Senaste kommentarerna i forumet

Hej och välkommen,
Hur mår du idag? Att vara ensam med sin ångest är fruktansvärt och väldigt destruktivt. Fortsätt gärna att skriva.
Kram
Ellan

Låter som att du fått en god start på detta år. Jag tycker väldigt mycket om kvinnomöten. De har verkligen bidragit till att orka med tillfrisknandet. Där får jag energi, omtanke, gemenskap och många skratt. Hoppas att du hittar något som du kan hålla fast vid. Jag tror att gemenskapen med andra är en nyckel till ett tillfrisknande. AA är ju långt ifrån en gemenskap som endast hjälper oss att sluta dricka och det är just den biten som ger mig styrka.
Kram
Ellan❤️

Du skriver bra - lätt att läsa och bli inspirerad! Det gäller väl att hålla isär vad som är vardagsproblem/livet och vad som är alkoholberoendet. Vardagen och livet blir ju inte bättre av att vi dricker - eller hur? Håller med dig efter 30 år av alkoholmissbruk. Det är nog nu. Punkt.
Vi hörs!

Efter att följt Forum under två år och varit aktiv i tre perioder, efter 30 års alkoholmissbruk med korta uppehåll kan jag bara konstatera att för mig går inte att dricka ”lagom” eller ”normalt. Jag har nyligen nått fram till beslutet att aldrig mer dricka alkohol. Jag har snart levt halva mitt liv och jag vill uppleva andra halvan med alla mina sinnen.
För många av oss är det en resa att nå det beslutet, en del når det aldrig. Det finns dem som kämpar på med att försöka lära sig dricka ”lagom” och ”normalt”. Du måste själv komma fram till vad som är rätt för dig. Läs i trådarna, skriv ner dina tankar så kommer ditt beslut med tiden.
Lycka till!

Att redan tänka på fredagsvinet är en varningssignal att ta på allvar. Att avstå alkohol, om än bara det lilla överblivna i flaskan, en vardagkväll kan orsaka irritation i mycket större omfattning än vad man tror. Det är en varningssignal att ta på allvar.
Alkohol skadar kroppen och knoppen, det vet vi. Bra att du är här!
Hur känns det idag?

Hej Pippis och övriga,

vad bra att du har hittat hit. Välkommen och gratulerar till dina första nyktra veckor!

Ja, tyvärr så får vi som väljer att inte dricka ALLTID frågan om varför. Varför, varför, varför, varför...?! Här kan det vara bra som nynykter att ha några bekväma meningar till hands. Något som man själv känner sig trygg med. Visst vore det rakryggat att säga att man har alkoholproblem och inte kan dricka alkohol, men jag själv har inte klarat av det. Det klarar jag inte än heller fast jag tog klivit in i det "vita livet" för 3,5 år sedan...

Jag tyckte det här var riktigt jobbigt i början, men jag bryr mig inte så mycket längre. De som känner mig frågar inte längre, men nya bekantskaper frågar ALLTID. Jag brukar säga att "jag inte mår bra av alkohol längre". Blir det följdfrågor efter det, så hänvisar jag till migrän, ångest eller något annat fysiskt symptom (vilket i och för sig är sant). Kommer det ytterligare kommentarer brukar jag säga att det "visserligen vore gott, men att det inte blir bra". Härefter brukar det bli tyst. Tills nästa gång. Men ska jag vara riktigt ärlig, så har jag faktiskt på senare tiden sagt med ett skratt "nej tack, så roligt ska vi inte ha", vilket nog är ganska ärligt... hå hå ja ja...

Men genom att veta att frågan alltid kommer, så är jag beredd. Är jag på riktigt surhumör kan jag motfråga "varför dricker du?" och "varför tycker du att det är så viktigt att dricka?", men det brukar bara leda till konfrontation och ytterligare frågor. När det däremot kommer till de som verkligen TJATAR att man ska dricka, så tänker jag att så där var jag också förut... och jag har alkoholproblem... och det har nog den här personen också... När man dricker mycket, så vill man inte göra det själv, utan man vill gärna ha sällskap.

De tillfällen när jag numera kan känna det lite ledsamt är när det är en nyare bekantskaper som tex bjuder hem på middag eller liknande. De kanske inledningsvis föreslår lite bubbel för det är ju festligt och så kommer jag och tackar nej och därigenom lägger sordi på stämningen. Då brukar jag få anstränga mig att verkligen visa att det visst är festligt och trevligt, men det är lite trist. För min egen del brukar jag då tänka på hur feeeeeeestligt det kunde ha blivit om jag valt att dricka... hua... så vet jag att jag tagit rätt beslut. ;-) Så sköööööööönt att slippa att göra bort sig pga alkoholen i alla fall!

