Senaste kommentarerna i forumet

Behöver ju absolut inte handla om att man är "sugen" på alkohol, som man kan vara sugen på choklad t ex.
Precis som du skriver är det känslan av att inte vilja känna det man känner, eller tanken på att man mår dåligt, eller till och med bara en tanke som "skit i allt" - eller vad som helst.
Vi har alla olika triggers. Skönt att höra att du har kartlagt ditt minfält och samtidigt är medveten om att det kan finnas blinda fläckar.
Känslorna du har idag kan vända till stolthet och tillit genom att du lever i värderad riktning oavsett mående❤️

Du är bättre när du utvecklar dig DGB, fast lite mer förståelse här på anhörigsidorna kanske inte skulle skada. Dock tror jag att du har rätt i mycket. Eftersom jag kommer från andra sidan och agerar precis som mannen i det här förhållandet så kan jag verkligen relatera till att jag skulle bli galen av nån som kollade allt jag gjorde. Sambon min litar inte på mig och jag är inte alltid nykter. Det händer att jag dricker I smyg, det händer att jag vill dricka. Varför vet jag inte. Jag mår bättre utan. Det gör vi alla på beroendesidorna som har samma tendenser som din man. Så "varför" får du nog aldrig veta. Jag kan gissa ibland själv. Flykt från ansvar, för att motverka trötthet, för att orka, för att sova, för att slippa tänka. Listan kan göras lång. Jag kan inte lova sambon min nåt mer än att det inte ska drabba honom och barnen. Så det sker i smyg, de få gånger det sker nu, men det är klart: Det är idiotiskt, knasigt, dumt, oförståeligt, förödande för måendet. Och ändå.... Fråga istället din man vad han har för plan. Han behöver börja tänka. Sen går det kanske åt skogen nån gång ibland ändå. Dock tycker jag att det är utmärkt att du sätter gränser.

Tack Allva <3 Det betyder så mycket för mig att få pepp och förståelse i ett forum där man inte blir dömd. Mina vänner, som är trötta på mina kanonfyllor och att skämmas, har jag svårt att prata om för dom förstår inte problematiken fullt ut. "Du kan väl bara dricka mindre?". Men att dricka mindre finns inte för mig. Det funkar en kväll, två. Men sedan är jag där igen. Jag märker att jag och min syster har samma beteende, vi är dom som inte har vuxit ifrån de destruktiva tonårsfyllorna. Vi har alkoholister i rakt nedåtstigande led. Men alkoholister är ju de som sitter på bänken, som blir av med jobbet, super i smyg och hemma. Jag måste inse att en alkoholist kanske även är de som super på krogen på glammiga ställen, som skämmer ut sig själv och sina vänner, som sårar och sviker förtroenden pga alkohol. Som riskerar sina relationer. Även om dom har en städad och polerad yta.

Jag har så otroligt mycket skam. Men jag kan inte vrida tillbaka klockan och ändra vad jag har gjort. Men jag kan ändra hur jag ska vara i framtiden. Jag blir så otroligt hoppfull när jag hör att du har lyckats vända ditt beteende. Hur hittade du rätt?

God kväll! Hoppas alla har en bra kväll.

Min har varit händelserik men jag törs inte skriva om det pga anonymiteten. Vågar inte skriva något utmärkande....

Men jag har iallafall haft en helg med ganska många känslor. Sorgliga saker och chockerande saker blandat med hemmalugn. Det är som du skriver miss lyckad, med målbilder och tvärtom när man tänker på alkohol och ser konsekvenserna istället. Så har jag tänkt mkt hela denna vecka.

