Senaste kommentarerna i forumet

Svårt och svårt... många gånger man tänker att det blir "enkelt" vad det än gäller. Sen stormar det lite och man tänker "bara idag också, men inte imorgon" och vips har det gått en vecka.

Men att avstå saker går ju alltid men det kommer ju känslor framöver också.

Själv vacklar jag som fan just nu. Avskyn mot samhället växer. Ingen motivation alls. Ska jag bli självdestruktiv, eller ska jag slå med kraft mot samhället, eller fly iväg eller bara ta käftsmällarna? Om jag bara visste...

Ja, det är det verkligen.

Det finns massor skrivet här.

Alla är olika, har olika erfarenheter, är på olika ställen i livet och tänker på olika sätt.

Men alla har ett gemensamt problem och en oro vi delar.

Det är dessutom omöjligt att göra bort sig här, finns alltid nån som är värre!

Välkommen förresten!

Hon har sitt eget ansvar att ta över sitt drickande. Och att hon dricker har nog en djupare orsak än att du mår dåligt.
Jag vet att det är svårt att inte lägga skulden på sig själv.
Min mamma har en psykisk störning och det är inte,mitt fel att hon har den. Lika lite är det ditt fel att hon dricker. Det är din mammas ansvar.

Uppskattar era svar mycket! Tack!

Varit på AA-möte ikväll. Min gamla "hemmagrupp" för sådär sex år sen. Var inte mogen att ta till mig konceptet då tyvärr. Oftast bakis, ville mest hem och dricka igen.

Så mycket jag stökat till sen dess men är lyckligt lottad som har kvar familjen, jobb, hus, ekonomi, körkort och allt annat som inte är en självklarhet efter så många år av missbruk.

Nu känns det väldigt annorlunda och jag gillar att gå på möten. Tar inte till mig allt jag hör men hittar alltid nåt tänkvärt, ibland mycket, ibland mindre.

Känner mig också trygg med att dela det jag vill få ur mig oavsett hur knäppt eller personligt det är.

Katastrofal huvudvärk i två dar nu men ändå glad att vara nykter.

Ledig några veckor till för att försöka hitta nån riktning i livet, sen får vi se vad det blir.

@Ellan: Var du i Blentarp? Slända?
Fantastiska veckor. Den gemenskap som fanns i gruppen känns helt unik. Saknar gänget... dromedarena. ❤

Det är viktigt att du slutar för din egen skull, inte för att du känner dig tvingad av din fru. Hennes gräns är kanske redan passerad, men vad som än händer framöver är du bättre rustad att göra den resan nykter.

Du gör det du vill här ? Finns ju fyra delforum men lite diskussion, dagbok, stöttning och liknande. Gör det som hjälper dig.

AA är ju också vad man gör det till typ. Sen skiljer det sig ju även vilken grupp man går till typ.

Det är stor skillnad på att vilja och på att verkligen bestämma sig.

När livet är överjävligt gäller det att ha tillit för att det blir bättre. Även om det tar tid. Och ut kommer man på andra sidan förhoppningsvis ännu lite klokare.

Den killen har verkligen nått botten. Har han slutat dricka?

Varför blir det svårare tror du? Kan det bero på mörkret? Hösten? Årstidsbunden depression? Eller hade du sagt 2 mån? Fundera lite över det. Du bör ha hunnit skapa vanan att inte dricka, så om suget ökar är det nåt annat.
Glöm inte varför du slutade.

Helt ny så hoppas jag inte stör tråden. Jag vill och måste ocksp dra ner / sluta. Denna vecka med 3 dagar ledigt, idag druckit 1 flaska vin (vilket brukar bli 2, I fredags 3 o då förvandlades jag till ett monster, anledningen jag är här nu) två dagar ledigt till, och får bara ångest av tanken. Vågar inte lämna mitt rum om jag är ensam. Vad kan man göra?

Inser att jag inte har något val! Måste försöka få kontrollen igen! Alkohol kan vara mysigt men förrädiskt! Nåja! En dag utan alkohol är en bra dag!

Ha, ja då kanske jag hittat rätt. Googlade bara "galen av att Dricka" o hamnade här. Ingenting jag pratat om tidigare. Så vad gör man på den här sidan? Är det halvt som AA eller stöd eller bara berätta?

Konsten är att hålla sig till två glas, eller hur!

