Senaste kommentarerna i forumet

@Adde Så fint att du mår så pass bra trots allt. Ibland måste man haft tur. Jag har också klarat mig utan men, och det ärjag glad för.❤️❤️❤️

@Amanda L Grattis till dina 6 månader o lycka till! Jag har också uppnått det nästa vecka. Det känns så bra! Har läst mycket av det du skrivit o du har hjälpt o peppat många här på forumet

@Delfinen80 whohooo och grattis till en månag!! 🥳❤🥳
Jag tycker du ska använda dina fina glas till alkoholfri dricka, det sätter guldkant på tillvaron med vanligdricka i kristallglas (eller andra) och det kan ju vara kul att piffa upp dukningen ibland 🙂
Jag ligger några dagar efter dig men snart är jag också där, 1 vit månad 😊

@Andrahalvlek Vilken tur att din dotter ha en sådan bra och omtänksam mamma❤️. Hoppas att tösen kryar på sig snabbt!💕

@Loppan Grattis till dina drygt 4 månader!🥳 Det är du sannerligen värd! Så fräscht!

Ha det gott!❤️

Tack allra bästa @Surkärring för ett så genomfint svar🙏🏻❤️🙏🏻❤️Det kommer jag bära med mig länge🥰🌺

@esterest Vi kämpar på 💪🌻

@Loppan Grattis till fyra nyktra månader! 🥳🥳🥳 Bra ”present” att unna sig, en investering för framtiden!

Kram 🐘

Idag är jag så glad! Jag har firat mina drygt fyra alkoholfria månader med att kosta på mig ett besök hos en tandhygienist. En sån härlig befriande känsla att ha fått bort alla fula missfärgningar från den röda drycken. Det var jag värd nu när jag slutat! 🎉 😀

I början av juli blev yngsta dottern sjuk med hög feber - mamma fick hämta hem henne några nätter. Då fick hon pc mot öroninflammation och hon stannade tre nätter hos mig. Tur att jag kan jobba hemifrån och kan förskjuta min arbetstid både framåt och bakåt.

I lördags ringde hon och grät, hade lite feber och ”ont i hela kroppen”, vilket man förvisso kan få av feber. I söndags morse hämtade jag hem henne och igår toppade hon på 39,8. Utan andra förkylningssymtom.

I morse fick hon kissa i en mugg, sen ringde jag vc och vi fick en tid hos läkare kl 11.30. CRP visade på 161 (ska ligga under 5) och vita blodkroppar tydde på att infektionen vandrat lite uppåt njurarna. Så nu har hon fått ny starkare pc, och ska sova hos mig några nätter till.

Efter hjärtmuskelinflammationen som krävde två veckors sjukhusvård våren 2022, så blir hon väldigt orolig när hon får ont just i ryggen. Och vi föräldrar blir oroliga också, och vi är inte bekväma med att boendet fixar den övervakning som krävs. I bemärkelsen att man vistas i samma lägenhet större delen av dygnet och märker av en ev försämring.

Lilla tös ❤️ Hur ska det gå när mamma och pappa inte finns i livet längre?

Kram 🐘

*hälla

@vår2022 Tack ska du ha 🙏❤️! Minns mina första dagar här på forumet … att jag tänkte att en månad är så lång tid och jag hoppades så starkt att kunna få uppleva först och främst en vecka men sen en månad för att sen ta mig an två osv … och nu är jag inne på min andra månad (eller kanske att man räknar från och med imorgon men egentligen , spela roll 😉) 😀❤️🙏
Kan konstatera att jag hittills upplever mindre skam -känslor och mindre ångest och det är ljuvligt 🙏 jag känner mig fortfarande rädd för vad alkoholen kan göra med mig och än värre : att det kan bli långt mer hemskt dessutom än vad jag hittills upplevt . Så hittills och den plats jag befinner mig på nu så är steget till ett glas alkohol långt borta . Trots mina fina glas i vitrinskåpet 😉 Och tänka sig ; man kan ju hålla annan dryck också i dem - konstigt att jag inte tänkte på det innan😜 😅 Vad roligt att jag inte är själv om att ha tänkt så ”synd på så fina glas ” 😅

@Kristoffer 👍

Starkt jobbat av dig också ❤️ Att du vill o kan!

Du har ju infallsvinklar från bägge håll också.. hur man bestämmer sig o håller i… hur maktlös man är inför någon annans drickande.

Starkt att läsa. Ville läsa lite om dineras efter att du svarade så fint till mig.

En sak fastnade särskilt i din text - hur många chanser ger man?

Så svårt detta. För vi har klippt förut när jag flyttade ut o då insåg jag hur ensamt livet blev. Middagar, kvällar själv, helger själv. Ingen fysisk kontakt…

Men samtidigt hade jag gett min dotter rådet att lämna ifall hon var i min sits… Han har fått chanser o inte tagit dem.

