Senaste kommentarerna i forumet

Jag tycker det låter som en alldeles utmärkt motivation. Gå ner 20kg så får du börja dricka igen. Men inte förrän efter 20kg.

Jag tror nämligen att när du gjort den bedriften att gå ner 20kg, och då alltså inte med diverse soppor och amfetaminpiller utan med riktig mat och träning, så kommer ditt intresse för att dricka ha förändrats.

Bra jobbat - helt rätt att dränka sig själv i uppskattning och mallighet! Det är du väl värd. Bara vi som "varit med" förstår hur stort det är. De som står utanför, som kanske delar en flaska vin löningshelgen har inte en susning!

Jag är stolt över dig! :-D

Ni är viktigast just nu, försök att prioritera om. Du kan inte tvinga honom att bli nykter, du kan inte tvinga honom att söka vård.

Vad kan du göra? Sök stöd och hjälp för dig och barnen, socialtjänsten har ofta olika typer av stöd. Hur gamla är barnen? Om de går i skola finns det skolhälsovård som kanske kan vara behjälpliga. Du kan ringa och prata med Bris föräldratelefon. Alanon- för din del, maskrosbarn, Trygga barnen-för barnens del. Ni är långtifrån ensamma! När jag var en spillra så började jag blogga, tyvärr får man inte skriva ngn länk här men jag tar upp mycket av det du går igenom, har också tre barn... psykiskt misshandlad...all osäkerhet...

Har du någon i din närhet som du kan prata med och som kan vara ett stöd? Du tjänar inget på att dölja hans missbruk!

Det låter även som att han har depressiva inslag, det är vanligt att man får det som missbrukare. Men det kan inte behandlas utan att han varit nykter ett tag.

Vilka förändringar kan du göra för att säkra för dig och barnen? Ni mår inte bra och ni ska inte behöva leva så här, dessutom beskriver du en sida hos honom som gör mig rädd för er säkerhet.

Jag fick nog och kastade ut min man, det var otroligt svårt, nu många år senare är han svårt sjuk pga sitt missbruk men jag räddade mig och barnen, tror inte jag levt om jag stannat men livet är fortfarande inte lätt för hans missbruk påverkar oss på många sätt fortfarande. Det är bara ett år sedan han erkände sitt missbruk på ett möte m socialen efter en orosanmälan. Nu kan vi prata om missbruket och han vet att han kommer att dö ganska snart om han inte slutar, ändå slutar han inte, för han kan inte. Ju mer man läser om missbruk ju mer komplicerat är det.

Med detta vill jag ha sagt att din man inte kommer att kunna sluta själv! Han måste få hjälp och idag finns det läkemedel som kan underlätta om man inte har en svårt sjuk lever.

Barnen, ingen gillar soc men du har ett ansvar för barnen och ser du inte till deras bästa i detta så kan du anses som olämplig som förälder, de arbetar för att stötta barnen och dig som förälder, så var inte rädd för dem. Man hamnar i en konstig situation som anhörig med hela ansvaret för allt tom för missbrukaren (enligt sjukvård o myndigheter) men det är svårt att själv få stöd. Kan skriva en hel roman...

Mycket styrka!!!

Helgen har gått åt till att jobba med att renovera hus, till varje lunch har både öl och sprit erbjudits men jag tackat nej! Inte en droppe på 12 dagar! Vilken känsla jag har i bröstet, känner mig SÅ stark och stolt över mig själv. Det är nog tio år sedan jag varit såhär nykter så lång tid. Jag bestämmer! Första gången på länge som det känns som att jag har makten.
Men, jag är döds sugen! Har ätit som ett jihu och vågen visade 4,5kg plus. Woops, beah tvåtusenaldrig.
Har en spinning cykel hemma, kan ju ta ett pass när ledigheten tillåter för nu är det mycket jobb framöver.
Kram där ute

passerade obemärkt. Jag var iväg och spelade golf men tog inte någon obligatorisk after-golföl utan en Loka istället. Det gick fin-fint, kändes lite som om man var elitidrottsman som förbereder sig för OS eller nått. Hahaha.

