Senaste kommentarerna i forumet

Tack för pepp Kow!
Håller helt med i det du skrivit. Hur länge har du själv varit nykter? Och hur var din nyår?

Jag klarade en vit kväll igår. Jag var faktiskt inte jätteorolig. Så. Jävla. Skönt. Vi åt och spelade spel. Efter fyrverkerierna gick jag faktiskt och la mig. Dom andra var väldigt lugna med. Så roligt att man uppmärksammar sånt när man själv är nykter. Blir ju lätt att tro att ALLA är stupfulla som man själv brukar vara. Men så är ju inte fallet.

Idag har jag tränat och hoppas på en bra 2018. Med förändring i fokus. Hejja

Du gör så mycket. Du gör allt. För dina barn. För dig själv. Honom kan du ändå inte hjälpa för inget tycks nog i hans fall. Sänder dig en varm styrkekram, att orka med barnens besvikelse än en gång. Men när dom är större kommer dom förstå och se att du gjort allt i din makt och mer därtill. Mer kan ingen begära. Och de kommer älska dig för att du var den som alltid fanns där.

Hej! Jag är helt ny här. Jag drack också för mycket igår. Hade bestämt redan innan nyårsafton att 2018 blir det nyktert för min del, så det var ett slags korkat avsked... Beslutet att bli nykter har vuxit fram under de senaste månaderna. Läget är väl inte akut på något sätt. Det finns inget fysiskt beroende. Inga tråkiga konsekvenser av alkoholen, bara en gnagande känsla att det är inte bra det här... Jag har märkt att alkoholen har blivit ett sätt varpå jag hanterar stress, oro mm. Vår livssituation har varit extremt pressad under de senaste åren, pga orsaker över vilka vi inte har någon kontroll, men ändå måste hantera. Oron är allestädes närvarande. Att dela en flaska vin i soffan har blivit sättet att varva ner till helgen. Sedan blev det ett eller två glas nu och då i veckorna också. Två, ibland tre flaskor vin i veckan har vi druckit tillsammans. Kanske är det inga alarmerande mängder? Men alarmerande är att jag vet att jag skulle druckit mer om vi köpt mer... Under senhösten började vi köpa bag-in-box. Då kände jag att nej nu får det vara nog. Det känns verkligen patetiskt att behöva sörpla vin ur tetra för att kunna sitta still och ta det lugnt. Och jag blev medveten om att när det finns alkohol så dricker jag den. Min man hanterar det hela mycket bättre. Han blir inte påverkad av de mängder vi dricker, medan jag blir full på en halv flaska vin. Dricker jag mer än så är risken överhängande att jag kräks. Ändå gör jag det allt oftare, för att den där avslappningen inte infinner sig. Då har man väl problem? Min man upplever inte att det finns något problem med att vi slappnar av med vin, men han ställer upp på att inte ha alkohol hemma eftersom jag upplever att jag har problem. Så nu är det slut på mysfyllor. Önskar dig, liksom mig själv, snabb återhämtning från bakfyllan och ett nyktert 2018!

I dag känns frustrationen i barnen. Blott två och sex år gamla. Och visst är det fint att de tar ut den på mig. Ilskan. Irritationen. Sorgen.
Sin längtan.
Främst min pojke. Som redan är så mycket större än han borde vara.
Och så lojal.

Och om det är bipoläriteten eller beroendet som ställer till det vet jag inget om. Men det jag kan säga när barnen gråtande frågar om de kan åka till pappa är att vi får vänta till pappa mår bättre. Att han just nu är för sjuk. Och återigen ta emot besvikelsen över att det är så svårt att tillfriskna.

Fick mig att bli lite sorgsen med tanke på vad jag eventuellt tidigare lämnat för avtryck. Men det är egentligen framtiden som räknas. Ska bli fint att få barnbarn någon dag i framtiden, det ser jag fram emot!
//PP

Tack det samma! Nu är det så avlägset att det faktiskt börjar bli knepigt att minnas hur galet det var. Är verkligen mer än en Fair chance tycker jag. Ser idag faktiskt ljust på tillvaron, och inte minst framtiden. Kanske precis så det ska vara årets första dag. Lite spännande på något sätt, och har en känsla av att bra saker finns runt hörnet, bara att ta för sig.. ??
//PP

Hej!

