Senaste kommentarerna i forumet

... dina ord och tankar betyder jättemycket ?! Kram

Så bra du beskriver hur du känner Amanda igen....!
Själv är jag upp i två månader imorgon:-)

Vi pratade kanske för lite den där tiden om hans missbruk. De gånger det kom upp såg jag smärtan och ångesten i hans blick och kroppsspråk. Jag kände själv att jag av artighet inte ville plåga honom eller ställa några frågor om hur han tänkte kring det som var och hur han kände nu. Vi var ju trots allt bara ytliga bekanta och i varandras liv av en slump. Eventuellt handlade det om den där omtalade elefanten i rummet. Det var också därför jag kände ett motstånd mot att övervaka hans antabusintag - det var lite som om jag begick övergrepp på hans integritet varje gång jag blandade för att sedan se honom dricka den. Varken han eller jag ville liksom tänka på honom som den grava alkoholisten. Och det gick ju bra de där veckorna - som sagt pratade vi mest om nuet och brainstormade mellan varven idéer om framtiden. Vi visste säkert båda att framtiden var en skör is, men det var roligt och han var glad. Jag trodde att det räckte så.

På ganska exakt 4-veckorsdagen av hans nykterhet kom plötsligt ett SMS: "Jag har fått ett bakslag". Två flaskor vin på en bänk på kyrkogården. Jag förbannade mig själv som inte höll så noga räkning på hur många dagar sedan han drack antabus sist. Jag kunde ju liksom inte bli arg på honom, han var nästan mer full av ånger än av vin. Inget mer än ett inte oväntat bakslag kom vi fram till. Följande morgon ringde han sin kontakt på beroendemottagningen och bokade en extrainsatt tid och for sedan till jobbet. En vurpa, men en konstruktiv sådan, tänkte jag. I några timmar. Då kom ett sms från hans chef. Hen hade hittat honom dyngrak på jobbet, tagit nycklarna till företagsbilen han körde och sparkat honom på stående fot. Jag hamnade i någon slags chocktillstånd. Jag svarade inte på hans sms där han bad mig komma och hämta honom. Jag svarade inte när han ringde. Jag sa ingenting när han väl senare vinglade in i mitt hem. Vet fortfarande inte om det var fel. Jag lät honom gå och lägga sig. På morgonen fortsatte jag att tiga och han med. Han gjorde sig snabbt i ordning och gick. Som jag innerligt önskade att han skulle gå till den inbokade tiden på beroendemottagningen!
Det gjorde han inte. Jag hörde inte av honom och jag tvingade mig själv att inte kontakta honom heller. Jag brottades med om jag borde eller inte borde försöka "fånga upp" honom. Jag kom fram till att jag skulle låta bli. Jag kan ha gjort fel i det?
19 timmar senare kom ett sms (fyllestavat): Jag har gjort vad jag ska. Jag kommer hem igen.
Så det gjorde han. Utan jacka, blodig från topp till tå, utan mer än vaga historier att han varit i en närliggande storstad och slagit ned folk... Jag tvekar på det sistnämnda dock. Han kan verkligen inte stå på benen när han är full, han är inte heller den aggressiva typen som jag känner honom. I kavajfickan (japp - jag började rota igenom!) hittade jag en blodig gasbinda och en kompress. Någon hade försökt plåstra om hans djupa jack i bakhuvudet.

Det är individuellt. Många blir det bara värre för...

Kan du vända "besviken på mig själv" till "ledsen för min skull". Ge tröst till dig själv istället för anklagelse.
Du är ju inte en annan person eller sämre för att du drack några kvällar.
Inte mindre trovärdig eller svagare.
Din inställning har ju inte förändrats, eller hur?
Självförtroendet kan få en knäck när man upptäcker hur lätt det är att gå utanför den värderade riktning man egentligen vill följa.
Så är det att vara människa, ett virrvarr av val som ska göras, i en salig blandning av känslor och erfarenheter.
Vi är begåade med ett känsloregister som är till för att leda oss. Skuld och skam finns för att påtala att vi gjort något som inte gagnar oss eller våra närmaste. Så vi kan korrigera.
Men bara om den uppfattas som en vägledning och inte förlamar oss.
Därför blir jag glad att du skriver att du förstår hur det blev som det blev och att du använder det för att lära.
Att berätta vad som händer i med och motgång är ju precis det som hjälper både dig själv och andra.
När det känns som man sviker andra här är känslan naturlig. Så har jag också känt.
Fast man bidrar ju till att andra som brottas med liknande svårigheter känner sig mindre ensamma i sina egna snedsteg.
Gott att du är på banan!
Kram

Hej allihopa.

