skrev Loppan i Utan alkohol 1 månad

@Tussan65 Jag är glad att jag kunde peppa dig! Jag har också fått stöd och pepp här. Fint att vi kan hjälpa varandra här. Hoppas du hade en fin helg!


skrev Varafrisk i Att välja livet …mitt liv!

@Tussan65 @Amanda L @Himmelellerhelvette Tack för kramar och inlägg 🙏🏻❤️

Jag känner att jag kanske ska förtydliga mig lite grann. Jag kämpar inte längre för att bli nykter. Det är ingen kamp, det är inget måste att vara nykter utan jag vill vara nykter, Mitt ”vill” är inte lika förankrat inom mig som de som har varit nyktra i två, tre år. Fast det kommer aldrig fungera för mig att dricka alkohol därför vill jag inte dricka alkohol och det är ingen uppoffring för mig. Även om man kan tycka att jag inte behöver tänka på vikten nu också så behöver jag förändra mitt sätt att äta både när det gäller mat, snacks och sötsaker. Jag har bytt ut ett beroende mot ett annat och för min hälsa behöver jag verkligen sluta med detta. Så är det! Och, det här sättet att äta och snaska på är en tröst och det gör mig ledsen.

Jag känner mig ensam. De vänner som jag har är fina vänner men jag kan ibland känna att jag behöver mer, och vi har inte den relationen vilket leder t en obalans. Många gånger kan jag känna mig ensam på jobbet och nu när jag jobbar halvtid känner jag mig än mer ensam. På något vis behöver jag samla ihop mig och rikta energin inåt och jobba med det andliga och att trivas i mig själv. Jag hittade ju det under behandlingen men det är lätt att falla tillbaka i gamla spår.

Till ngt annat…..för tio år sedan gjorde jag en cancergenetisk utredning pga att det fanns mycket cancer inom min familj. Min syster som då hade äggstockscancer (är död nu) hade ingen mutation i det blodprov som togs därför tog man inget prov på mig men jag kunde ha förhöjd risk att drabbas av cancer pga familjeträdet. Nu har det gått tio år och min bröstläkare ville remittera mig ner t Gbg igen (och gjorde så) utifrån att man kan kommit längre i forskningen. Så man öppnade upp min systers blodprovs svar för analys. Man kunde konstatera att hon bar på en ärftlig gen och nu kommer jag testa för att se om jag bär på samma gen. Även om jag visste om det så är det ändå omtumlande. Det berör även hennes söner och min bror.

Nej, nu ska jag fixa lite mat. Ha det fint🌸

Kram🥰🐬


skrev Natalia i Kaffestugan

Jag har ett sug som besvärar av och till från eftermiddagen men det har gått bra att välja annorlunda. Blev just klar med åtaganden för idag och det är nu 21 minuter kvar till bolaget stänger.


skrev Woman52 i Kontrollerat med Naltrexon?

I mars bestämde jag mig för att söka hjälp för mitt alkoholberoende. Jag har under lång tid druckit ca 5 dagar i veckan, ca 5-7 flaskor totalt.

Jag fick komma till Riddargatan 1 och hade PeTH på 0,8 på första blodprovet. Vi diskuterade mål och behandlingsalternativ.

Mitt mål är kontrollerat drickande. En helt alkoholfri period rekommenderades. Jag sa ok, och valde att testa med två alkoholfria månader.

Jag bad om att få Antabus. Det fick jag direkt. Jag valde också redan då att sedan vilja ha Naltrexon.

Nu har jag varit alkolfri i 45 dagar. Det funkar jättebra med Antabus. Det känns skönt att slippa fundera på alkohol, jag kan ju inte dricka, så det är ingen idé att ens tänka tanken!

I morgon börjar jag trappa upp Naltrexon, 4 dagar med 1/4 tablett, 4 dagar med 1/2 tablett och sedan 7 dagar med 1 hel tablett. Därefter 1 tablett per dag fortsättningsvis.

I övermorgon tar jag sista Antabus och ska därefter vänta 14 dagar, för att vara helt på den säkra sidan att det gått ur kroppen.

Så om 15 dagar är Antabusen borta ur kroppen och Naltrexonupptrappningen är klar.

Om 15 dagar ska jag alltså börja ”dricka kontrollerat” efter 2 månaders alkoholstopp.

Hjälp! Det känns läskigt. Är rädd att misslyckas. Vad är ens kontrollerat för mig?

Är det någon här som gjort på samma sätt som jag? Hur har det gått? Var ligger fallgroparna? Några tips på hur jag ska tänka kring ”kontrollerat”?

Jag har sedan återbesök på Riddargatan 1 i september, och kommer att gå tillbaka till Antabus om jag misslyckas med att dricka kontrollerat. Det har jag redan bestämt.


skrev Himmelellerhelvette i Helt urspårad nu

@DRacker Så glad jag blir att läsa det du skriver! Underbart! Själv passerade jag 9 månader för 3 veckor sedan och är lika tacksam som du över hur bra det blivit. Märker precis detsamma med ätandet och kalorierna, allt gott jag valde bort till fördel för vinet kan jag nu äta utan att gå upp i vikt.