Ursäkta nu kapade jag visst din tråd... Nåväl, fundera gärna ut något som funkar för dig och vänj dig vid att frågan kommer.

Heja på med det fortsatta vita livet nu!

Här, dag 32. De senaste dagarna har varit rätt jobbiga, med kulmen igår och inatt då personer i periferin lagt sig i mitt kraschade förhållande, igår ville jag bara skita i allt. Varför anstränga sig när folk bara ska lägga sig i andras göromål och ställa till det. Saker och ting som har hänt är utredda mellan mig och mitt ex, men ändå ska folk in och peta. Men hon har varit ett formidabelt stöd, samtidigt som jag har stöttat henne också. Hon vill inte att de här personerna ska lägga sig men ändå så gör de det, vilket hon tycker är väldigt jobbigt.

Men idag är det en bra dag. Två barnfria dagar framför mig, ska passa på att fortsätta plocka upp mitt liv med musik, böcker, träning och aktiviteter.

Ja, gällande det här med en senaste längsta vita period. Jag vet att jag drog ner på drickandet i början av 20-årsåldern, enkom av den enkla anledningen att jag umgicks med en kille som var nykter alkoholist (han var 24, så, ja, man kan vara ung och ha problem). Jag tror dock inte jag var helt vit. Så det borde vara från 14-årsåldern i alla fall. Helt sjukt när jag tänker på det, men så är det. 32 år av fyllor, supande, lulldrickande, aw's, gräsklipparöl, snickarpilsner och så vidare... Det är nog nu.

Har du varit nykter i 2 hela år?
Jag tycker inte att ditt inlägg är långt och svamligt.
Intressant att få synen på fyllot där hemma från en nykter partner. Undrar redan nu hur det ska gå med min nykterhet kontra min mans drickande. Jag har alltid sagt att han är den som har ett normalt drickande men när jag tänker fler så är det alltid han som sett till att det finns vin och sprit hemma. Jag har aldrig funderat över hur mycket och ofta han dricker eftersom jag varit fullt upptagen med mitt eget drickande...undrar hur mycket han kommer att dricka framöver.

Du är här av någon anledning - så fortsätt gärna skriva!

Jag ska nog tänka mig för lite. Får kanske tänka på barnen också - så att dem inte får stämpeln ”barnen med alkoholistmorsan”.
Ibland är jag så trött på allt hymlande och så ibland kan jag bara acceptera att det finns ett viss socialt spel. Tack för ditt ärliga svar - fortsättning följer.
Kram på dig!

Idag har jag varit vit i 12 dagar och jag tycker jag känner mig piggare och lite mer glad i sinnet:) Har även laddat ner en app som räknar ens fotsteg och mitt dagliga mål är att försöka nå 10 000 steg per dag för motion och att äta nyttigt är ju viktiga delar för att man ska må bra.
Styrkekram till er alla?

Har precis läst igenom din tråd och känner som du, vi har många beröringspunkter.
Det viktigaste för dig själv är att jobba mentalt, att bli stark att våga stå emot att våga göra egna val. Men lyssna på dig själv, DU är viktigast i ditt liv. ?

Det slår mig att just få omtanke som man får här på forumet stärker åtminstone mig.
Alla skriver om hur viktigt forumet är och det är det verkligen.
När jag läser tillbaka i min tråd känner jag att jag kommit en bit på väg
Känner mig inte längre som ett offer, jag vet att jag har VAL.
Att ta BESLUT är däremot svårt och en lång process.
All input man får här av all respons är så givande
Jag tar till mig
Att
Inte focusera bara på att lämna, att göra val för mig själv och bli starkare
Mina mål ich inre bilder
Vad är jag för min man???
Nordäng67 det träffade mig rakt i magen. Ja vad är jag, en sällskapsdam??? Ett husdjur??
Ja vi är inte äkta makar eller far och morföräldrar tillsammans. Ledsen jag blir när jag inser det.
Men jag gör numera mina val och lever ett liv som aktiv yrkeskvinna, glad mormor och farmor
Ett annat liv är ensamhet i tvåsamhet. Tyvärr har jag inga vänninor mer än goda arbetskamrater. Jag tycker trots allt att jag mår bättre 1 januari 2018 än 1 januari 2017.
Men jag bär på hemliga drömmar om framtiden
Styrkekramar till alla mina med systrar och bröder

Det har varit en turbulent tid och jag har verkligen kämpat med vad jag ska känna och inte känna för honom. Ett tag önskade jag att han skulle komma hem och bo här, för mitt kontrollbehov gentemot honom fanns fortfarande kvar. Jag ville hela tiden veta vad han gjorde och vart ha skulle, vem han tänkte umgås med osv. Nu däremot har det mesta av det släppt.. jag har dessutom världens mest fantastiska vänner och en familj som finns för mig och som hjälper mig på fötterna igen. Jag har även väldigt förstående och bra kollegor, där en av dem har varit i samma sits fast ännu värre, så hon vet vad jag gått igenom och det hjälper oerhört mycket. Men jag har även övervägt att söka hjälp utifrån om det blir för jobbigt.