Jag har respekt för att alkoholism är en sjukdom o att det är svårt att sluta.. men alla nyktra alkoholister slutar dricka någon gång på något vis… så omöjligt är det inte väl.

@Blomma.71
@Åsa M

Instämmer. Han är o har varit min bästa vän. Visst har jag bekanta men nära relationer har jag inte o det är något jag längtat efter hela livet..

Men sen att ha en alkoholist + barn… det är säkert tusen ggr värre än en vardag som landar i ensam med mig o mitt barn.

Så tröstlöst för jag tror att han vill ha hjälp o är motiverad ibland.. för han har sjunkit så lågt han kan (fast kanske ändå inte).

Samtalsterapi kunde absolut vara något, gäller bara att hitta någon som är bra. Har mycket erfarenhet av att ha halvbra kontakter - jobbigt att leta men också enda vägen.

Trött på smusslande o lögnerna. Man blir fan schizofren av det här…

@Eirene ja det är absolut inte en spikrak väg framåt även om det överlag går ”bra”. Totalt 11 glas förra veckan utspritt på sociala middagsevent. Jag triggas nog av säsongsbytet? Sedan en del ”drama” i bakgrunden just nu som gör allt lite sårbart. Lite skört allting.

Hej höst23! Grymt jobbat med en veckas nykterhet. Kul att du provar programmet och att det är andra i tråden som också haft nytta av det. Fortsätt gärna skriva och berätta hur det går för dig!

Lånar din tråd lite och svarar @Solviv och säger välkommen till forumet! Kul att du hittat en metod som du upplever fungerar för dig, starta gärna en egen tråd och berätta om din resa. Vad gäller Sinclairmetoden så vill vi rådgivare bara informera om att det är en amerikansk metod som bygger på Naltrexonanvändning, men som kostar ganska stora pengar. Den är inte heller, så vitt vi vet, vetenskapligt utvärderad utöver den forskning som finns på just läkemedlet. Det finns alltså inget som säger att den skulle vara mer effektiv än de behandlingar med Naltrexon som erbjuds i den svenska vården. Läkemedlet kan ha lite olika effekter för olika personer, och därför är det viktigt att använda det på det sätt som överenskommits med läkaren som skrivit ut det. Om en är nyfiken på hur en själv skulle kunna ha nytta av läkemedlet är det bästa alltså att diskutera det med den som ska skriva ut medicinen.

Tack för lånet av tråden @höst23, hoppas att det kändes okej att jag gjorde det!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

Sök på you tube "How I overcame alcoholism | Claudia Christian | TEDxLondonBusinessSchool" Gå till en läkare och få Naltrexone utskrivet och börja behandla dig direkt med Sinclair-metoden. Idag dricker jag med måtta men aldrig utan naltrexone. Läs boken "the CURE for ALCOHOLISM" för att informera dig om hur det fungerar.

Hej i kaffestugan! Vi rådgivare har senaste tiden gått in och redigerat några inlägg och tagit bort ordval och beskrivningar som kan verka romantiserande eller som vi upplever som onödigt positiva kring alkoholkonsumtion. Vill samtidigt påminna om att det är helt okej att ibland skriva om oönskat drickande om ens fokus är att skriva om sin förändring, och att det är bara i undantagsfall det dyker upp inlägg som vi upplever går över den gränsen jag precis nämnde. Det går jättebra att skriva till oss rådgivare på www.alkoholhjalpen.se/fraga om något är otydligt med detta eller om någon av er har några frågor. Hoppas att ni har en fortsatt fin måndag!

Nya tag
Allt gick tillbaka till gamla mönster av fylla,jaga han efter en tur igen av sårande.

Kanske jag lär mig mer den här gången.ser att det är ett ont upprepade mönster. Han kommer aldrig sluta kontakta mig utan allt hänger på mig.

Det där med att umgås bara som vänner har jag iallafall insett att det kommer inte fungera.och ha kontakt just nu fungerar inte heller för känslorna för honom går inte över då.

Jag vet vad jag bör göra och det är att helt bryta med allt.inte svara,ringa,umgås så länge känslorna finns där

Hej Sim00n!

Känner igen mig i dig. Jag dricker sparsamt men senaste tiden på festerna som varit, några fåtal under sommaren: konferens med jobbet, en utekväll med en vän & nu senast en konsert har jag druckit så jag inte minns något sista timmarna, tur nog har inte så många mer än någon vän sett mig. Men jag har skadat mig själv eftersom jag ramlat & inte kunna stå upp. Ont i kroppen, sår & gud vet allt. Jag berättar inget för någon, inte ens min sambo som stöttar mig så fint i allt jämt. För jag skäms!! Varför känner jag inte när det blir för mycket?
Usch vilken ångest jag har. Senast i lördags låg jag själv i en buske & fatta inte vad jag gjorde där eller vart jag skulle. Usch usch..!

