Senaste kommentarerna i forumet

Imorgon har jag inte druckit på 100 dagar. Mer än ett fjärdedels år har jag hållit min kropp fri från giftet. Hundra dagar till så har det gått mer än ett halvår. Känner inte att tiden är det viktigaste, vilket jag skrivit förut, men jag minns ändå hur det i vintras var en stor bedrift för mig när jag klarade tio dagar utan att dricka. Ibland gick det knappt fyra dagar fast jag försökte. Så på något sätt är tiden ändå viktig. Att komma längre och längre ifrån eländet.

Trevlig helg allihopa ❤

Exakt så som du beskriver det AlkoDHyperD fick jag oxå lov att göra. Att våga stanna upp i det. Rastlösheten var enorm hos mig i början av min nykterhet och det är nog inte helt ovanligt. Jag kan fortfarande känna av det och blir då irriterad och frustrerad men nu är jag medveten om det. Nu kan jag stanna upp en stund och känna efter vad det är som egentligen pågår. Och hålet bestod av många obearbetade känslor.

Jag läste dock många böcker och såg en del filmer i början det fungerade som en liten "flykt" när det blev jobbigt.

Tack, det är bra uppmaningar och frågor som du ställer.
Klart det är lite svårt att veta vilka hennes klienter och kollegor är?
Det här motståndet framtvingas medvetet av dessa social arbetare. Denna handläggare som gjort så här är endast 25 år. Helt ny i gamet altså!
Chefen är inget att lita på heller!
Jag satsar nog på ombud och/eller en anmälan. Och givetvis överklagan till förvaltningsrätten, som är helt meningslöst.
Tre månader är väntetiden till ivo.
Nä. Fy sjutton!
Vilket löpande pand!

För det är ju inte duttarna i sig som, var och en åt gången, utgör problemet. Så länge fokus är på de ensklida tillfällena blir helheten suddig i bakgrunden. För mig är det ju tvärtom. Jag behöver se perioderna, de riktigt jävliga men sällan förekommande besöken i alkoholisttillvaron, för att förstå allvaret. Ni som har en annan variant av alkoholsjukdomen behöver kanske lyfta blicken och se helheten. Annars är det ju lätt att tänka "bara ett par glas" eller "bara idag" och faktiskt inte ens ljuga för sig själv. För bara ett par glas bara idag kan man ju ta många gånger och många dagar innan "värstascenariot" blir verklighet.
Lättare att koka en groda utan att den reagerar och hoppar ur grytan (om den nu bottnar ?) om man höjer temperaturen gradvis än om man försöker få den att hoppa i redan hett vatten...
Ursäkta om mina liknelser är lite sprungna ur luften...adhd-grej ?

Istället för att försöka fylla hålet eller fly det, sätt dig eller lägg dig ner och känn på det, undersök det, andas i det. Kanske upptäcker du att det är vilsamt, att du faktiskt kan ha hålet där, eller så lär du dig något om känslorna bakom hålet, att hålet är känslor som inte fått finnas eller inte blivit hörda. Behov som inte blivit tillgodosedda och därför slutat uttryckas. Lämnat ett hål efter sig..

Malta! Det värmer extra för jag känner att vi redan känner varandra.

Du är precis så fantastisk som en människa kan vara och det vågar jag påstå utan att känna dig! Du kämpar så hårt och du får göra det för 2. Ha en underbar lördag! Hoppas du får välförtjänt vila.

Varit full rulle idag. Känner mig rastlös och fladdrig i bröstet när medicinen gått ur kroppen. Svårt att sitta still. Ingen A på agendan i alla fall. Fint väder ute, men har mest varit inomhus idag. Litet oense med x:et om hur saker ska vara. Han tycker oftast att hans sätt är rätt. Jag brukar inte orka bråka, så jag ger med mig, tills jag får nog och då ilsknar jag till. Det är svårt att samsas när vi är så totalt olika. Han tillskriver mycket av min person till mina missbruk. Då känner jag mig arg och less över att inte bli accepterad för den jag är. Jag är så mycket mer än sjukdom och diagnos. Han är regelstyrd och behöver ha kontroll. Känna att han bestämmer, för annars går världen under och ger då en klagovisa över att "inte få bestämma nå't". Då ger jag mig. Det är inte lönt att lägga ner energi på att försöka få personen att förstå min sida av saken, om denne väljer att köra sitt race och inte se verkligheten. Jag hoppas för barnens skull att han plockar ut pinnen ur sin röv... Ha en fin lördag!