Idag tänkte jag köpa en alkoholfri öl ett tag. Först tänkte jag på dagen "tänk om jag skulle köpa en folköl". Tänkte så pga. Hela denna årstid är en trigger för mig eftersom att jag alltid hanterat hösten med att dricka. Sedan tänkte jag direkt att det vore sjukt jobbigt att dricka den för jag skulle ångra mig hela tiden. Inte värt det. Senare på mataffären tänkte jag att en alkoholfri öl kan jag köpa. Men nästan på en gång kände jag att till och med det var lite motbjudande. Haha, jag är alltså så nykter nu att jag inte ens kan köpa A-fri öl? ? Men jag kände väl så eftersom att jag visste att jag isåfall skulle köpa den som ett substitut till alkohol. Och jag vill inte det nu när det är en sån känslig tid för mig. Inte för att jag vill eller planerar att dricka men för att jag vill vara smart och ha lite extra självkontroll. Jag tänker aldrig dricka nånsin igen men trots det beslutet så kan jag behöva vara lite extra hård mot mig själv ibland.

Jag är alltså inte sugen på alkohol. Men eftersom det funkar som en slags självmedicinering så kan man nog falla snabbt även utan sug. Det räcker ju att känna att man behöver "medicinera" mot det man känner och då räcker det med en snabb tanke om man inte har sina strategier. Det är alltid så jag börjat dricka förut. Nykter länge och pang utan vidare förvarning (som jag märkt och noterat) så har jag plötsligt börjat dricka igen. Men nu har jag ju massa verktyg och nu vet jag att jag inte behöver vara ett dugg sugen för att falla. Eller jag har insett det idag att det är så jag agerat förr. Så trots avsaknad av sug så ska jag agera som om jag hade sug. Alltså vara på min vakt.

För ett år sedan idag hade jag druckit om jag kände mig som jag gjort den här helgen. Men inte detta år ???Detta år stannar jag upp och tänker till lite extra och fortsätter därmed mitt nyktra liv. Nu har jag varit fri i 8 månader och 12 dagar!! Den siffran SKA blir mer och mer.

Kram och godnatt!

Det här att spela min film... Jag hittar något typ av masochistiskt nöje i detta, jag vet inte varför.
När jag lägger mig, för att komma till ro, tänker jag på allt dåligt som har hänt eller var nära att hända på fyllan. Jag kom lågt i mina fyllegärningar, fast det blev aldrig någon fullständigt katastrof, dvs. jag kunde behålla familjen, jobb, körkort och mig själv. Men det var så nära ibland att jag råkade illa ut.
När jag tänker på det och det att jag inte dricker, mår jag mycket bättre.
Sorgen... det är kanske tid att släppa in den? För att jag inte är försvarslös längre, jag är inte fysisk beroende längre. Det är kanske ok att känna den och veta att den går över.
Sen balanserar jag med att känna sorgen för att jag inte får äta socker längre (diabetes) och då glömmer jag bort vinet ;)
Kanske roligare att fokusera på det vad man KAN och inte tvärtom.

Aldrig varit naiv och trott att de skulle vara enkelt! Men dessa känslor känner man igen medans man drack och de är ju inte dom man strävar efter! Men då drack man och kunna "bedöva". Nu måste man gå igenom de nykter och de är väldigt svårt ?
Mm de är något man får hantera och låta passera verkar det som! Hoppas du mår bättre själv snart ?
Kram

Du verkar vara inne i en bra fas just nu, försök stanna i det där i tankesättet även om det är så jäkla svårt. Jag är på dag 1 nu... kanske borde man inte ens räkna dagar längre. Fast det kan ge en motivation.

Bra jobbat. Idag dricker vi inte! Söndagar ska vara till för gott te och lugn och ro för att ladda inför veckan.

Du har varit nykter länge nu. Det är värt ett stort grattis! Fortsätt den nyktra vägen och skriv här på forumet när du vill eller behöver!