Har barn (men de har aldrig sett mig full) & mår skit dagen efter & sitter i hela veckan sen med skam & ångest, så bestämmer jag mig att nu får det räcka - så håller jag upp & kanske dricker Max 1 glas vin på helgen. Men sen kommer det någon galej & då är det kört!

Vet inte hur jag ska lösa det här? I lördags hade jag bestämt mig för att dricka alkoholfritt varannan drink, men nej, det blev det inte.

Att vara helt nykter känns som att alla kommer fatta då att jag inte klarar alkohol men jag har ändå gett skenet av att det inte är några problem eftersom jag ingen vet hur klapp jag blir & alla skador som skett har jag ju ljugit att jag slagit mig i stallet eller annat.

Nu ihelgen ska vi iväg med mina föräldrar & jag vet att de kommer bjuda på vin osv. Men jag vill helst inte ha ett glas alls. Men om jag säger att jag vill bromsa så kommer de fatta & skammen blir offentlig.

Förlåt, nu kom detta & handla om mig.

Jag ville bara säga heja dig, du är inte ensam.
Berätta gärna hur det går för dig, så kan jag prova samma.

Har sån ångest i hela kroppen, vad sa jag? Gjorde jag? Vem såg mig? Träffa jag någon?

Burr….

@mario1987 Det är svårt att ge den här typen av medicinska råd på distans så här, men om du annars inte har problem med ångest eller social fobi så låter det rimligt att det kan vara en konsekvens av att du druckit. Oavsett låter det väldigt tufft. Hur mår och tänker du nu så här några dagar senare?

Jag är så tacksam för alla dina inlägg. Jag är väldigt ledsen för hur tufft ditt liv är, och din kamp för din dotter låter så tung, men du är makalös. Jag är tacksam för att du skriver om verkligheten, din verklighet, så sann och så avskalad, utan rosa filter och "låtsas må bra så blir det bra". Jag är tacksam för din ärlighet. Stolt över din nykterhet. Inspirerad av din väg.
Du är meningsfull och värdefull.
Du hör hemma här, precis som vi andra.
Du gör skillnad.
Du är en förebild.

Jag ÄR Adde (nåja... :-) ) och jag är en stolt nykter alkoholist som är nykter för min egen skull.
Jag är inte min sjukdom alkoholismen lika lite som jag är diabetikern eller astmatikern men jag vill gärna vara medveten om att jag har dem så jag kan hålla dem på mattan.
På sätt och vis är alkoholismen lättare att hantera nu när jag vet att jag inte ska dricka alkohol, det är ju enklaste receptet, diabetesen kan jag kontrollera genom att äta rätt (men fan vad det är svårt för en sockerråtta som jag !!) och astman har jag numera en grundmedicinering för som fungerar jättebra och den kan jag inte vara utan. 3 sjukdomar som var och en är dödlig om jag inte sköter dem.

Men jag ÄR fortfarande en person med eget liv, egna förutsättningar, egna framtidsplaner.....och jag HAR en egen identitet. Jag har skrivit det så många gånger men den insikten fick jag på mitt andra konvent på Gullbranna när en anhörig stod på scenen under avslutningsmötet och sa just det jag behövde höra <3 Där och då insåg jag att jag ÄR inte min sjukdom utan har en egen identitet !! Och jag är fri att utforma mitt liv som JAG vill !!

Jag var inte längre styrd av hur mycket alkohol jag hade hemma, när behöver jag handla så det "flyter" på, var ska jag gömma det ?? För att göra saken tydligare för mig själv så säger jag alkoholist om mig själv men jag presenterar mig inte så av förklarliga skäl om det inte är personer som behöver höra det. Det är lätt hänt att försköna den delen av mitt liv genom att kalla det för nåt mjukare men det sista det var var ju skönare.....

Jag har också skrivit om att mitt liv är uppdelat i 3 olika etapper, var och en med sina fördelar men en med inte så kul grejer... : Före, under och efter alkoholens grepp om mitt liv. Inte så många som har haft 3 liv :-))

Jag är pensionär idag och styr mina dagar helt efter eget huvud och är lyckligt lottad som inte fått några men (vad jag vet än) av mitt hårda drickande. Jag har ingen jätteinkomst men bor billigt så än så länge har pensionen räckt till att göra bra saker för min egen skull och för det är jag väldigt tacksam. Med tanke på hur jag misshandlat min kropp med all smörja jag hällt i den så är det konstigt att jag fortfarande är den jag är.....

Ni som fortfarande tvekar och tror att ni kan "dra ner" på drickandet tveka inte !! Sluta kröka !!