Det har också kommit sig så bra att jag träffat en del nya, försökt dejta lite smått bara för att mina vänner kanske haft någon dem velat jag skulle träffa osv. Men jag träffade en på egen hand som jag fastnat lite för, så det hjälper att ha någon annan att tänka på ibland, som ändå är införstådd i min situation och inte vill utnyttja den. Jag har även sagt till mig själv att jag inte tänkt påbörja någonting nytt förrän jag känner att jag bearbetat det här med mitt ex, och det kommer jag verkligen att hålla fast vid.
Igår kände jag för första gången sen vi gick isär ångest. Visste inte om jag ville skrika eller gråta, kände att folk slet och drog i mig hela tiden och jag hade ingen egen talan. Min egen vilja var inte längre viktig.. så jag ska försöka ta lite mer tid för mig själv nu och hoppas att det lugnar ner sig igen. Även om jag hade en svacka igår så mår jag faktiskt väldigt bra mot vad jag tidigare har gjort. Känner att ju mer jag gör för mig själv, desto starkare blir jag. Samtidigt som jag vet att läkningsprocessen är lång (av tidigare erfarenheter). Jag är stolt över mig själv som vågade vända mig hit. På ett sätt känns det tryggare att inte behöva vara ensam.

Det du beskriver om att vilja supa när man mår dåligt... Känner igen det lite. Men jag börjar faktiskt må ganska bra av detta vita leverne. Och då och då får jag infall som att jag vill "fira" mitt mående. Med gissa - alkohol. Så ironiskt... Har 18 vita dagar nu. Det börjar närma sig något slags rekord snart sen jag var 12 och tog min första fylla.
Hoppas det rullar på bra hos dig Kow

Åh tack för pepp:-) idag ligger jag däck, inte av a men väl maginfluensa . Inga tankar på a idag inte. Bara köra vidare i 24 h till

Åh lycka till, det kommer gå bra. Och du är inte ensam?

Jag trodde innan att man var rätt ensam om sitt problem, är som sagt ny här. Men herregud vilken stöttning ni ger. Jag började året (nyårsafton) med att vara nykter och har sedan dess inte tagit en droppe. Fick ett glas champagne till tolvslaget men det rörde jag inte ens. Kände inte att det var värt det på något sätt. Nu är det iofs bara den 3:e men jag har inte tagit en droppe sedan detta hände. Ångesten har lagt sig lite och det känns bra. Måtte jag bara kunna hålla detta..

För dina ord, de värmer verkligen.
Jag håller verkligen med dig i mångt och mycket. Att lita till sig själv är otroligt viktigt och att det finns en inre trygghet och att det är det jag måste jobba på.
Jag tror på något sätt att det är insikten om att jag aldrig mer kommer att kunna dricka och i motsats, besattheten av alkohol som ställer till det för mig. Då kommer rädslan, att jag inte ska klara det.
Jag vill inte och kan inte lyfta det första glaset det skulle föra mig in i döden.
Många går igenom en behandling och har en början på en grund att stå på, men när de kommer ut i vardagen så börjar deras kamp. men jag och många här har inte den grunden och vi lever i vardagen hela tiden, det är både bra och jobbigt.
Jag hade nog inte kommit någonstans om jag inte hade tagit hjälp utifrån, dels den här sidan och AA.
Att vara ett 1/2 år in i nykterheten tror jag också är det svåra, nynykter men samtidigt varit med så pass länge att den första tiden är förbi och vardagen kommit in är det svåra.
Dessutom jul och nyår som ofta varit helger med alkohol. Men jag klarade dem och är fortfarande nykter. Kan ju vara just det som startade min rädsla?
Än har jag inte en trygghet i mig själv, vågar inte lita på mig, men med din och andras hjälp kommer jag att klara det den tron har jag i alla fall.
Tack finaste Pi för att du hjälpt mig att komma vidare i min nykterhet.
Stor kram ❤️❤️❤️

Hej nyttan!