Hej Klanten! Du är långt ifrån ensam om ditt beteende, jag känner igen mig i mycket av det du beskriver. Dricker heller aldrig hemma utan mest på krogen där jag umgås med vänner. Men för tre månader sedan, efter en kväll som återigen gick överstyr trots att jag lovat mig själv att inte bli för full, så kände jag, och även den jag lever med sedan 10 år, att nu får det nog ändå räcka! Min partner har också varit ganska förstående men inte nu längre och det är faktiskt skönt att han säger ifrån på allvar. Jag orkar inte med någon bakisångest någonsin mer. Sista gången höll ångesten i sig veckovis, så plågsamt.
Jag tycker att du är stark och modig som har berättat för nära och kära om ditt beslut! Om jag vore som du skulle jag ta upp det igen med terapeuten. Nu har du i och för sig kontaktat kommunen också men ändå...
Jag har äntligen lyckats ändra mitt beteende och det känns så bra. Självförtroendet stärks. Men det tar sin tid att hitta rätt.
Du kommer att lyckas, du har tagit ett stort och viktigt steg och nu är du på rätt väg. Heja dig!

Precis vinärgott, ska göra så :)

Hej, helt nu här. Behöver spark i baken att sluta dricka. Kan inte dricka måttligt, blir övertaggad och dricker mig riktigt full. Sover hela dagen efter, har ångest....äter medicin för bipolär 2. Känner att drickandet slår ut effekten av antidep-med. Hör ju själv att jag har problem...men svårt att ta steget att sluta dricka. Någon som vill delge sin historia och ge mig pepp?!
/p

Kör hårt!! Och va inne och läs och skriv!!

Det kan vara dina försvar som sjunker undan? Nu när det är "normalt" för dig att vara nykter så är du inte sådär extraordinärt bra och duktig längre för dig själv? Det kan också vara en lätt höstdeppighet som slagit till? Jag märkte direkt att mitt sug tog vid nu efter några månader i samband med att jag provade en medicin som skulle göra det lättare att sova som jag inte "tålde". Jag blev deppig och då kom suget direkt. Det påminde mig om att det är dags att börja äta d-vitamin nu när mörkret kommer. En annan sak är att det faktiskt är en sorg att inte kunna dricka som många andra kan. Men vi är ju olika och man kan inte jämföra sig med andra. En del har nedsatt syn eller hörsel, andra är för tjocka eller för smala osv. En del kan dricka, andra inte. En del slutar och andra går ner sig. En verklig sorg är att drickandet är så utbrett, och att det förstör liv, familjer, relationer, skapar psykisk ohälsa osv. Kom ihåg att spela din film om varför du slutade dricka när sorgen kommer. Och spela den ända till slutet, med bakfylla och allt. Och gör något roligt. Umgås med nyktra människor och ha kul! Kram!

Inte särskilt produktiv, inte särskilt social, kan erkännas, mer introvert och i tystnad.
Men jag har vilat. Läst. Sovit. Umgåtts med barnen ett och ett. Tränat.
Huset är lika stökigt som innan.
Förberedelserna inför mörker och kyla som jag hade ambitionen att för en gångs skull avklara innan jag första dagen efter höstlovet i full panik springer och letar lampor och regnkläder innan barnen ska springa till bussen, nja, blev inte riktigt så...
Nöjd ändå. Mycket nöjd.
Jag har haft massor av tillfällen och förmodligen kunnat hitta anledningar att dricka. Men Mr Hyde har krupit tillbaka till den skamvrå hen hör hemma. Vrålar inte längre.
Trots att jag är vilsen och tyngd av alla föreställda tänkbara katastrofer.
Mycket av min terapi har handlat om acceptans och självmedkänsla. Teoretiskt är det inte svårt. Jag jobbar så med mina patienter.
Problemet har varit att leva det själv.
Inte så konstigt kanske, eftersom jag har behövt lära mig sådant som små barn (i bästa fall) får med sig från början.
Att få tillåtelse till sina känslor.
Att få tillåtelse att vara som alla andra människor. Varken starkare, bättre eller mer förfärlig och hopplös.

Övat på det i helgen. Att vara sårbar. Att bara vara jag.
Jag kommer nog behöva öva mycket och länge, men det är en början.
Och efter två helger känns det nu som att återfallet kom av sig/jag avstyrde det innan det ledde till katastrof och för första gången innan jag "druckit färdigt" (vilket egentligen alltid har handlat om att jag vaknat upp och förstått att det gått för långt och är riktigt illa för att viktiga värden i livet blivit mindre viktiga än att bli berusad)
Den tanken stärker också. Jag slutade för att jag ville och inte för att jag var tvungen.

