Senaste kommentarerna i forumet

Annonsera efter att hyra ett hus kanske? Tycker så otroligt synd om din dotter som ska behöva oroa sig över sin pappas drickande. Har du berättat det för honom? Det om något borde väl vara en väckarklocka!

Håller med Ullabulla. En sak i taget. Du först. Styrkekram ❤️

Många prövningar idag. Min fru som har medicin mot den där svåra varianten av pms har tydligen en sån period just nu.
Märkliga tankar som "skit i det här, hon kan lika gärna få ha en full man". Nästan som jag skulle vilja dricka för att visa henne "där fick du". Är ju mig själv jag förstör för ju. Men jag går inte på fällorna nu. Mkt annat som hänt som inte är toppen och som lätt skulle blivit en drink för att döva.

Stolt över mig själv att jag härdar ut och igenom nu. Mer träning strax och snart 4 vita dagar. Känns som 4 vita månader.

Inga abstinensbesvär som yrsel, drag i bröst/hjärta, darrande händer idag :)

Han vill ju inte flytta för han tycker ingen behöver flytta, för han fattar inte vilket problem hans drickande är. Och dom gånger jag pratat om flytt är han väl medveten om hur svårt det blir att hitta en bostad i barnens skoldistrikt, så som utpressning säger han åt mig flytta du bara men att han tänker ta huset. Skulle inte ens vilja ha huset även om jag fick, har så länge funderat på flytt så huset inte ens känns som hemma mer. Har ju smygpackat mina saker och gjort mig av med massor sen ett år tillbaka, jag har varit på väg ut länge utan att jag själv ens riktigt sett det så. Har många år inte haft lust att plantera nåt på gården eftersom jag haft en magkänsla jag aldrig kommer se det färdig vuxet.

Nu på söndag eftermiddag idag ligger han igen och sover då jag och barnen kommit hem från badhuset, antagligen varit så bakis så han dragit i sig resten av drickan han haft hemma och slocknat igen. Alkoholism är lessamt och vad det gör med hela familjen.

Dottern ville igår kväll prata länge om hur hon vill bo när vi flyttar, var hennes ordval När vi flyttar- inte Om vi flyttar alltså. Hon var rädd igår nåt värre skulle hända, att han skulle bli arg och ge sig på oss eller att han inte ska gå att väcka. Så även om han mest sover och smäller i nån dörr och vinglar runt när han är full, upplever dottern ett sånt obehag och en rädsla att nåt ska hända. Säkert spår av helgen för två veckor sen, den vanmakt hon upplevde när han inte gick att väcka och hon var rädd han skulle bli arg när han väl vaknade. Hon ville ha en plan för hur vi gör helt konkret om han går överstyr eller blir jättesjuk, vilken dörr hon ska ta ut, vart hon ska gå, om hon ska ringa nån och hur vi tar oss i säkerhet eller får hjälp till honom. Hon ville veta vad polisen eller ambulansen gör när dom kommer, om man ringt efter dem. Hemskt att en sjuåring ska fundera på sånt men det verkade nödvändigt för henne att få prata om det. Jag vill ju inte oroa henne och tar aldrig upp sånt men samtidigt vill jag inte förneka hennes känsla och funderingar, hon har rätt att bli bemött i sina frågor även om det är jobbigt. Hon verkade lugna sig och kunde somna, när hon fått svar på alla sina frågor och kände att hon kunde ha lite kontroll över situationen även om nåt skulle inträffa. Om ändå alkoholisten skulle fatta att deras barn tvingas växa upp fortare än barn i vanliga familjer, att drickandet sätter spår i barnen som antagligen aldrig riktigt går ur.

Ja, idag är det inga problem att hålla mig nykter, Jag drack nog 6-7 glas vin igår i glada vänners lag och är bakfull idag. Jag har aldrig kunnat ta mig en återställare, tack o lov, för när jag är bakis är vin det sista jag vill ha. Men jag gjorde inte bort mig och har inga minnesluckor denna gång i alla fall. Det här annars hänt alltför ofta. Usch så mycket pengar jag har lagt på att fördärva mig själv!!!