Det beror nog på vem du säger detta till.
Säger du detta till någon (tex som själv inte dricker,har haft problem) så tror jag det tas emot hellungt och accepterat då personen i fråga förstår dig. Eller en nära vän osv.

Säger du det till någon som inte är med på samma banor blir situationen kanske lätt obekväm. Jag hade inte valt att säga det till nya människor jag möter då jag inte vill sätta dom i obekväma situationer att inte våga prata med mig och gärna villl börja om som "nykter". Inte bli kallad alkoholisten bakom min rygg. Jag tycker inte man behöver dela med sig av det starka direkt vid första mötet. Ta det efter några samtal senare om frågan dyker upp igen och om personen är cool dvs:)

Men bara min åsikt! Starkt att säga som det är utan att behöva ljuga.
Men där är vi alla olika , kram på dig.

Tack för ditt svar morgondag, ja du har så rätt, även om det är hel skumt att det ska behöva vara så. men som du säger, nästa gång jag får denna fråga kanske det gått nån månad eller två och då är jag mycket tryggare i mitt nyktra jag! tack :D

Jag är bara 7 dagar nykter och har ännu inte råkat ut för frågorna. Jag tänker dock att jag ska svara ärligt denna gången.

Jag är alkoholist, nykter alkoholist och jag tål inte att dricka en droppe. Punkt. Är det för starkt tycker ni?

Vänder mitt ansikte mot fullmånen och hämtar kraft i det vita ljuset som sipprar fram ur en spricka i den annars molniga himmeln. Sippar på mitt te - förkyld och så täppt att jag inte kan ligga ner. Känns som om jag har bomull i huvudet. Tacksam för att jag har semester och är hemma. Idag ska jag bara se på TV, vara med min yngste son och kanske, men bara kanske, gå en promenad.

Tar dagen som den kommer, planera min nykterhet och min viktnedgång. Det känns som om jag tappat minst ett kilo denna veckan som gått. Ska skriva in mig på Viktväktarna på lördag om min förkylning tillåter det. Jag behöver något att plocka med och styra tankarna mot. En hälsosam livstil får bli fokus. Kanske ska jag ta fram de kläder som är lite för små och se om där finns något som jag vill få på mig om 8-10 veckor. Det är bra att visuellt föreställa sig en målbild. Jag har ca 8-10 kilo att göra mig av med - en klädstorlek. Viktväktarnas tankar om matmissbruk och sockerberoende fungerar nog lika bra att applicera på alkoholmissbruk och alkoholberoende. Svårare än så behöver det inte bli. Det är lite sysselsättning också när det kryper i kroppen. Leta recept, planera veckan, handla hälsosam mat, plocka med appen, läsa in sig på programmet, följa hälsorekomendationerna och börja motionera i vardagen. Det känns som om det kan vara ett bra stöd för mig i min nykterhet. Lite som AA fast kommersiellt så det stänker om det. :-)

Allt känns bra.

Tillsammans kommer vi långt. Jag har hållt upp regelbundet under 30 år. En vit vecka, en vit månad om året kanske och tills slut två månader sommaren 2016 då jag var riktigt nersupen. Det var då jag hittade hit, fortfarande med en önskan om att kunna dricka måttligt. Det kan jag inte. Ett-två glas vin eskalerar i cykler till 6-7 flaskor vin i veckan för att till slut bli ”en vit Vecka” i tanken men på senare månader blivit 2-3 ”vita dagar”.
Jag har krökat färdigt och kommer att stå stark igenom mitt beslut. Läser i trådarna och har en viss uppfattning om var det kommer att bli extra svårt.
En dag i taget är en bra strategi när det känns svårt. Lycka till!

...I’m only human after all. Avskyr den ursäkten, vill vara mänsklig på ett humanistiskt sätt, inte mänsklig genom misslyckanden...fast sådan är även jag, så klart...självklart är jag sådan. Alltid haft en hårdare domare till mig själv, jag döms där alla andra går fria. Särskilda regler för mig själv. Stränga, hårda, strama...

Och ja 17/11-28/12 a mineral-water-baby-baby och 31/12 tillsvidare...still going strong, så är det ju...

Till dig Vinäger min tacksamhet och mina sömnlösa kramar ?

Umder de 3 åren som jag kämpade mot alkoholen och besökte vårdcentralen för stöd fick jag bra stöd utan att man snokade alltför mycket.
Det var aldrig tal om att min dotter skulle dras in vårdnaden kring eller ens att mitt körkort var i fara. De ville mig bara väl. Fick dessutom medicin mot abstinensen och sömnhjälp.
Gå iväg nu. Din resa börjar nu.
Kram