Den där förbaskade a-rösten är riktigt förförande... Och jag vet av erfarenhet att "bara ikväll" snabbt leder till "skit samma" och sen är jag tillbaka i samma mönster igen. Det går min ära förnär att ge upp innan jag knappt börjat! Jag börjar just se skillnad i min energinivå och hjärntröttheten börjar vika litet. Det är för bra för att sabba. Idag blir 10:e dagen nykter!

Jag tror min plan är att glömma vinet på jobbet idag med... så slipper jag frestas ikväll. Det är på kvällarna när jag har svårt att slappna av som jag är sårbar...

Tack, fina du! Håller med dig, många blir nära vänner här. Tänkvärd analys, att vi vi vill att andra ska klara sig för att det även ökar våra egna chanser. Man vill ju gärna se sig som en förebild, så chansen ökar även för oss som klarat oss ett tag. Tror att det blir så äkta för att vi lämnar ut oss på ett annat sätt när vi är anonyma. En förmån att få känna all gemenskap här på forumet. Ha en fin dag! ♡

Så kul att läsa att allt gått bra! Smart - och modigt - av dig att berätra för andra. Det bästa är förstås att tala om att man har alkoholproblem. Själv fegade jag ur lite och har sagt till de allra närmaste att jag kör en vit period under obestämd tid. Endast min man vet sanningen. Men beundrar alla som säger som det är. Respekt!

Ha en fin, vit dag! ♡

Hej Ellan, just 12-stegsprogrammet är väl en av de saker som störde mig mest (kollade inte upp det innan, det kanske jag skulle ha gjort), och bönen mot slutet. Anyhow, det är inte min mening att racka ner på AA och jag vet att många blir hjälpta av det och det är toppen!

Men jag väljer en annan väg. :)

Det blir som ett nytt liv. Det är sådana dagar det gäller att komma ihåg när allt känns hopplöst och man längtar efter ett glas vin. Jämföra den dagen med en bakis-morgon, valet är egentligen lätt - ändå blir det så ofta fel. Den där A-hjärnan...

Ha en bra dag! ♡

God morgon, och tack alla för uppmuntrande ord! ♡

Suget försvann helt relativt snabbt och i dag vaknar jag upp utan fylleångrst, illamående och huvudvärk. Är så tacksam för det!

Dag 52, nu håller vi i det här! ♡

Minns ni (om ni har ett par år på nacken) det lilla tecknade paret som fanns i veckotidningar på 70-80-talet ”Lycka är ....” och så någon gullig text om något enkelt i vardagen....Vad sjutton hette den serien?

Tänker att lycka är just små händelser människor och natur emellan som ibland är så flyktiga att vi knappt hinner uppfatta ögonblicket. Som bakfull blir dessa små ögonblick svåra att uppfatta - och då faller jag ner i min ensamhet.

Hoppas att ni alla får en underbar nykter dag!

Uppe med tuppen och tystnaden i huset är ljuvlig. Lyssnar jag hör jag bara min gamla tinnitus. Den håller en annan frekvens utan alkohol - tyvärr måste jag erkänna att det är en högre frekvens som stör mig lite mer än det lägre surrandet som pågår när jag är bakfull. Kanske är det övergående, kanske kan jag vänja mig.

Det är fortsatt skönt att vara nykter.
Första tjänsteresan utan minibar är avklarad. Jag vet att jag klarade en av tjugo resor förra halvåret utan att ta den lilla vinflaskan. Den är inte stor så ibland har jag druckit både den röda och den vita trots att jag inte tycker om vitt vin. Ibland har jag köpt en 37,5 av ett fint vin på väg till hotellet så har jag stått mig ett par timmar på det. Inga stora mängder MEN trots allt ett beroende.
Ibland (rätt ofta) har en hel flaska vin åkt ner den kvällen när jag kommer hem från resan efter att min son lagt sig. Då har jag blivit as plakat på bara ett par timmar och sedan stupat som en gris. Fredag, minst en flaska vin och kanske ett par drinkar som toppats av en Baileys on the rocks. Lördag, minst en flaska vin, kanske 1,5 plus någon liten drink ... söndag, vinslatten ...ibland en hel flaska vin som korkas upp redan runt 16-snåret om vi var hemma.
Sista resan innan jul drack jag två stora glas vin i restaurangen påhejad av servitrisen. Hon såg inte alltför nykter ut själv. Då tänkte jag faktiskt; det här är sista gången jag dricker vin på en tjänsteresa - det här är inte okej. Sedan drack jag den lilla flaskan på rummet medan jag skrev min månadsrapport. Det här är fel. Alkohol och arbete hör inte ihop. Mina medarbetare måste ha sett att jag var bakis dagen efter...Ja, skit i det nu. Nu är det nytt år och nya förutsättningar.

