Senaste kommentarerna i forumet

Härligt att höra :)

Åh vad jag känner igen det där med att vilja vara till lags. Att inte tänka efter om man verkligen vill eller kan, utan alltid säga ja när någon frågar. Vad handlar det om egentligen? Låg självkänsla, att vilja vara omtyckt, jag vet inte. Men idag sa du ifrån och det skall du vara stolt över!

Hej AL :) Har inga problem att ta tabletter om det skulle krävas men tanken på att gå till vårdcentralen och prata med random läkare känns skamligt. Tydligen
mer skamligt än att göra bort sig på krogen... (suck)

Jag tror mitt eget alkoholproblem bottnar i ångestproblematik. Det finns ju faktiskt inget bra botemedel mot ångest (utom kanske möjligen träning vilket jag tänkte utforska nu då). Jag har kört mina vändor i samtalsterapi, ätit antidepressiva, tagit benso några få gånger men ångesten lurar alltid runt hörnet och ibland är den så frätande att bara alkoholen lindrar. (Även testat KBT men lite halvhjärtat då jag var skeptisk.)

Jag vet ju att alkohol även _framkallar_ ångest, i det långa loppet. Ond cirkel.

Jag vet inte hur det är med dig AL men för egen del tror jag att min ångest grundlades i barndomen. Med dysfunktionella föräldrar och ingen vuxen att
anförtro sig åt. Känslan av att vara ensam.

men det kanske funkar på nåt vis....
Som Ellan skrev...vad flyr vi från ? Vårt eget liv eller ....Stress....vad är det egentligen? Otillräcklighet....Krav (andras) .....Önskan om att bli sedd ( för allt det jag gör)...

Benso-mediciner stimulerar samma del av hjärnan (GABA-systemet) och används därför som behandling mot avtändningar. Även Lyrica har visat sig hjälpa mot AT-problematik. Nu vet jag inte detta med säkerhet, men kan tänka mig att om man blir inlagd vid seriösa problem sätts någon av dessa preparat in.

Problemet för en "vanlig" alkoholist är ju naturligtvis om läkaren inte vill skriva ut ett sådant preparerat om hen misstänker att du fortfarande dricker (den kombinationen har jag själv varit med om och det är inte kul kan jag säga.) Men det är åtminstone ett alternativ som man kanske ska överväga i vissa situationer och ta upp med sin läkare. För många av oss handlar drickandet om att bota ångest och inget annat, hur mycket hjälper Antabus då? Absolut ingenting. Det behövs ett centralstimulerande läkemedel (glöm Atarax) som kan bota ångesten så att man undviker att dricka. Min nertrappning gick åt helvete förresten. Men jag försöker nu igen. Jag har lyckats innan och kommer lyckas igen.

Kul att du är här igen!
Trist att provsvaren dröjer, när man har tagit dem vill man ha svar direkt!
Mannen din känner säkert du bäst. Ingen känner mig så bra som min man på ont och gott. Prata är viktigt men ibland är det svårt.
Hoppas att sommaren snart vänder och blir bra både vädermässigt och på andra plan...

Nu är det gjort. Och chefen tyckte som jag tackolov. En befrielse och jag blev lättare till sinnet. Men med det gjort kan jag ju inte lova hur det går ändå med mitt intag. Livet är bra konstigt....50+ ...och jag jagar omkring som en idiot...för vems skull. Ingen mår bättre för att jag dricker för att jag är så stressad och i obalans. Läste nån tråd om dåligt samvete och att alltid prio andras behov och krav före sina egna behov....så är det...alla andras behov får gå före mina. Men nu är det slut med det. Jag ska säga vad jag vill göra utifrån mina behov när jag tänkt klart. Ofta ska beslut tas där och då....men aldrig mer...jag ska tänka först och återkomma med ett svar. Då slipper jag stressen och behöver inte ångra mej.

Ingen ork till att göra något, men måste tvinga mig till det. Allt hade faktiskt gått mycket lättare med alkohol i kroppen. Nej, dit vill jag inte komma idag. Någon attack finns inte just nu, utan det är bara till att försöka. Hela kroppen och knoppen känns sega. Det är bara till att sluta gnälla och vara glad över att vara nykter.

För varje dag som går blir du bara starkare och stoltare i din nykterhet. Bra kämpat!