Tack pi. Önskar detsamma.
Stor rastlöshet i kroppen nu trots träning och aktiviteter tills nu. Känslan av att inte kunna slappna av är stor och vet inte riktigt hur jag ska fylla "hålet". Funderade allvarligt på att börja snusa igen istället som snuttefilt men kom snabbt på hur illa jag sov när jag snusade dygnet runt.

Måste lära mig det hör med måttlighet?

Läste nu dina senaste inlägg och tänker att det låter tungt och ensamt. Helgens glimt av livslust och återhämtning bryter det tunga för ett tag och jag hoppas du fick en stund av vila och glädje innan vardagen sätter in igen. Främst blir jag bestört över den så kallade terapeuten. Ja, jag skriver "så kallade" eftersom det hon gör inte är det minsta terapeutiskt i min värld. Hen verkar förutom att sakna förmåga att lyssna och utgå från sin patients upplevelser och egna tankar om vad som kan fungera även vara totalt okunnig om missbruk och beroende.
Om det är som några kommentarer spekulerar, ett sätt att bedriva omvänd terapi genom att säga åt dig att göra helt tvärtom mot vad som är lämpligt eller som du utifrån din kännedom om dig själv säger, är det ännu värre. Det värsta man kan göra i en position som behandlare, där man faktiskt har ett psykologiskt övertag och därmed ansvar för att använda det till bästa gagn för den hjälpsökande. Tvärtemot allt vad behandling står för.
Tydlighet, kommunikation, öppenhet, nyfikenhet och framför allt ödmjukhet inför att det patienten upplever och tror på är sant. Ödmjukhet inför att oavsett utbildning och erfarenhet finns det alltid något att lära sig. Jag avskyr människor som arbetar med att hjälpa andra utan att ha viljan att se och förstå den andre och även lyssna på vad den vill och säger. Som strikt utgår från metoder och riktlinjer utan att använda hjärnan och hjärtat.
Det var det ena.
Stressen i ditt liv, Sinnitus, sömnproblemen som leder till uppgivenhet. Ge upp, men ge inte upp nykterheten. Du har gått ner i vikt och puls och blodtryck. Det är hårda fakta. Så nykterheten är bra för dig, du mår bättre fast det inte känns så. Det är vad jsg menar med stt ge upp. Ge upp kampen mot känslorna. Tillåt dig att känna uppgivenheten, som kanske är sorg. Sorg är nyttigt för kroppen. När du gråter sjunker stresshormonerna. Tillåt dig känna. Man kan uppleva att man mår skit, men ren skit. Att försöka döva ren skit ger "skitig skit". Ren skit är bra, tillhör livet.
Kram

För helvete, så får det inte gå till!!
Jobbar man med människor och medvetet försöker sabotera är det tjänstefel så det skriker om det, om inte formellt, så moraliskt.
Känner du till någon annan av hens klienter? Eller någon kollega som verkar mer proffessionell och medmänslig?
Viktigt att sånt här beteende blir synligt och åtgärdat, vem vet hur många skamsna hjälpbehövande människor som inte vågar eller kan ryta till och hävda sin rätt till en respektfull behandling den människan har träffat.
Kanske inte bara du som blivit illa behandlad.

Tack för svar AD!
Min linje med handläggaren är tyvärr på sammandrabbningsnivå.Hon vet att det är tungt och är ute efter att sätta hinder medvetet.
Jag söker ombud och idag började jag fila på en anmälan till ivo.
Jag ser anmälan klarare framför mig, men drabbas av dåligt mående för att jag faktiskt har börjat att sluta dricka alkohol. Saker som jag förträngt kommer upp till ytan, frusen sorg och gränssättande. Funderade nästan ringa psyk akuten idag.
Så jag tar bort avbokan.jag behöver den hjälp jag kan få.