Imorgon är det dags för en heldag med ledningen i mitt företag. Jag är lite lätt nervös men också väldigt förväntansfull. Jag har så mycket jag vill göra med vårt lilla nystartade dotterbolag att jag håller på att spricka. Jag har mycket energi och jag riktar den nu mot yrkeslivet. Jag är mycket medveten om mina begränsningar och jag tränar på att hålla emot, att tänka en gång till, att låta saker ha sin tid. Det är en utmaning för mig. Det kommande halvåret är en utmaning för mig att hushålla med mina resurser. Att lägga min energi på rätt saker och planera in återhämtning. Att delegera ut ansvar och arbetsuppgifter. Hitta bra sätt att följa upp det ansvar jag lämnar ifrån mig. En dag i taget, en vecka i taget och utan alkohol. Det är en förutsättning för att jag ska kunna göra ett riktigt bra jobb!

Jag är nykter på dygn 14 - det känns som en evighet. Det känns som om jag varit nykter i flera månader och att det är otänkbart att dricka igen. Jag har en annan känsla denna gången - samma känsla som när jag slutade röka för 11 år sedan och det är otänkbart att tända en cigarett.

Alla råd är välkomna! Tack för att du gör ett inlägg hos mig! Det betyder så mycket att få feedback på tankarna.

Ja, jag ska ha en beredskap för när suget kan sätta in - är ju på väg dit med stormsteg. Igår på lunchen blev jag alldeles matt och yr och orkeslös. Det berodde säkert delvis på hunger MEN när jag satt mig ner (hade tur och hittade en nästan tom lunchrestaurang där jag kunde sjunka ner i en hörna) tå tänkte jag; det här är abstinens, annars är jag sjuk på annat sätt.

Så, planera för kommande helg och nästa vecka...vad hade du gjort? Torsdag och helgen som kommer är ju stora RISKDAGAR. Hur hade du lagt upp det?

Hej Pellisan! Jag är glad att kunna peppa! Jag kände också lite sådär i början, att alla andra var före och att jag bara hade börjat och hur skulle jag kunna klara det lika bra... Men dagarna går och rätt vad det är så är du där! Mitt tips är att sysselsätta dig, gör ett schema på vad du ska göra om det så behövs. Då får du mindre tid att tänka på alkoholen. Jag har också tänkt fokusera mer på träning. Jag tänker 10 min på vår roddmaskin varje dag utom någon vilodag. Promenader på det när jag känner för det. Tror det blir bra för att få upp träningslusten igen och det blir inte för stor omställning för kroppen som nog har fullt upp med abstinensen och chocken över att inte få någon påfyllning. :-) Dina väninnor... kan du dra en vit lögn om att du är dålig i magen och måste ta det lugnt med vin ett tag? Ni kanske kan träffas på andra sätt än att sitta och dricka? Jag håller med dig, i hela mitt liv har alkoholen funnits med som någon slags självklarhet och ifrågasättande om den inte är med, i min familj nästan sura miner om det inte bjöds på ett glas vid festligheter. Tror det är själva attityden kring det som många har, det finns inget annat sätt, för man vet inget annat liksom.

Dag 9: Suget är nästan helt borta och kroppen minns knappt hur det kändes tror jag. Jag är glad! Och pigg! Tisdagen brukar vara min värsta dag då jag jobbar sent och känner mig så urlakad när jag kommer hem. Men nu kändes det inte alls lika jobbigt längre. Om man säger såhär: Innan var känslan "Det är bara onsdag i morgon" och nu är den "Det är redan onsdag i morgon". Innan var det: "På helgen kan jag dricka utan skam för då dricker alla andra med", nu är det "På helgen ska vi åka mer skridskor, och så ska jag passa på att träna mer och kanske gör jag det och det...

En till sak som verkligen gjorde mig förvånad var att när jag busade med ett av barnen så började jag skratta, på riktigt! Innan har jag skrattat och haft kul men det här skrattet var något annat, jag skrattade och skrattade och undrade om det verkligen var jag? Som att jag inte kände igen mig själv! Som att det var mitt riktiga jag som verkligen var med, på riktigt. Innan har jag ju varit där men inte så närvarande eftersom jag ändå var berusad och i en annan värld. Nu var jag där och vi var tillsammans och vi skrattade så hjärtligt båda två, så äkta! Det var en väldigt fin stund...

... har börjat jiddra med dig..., den är falsk och listig. Vill förföra dig och sakta förgöra dig, eller vad tror du?
Så här i början på en livsstilsförändring behöver vi nog se till att göra det svårt för oss att falla.
Visst, du får den kortsiktiga lindringen/ruset, men sen då? Vad blir konsekvenserna?
Jag håller tummarna att du väljer livet och fräschheten, kram ?!

att jag kunde ta din hand och hålla i dig under stormvågorna. Och den där rösten i huvudet har hemsökt mig med idag, det var nära här med. ... Bara idag... Bara två glas... Tjohoo som om det skulle stanna vid det! Men nu ligger jag i sängen och tror nog jag klarat en dag till. Så jag hänger dig i hasorna, du som har några fler dagar än mig :) Önskar dig en god natt sömn :)

Ja, att träffa likasinnade som vill leva ett liv utan giftet kan vara bra och ett viktigt stöd. Jag var med i en liten grupp i våras och det var intressant och givande (vi ses dock inte längre) Vet att en del som lärt känna varandra här också har mötts i r l., men kontakten går då via admin.
Var finns du någonstans?