Tack muränan för din "efterlysning". Den senaste tiden har varit lite upp och ner. Jag ska inte trötta er med några detaljer men när jag äntligen började få ordning på min rygg och hittat en bra sjukgymnast kom magbesvären. Jag har tidigare skrivit att det var magsår men det visade sig inte vara hela sanningen. Lite förenklat har jag en kronisk magkatarr av typen C. Orsaken lär vara ett överdoserande av antiinflammatoriska mediciner, alternativt alldeles för mycket alkohol tillsammans med inre stress. Om man nu lägger ihop dessa tre orsaker kanske det inte är så underligt att jag drabbades.

Jag har ätit Nexium i en och en halv månad men det har inte riktigt hjälpt. Värst är när man vaknar upp på natten och inte kan somna om pga värk. Värktabletter hjälper inte. Konstigt nog lättar det betydligt om jag tar några glas vin eller ett par öl. Det är förmodligen de inre spänningarna som släpper. Det är dock bara för tillfället och jag får "lida för det" dagen efter.

Sedan jag senast skrev den 11 maj har jag druckit vid en handfull tillfällen utan att bli, med mina mått mätt, berusad eller att det fått några som helst konsekvenser. Dock inser jag att jag aldrig kommer att få en "frisk mage" om jag dricker. För en dryg vecka sedan införde jag en ganska strikt diet med gröt på morgonen, mycket kokt mat och inget småätande. Framför allt inte på kvällen. Dryck blir citronvatten eller mjölk. De senaste två dagarna har jag märkt en klar förbättring men inser samtidigt att läget är rätt labilt. Så fort jag stressar upp mig eller äter något jag inte borde göra kommer värken tillbaks. Det tar förmodligen en ganska lång tid innan magen "läker ut".

Jag har nu inte druckit på 10 dagar och vid senaste tillfället var det i och för sig bara tre-fyra öl. Nu är jag stärkt av att jag äntligen går åt rätt håll, både med rygg och mage. Kanske kommer den "gamle gubben" på fötter igen. I alla fall känner jag mig ganska stark idag.

Ta hand om er allihopa.
Tjalle

Men jag hankar mig iallafall fram på jobbet. Slutar om ett par timmar. Hem och sova då - är så trött!
Jag har antabus liggande hemma sen tidigare. Funderar på att ta en. Så slipper jag grunna på huruvida jag ska dricka eller inte. Är dessutom skiträdd för effekten av antabusen om jag skulle försöka dricka så jag vet att en tablett ger mig minst tio nyktra dagar, tio säkra dagar utan beslutsåmgest. Skulle aldrig någonsin chansa och riskera bli dålig. Vi får se hur jag gör. Men sova först och främst! Förbannnade alkohol - förbannade öl! (Jo jag är lite ilsk samtidigt ?)

... tror jag är bra. Att ta ett beslut varje morgon. Och verkligen tänka en dag i taget, en stund i taget. Hoppas det går bra för dig idag ? Håll i och håll ut!

Så skönt att höra att det finns en väg tillbaka! Då behöver det inte kännas helt hopplöst om bara viljan finns.

Drack aldrig!!!! Förrens för två år sedan då jag och min man skulle "hitta varandra" efter MÅNGA års småbarnstid. Vi gick på restaurang och hade trevligt. Först 1/månad då vi gick ut för att äta. Det var SÅ mysigt.
Jag har sedan förlorat båda mina föräldrar och är "tjockisopererad" så nu "helt plötsligt" sitter jag här o är beroende. Det har gått från "mysigt" till att jag häver 0.5 flaska vin innan jag går till jobbet. Alltså "fuldricker"
Jag vill ur detta men nått håller mej kvar! Som en snuttis?
Börjar känna just det ni beskriver, är inte GLAD, eller LEDSEN längre. Vilket är skönt! Men saknar det "glada"
Har börjat känna mej mer likgiltig och med min sorg är det skönt men saknar de andra känslorna. Världen börjar bli grå....
Jaha är det vår o med syrendoft, jaha är mitt företag på väg utför, va, TAR DET I MORGON!
Eller hur....
Jag älskar min familj! SÅ sorgligt! Vill!!!!!!! Ut men hur? Nu är det Rose' ernas tid med djävulens rop att det är MYSIGT att ta ETT glas på en uteservering!

Idag? Smögdrack ett glas innan jobbet! Till vilken nytta? Vet ej, men varenda cell skrek!
Vill inte! Men gör!
En sjukdom? Nä.... har satt mej själv i denna fälla men det SÅ svårt att ta sig ut, även om man (jag) vill. Svårt att förklara?!