Jag tror som Ullabulla att du ska filma, fotografera och skriva ner allt han gör i den vägen. Om det ska behöva användas. Varför kan inte han flytta? Det är ju han som missköter sig ? Styrkekram ❤️

Gitarrspel och fotboll med barnen. Jogging med dottern längs med stranden. Vi bestämde oss att köpa ett pingisbord istället för ett nytt utematbord. Landet är lek och musik och vanligtvis öl och vin. Till skildrad från hemma finns här vin öl och div andra alkoholdrycker hemma. Ikväll ska vi tända utebrasan och ha trubadurkväll. Barnen övar in låtar, det kommer bli mysigt och jag känner att alkoholfri öl blir bra.
Har sovit 8,5 timmar inatt. Måste vara år sedan jag sov så länge. Livet är bra idag i morgon åker vi hem till verkligheten igen.

Gitarrspel och fotboll med barnen. Jogging med dottern längs med stranden. Vi bestämde oss att köpa ett pingisbord istället för ett nytt utematbord. Landet är lek och musik och vanligtvis öl och vin. Till skildrad från hemma finns här vin öl och div andra alkoholdrycker hemma. Ikväll ska vi tända utebrasan och ha trubadurkväll. Barnen övar in låtar, det kommer bli mysigt och jag känner att alkoholfri öl blir bra.
Har sovit 8,5 timmar inatt. Måste vara år sedan jag sov så länge. Livet är bra idag i morgon åker vi hem till verkligheten igen.

Så vaknar han och upptäcker vi redan ätit middag medan han sovit. Han försöker vara rolig och får en trött blick tillbaka av mig, jag är inte ett dugg road av honom idag. Då frågar han om jag är sur och jag svarar ja, med påföljd att han stormar ut smällandes i alla dörrar medan han muttrar nåt om jävla surkärring...Enligt honom har jag tydligen ingen rätt att visa vad jag känner, för han har ju inte druckit enligt sig eller åtminstone får jag inte visa att jag märkt det.

Jag har slutat släta över och inte visa vad jag tycker, han får smälla i hur många dörrar som helst. Det enda som man trots att det är många år sen sist är orolig för är att han kan ge sig på en när han är full. Vis av erfarenhet så har jag gömt bilnycklar, telefon och plånbok så jag fort kan komma iväg om det skulle bli nödvändigt, men gaaaaah att man ens ska behöva fundera på sånt en vanlig lördag.

Jag tänker på att vi alla! är i en minst sagt.... besvärlig situation och då kan både det ena och det andra halka ur en... Fenomenalt hur vi ändå tycks kunna hantera allting ändå!

jag känner beundran över din kamp.

Ja att jag måste lämna vet jag. Jag mår själv fysiskt illa dagar som idag, är så arg lessen besviken beslutsam och samtidigt så villrådig hur detta nånsin ska gå att lösa så inte barnen kommer i kläm. Känner mig bara så bruten som mänska, har levt så många år med så svåra bekymmer så bara tanken på en ny skilsmässa från helvetet med allt vad det innebär kan vara mer än man orkar med. Men samtidigt vet jag, att när jag är som värst ansatt så samlar jag all styrka och mod för just de stunder där det behövs till exempel i rätten. Sen kan jag falla ihop i bilen utanför i en gråtande sörja men det drabbar då inte sakfrågan eller behandlingen av den. Måste vara stark för barnens skull, försöka se till att vi kan få tillbaka glädjen i livet, utan alkoholistens skugga. Jag måste ge barnen en framtid där de inte behöver tassa tyst för att nån sover spriten av sig och vaknar rabiat om han väcks, de måste få ha ett liv där deras vänner kan komma hem till oss utan att vakta om nån druckit och är pinsam eller värre.

Jag vet vad jag måste, försöker mitt i kaoset inom mig bara uppbåda struktur och en vettig plan. Just nu i stunden känns det bara övermäktigt.

Filma,samla bevis när han inte märker det. Ha dagens tidning eller nått bredvid och filma med mobilen när han ligger utslagen. Berätta för någon som tror på dig och där du kan samla bevisen tills den dag du orkar.
Då tror jag att du gentemot soc har såpass mycket på fötterna att han kanske bara får ha samvaro med sällskap från dom tills han visar att han kan sköta sig.
Det är det enda tips jag har.
Pluss förstås att du ska lämna honom oavsett konsekvenserna,men det vet du redan.

när man slutar med A. Bra att du tänker framåt och har mål och visioner.

Trevlig och nykter helg önskar jag dig Liten stor

Jag ska kolla upp den! Jag läser väldigt mycket så det är rätt medieform för mig.

