Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas allt är väl med dej. Hur provsvaren än ser ut, så finns det ju alltid något att göra för att förändra dem på sikt. Och du är ju redan på god väg att förändra ditt liv! Nu fortsätter vi att kämpa! Kram ?

glöm inte nervskadorna, det totala organhaveriet, levercirros och bukspottskörtskolapsen.

Just diabetes var jag helt övertygad om att jag hade men jag hade fel även där. Gå till läkaren och kolla upp dig!

Malta, du har mycket att kämpa med men orkar ändå se det positiva i livet. Fortsatt vara du och va stark (ofta klarar man mer än man tror)! Hoppas allt löser sej till det bästa och att din sömn också blir bra. Ha en fin fortsatt vecka ?

Nykter! Men var nära att ta svängen inom Systembolaget av gammal vana när jag handlade mat inför helgen? Dessutom for tanken genom huvudet att jag kan ta ett glas (som säkert hade blivit flera) ikväll när jag städar för att allt ska vara fixat så jag kan leva mitt bekymmerslösa liv i helgen. Det liv som innebär festande med mottot "Lev idag, man vet ju aldrig något om morgondagen"
FEL!!! Jag vet ju precis hur morgondagen blir....bakfull, seg, slö och ångest över att man sagt eller gjort något pinsamt!
Är suget bara en dålig vana eller ett beroende? (Jag vet ju egentligen svaret innerst inne....)
Jag köpte en flaska alkoholfri cider istället! ?

drink du serverar MM! Hoppas allt är väl med dig <3
Kram / mt

Har lyckats avstå från att dricka alkohol helt, i snart 2 veckor nu. Jag har de senaste dagarna ibland fått en känsla av frihet. Tankarna på alkohol har minskat drastiskt. Det känns så befriande att slippa planera, fixa och 'trixa' för att kunna dricka. Och så mycket mer jag kunnat uppleva istället för vara onykter eller bakfull. Det låter nästan "religiöst" men jag känner mej så lyrisk just nu. Hoppas bara att det håller i sej! Kämpa vidare alla därute och ta hand om er! ?

Hej,
En otrolig ärlig och smärtsam beskrivning av att växa upp med missbrukande föräldrar.❤️ Just detta helgmissbruk tror jag är vanligare än vad vi tror. Och hålls det snyggt utåt så är det ju ingen som ser vad som verkligen händer.
Det ger mig motivation och fortsätta ta hand om mitt tillfrisknande då jag också har barn. Att göra upp med sitt förflutna känner jag är den rätta vägen. Jag kan inte ändra det som varit men jag gör allt i min makt för att jag inte ska hamna där igen. Att leva med skulden och skammen är så nedbrytande oavsett om du är medberoende eller den som är sjuk. Och att vi vågar prata om alkohol som den förödande drog det är.
Jag vill skicka massor av styrka till dig, du är modig som delar med dig. Fortsätt skriv.❤️
Kram Ellan

idag. Hur fan orkar man stå emot detta gång på gång på gång. Sitter redan och planerar mitt återfall. Det kommer någon gång så varför inte planera det. Galet. Hur fan kunde jag hamna här?

Kära Konsekvensen, vill bara titta in och skriva att jag känner för dig. Vilken tuff situation du befinner dig i. Det är ett starkt bevis på hur starkt ett beroende är att brottas med. Jag håller med Evigt ung, sök och ta hjälp! Det är inte lätt att fixa det ensam. Jag är inte själv gravid men jag har barn. Och trots att jag vet att mitt drickande påverkar dom negativt, faller jag åter och åter igen tillbaka i drickandet. Jag, som majoriteten av alla föräldrar älskar mina barn över allt annat, ändå gör jag dom gång på gång illa genom att ta till flaskan. Det är en oerhörd skam i detta men egentligen bara ett bevis på hur starkt ett beroende är. Jag önskar av hela mitt hjärta att du vågar ta hjälp, för både dig och din bebis i magen.

All lycka till och fortsätt skriv ❤

Idag har jag känt ett kraftigare sug än tidigare. Men har det under kontroll.
Däremot så tror jag att jag har diabetes. Har googlat runt och uppfyller alla kriterier..
Min första tanke var 'vad kan jag dricka (alkohol) som diabetiker?'. Första tanken. Utan att ens veta om jag har det. Skadade jävla hjärna..

Hoppas verkligen att jag inte har det men symtomen är skrämmande lika.
Jävla skit också.

