Senaste kommentarerna i forumet

Vad bra och starkt av dej att du kommit så långt som till tredje månaden! Själv har jag bara lyckats hålla upp med alkoholen i en månad och några dagar. Jag känner mej också ofta ensam, men alkoholen är en falsk vän.
Lycka till i fortsättningen! Jag följer dej gärna på vägen. Kram

...

Förlåt en okunnig, men vad sjutton är en IPA? Låter ju fantastiskt!! Skulle jag också vilja ha, har bara min alkoholfria öl som visserligen fungerar bra men alternativ hade varit trevligt..
Glad helg till dig med!!

Kanske dags att ta lite prover för att kolla att allt är bra? Järnbrist? D-vitamin?
Märker själv att jag ibland behöver dricka för att orka (som bensin), det är dock sämsta medicinen som finns.
Depression?

Och då kan det vara gött att dämpa med ett glas vin eller fem, men ångesten i morgon kommer bara att bli värre, så jag väljer att avstå. Nykter söndag!!!!

Läst den inte jättebra skriven tekninskt.
Men värd att läsa. Han hade ju ett tungt missbuk undrar hur det fungera för honom i dag?
Schulman Alex skrev en bok om sin mammas alkoholism " Glöm mej" den var fantastiskt bra skriven.
Sedan finns det en film på You tube om en reporte i usa som höll på att stryka med i sin alkolism Elisabet Vargas heter hon.
Dessutom en film som heter en dag i taget. Alkoholism. Mycket bra bägge

Igår kväll skrev jag mer eller mindre en roman här men något datafel satte stopp för min författarambition...
Men behovet att skriva av mig finns kvar så jag försöker igen.
Jo, ansvaret för hus och hem ligger helt på mig men egentligen är det ingen skillnad från när jag drack, jag skötte allt då med. Det som skiljer sig nu är att jag drivs inte av ångesten längre vilket gör mig trött och irriterad. Låt mig förklara: Misären i ett smutsigt hem och glömda gympapåsar kunde jag inte tillåta. För syntes det på ytan kunde jag ju inte fortsätta låtsas som om den, misären, inte fanns. Så jag städade och hur bakis eller full jag än var på morgonen måndag till fredag var det som om jag gick på autopilot. Allt ordnades som det skulle. Det var en lättnad, puh, jag lyckades idag med... Nu försöker jag inte rädda mig själv längre för jag behöver inte dölja något och det borde ju vara en lättnad men istället blir jag irriterad och trött.
Jag förstår att det verkar idiotiskt att fortsätta men jag kan inget annat. Och vad händer om jag slutar. Då drabbar det mina barn och mig själv på ett sätt jag inte vill utsätta oss för.
Men jag väntar, vet att det kommer en dag då han kommer bli tvungen att ta ställning. För detta kommer hända efter nyår: Vi flyttar tillbaka till Sverige och kommer första tiden bo tillsammans med hans mor i hennes hus... Jag kan bara inte låta bli att flina lite skadeglatt när jag tänker på hur han ska förklara för henne sitt behov av att dricka varje kväll.
Ja, jag vet, men jag är bara människa och ett litet underhållningsvärde måste ni väl hålla med om att det har?
Så jag väntar. Låter honom hållas ett tag till. Jag älskar honom så att lämna honom finns inte, inte än, hoppet är ju det sista som överger människan sägs det ju...
Jag förstår att det låter svårt att ha alkoholen runt mig, vet att för många skulle det inte funka. Men det är ju det enda jag vet så för mig gör det saken varken svårare eller lättare. Det är bara som det är. Och visst kan jag förstå att det verkar som jag gått från 0 till 100 väldigt snabbt och fick en enorm insikt som en blixt från klar himmel. Jag känner så själv ibland, undrar hur i hela friden det gick till?! Men jag glömmer mycket. Glömmer alla de dagar då jag vaknat på morgonen med en skam och ångest som känns nästan livshotande så jag bestämmer mig för att jag måste begränsa mitt intag. Dricka som en normal människa. Så jag håller upp två dagar, bevisar därmed för mig själv att jag har kontroll, sen är jag igång igen.
Inför flytten har jag rensat på vinden och hittat fler dagböcker. Där har jag redan runt 2002 resonerat kring mitt drickande, kallat mig själv alkoholist, undrat varför jag inte kan sluta, analyserat var behovet kommer ifrån osv. Allt detta hade jag glömt. Men insikten fanns redan då och jag har utvecklat den in i minsta detalj. Jag har fört diskussioner om hur beroende fungerar och mina åhörare har beundrat min kunskap och förståelse. Egentligen borde de ifrågasatt hur jag kan veta så mycket om hur en beroendepersonlighet fungerar men det gjorde de inte...
Så man kan nog säga att när jag hittade hit och började skriva här var jag väl förberedd. Den största insikten kom nog dock inte förrän första veckan i augusti i år och det var att jag inte kan dricka alls. Och den insikten var och är så kraftfull att det blev ett enkelt val. Därmed inte sagt att detta är slutet på det hela, just nu sover draken i mig gott och jag känner mig som självaste Sankt Göran men vad händer när den vaknar? Det vet jag att den gör så småningom. Då hoppas jag bara att jag är stark nog, stark nog att försvara mig själv och mina barn.
MEN. Om endast kärleken till sig själv och sina barn vore nog för att få oss att avstå från alkohol skulle det ju inte finnas många alkoholister här i världen.
Så jag oroar mig. Och tar en dag i taget.
Fan vad jag tjatar, hålla mig kortfattad är inte min grej riktigt....
Kram på er alla!! Jag tänker mycket på er ska ni veta.