Vad bra du formulerar det AlkoDHyperD. Att det finns blinda fläckar. Så är det verkligen och det känns för mig som att det är nu ganska långt in i nykterheten som jag inser det. Bitar faller på plats allt eftersom tiden går. Just därför är jag så tacksam över att jag orkat och klarat mig så här långt. Tillräckligt långt för att inse så många saker, vilket hjälper mig att forsätta på den här vägen.

Idag läste jag en persons uppdatering på en plats på nätet.... om hennes alkoholism. Henne följde jag förut och då höll hon sig nykter 3 månader. Jag tyckte hon var så duktig som orkade, för det gjorde inte jag själv. Men hon är djupare i "skiten" nu igen efter månader av stor konsumtion. Alltså räckte inte tre månader. Det är mycket det också men inte om man har ett alkoholmissbruk. Tyvärr. Det tar tid.

Känner mig så tacksam att ord knappt kan beskriva. JA jag kan sakna det.... att ta ett glas. Men det är så sällan och så onödigt att det går lika bra att vara utan.

Men nej, säker går man aldrig. Inte från en drog som är norm i samhället där man lever. Men man kan återvinna makten över sig själv.

Jag känner också att min höstdeppighet är mycket mildare än de år jag druckit. Den kom men försvann. Känner mig då och då låg pga solbrist och mörker men när jag tänker på andra höstar så är jag ju superglad jämförelsevis. Alkoholen verkligen drog mig ner i deppig gyttja. Och ångesten som jag hade både natt och dag förr... den kommer bara väldigt väldigt sällan.

Så vad jag ville skriva är väl ge inte upp bara för att det inte känns bra på en gång. Låt kroppen och sinnet läka i sin takt och ta inte det första glaset.

Kramar!

Och en helt vanlig dag! Drömmer om alkohol igen på natten.. denna gång drack jag öl med min pappa??! Det var sommar men ändå på väg mot jul?? Mina barn skulle till sin pappa men de hann och se mig precis ta en klunk av ölen. Skit tänkte jag i drömmen och stoppade mig. Ja, drömmar är för mig en viktig vägvisare, mitt undermedvetna säger mig att backa. Att inte dricka.
Helgen närmar sig igen... måste vara den enda som ser tryggheten i vardagen. Ensamma helger är min fiende! Likaså Aw!
Det tar mycket kraft att förebygga, stå emot. Känner mig kluven och lite vilse.

Ja, kan se tydligt nu varför jag tappade fokus, försöker fånga lärdomar i detta och tar med framåt på resan

Ja så är det Dionysa :) och större på insidan/mentalt :)

85 dagar är ju jättebra! Du verkar stark i ditt beslut. Heja dig

Så Stor håller på att bli Liten? På utsidan.

Men nu räknar jag igen?!

Plus - sover djupt
Minus - oj vad svårt att komma upp ur sängen när man sover djupt.

Hatar verkligen hösten och mörkret!!
Minnen av att bota hösten/vintern med brasor, whisky och glögg fladdrar förbi men jag stannar i minnena en stund tills jag blir äcklad av alla minus sen släpper jag iväg dom.

Inte på topp idag, men det är ju bara att acceptera och göra det bästa av dagen. Kvällen kommer ju.

Har inte vägt mig men har nog tappat massor av kilon. Byxorna sitter knappt uppe så närmar mig smal-garderobens kläder.

Tack för er fina respons! Efter ännu en någorlunda sömnlös natt var detta väldigt skönt att läsa. Jag är så glad att jag hittat hit, för här finns så mycket förståelse för sådant beteende, känslor och sådana tankar som jag känt mig väldigt ensam med.