Visst är det så, att hjärnan försöker "sudda bort" de otrevliga minnena. Tack och lov?! Jag tänker på när jag gjorde lumpen: Jag VET att jag hatade det, och tyckte att det var "för jävligt" där o då - men nu när jag tittar tillbaks på den tiden så är det enbart med positiva minnen! Tycker att det var fantastiskt roligt att göra lumpen.....(haltande jämförelse, sorry, men jag tror ju att det är samma mekanism i hjärnan som "suddar" det dåliga...) Det gäller väl för de flesta situationer - och är väl "biologi" - men ack så farligt för oss som börjar "glömma" fylleperioderna - och det mörka rummet........ Känner som du att det knyter sig i magen när jag tänker på det - men måste! Får inte glömma, vill inte glömma - vill bara inte "glömma" så mycket, utan hålla kvar på näthinnan o i hjärnan hur det slutar.......-om vi dricker. Och härinne på forumet så påminner vi faktiskt varandra - och det är så bra tycker jag.......

Tack för dina fina rader till mig. Jo min syster o jag kan prata om det mesta. Men hon kan oxså bli förbannad på mig o tycka att jag strular till det när du vet så väl hur det slutar, och sant är det och jag tar det till mig. Hon var som jag när hon tagit första glaset var det bara mer och mer som ett tvång till slut. Jag minns den kvällen för 17 år sedan då hon ringde till mig och bad att jag skulle köra upp henne till psykakuten, jag var skärrad förstod liksom inte o visste inte heller att det var så illa, själv var jag glad i vin men det gick inte över styr på den tiden. Hon gick därefter igenom 12-stegsprogrammet och konstigt nog har hon aldrig tagit ett återfall på 1 år. Mycket sällsynt men sant. Vi har pratat mycket nu och hon menar på att total avhållsamhet är vad som gäller för mig och det vet jag. Demonerna får jag ta efter hand som dom kommer och inte gömma mig i alkoholdimmorna. Visst är naturen underbar nu och jag lägger märke till allt igen. Det går bra för dig och det glädjer mig mycket ska du veta.
Fin kväll till dig
Kram Konstnären

Dag 10
Å jag forsätter räkna å pricka in vita dagar! Känns bra idag.

På hur man när man är "på fyllan" eller om jag översätter det till mitt tillstånd: helt och fullt i medberondets makt.
Då man liksom hänger sig åt,lider med eller lider alldeles själv och inte har en normal känsla i kroppen.
Allt är liksom antingen förvridet och uppförstorat.
Eller motsatsen kallt stumt och hårt.

Det där normala med svängningar upp och ned i balans mående och känsla som bara sakta guppar upp och ned i en.
Dvs man är i sig själv och med sina känslor och de får komma och gå utan att man förstorar upp dom eller försöker stöta bort dom.

Om man sammanfattar det,man är i normala gängor.
Och hur medberoendet sätter det där ur spel.
Efter ett tag har i alla fall jag känt skillnaden när jag trillar iväg på mina banor där jag liksom minskar och krymper och mår så fruktansvärt dåligt.
Kan bara se i tunnelseende och har ingen vidvinkel alls.

Men sen,när man av någon anledning tar sig ur den känslan så öppnas världen en smula.
Ungefär som när man haft väldigt ont rent fysiskt och smärtan släpper.

Då öppnas man upp lite igen och vågar kliva ut och se att solen fortfarande lyser och allt är som vanligt igen.

Vilken oerhört skön känsla det är.
Och när man är i en situation med en alkoholist och liksom gör om hela sanningen för att orka leva kvar,eller för att man inte orkar se.
Då får man använda så mycket kraft till just det.
Att mörka och förneka för sig själv den verklighet som råder.
Man har tappat förståndet som de säger i alanon.

Just nu är Ullabulla i verkligheten. Hoppas att jag får bo där ett tag nu,det vore väldigt välkommet att få vila i det.
Jag vet inte om jag vill kalla det sinnesro,mer bara en sorts normalitet som jag ju egentligen vet att jag har inom mig får ta plats

Igår gick jag till vc för att få något att sova på samt remiss till någon att prata med. Jag gick hem med det jag kom dit för samt tre veckors sjukskrivning med ev förlängning.
Var snälla mot er själva och varandra.

Igår gick jag till vc för att få något att sova på samt remiss till någon att prata med. Jag gick hem med det jag kom dit för samt tre veckors sjukskrivning med ev förlängning.
Var snälla mot er själva och varandra.

Svårt att säga - är nog olika för olika personer! Jag åt Seroxat (ssri) för 15 år sedan. När jag började med tabletterna så fick jag ökad ångest - och dödsångest (trodde på riktigt att jag skulle dö - och åkte till akuten), vilket senare lade sig när tabletterna började verka...... Men: när tabletterna "kickat in" (de fungerade verkligen) så gjorde det att ångesten försvann. Jag upptäckte att även (sund?) fylleångest försvann. För mig så blev det ödesdigert. Jag tog det som en inteckning på att jag kunde dricka ännu mer o oftare - och dessutom utan ångest dagen efter. Jag hade en helgalen sommar med mycket fylla o galna upptåg. Det var ju så skönt att slippa dagen efter-ångesten. Jag hade en fantastiskt rolig sommar måste jag medge - men den var ju rena döden för min relation till alkohol....... Framåt hösten så lade jag av att dricka - och jag fick känna på hur jag mådde enbart med hjälp av tabletterna. Och jag mådde bra. De hade/har hjälpt! Så om jag idag skulle behöva ta ssri igen så har jag dragit lärdom. Jag hoppas att du kan dra ner på alkoholen - för att se om "bara" tabletterna hjälper dig! De hjälpte mig! Och jag skulle inte ha festat så hejdlöst som jag gjorde - men ja ja, det var då.......