Jag har under en period ätit det 200mmg och det fungerade tills jag inte längre orkade motstå alkoholens inverkan. Jag ska börja om i veckan igen. Går via beroendecentums öppenvårdsavdelning. Kanske har du nära till en sådan? Ska även ta mig till AA-möte då det i mitt fall också handlar om att det ofta slutar i katastrof. Har med 2 barn och hade en man som flyttat. Det jag vet är att denna sjukdom måste behandlas inte med alkohol utan med konkreta andra människors hjälp och ibland antabus. Du ska göra det som känns bra för dig! Min största rädsla var att inte ha alkoholen mer i mitt liv, den var som bomull över själen, men efter de där få glasen som verkligen leder till det roliga, härliga sköna... Ja de eskalerade till över en halv Box om inte mer ibland, men aldrig under.
Kram och fint att du skriver så ärligt!

Det är när man kommer till insikt och erkänner för sig själv att man har problem som man kan börja att göra en förändring i sitt liv och det är första steget till ett bättre mående både för en själv men även för dom som står en nära.
Det är på tiden man börjar bli snäll mot sig själv och sluta med att plåga sig själv genom att dricka och fly alla negativa känslor utan istället gå in i sig själv och våga möta sina demoner nykter och börja hantera och bearbeta dom för det är enda sättet att bli sluta vara rädd och bli av med dom. Man är alltid starkare än vad man själv tror man är och allt är möjligt om man väljer att tro på sig själv och sin inre styrka:)
Själv har jag varit nykter nu i 10 dagar och det är jag glad och tacksam för och kan jag vara det så kan du med vara det ;) :)

Styrka handlar inte om att vinna utan riktig styrka är att kunna falla och slå sig hårt men ändå borsta av sig och resa sig efter varje fall och ha en strävan att välja den vägen som är rätt för oss och som får oss att må bra och våga vara vårat äkta jag.För vi duger som vi är och alla är vi olika men vi är alla lika värdefulla och unika på vårat eget sätt:)

Ha en fin dag och var rädd om dig!

Du ska ju inte göra pga hans krav. Du ska göra för du vill. Luftslott leder ingenstans.

Vad kul att läsa att du kommit till insikt att du vill förändra ditt liv till det bättre och att du valt bort alkoholen som bara förstör för en själv på alla sätt.Grattis till dina nykta dagar och fortsätt på den vägen:) Jag har själv varit nykter i 10 dagar nu så det blev en nykter jul och nyårsafton och det ångrar jag inte alls utan är stolt och tacksam över mig själv att jag valde att vara det:) Så idag var det underbart att vakna pigg och utvilad utan att känna ångest och självförakt och skam. Jag är med dig på din resa och vi är i samma båt så vi kan hjälpas åt att ro årorna tillsammans så blir det lättare så ror vi oss ifrån det djupa vattnet vi varit på och tar sikte på land där vi kan stå stadigt och tryggt på torra land:)

Ha det så gott och njut av din dag så gott du kan:)

Tackar Ceza. Det värmer.

Vad skönt att det är att slippa skiten och allt den för med sig. Tänk att vi till slut insett att vi inte alls blir så roliga och smarta när vi dricker, som vi trott - tvärtom! Pinsamt, men skönt uppvaknande. ♡ Kram

Varje nykter dag är en seger över beroendehjärnan. Härligt att läsa och ett en bra start på det nya året önskar jag dig!
Kram
Ellan

För dina tips och Jag har bestämmt mig för att nu får det räcka den jäkla alkoholen ska inte få förstöra mitt liv den har redan ställt till tillräckligt..

...verkligen i hela koppen hur förtvivlad du är. Vi är många här som känner igen oss i detta. Vi känner oss maktlösa, men det är vi egentligen inte. Vi låter alkoholen ta kontrollen över våra liv, men det behöver inte vara så.

Råd och stöd? Läsa och skriva här är ett bra tips. Sedan är det upp till dig att fundera över vad du behöver för att fixa nykterheten. Klarar du det på egen hand eller är samtalshjälp, terapi, Antabus, AA-möten något alternativ? Låter kanske hårt, men det första avgörande steget tar du själv - att bestämma dig och sedan ta ansvar för beslutet.