Kommer. Olika. Sorgen över att inte dricka. Tröttheten. Hjälplösheten. Rädslan, mycket rädsla inför döden. Känsla att jag inte är/var tillräckligt bra mamma. Jag är nog inte typen som är rädd att känna. Jag tycker att det är spännande att känna, men har tendens att antigen fastna i känslan eller använda känslan för att manipulera andra. Jag vill ha uppmärksamhet. Jag vill synas, höras, jag vill vara viktigaste. Jag kan framkalla känslor hos andra, jag kan "tvinga" de att känna saker.
Det är nog därför att vill jag inte fastna i känslan av sorgen över att inte dricka. Fine. Det är faktiskt lite synd om mig att jag inte vill dricka. Men tack vare detta kan jag göra massa andra saker. Och först och främst slipper jag supa ihjäl mig.
Min son har en flickvän som sitter i rullstolen. Hon gnäller inte hela tiden att hon inte kan gå, dansa eller springa. Hon känner säkert en sorg över detta, men hon gör andra saker.
Kanske för att vi har bara ett liv. Det är inte värd att slösa borta tiden på att försöka ändra det som är omöjligt att ändra.

Måst erkänna att jag haft två veckor av tvivel och verkligen jobbiga stunder.
Jag gråter massor och jag vet inte vad det står för egentligen.
Men jag har jätte fint stöd både hemma och av min sponsor. Lika har
jag fått flera fina vänner i programmet som jag kan prata med och som
stöttar så mycket de bara kan. I dag har vi haft en kvinna hos oss som har
hjälpt oss i relationen, hjälpt mannen att se att även han behöver stöd och
att det finns dit han kan söka sig om han behöver mer hjälp.
Jag skrev för någon dag att ja jo att det går bra och det gör det, A finns inte
i mitt huvud, men jag vet också att jag är lika nära det första glaset som alla andra.
Livet är verkligen en berg och dalbana, men ändå någonstans så tror jag på att
jag kommer att må bättre och bättre med tiden.
Kämpa på mina vänner, det är värt varenda tår varenda eländiga tanke, varenda lilla glädjesnutt
som kommer i vägen, allt går mot tillfrisknandet.
Kram.

Bra jobbat. Om vi bara kunde ta det beslutet du tog idag varje gång vi blev sugna på alkohol... antar att det handlar om viljestyrka och situationen. I alla fall för mig.

Ja, stackars levern. Det borde man läsa om lite oftare... om vi kunde se vår lever framför oss och hur den påverkades av alkoholen kanske det skulle vara lättare? Nu är den liksom gömd där inne och man kan låtsas att allt är okej. Inte för att jag tror att du och jag har några större leverskador men ändå.

Absolut... det är en hemsk fälla att hamna i när man sträcker ut fyllan i flera dygn. Tack för påminnelsen, det ska jag försöka hålla. Även om jag faller så behöver jag inte falla i flera dagar/kvällar i rad. Det förstärker baksmällan och ångesten något enormt.

Varför går det så emot att stoppa helt? Kan inte ens tänka mig den tanken. Fast jag vill på ett sätt. Känns underligt. Men kanske någon kom hamnar man där... jag är själv inte där ännu. Tyvärr.

Idag mår jag bra, lite ont i huvudet men det är inte så farligt. Jag ska äta lite lunch, dricka vatten och plugga kemi.

Du skriver så känslomässigt naket, vilket jag tror är bra att kunna och göra. Du sätter ord på vad många upplever och känner. Lycka till!

Vinäger, försökte vara lite snitsig där.

Visst vin är gott, liksom så mycket annat. Gott och gott förresten, det ger ju bra effekt i alla fall. Kan knappast påstå att ren vodka eller rom smakar bra, men en härlig skjuts till ruset ger de.

Känner mig så främmande inför mig själv när jag tänker på hur många gånger jag tagit slattar av vad som än funnits till hands. Smugit till flaskan och hunnit ta några klunkar medan mannen varit i duschen. Det konstiga är att när jag skriver detta känner jag en primitiv längtan efter att få göra precis detta, känna lugnet när A sprider sig i kroppen.

Men nu ska jag verkligen ge nykterheten en chans. I dag är det en vecka sedan jag var berusad. Hör till dem som tycker att alkoholfria alternativ hjälper när suget sätter in under helgen. Alltid något.

Tack, vilken tur att du gillade det, Vinärgott, nu när jag upptäcker att jag valt ett snarlika ditt. Vi får väl kämpa lite extra ihop nu då. Hoppas att din dag varit bra, det har min helnyktra varit.

Kan ge mig tusan på att det var just så min egen far resonerade för cirka 30-35 år sedan, men jag var barnet som minsann märkte, mådde dåligt och fick låtsas (och låtsas sova etc) för att min egen förälder inte skulle märka att jag visste att det dracks.
Barn vet mycket mer än man tror...och mår dessutom dåligt av det - och i sin tur låtsas inte veta om för att man inte törs eller vill sina föräldrar något ont.

De förstår att du inte mår bra!

- Jag är så glad att jag är jag!

Han är klok min son. Som utbrister klokheter varje dag. Han lär mig så mycket. I sin glädje, sin frustration och i sin ärlighet.

Så önskar jag själv känna - varje dag.
Vara glad för att jag är jag.
Med alla mina fel och brister. Tycka lite mer om mig själv.

I dag sa jag det jag med. Högt i bilen.
- Jag är så glad att jag är jag!