Hej vänner. Vilken ångest. Jag har förnekat mitt dickande och gömt i många år nu. Igår var droppen. Jag fick höra att min syydotter snart 40 år hade sagt till andra att jag är en alkis som smyg super och gått ner i källaren hos hennes lillasyster och druckit där. Vilken skam känsla för detta är ju helt sant. Hur överlever jag detta. Barnens far, min sambo alltså vet om detta. Han är inte arg på mig men jag skäms så fruktansvärt. Min son som är halvbror till henne som sa det här vet inget, tror jag. Jag känner mig verkligen inte mycket värd just nu. Jag arbetar varje dag och så gör jag så här mot mig själv. Som om jag vore två människor. Hur ska jag kunna möta alla igen. Kram till er.
7an

Då jag själv vet hur det är när vänner och familj "tjatar" på en om att man måste dricka mindre/sluta så vet jag också att man inte alltid tar åt sig av det. Det tog bra lång tid ändå innan jag insåg det som dom såg innan, men jag tror ändå det bästa rådet är att prata med personen och sen låta hen själv komma till insikt. Det är ju i princip omöjligt att sluta om man själv inte vill.

Hej Sisyfos och Dionysa, härligt att höra av er! Jag brottas mycket med mig själn

Ihop med alkohol är ju aldrig en bra kombo då det kan öka ångest. Jag har samma problem som du, det funkar ibland men sen spårar det ur. Jag har varit nykter i perioder och man mår riktigt bra då. Huruvida din medicin funkar fortfarande eller inte kan jag inte svara på men för mig (som också äter SSRI) så är allting myyyycket bättre när jag inte dricker. Mitt tips är nog att börja med en nykter period för att se om ångesten håller sig kvar, gör den det så borde du ta kontakt med din läkare för att antingen höja dosen eller testa en annan medicin.
Jag tror att du vet lika väl som jag att det inte är hållbart att hålla på som vi gör, vi kan och ska inte dricka något alls. Det låter så lätt men det är så svårt.. Önskar dig stort lycka till och att du kanske blev lite klokare iaf av mitt svar :)

Jag har en fd nära vän som jag tror har A-PROBLEM... what do I do?

Hej Sisyfos och Dionysa, härligt att höra ifrån er! I början när jag var här följde jag Viljas och Sisyfos inlägg mycket, jag identifierade mig mycket med dem. Ett av mina "problem" är att min familj inte tillåter någon alkohol överhuvudtaget. Jag förstår att vissa ffa druckit när andra sovit, men för mig var det mer en önskan om att klara av vardagen, att dricka¨på nätterna finns inte i min värld. Eftersom man blir så.... Varför dricker ni, vad får ni utnav attardagen för att orka.
Jag tror det finns sån många fler än oss som borde vara här...

Grattis till dig Magnus, jag ska följa dina fotspår!

Lena, vad som än hänt - kom tillbaka! Jag letat alltid upp din tråd först. Om du fallit förstår jag dig - din terapeut hjälpte inte utan stjälpte dig. Inga ursäkter, men när vi blottar oss är vi så beroende av att någon tar emot oss. Det är INTE fig det är fel på... sättet dum a-tant hanterat dig på ger mig misstankar om att hon har varit med om ett medberoende som hon inte bearbetat. Det du tvingades utstå var ett övergrepp och det gör mig så ont för din skull... vem skulle ordna ett möte med en pat med lungcancer och få alla att beskriva hur hennes/hans rökning påverkat dem. Du behöver hjälp att stärka din självkänsla så du känner att du är värd att rädda. Du har berört så många här genom ditt mod och din ärlighet. Om det är tufft just nu - lägg över bedömningen av dig själv på oss. Vi ser det du inte ser just nu. Vi förstår din kamp. Vi förstår din kamp. Vi förstår att din a-tant ALDRIG borde ha fått förtroende att hjälpa någon tillbaka från ett missbruk. DU har värde! Det är INTE en brist på karaktär... det är en sjukdom. Vem skäller på en diabetiker att deras kropp inte kan ta upp glukos?! Ingen. Jag tycker ärligt talat att din "tant" borde ha blivit anmäld. DU sökte hjälp och fick detta... heelt galet. Kom tillbaka, jag saknar dig! Kram