Fast då Bedrövadsambo är man ju exponerad.., bättre att smyga i mönstret tycker jag..,?????.

men i det långa loppet är det ju inte bra, det vet vi väl alla :-) Man får försöka hitta andra nedvarvningar, jag brukar t ex lyssna på den pod eller ljudbok i sängen innan jag somnar.

Vet inte om det funkar för dig, men för mig funkade det med att ersätta a med a-fritt. Jag hade extremt svårt att bli av med beteendet, så jag ersatte med a-fritt. A-fritt vin o öl. När både själ o kropp skriker nej så är det kanske en utväg. Eller medicin men det är väl svårare att få tag i. Det värsta med a är ju att man får precis de negativa känslor som du beskriver.
Försök lägga av helt en period. Det är så värt det!

Varför hatade du AA, hur stor var gruppen? Var det i en storstad?

"jag har både värsta tentaklerna och bra spioner"

Räcker inte detta? Byt ut alkoholen mot något annat. T ex att han pratar med sin bästa kompis. Tror du det är bra att avlyssna de samtalen? Bugga telefoner? Ha folk som spionerar och tar foton etc?

Det enda du vill ha är bevis på hans sätt att leva som du tycker är fel. Du har redan beslutat dig för att leta upp detta varje gång. Fokus ligger på att komma på honom och avslöja honom etc.

Tror du någon människa vill vara övervakad? Vi har enorm personlig integritet. Vi avskyr att vara övervakade och kontrollerade. Du har gjort detta till ett maktspel som du vill vinna. Precis samma vad gäller när en person är svartsjuk och kontrollerande. Då blir det samma maktkamp där den icke svartsjuke ska trumfa hela tiden, precis som alkoholisten nu ska göra. Smyga ännu mer och ljuga ännu mer. För han vill inte vara övervakad.

Om du inte inser det så vet jag inte vad. Är du missnöjd med hans drickande finns två vägar. Du låter honom dricka utan att bry dig nämnvärt, eller sätter du upp en gräns för vad du "tål" och lever därefter ensam om den gränsen passeras. Ha det för dig själv eller påtala det för den andre.

Men innerst inne vet du redan om att det du gör gräver ner ert förhållande i graven och omedvetet är det också det du vill. När det eskalerat helt kan du med gott samvete fly nämligen.

Att det finns andra i tråden som ej heller förstår detta får mig mestcatt tänka "tro fan partnern dricker när de gar sådana "idioter" som inte förstår bättre. Att samtala och så verkar ju vara lönlöst och flaskan fungerar som bättre vän.

Jag skriver inte det folk vill höra men du väljer vad du vill tro på. Lyssna på de andra om du tror det blir bättre. Det känns kanske bättre just nu med en klapp på axeln men i det långa loppet kommer det sluta på samma sätt oavsett. Bara en tidsfråga. Och inberst inne vet du om att ditt beteende leder er ditåt. Släpp greppet är enda chansen men troligen kommer alkoholen ändå förstöra förhållandet!

Känner igen din beskrivning och det är hemskt att befinna sig där. Kan ett minimål att ta 5 vita dagar - svettas ut abstinens o ångest under ett täcke och bara fokusera på att inte dricka - det tar mkt kraft i sig - så du kommer ur den onda spiralen så kanske det kånnns enklare efter det? Svårt att se klart i abstinensdimman.

Heja dig, du klarar det

I drickandet är det en kamp om att sluta må dåligt oftast, sen en kamp i att hur fan ska jag sluta, uppskjutande av problemen, de får lösas senare. Vips en dag är det lite bättre och tankarna klarare, man måste ta tag i situationen. Man nyktrar till och så. Jag fungerar typ så iaf, men jag förnekar inget. Har alltid varit öppen med det. Dock eskalerar det här och blir intensivare med kortare viloperioder. Jag slutade dricka! Det håller ju inte att kröka ner sig i flera dagar, men jag förstår flykten. I fyllan då vill man ibland bara supa ihjäl sig, det blir självdestruktivt. Se det som när folk skär sig i armarna.

Ta upp det med personen i nyktert tillstånd och sätt ultimatum för dig sjäkv var din gräns går. Sen är det fritt för den andre att göra vad den behagar, men överge om din gräns passeras. Den andre måste vilja förändra sig, sen blir det ett jobb med risk för återfall etc...

Säg att du vill att han har en vit månad så ni kan jobba på att förbättra er relation. Då får du svar på vad som är viktigast...