Jag har testat alkoholfritt öl några gånger Bedrövadsambo och det har fungerat fint. Som jag gör just nu är att jag dricker kopiösa mängder med iskallt vatten smaksatt med en citronklyfta. Det har nästan blivit ett substitut. När denna initiala fas är över och blodvärdena är tillbaks på normalnivå kanske jag köper hem lite alkoholfritt, eller så tar jag det där riktiga glaset vin och nöjer mig med det. Vi får se hur det går.

Igår berättade jag för en kompis också att jag slutat dricka, han tog det med ro, bokade om ett planerat krogbesök vi tänkt ta i veckan till en annan aktivitet istället. Jag sade ändå:
- Men alltså, vi kan gå på krogen, jag dricker alk.fritt o du öl som vanligt.
- Aldrig att jag låter dig sitta nykter när jag fyllnar till. Då skäms man ju.

Hahahaha. Jag har rätt smarta kompisar ändå. :-)

Min doktor frågade mig än en gång vad det är som kan få mig att kunna bli sugen på a. Jag nämnde då först och främst detta att få tyst i huvudet, lugn i kroppen. Jag märker, när han ber mig reflektera över saken, att jag har ett jävla pådrag mesta tiden då jag flänger runt och försöker åtgärda allt möjligt. Jag ligger för det mesta back, fastän jag är duktig och verkligen presterar. Samtidigt kan jag ju röra till det också när jag är iväg och ständigt försöker fixa det akuta... Bokstavligt rörigt kan det bli. Påbörjade projekt lite varstans. Ordning och struktur är inte min främsta gren. Min mamma var likadan och hon var den som lärde upp mig. Något dagis, eller andra alternativa miljöer fanns inte under min uppväxt. I vårt hem såg kökslådor och garderober ut som ormbon. Minns i småskolan när alla små duktiga flickor fick i uppgift att städa sina bänkar. Jag var en av de duktigare och ordningsammare, så fröken fick en smärre chock när hon såg vad "städa" betydde i mitt huvud... Alla de andra hade klart för sig vad det handlande om. Så icke jag!
När jag härom sommaren stötte ihop med mina bröder i vårt gamla föräldrahem (där det mesta var kaos...) så märkte jag att de hade samma problem. Då var jag den som kunde sortera, slänga, bringa en viss ordning! Så det har visst gått till det bättre ändå. Att ha förmågan till yttre ordning gör mig mer lugn i kropp och själ, gör att jag kan hoppa konstgjort a-lugn!

*

Flyttad till Relationsproblem

Se den som en vän. Hur då, kan man fråga sig. Jo, för du får chans att visa dig själv att du kan ha ångest och ändå låta bli att fly eller döva. Den klingar av om du endast lägger märke till den och konstaterar att "jaha, där kom du, min vän, jag känner igen dig" kanske även undersöker ditt inre för att se om det ligger någon annan känsla bakom, en chans att lära känna dig själv och dina behov. Försöker du inte åtgärda ångesten är det lättare att ta den med sig och fokusera på det du har att göra i nuet, ta dig i den riktning du värderar.

När medicinen går ur kroppen kommer symptomen tillbaka, och även den långtidsverkande medicinen går ur inom 12 timmar. Eftersom det nu finns något att jämföra med kan man uppleva symptomen som ännu värre då.
Sätt värde på "tystnaden" i kroppen. Nykterheten blir så mycket lättare att bibehålla om du får jobba med den på jämnare villkor. Jag tror det är svårt för någon utan ADHD att förstå vilket pris man kan vara villig att betala för att uppnå något som liknar ett normaltillstånd eller normal-lugn...innan jag hade något att jämföra med (mer än den tillfälliga lättnaden genom akohol eller andra sinnesförändrande substanser) fattade jag inte hur svårt det är att ständigt gå med högspänning i hjärnan och kroppen.
Vore synd om du pga biverkningarna väljer bort medicinen, prata hellre med läkaren och justera doser eller prova dig fram till något som funkar bättre.