Allva, tack för att du berättar. Jag tror att vi kan lyckas. Min rädsla är att det enbart är jag som kan påverka detta, och jag har en historik av svika mig själv. Mig själv är den första jag sviker.

Beroendehjärnan. Jag har pratat med min närmsta omgivning om att jag tror att jag är alkoholist, att jag vill bli nykter. Min pappa sa mest att jag är för hård mot mig själv. ”Tagga ner, klart du kommer kunna dricka lite. Men ta det lite lugnt!” Beroendehjärnan hoppar snabbt på det glada tåget - åh, det är sant! Jag brukar ju faktiskt vara väldigt hård mot mig själv, säkert fallet i detta också. Kan säkert dricka snart igen, och då hålla en bra nivå.

Andra gånger, trots att jag har bestämt mig för att vara nykter, så behövs det bara lite trugande och ifrågasättande från min omgivning för att jag ändå ska ta det där första glaset. Ett leder till 5, osv... Men beroendehjärnan lyssnar hellre på dom är på mig. Dom vet säkert bäst.

Jag vill fatta att det är JAG som vet bäst om mitt mående, om min psykiska hälsa. Vad alkoholen gör med mig, och hur den förvrider mig. Hur den får mig att bli en vidrig person som jag inte tycker om. Det kommer dom som kan dricka ett glas, bli fulla men bara roliga, aldrig att förstå.

Jag tog ditt råd Allva och laddade ner Sober-appen. ”The secret of change is to focus all of your energy not on fighting the old, but on building the new” Det tar jag med mig idag, när jag åker till jobbet och ser fram emot att umgås en hel dag med mitt fina, nyktra jag.

Tack för välkomnandet! Såg efter mitt ovanstårnde inlägg att du skrivit. Nja, är inte riktigt säker på hur jag hanterar suget. Har ju haft många år på mig att träna... tyvärr! Tänker mycket på hur negativt detta påverkar min kropp, ja, hela mitt liv. Vill bryta innan jag ger upp allt för A. En dag i taget verkar vara en bra strategi för de flesta. Nu måste jag rusa. Ha det gott!

- och det har inte ens varit jobbigt. Hmmm... Är dock inte den som ropar hej för tidigt, är mycket medveten om att suget kommer att dyka upp.

Prövning nummer 1 var helgen, vilken gick utan större längtan, bara ett snabbsug på söndagen. I morgon blir det prövning nummer 2, en stor sådan. Ska i väg till ett ställe med övernattning, där alkoholen flödar. Kom på mig i natt att dividera med mig själv om hur jag ska göra. Spiknykter eller ta lite - som ju tenderar att bli mycket. Just nu känns det enkelt, men... Även om jag skulle kunna ta förhållandevis lite, vilket jag klarar ibland, är jag rädd att jag blir påmind om hur härligt det är i stunden och vilja ha tillbaka det när jag är hemma igen.

Håll tummarna för mig, jag tänker iaf ta några alkoholfra öl med mig och kämpa emot som bara den.

Det enda du alltid ska ta ut i förskott är glädje. Det värsta som kan hända är att du har varit glad i onödan.

Ha en fin dag!

Upptäckte igår att vår gamla rockscen har uppdaterat sitt alkoholfria utbud från en blaskig vattnig öl till faktiskt tre (!) smakrika alkoholfria alternativ.
Jag är mycket glad.
Upptäckte också att folk runtomkring verkar slappna av mer om det ser ut som om jag också dricker en "riktig" drink (typ GT utan G) än om jag sippar ut en läskflaska.
Mig kvittar det.
Var på en helt fantastisk konsert igår och minns precis allt. Känner mig pigg och fräsch och redo för jobb utan att vara bakis det minsta.
Livet knatar på och dipparna verkar bli färre och med längre mellanrum.
Min dotter stolt över mig och min man säger att det bättre när jag inte dricker.
Jag känner mig älskad och värdefull och vill dela med mig till er andra på forumet. Fan alltså vilka kämpa ni Är! Vilka historier ni lever och vad starka ni är som inte ger upp.
Jag är stolt över er!