Tja, har känt likadant själv. Jag har ingen motivation eller inspiration alls längre i grunden. Trött konstant, smått orolig. Det kommer ju vända, har ju känt såhär förut. Det kommer vända för dig också! Inatt hade jag dock sjukt med energi och kreativitet, dock som bortblåst nu. ?

Jag har lånat "vägen ut" och ska snart läsa den. Lånade dock Per Holknekts självbiografi, den var mycket bra. Underhållande och rolig, men framförallt styrkegivande och insiktsfull. En bok jag tycker alla bör läsa. Dock vill jag själv bara testa mina egna vingar igen som jag gjort tidigare!

Några saker jag tänkt på

1. Min fru drack fredag o lördag, inte mkt men jag märker hur barnen inte får ”kontakt” med henne på samma sätt. Där har jag varit och säkert lite till. Vill aldrig vara där igen och ge barn minnen av att pappa inte hörde och inte var 100 procent närvarande

2. Rätt skönt att få hela långa kvällar med lite ensamtid efter 22 då fru somnat i soffan.

Idag blir det mer träning och jag börjar se mitt gamla ansikte med konturer krypa fram i spegeln.

Förenklar och drar många över samma kam.
Ofta är en relation med en alkoholist svår eftersom man efter ett tag ofta inser att man egentligen inte har kontroll över en annan människa.
Men man försöker.
Oj,vad man försöker.

Och i dessa tappra omsorger,förbud utfall osv som man ofta ger sig in i som anhörig så tappar man ofta bort sig själv.
Man tappar fokus på det egna livet,de egna behoven.
Istället lägger man väldigt mycket krut på att få den man lever med nykter.
För då kommer allt att lösa sig och allt blir frid och fröjd.

Det svåra är att släppa taget och inse alla dessa steg i att du bara har kontroll på dig själv.
Om din sambo fortsätter dricka så är det hans beslut och kanske tvingar dig till ett ställningstagande du inte vill göra.
Göra slut på relationen och leva ensam utan honom.

Som anhörig (eller medberoende) vilken etikett man nu tycker passar på en själv så är det tufft att släppa taget.
Både för att den som dricker har en sjukdom och man lämnar inte gärna en sjuk människa.
Gränser som man låter passeras och som ofta gör att man sjunker i självförtroende osv.

Men jag hoppas att du ska hitta trådar,berättelser och problem som kan hjälpa dig att se vad du kan göra för din egen skull.

Men visst är det bättre att vara ensam själv, än vara ensam tillsammans med en "partner"?

Någon som har läst? Ska börja läsa den tänlke jag.

Du är nykter. Dina känslor är dina. Äkta.
Det du nu känner, kanske fanns där innan också, kanske en del av anledningen till att du drack?
Det är så lätt att bara se det som var positivt, såsom påhittighet och bättre humör, i stunder av sug.
Men om du ska vara ärlig mot dig själv, hur länge var du pigg och påhittig?
Hur lång tid dröjde det innan du istället blev trött och seg, eller kanske gick undan för dig själv?
Hur kändes det egentligen?
Försök att inte ställa krav på dig själv när det gäller ditt känsloläge. Att sluta dricka ger tyvärr inte alltid en omedelbar belöning i form av bättre mående. Det tar tid för hjärnan att ställa om sig. Och nu flyter ju även allt du bedövat upp till ytan. Flyt med, bara var i det
Kram

De tog mig ca 1 månad och 3 dagar till den här SKITNA dagen! Är nykter så har inte druckit! Men tårarna har runnit nästan hela dagen började igår, kännt mig så sorgsen och ledsen! Stunder av hopplöshet! De är sådan röra i hjärnan just nu! Har märkt den sista veckan lite längre att jag är trött konstant och sover! Är orkeslös/handlingsförlamad! Känner mig bakis när jag vaknar osv! Känns som allt bara har brustit idag!! Jag känner inget sug men det känns ändå som om de vore enklast att dricka! För jag vet inte varför jag känner så,varför de är så hära.! Jag vet att de vore den enkla vägen! Och jag kommer inte dricka. Men vet inte vad jag ska göra!

Kan inte släppa tankarna på att d hade varit så gott med a nu . Lagat god mat o ska snart sätta oss att kolla så mycket bättre o d ända ja tänker på är att få dricka . Dessa helgerna ta fan kol på mig . Sambon fråga hela riden om ja är Lessen men d är ja inte men inte glad heller känner mig som ja är i någon jävla gråzon . O trött hela tiden orka inte göra något med barnen eller sambon . Fundera på att skita i detta för ja bruka va pigg o påhittig istället för denna tråkiga människa som inte gör ett skit förutom att sitta o tycka synd om sig själv.

Har hittat min favorit. En alkoholfri IPA.
Helt fantastiskt god.
Anar att en inte bör göra reklam men åh jag är så lycklig!!!
Åt en supergod tomatsoppa med paprika, morot, rödlök, vitlök, röda linser och chili förutom buljong o krossade tomater, till det filodegsknytten med 3 sorter svamp i fyllningen.
Och min underbara, älskade alkoholfria IPA till det..
Åh lycka.
Glad helg till den som läser.