Nu är snart första dagen över. Jag har bestämt mig för 6 vita månader. Dag för dag.

Jag har köpt Cecilia Svenssons bok (tack för tipsen i andra trådarna!) och mina närmsta vänner och min familj har sagt att dom tror att jag klarar det. Det känns viktigt, men pinsamt, att berätta. Nu är jag bara livrädd för att inte lyckas. Jag är en person som vanligtvis misslyckas eftersom jag inte tror på mig själv... Nu måste jag göra detta, för min relationers skull.

Hej! Hur går det för dig?

Tänk inte restaurering i den meningen att du ska göra om dig själv.
Se dig själv istället. Bara se, och acceptera hela det vackra fundamentet i dig. Nött av tid och kantstött av svårigheter.
Kan du se dig, känna ömhet och förundran över det vackra, det starka, det trasiga, det lagade...
Att oroa sig är mänskligt. Kanske draken vaknar, kanske behöver du vara Sankt Göran.
Kanske är det fundamentet som redan finns i all sin sårbarhet som är Sankt Göran.
Sårbarhet som får finnas gör styrka och försvar onödiga.

Bara kolla på t ex solsidan, där dricker de i varje avsnitt och man får det verkligen att se så "normalt ut".

Jag har varit så trött och låg senaste veckan. Känner mig orkeslös och "vill inget" mer än att sova och se på tv. Vill inte laga mat, inte städa, inte träna, inte träffa vänner samtidigt som jag saknar dem. Har varit hemma några dagar från jobbet bara för att få en vilopaus. Vet inte exakt vad som utlöst det här. Kanske har den stora omställningen med nytt jobb i juni och knappt någon sommarsemester kommit ikapp mig rent känslomässigt nu? Och så min ständiga följeslagare - oron för hur min mamma mår, stundtals väldigt tärande oro och sorg.
Det har varit lite mycket på sistone, min man föll illa och bröt benet, blev inlagd på sjukhus och opererad för ett tag sedan. Inget livsfarligt alls men ändå lite omtumlande. Jag var hos honom på sjukhuset ganska mycket, och sen behöver han en del hjälp hemma, och den som sköter all städning och tvättning nu är ju jag. Men jag tänker att det bör man ju orka, vi har ju inga barn att ta ansvar för som tur är. Men det är ändå lite slitsamt! Nu vill jag komma ur den här orkeslösheten, börjar bli påfrestande. Jag ska gå till gymmet och köra nån dag och hoppas få lite skjuts av endorfiner. Någon alkohol har det inte blivit sedan jag skrev sist, dvs för två veckor sedan. Det känns bra men jag tänker ju på alkohol då och då förstås. Inte på något plågsamt sätt men tankarna kommer och jag uppmärksammar dem. Så glad över att jag dricker så lite, något att vara tacksam för även om allt känns lite segt.

Hej, det finns sulfiter i öl och vin som kan ge allergiska besvär. Testa att sluta helt så ser du. Min astma blev klart bättre.

Hittade den på Ica! Men den finns på systemet också...
Lycka till!!! Och heja heja

Det är nog så sant som det är sagt. Därför ska jag nog bara fortsätta restaureringen av min själ, fundamentet i mig, för innan det arbetet är klart kan jag nog inte ta mig an några fler renoveringsobjekt....
Kram❤️

Bra jobbat Manda, inspirerande! Bra gjort att ge dig ut och röra på dig. Jag borde verkligen röra på mig just nu men kommer mig inte för...
Ha en bra vecka! Kram

Det låter smarrigt!! Tack för beskrivningen?Jag ska nog lyckas lista ut vilken det är... Inhandlas på bolagets a-fria hylla? Får ta upp jakten i januari då jag återvänder till moder svea?