Lycka till! ♡

man ”slipper” medberoendebojan! Finns ingen enkel och passiv väg! Man får jobba stenhårt med den och plocka av kilo för kilo!
Hade det hjälpt om han hade satt gränser? I så fall var du en ovanlig alkoholist om du hade lyssnat på honom och respekterat dessa gränser! Han vägrade kanske helt enkelt att ta ansvar för dig åt dig! Vägrade bli medberoende! Kanske så vi borde göra allihopa som lever eller har levt i skugggan av alkoholism! Låta bli att sätta gränser runt någon annan, inte ta någon annans ansvar! Jobbig situation för er när bägge två är alkoholister! Ett ben i beroende och ett ben i medberoende! Väldigt starkt av dig att välja den nyktra och medvetna vägen!

Så länge pappan och du är överens kan ingen annan bestämma hur ni fördelar boende och umgänge. Om han lovat vara nykter när de är där kan ni själva bestämma att det är ett villkor. Skulle 10-åringen trots sin lojalitet berätta för dig om pappa dricker?

Ja, det är helt klart att vår Heueh är en författare! bland många andra här på forumet... Tyvärr är det väl så att författarmanteln i sig kan vara tyngande.... att berättandet då blir nedtyngd av krav och förväntningar... Bra därför att freewheela så här på nätet ett tag! Det är ju också att bli,... vara... författare – och nå många läsare! Som man kan interagera med!

Tack för berättelsen! Tänkte att det var så det skulle sluta, så sorgligt. Än värre att den är verklighetsbaserad.
Och jag har sagt det förr... du borde skriva en bok.

Ja, utan a. har vi en chans att upptäcka oss själva. Allt blir mer "på riktigt". Jobbigare kanske på sätt och vis, – men bättre.

Ja, utan alkohol blir livet mer hanterbart. Då har man ju en "fair chance" åtminstone! Vi önskar oss ett nytt nyktert år, PP och alla andra kamrater!

Det enda du kan göra är att tala om för henne i klartext vad du ser. Precis som du skrivit det här.
Att hennes drickande oroar dig och att du, dina syskon och era barn behöver henne. Normalisera sorgen efter din pappa, hennes make, men att den inte är en ursäkt att själv ta livet av sig på samma sätt.
En tydlig men varm markering som talar om för henne hur värdefull hon är samtidigt som du inte vill se på eller vara med när hon är påverkad.
Du kan inte göra mer än så. Ge henne din bild av det och förmedla dina upplevelser och känslor. Förhoppningsvis kanske hon vaknar och ser till att söka den hjälp hon behöver.

Ja idag känns det bara underbart. Ångrar inte en sekund att jag avstod. Det ösregnar ute men ska ta en lång promenad ändå. Alternativt en biltur bara för att jag kan köra idag. ?10 nyktra dagar har jag nu och fler ska det bli. Trodde faktiskt inte jag skulle klara det. Trodde jag skulle vakna upp i full panik och ha 3-4 hemska dagar framför mig med ångest, självmordstankar och ett rent helvete. Och nu slipper jag det. Jag får må bra. Lider med alla som vaknar upp till helvetet idag ?

Vad skönt att detta forum kan hjälpa dig med beslut. Jag vet nog innerst inne vad jag ska ta för beslut men vill inte ta det. Ligger vaken på nätterna och ältar allt fram och tillbaka. Kommer ingenstans. På morgonen när vi ses är han ju nykter och den jag vill leva med och då försvinner alla beslut jag har tagit på natten. Tillbaka på ruta ett sedan kommer kvällen igen och då kör allt igång igen.

Hade idag på morgonen anledning att leta igenom badrumsskåpet. Plötsligt hittade jag den välanvända alkoholmätaren. Vilka otroligt dåliga minnen som kan vara förknippade med en sak! När jag drack som mest användes den inte bara till att undersöka när jag var körbar på morgonen. Jag tyckte den var fiffig då jag med hjälp av den och dryckeslogg kunde hålla mig säker på att inte vara påverkad när jag åkte till jobbet, samtidigt som jag nästan maxade drickandet till den gräns jag trodde mig kunna bryta ner. Men allt för ofta var jag tidigt på morgonen orolig för att jag inte hade lyckats nyktra till. Oerhört obehagliga minnen. Minnen jag inte vill glömma, men idag åkte den i alla fall i lådan till återvinningen. Har inte för avsikt att någonsin behöva oroa mig mer för att köra onykter. Tyvärr nog många som våndas för just det idag efter gårdagskvällen. Till alla som startar med goda förutsatser inför 2018 önskar jag framgång och att få slippa alkoholens elände. Ta vara på er
//PP