Begripligt om du känner leda, saknad, ja, sorg, t.o.m. efter din vassa kompis, herr A! Men du ska förhoppningsvis snart sluta sörja den vännen och hitta andra, riktiga vänner. Sånt är mönstret för de flesta som håller ut. Motivationen till att att ta tag i din hälsa har du ju redan. Du är här, du har börjat inse din situation, att den inte är hållbar, och vet vad du vill och behöver göra. Det är inte helt fel om du hittar fler stöttepelare i ditt liv, som AA, samtalsstöd, medicinering, etc. Något som du känner passar just dig. Rutiner, regelbundenhet, så du slipper ta ställning till allt möjligt varje dag. Total avhållsamhet är en sådan regel som underlättar mycket. Det är jobbigt i onödan att behöva ta sats varje dag på den punkten (kom jag på även för egen del när jag just skrev det..!)
Och fortsätt skriva (här)!!

Kan inte fatta att det bara är dag 5. Sov tungt hela natten, svårt att vakna till skillnad från när man druckit. Idag kom ångesten med full kraft då det är jobb på gång. Första tanken är att jag inte står ut och behöver ta några klunkar. Blä!

Svajigt känns det och tankarna fladdrar och hittar mååånga lösningar och idéer på varför det vore bra och hur jag ska få tillväga för att dricka lite idag och komma igenom saker.

Får försöka vända och få till en bra och vit dag.

Stora varningsklockor då det ju bara är dag 5. men antar att jag får förbereda mig på mentala upp och nedgångar.

verkar inte gilla mig. I allafall inte på veckodagar... i natt har jag varit vaken alla timmar. Kanske har jag slumrat lite också alla timmar men ingen sammanhängande sömn alls. Jag kan inte fortsätta så här, det måste bli ett stopp.
En av gubbarna på jobbet sa att ingen blir utbränd som inte slarvar med sömnen. Han kan aldrig ha haft problem med att sova. Jag slarvar inte med sömnen men jag kan inte sova. John Blund kommmer inte.

Läster din tankar ADHyper och de får mig att fundera. Jag är rädd för att hamna i någon typ av fritt fall.

Just nu känner jag mig säker i min nykterhet och det är väl egentligen det jag ska skriva om här...

Dag 31 måndag och det känns bra. Helgen gick bra. Kort vecka nu och långhelg snart. Tänker på om det finns några faror/hot/jobbiga situationer kopplat till alkohol. Nej, ser inga just nu.

Somnade och vaknade alldeles nyss klarvaken. Medicinen jag tar har visst en massa biverkningar som bara blir värre. Det är ett smått helvete när den går ur kroppen på eftermiddagen och sömnen blir hackigare än förut. Jag är fortsatt A-fri i alla fall. Hade en fantastisk dag med en massa träning och härliga människor. Märker att jag sakta börjar få upp flåset igen, men jag har långt kvar. Min tinnitus har också blivit värre, från att ha ett ringande i öronen då och då på kvällarna, så finns den där redan när jag vaknar. Trots biverkningarna känner jag mig målmedveten, när det gäller hur jag vill leva mitt liv. Jag vill vara stark, utvilad och klar i knoppen. När det är sol och varmt ute, så är det lättare att behålla motivationen jämfört med en grå, ruggig dag. Då brukar jag känna det som om livet rinner ut ur mig istället för som nu, när det flödar runt i kroppen. Nej, jag måste ta ett snack med doktorn om medicinen. Den ger en hel del, men tar också väldigt mycket. Jag vill ju att det ska bli så bra som möjligt.
X:et är sur och snarstucken just nu eller ja, det har han varit länge, men jag låter det rinna av mig på ett sätt jag inte kunnat förut. Just nu känns det som om jag inte tänker låta någons ord och handlingar skada mig mer. Jag är jag och jag är stark. Vinden må blåsa hårt, men jag knäcks inte. Jag står kvar och jag vet vad jag vill. Sov gott! Själv ska jag ut och jaga herr Blund och avkräva min rättmätiga sömn ;)

Om det är smaken och känslan av "belöning" du vill åt kanske alkoholfritt iskallt vitt vin eller rosé kan funka? Jag tänker ibland att avkoppling är så förknippat med just ett glas vin i avkopplande miljö. Men det finns kanske annat man kan dricka för att uppnå nästan samma känsla av belöning. Många av de positiva alkoholminnena måste liksom "laddas om" med andra nyktra minnen. Min äldsta dotter dricker inte alls, hon vill inte. Hon är 20 år. Jag peppar henne stt ta del av det sociala studentlivet, man kan faktiskt gå på pubkvällar och dricka alkoholfritt. Hon är tveksam, men nu har jag nog väckt tanken hos henne i alla fall. Hon kan inte bara plugga dygnet runt, hon behöver belöna sig genom att ha kul också. Två av de roligaste personalfesterna gick jag på spiknykter eftersom jag var gravid. Skitroliga fester! Och man fick ju se en hel del ?