Smärtsam insikt nu på 3 nyktra dagar i hur mkt fetare jag blivit sista åren. Ogillar både känslan och synen. Men får gå ner lite i taget och bara att ta bort a kommer nog göra en hel del närmsta månaden.

Hyn betydligt mindre rödflammig och ögonvitor vitare.

Målar upp en bild i huvudet över hur jag kommer se ut och må i början av augusti. 12 kg lättare minst och fräschare i solbränd och ej lika söndersupen hy men framförallt nykter och pigg.

Det var nåt som brast i mig dendär helgen för två veckor sen, när jag blev tvungen att rusa hem från enda helgen på åratal jag försökt ordna nåt trevligt för bara mig, för att han druckit sig redlös och dottern inte kunde väcka honom. Har försökt prata med honom i veckorna sen dess och han tycker att det räcker att han minskat på drickandet sen februari när jag satt ner foten och sa jag flyttar om inget ändrar. Att han för bara två veckor sen drack sig redlös ensam hemma med dottern tycker han är överdrift att jag ens påstår, han var ju bara förkyld enligt sig själv...

Så händer det idag igen. Jag åkte med barnen på lite shopping och var inte borta mer än knappt två timmar och under tiden hae han dragit i sig vem vet vad eller hur mycket men han somnar sittande på en stol. Vaknar efter en halvtimme o raglar runt, slagsar i sig nåt i köket och raglar vidare till sovrummet för att slockna igen. Hann på vägen säga åt honom "vilket snyggt skick du är i igen" och han frågar "vaddå då?" Som att det inte skulle märkas han är i typ 2 promille som han beter sig??

Nu sitter man här och sväljer sina tårar och försöker fungera normalt för barnens skull. Det är inte lätt. Vill bara gråta och skrika och väcka honom och skälla ut honom. Nog för att jag vet det inte gör någon skillnad, han undrar bara vad jag är arg för när han inte gjort nåt...

Har letat bostad med ljus och lykta i rätt skoldistrikt, med tanke på att jag inte vill tvinga barnen byta skola om vi flyttar, men det är svårt såhär i glesbygd där det knappt finns hyresbostäder. Men jag fortsätter leta. Såhär kan jag inte leva.

Men hur ska man på riktigt kunna flytta när jag vet att all världens myndigheter kommer tycka att dottern minsann ska vara åtminstone helger hos pappa, om inte mer? Han har ju bevisat han inte tar notis att han har ansvar för ett barn när han är ensam med henne. Samtidigt är hon inte gammal nog att ha tillräcklig talan i familjerätt att själv säga hon vägrar vara hos honom. Han har ju bra jobb och fast ekonomi, det finns inga bevis att ta till om att han är olämplig som förälder. Hade samma helvete med min förra man som är alkoholist, det tog 5 år och otaliga vändor med soc och rätten innan nån brydde sig i att han drack, och i det fallet fanns det till och med bevis men ändå hette det alltid att jag måste samarbeta och han måste få vara pappa på sitt sätt. Pappa i 2 promilles fylla, men det får man åtminstone tydligen i min trakt vara "för alla vuxna dricker ju". Så fort han nyktrat i så ansågs problemet löst. Tills nästa incident. Och nästa. Och nästa. Är så rädd det ska gå likadant denna gång, ingen kommer ju tro mig att jag lyckats få barn med två lika odugliga individer. Kommer vara jag som stämplas som svår och osamarbetsvillig. Har aldrig träffat en enda mänska hos myndigheterna som varken fattar vad alkoholism är eller hur det är att vara offer för familjevåld. Alltid som att man är minst lika skyldig och oduglig som den som dricker eller slår. Och det gör mig så arg! Och samtidigt rädd, för det kan på riktigt innebär nån galen soc person får för sig att dottern ska bo hos pappa för mamma har samarbetssvårigheter och är paranoid!

Snälla sig nån klok att det ordnar sig, för flytta måste jag för annars blir jag galen på riktigt med min alkis till man!

Finns det en bok som heter. Den är utgiven av AA. Jag är ingen varm anhängare av AA, men den boken innehåller många väldigt bra tips på hur man förhåller sig till olika situationer i livet.
Den är inte behäftad med en massa religiösa inslag såsom den s.k. Stora boken