Senaste kommentarerna i forumet

med Tofslan, du skriver väldigt bra. Så mycket igenkänning att det kniper till i magen.
Du frågade tidigare hur jag hittat rätt. Jag har inget rakt och enkelt svar på det. Jag vet inte om jag är helt rätt än men jag är på väldigt god väg.
Jag har det senaste året gjort några små försök att ändra/minska drickandet och hade efter en blöt nyårsnatt då jag ramlade och bröt benet lovat mig själv att aldrig bli så full igen. Men efter ett par månader blev det återigen ett par gränslösa krogkvällar, minnesluckor, och sista gången hade jag lagt upp strategier som inte alls höll. Jag blev arg på min man för att han bad mig sluta dricka på en fest, jag kastade saker i golvet och grät mig hysterisk till sömns. Då fick till slut min man nog, och jag också. Jag har druckit på det här sättet större delen av mitt vuxna liv tror jag (är i 40-årsåldern nu). Jag har aldrig varit någon daglig hemmadrickare utan mer en sån som gått ut ett par-tre ggr/månad och ofta kunnat stoppa i tid men många, många uppslitande gånger spårat ur och fått minnesluckor. Avslutade tex för 12 år sedan ett fem år långt förhållande på fyllan, hade i stort sett glömt det dagen därpå, ett vidrigt uppvaknande. Fruktansvärt minne som aldrig kommer att sluta skava.
Jag vill så oerhört gärna bli en annan person och visa för mig själv att det går att förändras.
Efter senaste fyllan i början av juli kontaktade jag kommunen och det hjälpte mig att behålla känslan av allvar. Jag var där på ett bedömningssamtal men jag hade enligt dem inte tillräckligt svåra problem för att tillhöra deras målgrupp så jag har just nu inget professionellt stöd vilket känns helt okej Om jag trillar dit igen kommer jag att söka hjälp på annat håll, jag vet var jag ska vända mig.
Efter händelsen i juli hade jag en vit period på nästan två månader. Min man har varit ett stort stöd och vi har nog förändrat en del tillsammans. Han har också för första gången gjort klart för mig att han inte vill festa ihop med mig mera.
Jag har tagit försiktiga steg framåt och det har gått bra hittills. Jag har berättat för mina vänner om mitt beslut också. Jag mår mycket bättre psykiskt nu (äter antidepressiva sedan länge) och har mer ork. En enorm hjälp är nog mina vänner också, på ett indirekt sätt, eftersom väldigt få av dem är partytyper. Det är ganska enkelt att vara nykter med dem, ingen ifrågasätter. Visst kan jag känna mig spänd när jag är nykter vid festliga tillfällen med nära vänner, men det gjorde jag även förr när jag drack. Och vinsten dagen efter en nykter utekväll är så obeskrivligt stor och det är så skönt att slippa ångesten. Så skönt att slippa gå igenom kvällen innan för att försöka kartlägga alla pinsamheter (de man minns...) och gränslöst "älska alla-beteende".
Håll ut, det kommer att bli bättre så småningom. Det här forumet utgör ett stort stöd och det är bra att du hittat hit.

Vi tar dåliga (felaktiga) beslut ibland, speciellt vid stress, nedstämdhet eller liknande när vi ger oss mindre tid till att reflektera våra tankar. Men misslyckande är det inte. Det tar tid att nå det man siktar efter. Men vi blir bättre ju mer vi tränar, tänk bara när vi skulle börja gå...

...vad jag känner och lider med dig nu. Det är så smärtsamt men också nödvändigt att inse att man inte kan hantera alkoholen - alls! Hoppas att du hittar styrka någonstans. Kram

Upptäckte just att jag räknat fel.... Känns ju som en evighet sedan jag drack sista gången men idag är det 85 dagar nyktra. Visserligen är även det en aktningsvärd siffra i min värld fast hur fan jag räknade sist kan man ju undra...
Men räknar inte så ofta längre, tänker mer att den 31 juli slutade jag dricka alkohol.
Och hittills går det ju bra.