Vilken fin statistik!!

Nu är jag ur svackan, tillbaka på jobbet, tar nya tag. Igårkväll väldigt trött och tuff huvudvärk men mycket piggare idag.
Gud vad imponerad jag bli Manda, att du springer varannan dag! Så bra! Glad att det går bra för dig utan alko.
Jag ska till gymmet imorrn. Jag har inte druckit på 17 dagar och det är ingen kamp utan det rullar bara på. Inga tillfällen att dricka har funnits och jag har inte skapat några heller. Vad duktiga vi är ?.

Skulle just släcka nu, då låtraden "Det kommer aldrig va över för mig" dök upp i skallen. Så är det ju. Jag kommer alltid ha en riskabel relation till alkohol. Resten av livet. Även om jag är återhållsam eller helt nykter resten av livet så kommer risken ALLTID att finnas där. Men jag har all makt att påverka hur jag hanterar detta faktum. Mitt arv att bära och jag ska klara det. Och om jag inte klarar det så ser jag till att få hjälp utifrån.
I somras var jag inte så hoppfull, jag har skrivit att "om nån månad har jag glömt" men så har det inte blivit. Nu måste jag verkligen släcka!

Gråt och skriv tills du fått allt ur dig. Du formulerar dina tankar både bra och klokt ❤️ Läs sen din tråd från början varje gång du känner sug.

Tror att du tänker helt rätt angående mötena. Känner du dig trygg med gruppen har du det viktiga stödet när du väl behöver det. En gammal Viktväktarsanning: ”Ibland behöver du gruppen, och ibland behöver gruppen dig.” När du mår bra är du en positiv förebild för andra ?

Bra att du hittat hit Vinäger! Här finns det mycket stöd och inspiration. Har du några strategier för vad du kan göra om/när suget kommer?

Vill också läsa mer även om det känns som solskenshistorien snart övergår i domedagsstämning. Men vilket otroligt stort hjärta du har ❤️

Om hon precis slutat dricka får hon hia sig helt enkelt. Visa att hon slutat för sin egen skull, styrt upp sitt liv helt enkelt. Din ilska är helt naturlig, och det får ta den tid det tar. Har hon problem med det får hon be om samtalshjälp på vårdcentralen. Eller gå med i AA. Där möter hon garanterat andra som varit/är i samma sits.

Tack för alla kloka svar. Jag tror/hoppas hela tiden det skall bli bättre. Jag behöver samla ihop mig och hitta en lösning på detta det är därför jag fortsätter att skriva här.

Jag tror på honom när han säger att jag överdriver. Men varje tisdag är det samma sak.

Idag kom jag hem och han hade låst in sig i vårt gästrum och gormade ”lämna oss i fred” ” vi sover” (och han var helt ensam). Jag fråga vilka ”vi ” var. Det vägra han svara på men han fortsatte prata om ”vi” och ”oss” och det var inte mig han inkluderade i pronomenet.

Han hade uppenbarligen ansträngt sig att hitta en nyckel för att kunna låsa dörren om sig. Jag visste inte ens att vi hade nycklar i huset. hallucinerar han?

Han hävda att han inte druckit alls men 4 öl var borta från kylen. Jag antar att han druckit mer än så. Eller?

Kan någon med erfarenhet förklara vad det är som händer?

Imorgon kommer han bara säga att jag skall chilla och att han bara var trött eller något annat överslätande. Men detta är väl ändå inte normalt?

Jag har ej levt med ngn som dricker på detta sätt innan så jag fattar noll och känner att jag dras med mer och mer i något som jag verkligen inte vill vara en del av.

Jo, jag använder även en del appar som stöd, tex Sobertime och Alkosmart. Jag får peppande nyhetsbrev från Alkoless en gång/månad, som drivs av en inspirerande tjej, finns även på instagram och som sluten facebookgrupp. Jag har läst böcker och lyssnat på radioprogram och poddar om alkohol och nykterhet, allt för att få ständig inspiration utifrån och läsa om andra som förändrat sitt beteende.