Empatilös? Nä men jag känner hur mina"vanliga" känslor blir "matta" och att alkoholen påverkar och kidnappar mig.
Förlåt....
Istället för livet toppar o dalar blir det som ett streck. Inget blir jätte hemskt (skönt) men tyvärr blir inget jättekul heller.....

Hur du skall göra? Ledsen vet inte då jag själv sitter i skiten..... ett gift!

Vad härligt att du var nykter i flera år!
Det är ju bara att låta bli alkoholen liksom! Ändå tar man det där glaset. Så onödigt! Det blir aldrig bra. Jag kan inte ta ett glas. det blir alltid så mycket att jag somnar bort. A passar inte mig.
Ambivalensen är svår. Jag har redan tänkt att jag kan ta ett glas ikväll. Och i nästa tanke "jag vill inte dricka mer". Och nästa "såå farligt är det väl inte"....osv..
Måste hela tiden ha mantrat "jag väljer att vara nykter"!
Jag tänker också att jag vill vara en nykter mamma åt mina barn?
Att dämpa vardagsstressen med alkohol förvärrar bara.
En dag i taget!

Förstår verkligen känslan av vanmakt. Är du beredd att försöka sluta med alkohol eller hur går dina tankar?

Hälsningar, Allegra

Tack Fenix, nog har det slagit mig att det vore värt att ta antabus. Ska försöka en stund på egen hand först. Men om det inte inte funkar, så absolut!

till alla här inne. Har haft en bra helg där jag oxså analyserat mitt beteende innan jag tagit återfall. Kommit fram till att jag bara har bestämt mig för att nu vill jag dricka lite vin, naivt och dumt, lite vin, det finns inget som lite vin för mig. Det betyder en rejäl fylla för att glömma vad vet jag inte. Men i alla fall tror och hoppas jag att jag har lärt mig efter sista återfallet. Då såg mina dagar ut så här
Vaknade framåt ett-tiden på natten, upp och drack ett par glas vin, somnade fast ingen riktig sömn.
Vaknade framåt 5-tiden med ångest, upp tog 2 glas vin, blev trött la mig en timme.
Upp fortsatte dricka ut med hunden på minimala promenader.
Hem försökte äta lite, fortsatte dricka osv, osv. Ångest dygnet runt, mardrömmar, rastlös. skuld och skam kunde inte ta mig ut från h-vetet utan hjälp.
Vill jag ha det tillbaka, aldrig, aldrig, sugen får komma men tror jag vet hur jag agera nu, det släpper efter ett tag, inget att längta till.
Var på vårdcentralen i morse och svalde min antabus, och fick en komplimang av sköterskan, hon sa vad fräsch du ser, och du utstrålar energi.
Vad glad jag blev dagen känns nu lätt går på små moln, ingen ångest, hunden är glad och även mannen. Detta byter jag inte mot ett liv i underjorden, och gropen blev djupare och djupare efter varje återfall.
Vad som än händer idag ingen alkohol
Kramar Konstnären

tips är att gå till vårdcentralen och få antabus, gör att man slipper tänka på trilla dit spontant, det gör livet behagligare. Jag har nu en haft en fin vecka tack vare antabus, och har en hel burk kvar. Räcker ett år så nu tänker jag att det får ta så lång tid som krävs för att komma ur det destruktiva drickandet.

är en bra kompis ibland. Jag har nu en vecka nykter äntligen, men utan kryckan antabus är det inte säkert att det varit så. Gillar att ta min tablett, då vet jag att det inte blir någon spontan vända till systemet eller krogen på minst en vecka, ca 10 dagar om man ska vara säker på att slippa reaktionerna på antabus. Har också en vän som varit nykter i 27 år år att vända mig till. Underbart som vanligt att vakna nykter varje dag. Rädslan är ju att de dumma tankarna kommer när man börjar må bättre och känna sig "normal" igen. Därför har jag skaffat en doseringsask och lagt ned mina tabletter för varje vecka, det räcker med två i veckan för att hålla upp en hög koncentration i blodet. Hur är det med dig Tjalle?

Ja, fyllan blir annorlunda med tiden, även vägen tillbaka blir det. Man (jag) känner att det under nykterheten byggts upp ett slags psykiska (och fysiska?) muskler som kan ta hand om den sortens kris som a innebär. Man blir inte längre lika lätt tagen på sängen och blir allt bättre på att ta hand om sig. Självkännedom, heter det visst bl.a. Roligt, minst sagt, att se hur det funkar för dig!