Allt är fortsatt bra. Vi har det bra ihop. Delar varandras vardag och trivs ihop. I helgen tog vi med oss fikakorg till havet och njöt av sol och fågelsång. Idag hjälptes vi åt att städa, handlade och lagade mat tillsammans. Vi bråkar aldrig om sådana vardagsgöromål. Vi hjälps åt och gör ungefär lika mycket. I mitt förra samboskap bråkade vi massor om just det. Tills jag gav upp och gjorde 98 procent av hemmaarbetet. Separation och varannan veckas boende för barnen var enda sättet att få en hyfsat jämställd relation. Mitt ex fick verkligen steppa upp, och det gjorde han. Väldigt skönt att slippa sådant tjafs i alla fall.

Jag kan, men vill inte för jag vet hur det slutar förr eller senare!.. Så tänker jag också. Förutom att jag aldrig har tyckt att det är gott med alkohol. Skulle aldrig druckit a-fri öl tex. Varför det ? Jag ville ju bli full. Jag är glad för din skull att det går så bra. Familjen har fått tillbaka sin riktiga "man". .

Dag 8 börjar att lida mot sitt slut. Jag är uttråkad, trött och omotiverad till träning. Står i spegeln och kollar på mig själv i profil. Jag måste ta tag i detta innan det är för sent.
Min hjärna lurar mig till att tro att om jag bara går ner 20 kg först så kan jag dricka och äta precis vad jag vill sen. Tills jag är tillbaka där jag är idag.. då är det bara att börja om.
Jag hör när jag fomulerar detta att det inte är ett alternativ men jag måste hitta något som motiverar mig till att ta tag i min hälsa.
Hur hittar jag det?

Närmar mig 1 år.
Det har varit lätt, det har varit svårt.
Har gått igenom mer det senaste året än på hela livet innan.
Jag har gjort det utan alkohol.
Suget har kommit tro mig. Nu när värmen har kommit och allt . " mmm vad gott med en kall öl på en utesevering. Det e jag värd. Alla andra har ju så kul och dricker och har sig"
Visst jag kan gå ut och sätta mig med de andra. Jag kan fan gå nu raka vägen till lokalpuben o dra i mig 4-5 öl o sen gå hem och sova. Jag kan tjata håll i huvudet på frun att den här gången blir allt annorlunda. " Dricka bara på söndagar, bara 4, folköl bla bla bla". Men sanningen är att jag klarar det inte. Det slutar med katastrof förr eller senare. Jag vill inte ha det i mitt liv. Jag tackar bestämt nej till beroendehjärnans förslag. Jag kan om jag vill som sagt supa mig dyngfull men svaret blir ALDRIG MER

Nerverna utanpå. Panikslagen för det mesta som händer runt om mig just nu. Inget kul alls.
Borde regna ute i alla fall.

Visst är dagarna viktiga!100 dagar är många bra dagar! Grattis till att du lyckats så bra

För mig har 3.5 triggat igång alkoholsuget. Det enda jag dricker när jag dricker. För mycket nu en månad. Kan inte hålla mig mer än 5dagar den är jag och handlar ett sexpack. Så kan det hålla på i flera dagar tills inte ens de hjälper mot ångesten. Har haft ett jobbigt år. Inte fått hjälp för min ångest men inte blir den bättre av 3.5 or. Nu vill jag sluta och ta mig igenom det livet ger mig utan 3.5 men jag vet inte hur. Får ingen hjälp på vc. Kram på er

seg och
slö....o väder som gör att man borde vara ute å njut
...så jäkla meningslöst....

jag klarar ju de så himla bra under veckorna när jag arbetar. Förut jobbade jag även på helgerna, och då var det inget problem att vara nykter längre än bara under vardagarna. Jag ska kika in serien risky drinkers. Men skulle gärna vilja ha några fler tips. De är så himla svårt att motstå suget när helgen nalkar.. Alltså hur kunna det gå såhär långt?