Vad jobbigt allting blev nu då när jag upptäcker att jag har lurat mig själv de senaste åren. Jag har trott att jag är lycklig och har ett kul liv i festandets tecken. Är bakfull och seg men har tänkt att jag kan "unna mig" en slappardag eftersom det är så stressigt på arbetet. Såhär har jag ju tänkt nästan varje helg i flera år. Tänk så mycket kul och vettigt jag hade kunnat göra istället.Motionera, köra och hälsa på vänner, läsa böcker m.m. Istället hamnar jag ofta i soffan framför Tv:n och slötittar på meningslösa program.När måndagen kommer är jag inte så nöjd med mig själv och min helg. Det känns som om jag är i ett ekorrhjul det går inte framåt utan bara runt i samma spår. Men det är glömt nästa helg, samma visa igen och igen. Jag ska nu göra som många andra här och räkna nyktra dagar, det kanske kan hjälpa minnet på traven nu när det är långhelg.

Tack för uppmuntrande ord, det behövs! När man börjar se tillbaka på de senaste åren skäms jag faktiskt. Det är som om jag har fallit tillbaka i tänk att det är kul att festa och ta dagen som den kommer precis som när man var ung. Jag kan se att det nog har varit ett sätt att fly från verkligheten och slippa ta tag i jobbiga känslor. Det här också hänt att jag druckit (för mycket) vin mitt i veckan när jag varit ute och ätit med någon kompis. Jag ska läsa din tråd Vilja, mitt mål är att få mer livskvalitet genom nykterhet. Jag inser att jag behöver stöd här och att jag inte är ensam om detta.

Sitter i samma sits, men kan tillomed ta ngra öl till vardags,, tror inte det funkar om man ej bestämmt sig på riktigt att sluta dricka...jag har inte fixat det ännu iaf.lycka till..

Ni har så rätt. Jag måste andas och mitt allt i detta hektiska så har jag faktiskt tankat energi. Kanske började redan i fredags när jag insåg att jag inte skulle hinna klart med jobbet om jag också skulle vara en duktig mamma. Och jag valde familjen. Övertalade mig själv om att det var rätt val. Och det är det. Det var faktiskt inte så viktigt att göra jobbet just i fredags.
De måsten som jag stressade över visade sig också vara terapeutiska på nåt sätt. Har säkert att göra med vädret - sommarvärmen är så underbar! Allt blir lättare.
Jag är så otroligt dålig på att vara här och nu. Är alltid långt fram i planering och organisation. Ett jäkla släktdrag! Det finns givetvis fördelar, men man blir tråkig och det blir jobbigt. Det är då jag vill ha ro. Men nu känner jag ett lugn. Det är kört på nåt sätt. Det är bara att bita ihop och göra det man ska. Här och nu! Ska försöka göra som du säger ADHD och lägga in avkopplingen. Ska också försöka att inte leva i framtiden utan här och nu.

Det är favorit i repris. Har redan varit ute på morgonpromenad, vad gott häggen doftar! Underbart! Men jag kan gå ut en sväng till! Solen skiner och vad skönt det är att vara icke-bakis!!

Vilken bra beskrivning. Det är ju verkligen som att hålla andan.

Har försökt utforska hålet och efter en natt med dålig och ytlig sömn kokas det ner till ett ord: rädsla. Jag är rädd. Vet inte exakt för vad men typ allt och alla.

Nu kan det ju även vara en rädsla för situationen, rädsla för att behöva stå ut med alla känslor livet och allt omkring en ger.

Vaknat ganska ångestfylld och rädd idag till skillnad mot tidigare dagar.

Mina ögon ser större ut i spegeln.