Gjorde en matchning på min profil på datingsidan...Det vällde fram män som också valde nykterheten, spännande..Så ni som undrar hur man träffar en nykter ny partner..Kanske på nätet☺

.... har varit rätt krassliga i familjen några dagar. Själv åkte man på en mancold.... I torsdags var jag ordentligt sliten, trött o s v + att det hände en tråkig grej på dagen i arbetet. Jag fick sug, försökte skjuta upp, men tyvärr valde jag att gå och dricka några öl på en pub. Illa illa, inte så att jag kände mig sliten dagen efter mer än att jag var sjuk. Har försökt analysera, förstår nog varför. Har dock druckit ett par kvällar till, dock inte mkt. MEN nu är det tillbaka på banan igen. Men jag är ordentligt besviken på mig själv ?. Har inte tränat så mkt sista veckan, men nu kan jag börja snart igen. Har inte viljat skriva ngt, känns som jag sviker en del med mitt misslyckande ?. Men jag ska tbax igen och det nu!

Någon skrev i någon tråd att återfall är en del av resan mot nykterhet. Vi är här för att vi vet att vi har problem, vi vill förändra något. Det kommer ta tid!

I know the feeling... men bara skaka av dig det. Gå dit och ta det från där. Sen ta lite hjälp till beteendeförändringar. Kämpa på!

Känner mig nere och ledsen idag också. Det finns en del privata anledningar till det... men jag hoppade också över en lektion idag, en tretimmars lektion som jag vi bara har en gång i veckan. Jag orkade helt enkelt inte, den sociala ångesten och nedstämdheten sa nej. Försöker att inte hata mig själv för det men jag ångrar mig redan. Jag borde ha gått... jag har världens sämsta självdisciplin. Skolka har alltid varit min grej, men nu handlar det om min utbildning här. Måste sluta med detta självskadebeteende, för det är vad det är. Nu kommer jag ha ångest över att gå dit nästa vecka för allting jag har missat.

...ditt inlägg "är detta botten" kunde ha varit jag. Speciellt det där med att låta folk komma nära och hur jag kan berätta för mina vänner och min man att jag älskar dem när jag är full. Som du säger, det handlar inte om att vara sig själv, utan att fly från sig själv. Mycket bra skrivet. Du verkar dock ha bättre insikt om ditt beteende och vad du vill göra än jag gör. All lycka till dig!

Nu är jag hemma. Det har gått bra med vinet tycker jag. Ca hälften vita dagar, ca hälften med max 2 glas vin. Hade kunnat dricka mer om jag inte begränsat mig...Nu börjar vardagen igen. Ska på "spritfest" till helgen, funderar kring att ta bilen faktiskt. Vet ju att det blir en roligare fest på det sättet. Bestämmer mig på fredag.

Skickar styrkekramar. Hur går din tankar?

Vinäger: Tack för att du tror på mig... Det är ett mycket klokt beslut att avstå helt, jag ska läsa sin tråd också!

ADHD: Du skriver så fint. Jag håller absolut med om allt... jag tycker att för varje gång jag dricker så blir det mindre och mindre njutningsfullt. Och mer och mer ångest och skämmigt för att jag ska upp och få fylla på hela tiden, kan knappt sitta två minuter med ett tomt glas. Och väldigt sällan så tar jag en vatten eller någonting annat emellan. Vill inte sluta när jag väl har börjat, det är där besattheten tar tag i mig. Det är verklige en ond spiral. Det tär på relationen och min utbildning.
Hur tycker du att man ska göra? Jag kanske inte ens borde vara på den här sidan då jag hela tiden har i bakhuvudet att jag ska dricka senare. Jag är inte lika stark som andra som slutar helt. Jag har insikt om viljan att sluta men där tar det stopp. Det känns nästan som att de orden har tappat sin betydelse... jag vill...

Tack för att du hittat hit och för att du är tydlig med hur din tråd kan bli hjälpsam för dig nu.