Om du skippar biten om ”Gud” osv och tänker på välkomnandet, erfarenheterna och gemenskapen du mötte. Då kanske det kan vara värt att testa fler grupper alt andra dagar. Mötena är i grunden lika men det kan vara olika innehåll att dela kring. Jag är inte troende men bestämde mig för att ge 12-stegsprogrammet en chans. Det är jag grymt tacksam över. Det finns något där som stärker mig och många fler i nykterheten. I början är det många som har problem med just den biten du beskriver vilket är lite synd. Jag vände på mina negativa och skeptiska tankar och valde att prova. Hade liksom inget att förlora på det. Bara en tanke från mig.
Kram
Ellan

En helg avklarad.
Känns fortfarande lätt, men jag har heller inte satt mig i några jobbiga situationer.
Har även börjat berätta för familj och nära vänner.
Jag vet att jag har valt det ända rätta.

Och välkommen tillbaka till Sverige! Jättestort grattis till din långa period i frihet och fräschhet. Skrev lite i din tråd i början på hösten.
Själv strulade jag till det under några veckor efter drygt 4 månader utan giftet, men nu är jag på banan igen sen en tid. Försöker se det som en viktig lärdom på olika sätt.
2018 ska bli ett fritt och spännande år, eller hur?
På återhörande, kram ?!

Fast jag är ateist, jag tror inte på högre makter eller någonting sådant. Så, aja, jag får hitta en annan väg bara. :)

rätt! Men tänk på att bryta kontakten för din egen skull (för att du har fått nog) och inte för hans skull (för att han skall sluta dricka! Ha inte dåligt samvete, det är han som skall ha i så fall!

Jag tycker det är lite konstigt, för det står uttryckligen på deras hemsida:

- AA har ingen anknytning till någon religion, politisk organisation eller institution, ej heller till annan rörelse av något slag.
- AA driver inte behandlingshem och är inte religiöst

Trist.

Ja... Alltså. Det var bra, väldigt trevliga människor och intressanta historier och livsöden. Men, det jag inte klarade av var prat om gud, hur man skulle finna hen, ta hjälp av hen och den avslutande bönen. Jag hade kollat noggrant att AA inte skulle vara religiöst, men det kändes religiöst, vi läste texter och där hänvisade det mycket till gud, andlighet och så vidare.

Nej, jag vet inte om det var denna specifika grupp som var så, jag får undersöka vidare. Jag är där i egenskap av alkoholist, inte sökare efter "en högre makt".

Så, jag vet inte, det var skönt att bli välkomnad, väldigt varma människor, men just till den gruppen kommer jag inte gå igen.

Den största vinsten för mig är nog frihetskänslan.
Det är verkligen det min nykterhet ger mig. Jag är fri att gå upp tidigt om jag måste utan att undra hur det ska gå, fri att göra saker på kvällarna utan att slitas mellan det jag faktiskt vill göra eller att stanna hemma och dricka.
Men mest av allt att vara fri från tvånget, visst får jag lite sug ibland men det är lätt att avfärda. Oftast beror det på att jag är hungrig...
Den här typen av frihet är nog självklar för alla människor utan alkoholberoende, de tänker nog inte ens på det. Men för mig, oss här, är det annorlunda.
Jag känner det som om jag slagit mig fri från ett slaveri, ett långvarigt sådant...
Så många år mitt liv kretsat kring alkoholens vara eller icke vara, att jag inte förstod att livet ju handlar om andra saker?? Att jag lade för stor vikt vid något jag aldrig egentligen behövde.
Jag önskar jag kan förmedla den känslan till alla som står och väger, som tvivlar på värdet av ett nyktert liv. Men antagligen måste man uppleva det, ingen hade kunnat få mig att förstå detta innan jag själv fick nog av fylla, bakfylla, ångest och destruktivitet. Ingen.
Idag är jag så in i helvete tacksam för att jag för en gångsskull lyckats göra något positivt för mig själv. Varit envis och slagits för min skull.
Och vad jag har vunnit är självkänsla, stolthet och frihet. Det är ju faktiskt inte fy skam!!
Kram på er alla och styrka!! Kan jag, kan ni. Garanterat!❤️??‍♀️

Hur gick mötet med chefen? Sänder en kram, kanske du behöver en. ♡

Ja. Hur var det Kow? Också gått i dom tankarna ju.