Det är ju det jag är, helgalkoholist! Usch vad hemskt det låter....men samtidigt får det mig att inse att jag måste bryta detta beteende innan jag blir heltidsalkoholist. Jag har läst här i en månad och beundrar er alla som kämpar för att sluta helt. Nu har jag erkänt för mig själv att jag är alkoholist! (Jag dricker vin mitt i veckan också ibland) Jag inser att jag måste bryta detta mönster. Nu blir det en vit månad hoppas jag, är bortbjuden på fest nästa helg .

Igår ville jag så gärna ha ett glas vin i eftermiddagssolen. Det hade varit så gott att sätta sig utomhus med ett kylt glas vitt och en god bok.

Hoppad verkligen att det kan bli verklighet igen men utan att supa för medalj varje gång. Men inte än. Lovade läkaren 10 fler nyktra dagar för nya levervärden.

Kompenserade bristen på vin med att göra en rabarberpaj och koka en vaniljsås.

och lämna dörren öppen om han tar tag i sitt liv.
Börja bygga upp dig själv och ditt liv med dina egna behov.
Som du säger så kanske du inte heller har gett er chansen,men varför skulle du det?

Om du kan bygga på dig själv och han på sitt håll så kanske ni båda är starka nog att mötas igen om kärleken fortfarande finns där när ni är klar med respektive arbete.
Skitenkelt...men lycka till

Att hitta en oredig partner och ha jour på helgerna låter ingen kul. Jag vill ha lugn, ro och stilla vatten i mitt hem. Ha en fin dag.

Kämpa på med en sak i taget tänker jag. Ha en fin dag.

Dag 30 söndag, och det blev en bra dag igår med utflykt och sen cykla hem och ladda för shopping. Idag morgon jogg. Tänker att delmålet dag 30 är här och nu. Läser ibland vad jag skrev dag xx förra gången och gången innan det. Det får mig att Vakna. Sen läst några trådar nu på morgonen. Dionysa och AlkoDHyperDs trådar. Tack för att ni delar med er. Hjälper mig.

AlkoDHyperD, tack för du delar hur du tänker. Tänker lite lika när du skriver "Jag går inte in i den kampen, för det finns inget att förhandla om".
Tänker också att det är så lätt att säga jämfört med att göra. Tänker ofta på hur jag vill leva mitt liv och hur jag inte vill ha det. Det hjälper mig. Vill känna att jag lever, vill känna mig levande och göra sånt som gör mig lycklig. Ha en fin söndag AlkoDHyperD.

Hej!

Budskapet har gått fram, att jag vill separera.
Det har inte försvunnit, negligerats, sopat undan....
Känns ju bra, att slippa föra den svåra och känslomässiga kampen.

Men helgdrickandet har återupptagits..!

Jag har ju därmed vatten på min kvarn, men så oroande och ledsamt!

Jag har inte bara "spelat på hans drickande", när jag tagit upp att gå isär. Det var inget bra år relationsmässigt, även om han var nykter.
Båda tycker så.
Men som påpekats för mig, troligt hans år var "på vita knogar".

Han är just nu trevligare i humöret, i sin "frihet" med alkoholen, nöjdare kanske?
Det kontrollerade antabus-intaget har upphört!
Det varade ett år.

Jag har ifrågasatt mig själv, varför jag inte trivts med oss.

...tänkt att min osociala ådra velat ta makten över mig, att jag inte är kapabel till nära relationer och samliv!

Det har varit svårt peka på ORSAKER som varit starka nog att motivera uppgivenheten om vår relation, tycker jag.

I backspegeln kan jag nu misstänka att vi egentligen aldrig fick vår ärliga chans.

För jag tror vi som parter, båda, måste vilja och vara beredda att utvecklas (och förändra).

Han skulle behöva ta sig ann AA, för han behöver socialt stöd.
I hans bransch är drickande så normaliserat, tyvärr.

Nu en rätt omöjlig fråga:
Hur skulle jag kunna hjälpa honom att ta steget?
Vad kan jag säga/göra??

Jag har ju sagt vad jag tror, att han behöver AA.
Men får ett instämmande hummande och inget mer (...dagen efter).