Jag vill passa på att skriva några rader om hur vi på alkoholhjälpen & anhörigstödet tänker kring klimatet på forumet. Vi värnar om och strävar efter att ha ett respektfullt förhållningssätt. Oftast innebär det att medlemmar förmedlar sina erfarenheter, eventuella tips och tankar utifrån ett jag-budskap. Att berätta om sina tankar kan liknas vid ett erbjudande.

Typ:

-Så här har jag haft det, så här tänker jag. Kanske kan min berättelse och min syn på saken ge dig ett nytt perspektiv, kanske inte. Vi är olika, har det olika och vi vill olika. Jag skriver utifrån positionen att sanningar och värderingar ofta är subjektiva.

Utifrån samtliga inlägg ovan drar jag slutsatsen att ni alla, vi alla, vill varandra väl samtidigt är "huret" av betydelse då vi förmedlar det. Här.

Hoppas att det var okej för dig att jag lånade din tråd en stund.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

orkar förrän du får riktigt gensvar från henne och bevis på att hon menar allvar? Inte konstigt om du känner så! Kanske har hon gjort dig besviken många gånger? Helt naturligt att försöka skydda sig mot det!

Tack alkodhyperd, det känns stärkande att gå förbi 14 dagar och det blir absolut ytterligare en milstolpe. Den riktiga milstolpen var nog när jag kände på riktigt att det var helt slut på a - inte bara uppehåll.
Tror mitt rekord är en månad, klarade hela juli under semestern vit.

Gick förbi ett av systemen jag brukade slinka in på alltför ofta idag och den tidigare magnetismen som drog in mig fanns inte kvar.

Känner mig överlägset starkast nu av alla mina försök.

Längtar till familj och mys med barnen ikväll igen. Saker som ger lycka på riktigt och långvarigt.

Jag och barnen är så mkt mer harmoniska nu.

... med så mycket möten jag kan. Känner inte att jag behöver dom jättemycket just nu, men när jag väl behöver stöd vill jag att det ska sitta i ryggmärgen och att jag redan känner mig helt hemma i gruppen oavsett veckodag. Tycker det är skönt att gå dit också, ett välkommet avbrott i småbarnsståhejet och skönt att lyssna/prata av sig lite.

Min fru har inte bestämt sig än ang. anhörigveckan men jag är såklart för det. Finns en förkortad variant också, på dagtid.

38 dagar nykter och har fortfarande svängningar i mitt mående som jag tror är relaterat till min alkoholkonsumtion. Fruktansvärt trött, störning på närminnet, huvudvärk till och från, knas med finmotoriken och ibland balansen. Post Akut Abstinens, kallas det och ska förhoppningsvis ge med sig med tiden..

Tror att min anti-deppmedicin börjar funka, har slarvat med den tidigare när jag druckit.

Länge sen jag kände nån ångest. Det var vardagsmat tidigare.

Imorrn ska jag träffa doktorn, sen dags att snacka med arbetsgivare Vet inte riktigt hur jag vill ha det. Eller, jo... vet hur jag vill ha det, men har ingen realistisk plan ännu för hur jag ska komma dit.

Hej
Jag vill bara säga att jag tycker du gör klokt i att bara "hänga på" i AA. När man gör det är det mycket annat positivt som det för med sig. Nykterheten blev för mig litet stabiliserad genom AA-möten.
vänligen
Ikaros

...sedan "sist". Det är verkligen ingen daglig kamp att inte dricka - att inte ta det där "första glaset". Inte en chans...... Fast det brukar det ju inte vara för oss "periodare". Mellan perioderna alltså. Men när det väl händer, when the shit hits the fan, då är dammluckorna öppna på vid gavel. En normal årskonsumtion kan drickas på en vecka. Typ. Är så glad att jag har hittat en duktig psykoterapeut. Vi har bra samtal - och jag tror att det kommer att hjälpa mig mycket. En stor förändring är på gång, och vi pratar helt naturligt om mitt sätt att konsumera alkohol - och anledningarna till att jag gjort det. Pinnar även iväg till en del AA-möten. Där finns ett lugn mitt i storstadsbruset som är behagligt. Jag kan inte säga om jag kommer att börja "arbeta i stegen" (de 12)? Det får vi se - jag nöjer mig med att gå dit och lyssna till andra som har problem med alkoholen - samt även ibland berätta lite hur det har sett ut för mig...... Den "religiösa" biten bekommer mig inte - jag är nöjd med att jag förstår att alkoholen är mig övermäktig - och att jag inte kan kontrollera intaget av den. Ibland. I perioder. Lika mycket alkis som någon annan.......