Jag är också på dag 1. På jobbet dock. Jag har mig själv som "bevis", klarade flera år nykter så jag vet att jag kan!
Ångesten går över. Andas och ta en liten bit i taget. Kram

Jag är så tacksam och glad för att jag fick starta denna dagen nykter. Det känns skönt att vara ledig idag och att det regnar. Regn har nämligen en lugnande effekt på mig och det behöver jag.

Dagens planering (om den håller?) är att hålla på med hemmet och kanske sticka ut till växthuset och se hur det står till där ute. Hög mysfaktor när det regnar men det får bli med kaffe eller vatten numera. Saknar stunderna där ute med något starkt att dricka.

Tänker inte ta ut segerna över dagens förmodade alkoholsug i förskott utan tar det som det kommer. Hur som helst och var som än händer är jag inne på dag 65,3 och det är jag stolt över. Det var en del år sedan det hände sist?

Jag är så tacksam och glad för att jag fick starta denna dagen nykter. Det känns skönt att vara ledig idag och att det regnar. Regn har nämligen en lugnande effekt på mig och det behöver jag.

Dagens planering (om den håller?) är att hålla på med hemmet och kanske sticka ut till växthuset och se hur det står till där ute. Hög mysfaktor när det regnar men det får bli med kaffe eller vatten numera. Saknar stunderna där ute med något starkt att dricka.

Tänker inte ta ut segerna över dagens förmodade alkoholsug i förskott utan tar det som det kommer. Hur som helst och var som än händer är jag inne på dag 65,3 och det är jag stolt över. Det var en del år sedan det hände sist?

Så känns livet just nu.. Sambon dricker och försöker dölja det så det inte stör mig. Jag är glad att jag klarat mig i från skiten. Jag blir nästan äcklad.. Tänker på att jag själv suttit och druckit här hemma i flera år. Vilket slöseri med tid, pengar, mående. Framför allt tänker jag på barnens situation. Tänk att gå och lägga sig, inte veta vad som händer. Blir det musik, väsen, "gäster" gräl... Tänk om dom (föräldrarna) glömmer spisen på? Eller tänder levande ljus? Det kanske blir lugnt en natt, men helgnätter som spårar ur eller inte? Det är en osäkerhet som absolut inte är bra för barn och unga. Att ligga i sin säng och vara orolig när man ska sova för att orka gå till skolan. Att inte prata med någon om problemet. Allt ser ju bra ut utåt. Jobb, fina bilar, semesterresor, kalas, fina kläder, hus och trädgård. Men där bakom den idylliska fasaden finns oro, ångest, skam och skuld....Dåligt samvete för att föräldrarna mer och mer drar sig undan, aktiviteter som gör det svårt att underhålla sitt beroende. Hörde Märta Tikkanen på radion. Hon berättade om alkoholberoendet som hennes man hade. Hur det påverkade henne och barnen på ett fasansfullt sätt. Då kan jag bli riktigt förbannad. Att leva i destruktiva förhållanden för att bara tänka på sig själv. Hen är ju så underbar emellanåt... Barnen som tar stryk. För all framtid...Att vi människor inte kan bryta förhållanden snabbare. Det är svårt att se situationen klart när man är mitt i den..Vi måste tänka på vilken barndom vi vill ge våra barn...

Ja lite upp och ner är det, ömsom vin ömsom vatten, i dubbel bemärkelse.
Jag har inte fått svar ännu, men hoppas ju att de hör av sig snart. Jag ringde och kollade i förra veckan och
då fick jag till svar att läkaren varit sjukskriven och att hon hade en stor hög på sitt skrivbord och där ligger
även mina papper. Hör jag inget denna vecka så måste jag höra av mig igen.
Trött förkyld, ledsen ja inte är denna sommar nått att hänga i julgran precis, men jag jobbar på och så får vi se
hur mitt liv blir.
Jag har tagit tag i detta med mannen igen, men han är verkligen inte lättpratad och inte blir det bättre för mig
då alla säger till mig att "oj vilken snäll man du har, han måste vara lätt att leva med" ja utåt är han verkligen en
social person, men de lever inte med honom.
Jag är less på allt detta och nu har jag börjat hålla med alla som säger så, argumenterar inte det är ändå jag som
drar det kortaste strået.
Ha det fint vänner. kram