Jag är inte modig , utan jag är klok som alla andra som inte visar upp sitt högkostnadskort. Jag borde veta att inte visa upp mina alkoholproblem . Det var första gången och jag gör aldrig mer om det.
Jag vet att du är socionom och jag tror inte att du är stigmatiserad. Du har bara värre problem, som de som jobbar där, måste ha för att kunna leva in sig i sina klienter.

Jag har en liknande väg som du AD. Ingen examen tog jag. Men en väldig massa högskolepoäng på 80-talet.
Nu sitter jag på andra sidan skrivbordet och ser en yngre generation roa sig utan erfarenhet.

Jag har velat sluta leva och tänker så just nu. Detta pågår varje månad, år ut och år in . Ansökan om försörjningsstöd är som en snara runt halsen, mina fobier är inte så svåra som detta bemötande jag får av personer som egentligen är mina arbetskompisar.

Så mänga tillfällen att gå ut och bli ett med naturen. Jag önskar fler sekunder på minuterna och fler minuter på timmarna samtidigt som varje sekund är bara just nu. Den sekunden slösar vi inte bort på att gå in i ett spritvacuum. Våren och sommaren ska levas, inte dövas. Gott att höra ifrån dig
Kram

Om man tittar på den tanken lite ovanifrån och översätter den med beroendehjärnerösten. "Jag bidar min tid. Snart kommer det jag vill ha. Personen jag styr leds av mig. Just nu håller hen andan, knyter nävarna, spänner musklerna, härdar ut - ty hen har glömt hur man lever sedan jag tog över. Så länge hen tror att hen bara lever genom mig och så länge jag kan lura hen att allt mellan ölen/vinet är en kamp och en väntetid där det gäller att hålla andan och spänna sig hårt, hårt och lida, sakna, längta, så länge hen tror det kommer jag att vinna. För ingen kan hålla andan hur länge som helst. Om bränslet till motivationen heter alkohol och målet är att avstå bränsle kommer bränslet ta slut innan målet nås.
Summan av kardemumman: Lyd inte de där tankarna! Du kommer att höra dem, men tro inte en sekund på att de är sanna.
Lev varje dag. Var i livet, hitta andra bränslen, håll inte ut och håll inte andan, håll inte nävarna knutna. Använd händerna till någonting som känns i dina fingrar, greppa livet med dem. Längta till det du glömt att du saknat, inte det inkräktaren i din hjärna säger att du saknar. Beroendehjärnan är utan makt så länge du inte tror på vad den säger. Den har inga egna händer att ta glaset med och ingen egen mun att dricka med.
kram

Vilket underbart tips. Ska verkligen testa att bli kompis med hålet och se om det funkar eller om det finns ngt där bakom. Tack snälla, ska bli spännande att se hur detta går med att utforska hålet.

Ser fram emot att snart lägga dag 3 till handlingarna och köra dag 4 imorgon.

Måste ändå notera att jag fler gånger idag känt "nu har jag ju varit duktig jättelänge så en öl skadar väl inte". Tre dagar - jättelänge? Sjukt hur hjärnan verkar vilja lura mig.

Brukar finnas i kommunerna. Annars tänker jag även socialnämnden i din kommun. Många fritidspolitiker som väljer att sitta i den är engagerade på riktigt. Och har ingen konservativ organistaion att rätta in sig i heller.
Om man vågar bita huvudet av skammen (vilket så klart är lätt att sitta och skriva) och rakryggad stå upp för sig själv (vilket är precis tvärtemot vad vi med alkoholiststigmat i pannan lärt oss att inte göra).
Alla, vem som helst, kan hamna i ett beroende. Men det är inte vem som helst som har mod och styrka att inse det och söka hjälp för att ta sig ur det. Du tillhör gruppen "de modiga och starka". Kan du säga det till dig själv? Bemötandet du får säger mer om den andre än om dig själv

Att du mår väl.Jag har undrat över det.
Kram!