Önskar styrka och tålamod till alla som kämpar mot drickande och sug. Om det nu är timme för timme, eller dag för dag......-det blir bättre - även om man inte kan tro det när det är som värst. Men det blir bättre......

Shit! Jag vill läsa mer! Spännande detta ju. Give me more!

3. Nej, arbetsgivare har inte tillgång till dina recept.

Tack för ditt inlägg, att sätta ord på hur eget beteende kan påverka andra negativt och leda till mindre bra relationer kräver utöver insikt såväl mod som självransakan.

"Jag tycker att det är spännande att känna, men har tendens att antigen fastna i känslan eller använda känslan för att manipulera andra. Jag vill ha uppmärksamhet. Jag vill synas, höras, jag vill vara viktigaste. Jag kan framkalla känslor hos andra, jag kan "tvinga" de att känna saker."

vad ditt inlägg också gör är att öka sannolikheten för andra att våga.

Vänligen

Li-Lo
Akoholhjälpen

Allt rullar på.Hugger lite ved för att värma huset, varför gå på gym liksom..Nykterheten bär jag med mig som ett val jag gjort för att rädda mit liv.Ja ju längre tiden går desto mer tycker jag illa om alkohol och dess följder.Jag har kollat på en datingsida och gått med, första gången i mitt liv.Skrivit klart och tydligt endast vänskap i alla fall till en början och nykterister sökes.Jag har fått kontakt med 1!! Resten av alla, säkert närmare hundra män, dricker alkohol..Sorgligt men sant.Okey, det kanske räcker med 1 man eller vad tror ni? Haha. Det är faktiskt väldigt trevligt att maila med någon som förstår problematiken. Att vara ärlig och öppen om sitt beroende med en främling känns bra.Kände idag att jag börjar tycka väldigt bra om valen jag gjort.Hoppas livet fortsätter att vara gott..Varm höstkram ❤

Hej,
Du skriver så fantastiskt fint och starkt. Igenkänningen är slående och insikten gör så förbannat ont. Jag vill inge dig hopp då det känns som att du behöver det. Det mest fantastiska i mörkret när vår omgivningen sätter ner foten och har fått nog är att det kan vara en vändpunkt. Att du faktiskt inte kan värja dig mot sanningen. Min sanning kom fram när min arbetsgivare fick veta. Skammen var brutal men samtidigt så var avslöjandet en befrielse från något jag då inte förstod var det var. Du har alla möjligheter att vända detta. Låt det göra ont idag. Sanningen gör ont men glöm inte att det finns möjlighet till förändring. Ett råd är att ta all hjälp du kan få. Fundera på vilka möjligheter du har. Bor du i Stockholm så finns det alternativ. Det första steget är taget, att inse att vi inte kan hantera alkohol. Jag ser verkligen hur sjuk jag blir av det. Ignorerade mina nära, stängde av känslor mot mina barn, kapslade in mig i min beroendehjärna, inget konsekvenstänk mm. Det är extremt hårt liv då vi oftast håller en hyfsad fasad utåt med arbete, träning osv.
Så ta hand om dig och fundera på dina alternativ.
Stor kram
Ellan❤️

Hej AlkoDHyperD!

Det är inte så att jag funderar på att dricka så utan det finns andra alternativ att hälla i sig om man känner för det. Undrade bara som sagt hur länge det sitter i och om man vågar smaka något alkoholfritt i och med att det är även 0,5 % alkohol i det...
Som sagt är småkluven.
Är extremt nojig, var ute på restaurang i helgen och satt och läste menyn och frågade ut servitrisen om det är alkohol i maten osv ( ja..allt kanske kokas bort, men av orolighet)

Så jag bara undra hur länge och om man vågar.