Stor kram❤️


skrev Kennie i Nu börjar jag om

Jag tänker att en betydelsefull detalj kan vara att inte använda ordet hoppas om din ambition att sluta dricka. Hoppas signalerar att resultatet beror på variabler vi inte kan påverka. Som vädret. Drickandet kan vi påverka med rätt verktyg. Så det gäller att hitta vad som ger dig makt att styra. Kan du analysera vad som händer när du bestämmer dig för att dricka? Får du någon förvarning, tex något tankemönster som börjar snurra? När skulle du kunna sätta stopp?


skrev Himmelellerhelvette i Amanda L

@Amanda L När jag var där du är nu var jag inte helt säker på att jag aldrig ville dricka igen, det har kommit mer successivt och kanske vid 9 månader först kunde jag med hela mig tänka att jag aldrig mer vill dricka.

Varje gång jag är med folk som dricker tänker jag på hur det hade blivit om jag hängde på dom, jag skulle bli fullast och må sämst dagen efter. Jag kan helt enkelt inte dricka som dom gör och det har jag helt och fullt accepterat.
Även om jag kunde hålla mig under tiden vi umgicks skulle jag dricka extra antingen när jag kom hem eller dagen efter för att kompensera eftersom jag inte tyckte det hade blivit tillräckligt för att jag skulle vara nöjd.

Kram


skrev Surkärring i Back on track

Idag har jag handlat.
Alkoholfri Ipa, alkoholfri cider, och lite annat. Jag vill vara smart och inte ha med så att det blir för mycket på festivalen men åh vad jag känner mig velig. Ena stunden tänker jag bara ha alkoholfritt, nästa tänker jag att festivalen blir en fristad att dricka alkohol, bara de dagarna. Så sjukt. Och sjukt jobbigt.
Får bearbeta tankarna under veckan som är kvar. Nästa måndag bör jag vara packad. Färdigpackad alltså.


skrev Stormenlilla i Nu börjar jag om

@Andrahalvlek
Ja du har rätt, det är lite svajigt för att jag bevisar hela tiden att jag inte kan lita på mig själv. Just nu när det är så färskt så känner jag mig så nedslagen också. Det känns väldigt likt en botten som är nådd nu och jag hoppas att det är så. Det är verkligen acceptansen som inte verkar infinna sig hos mig och jag tycker att jag jobbar med det här på så många sätt redan. Kollat på hans youtube tidigare och läst böcker men inte riktigt satt sig men för den delen kommer jag inte att ge upp. Men det är ohyggligt ledsamt att höra om din pappa ❤️

Jag är så glad för din skull, minns ju att vi började lite ihop. Det är så fint att se att det har gått för det är ju sånt jag och andra inspireras av.


skrev Andrahalvlek i Vara alkoholfri eller måttlig?

@Daemon Grattis till 4 nyktra veckor! 🥳🥳🥳 Det är lite svårt att veta hur man ska räkna. Man börjar med dagar, övergår till veckor, sen till månader, halvår, helår. Nästan exakt samma utveckling som med små barns ålder, haha 🤣

Jag kan rekommendera appen Nomo. Den håller räkningen på dagarna åt mig. Idag visar den 1.205. Jag tänkte att jag ska uppmärksamma dag 1.234 för att det är en cool siffra. Så just nu får jag hålla lite tätare kollar, men annars kollar jag några gånger per år endast.

Den 9/2 är min årsdag, och den känns nästan mer viktigt för mig än min födelsedag. Jag firar varken med dryck eller sötsaker, och ingen i min fysiska närhet vet om det utan bara ni på forumet. Men mentalt struttar jag runt hela dagen som en mallgroda 🐸

Kram 🐘


skrev Kretsgång i Hitta sig, vara sig, älska sig

@Amanda L Hej igen Amanda L, får jag fråga dig vad det var med arvet efter din mor som gett dig dålig självkänsla? Du behöver givetvis inte svara om du inte vill. Jag bara undrar eftersom min mor knappast bidrog till god självkänsla för mig heller. <3


skrev Amanda L i Hitta sig, vara sig, älska sig

@Kretsgång Du vet att det är ditt beroende som säger så. Att du kan dricka nåt för att du mår bra.
Inte din kloka hjärna, inte konsekvenstänket. Så lyssna inte. Det är alkoholdjävulen som talar. Det kan vara lättare att tänka på beroendet som en 👿 för att göra det tydligt. 😎


skrev Andrahalvlek i Nu börjar jag om

@Stormenlilla Annie Grace tillhör mina husgudar. Det här är hennes framgångsrecept:

1) Tro på att du klarar av att sluta dricka.
2) Fokusera på varje liten fördel med alkoholfriheten.
3) Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.

Just nu känns du lite svajig redan på punkt ett. Räta på ryggen, höj blicken och bestäm dig inifrån och ut: Nu är det fan nog! Du skulle aldrig acceptera om någon stod och sparkade på dig, då skulle du bli skitförbannad och säga ifrån på skarpen. Den typen av ilska och känsla ska du använda mot alkoholdjävulen, som tyvärr bor inuti dig. Stick och brinn din lilla jävel, jag klarar mig utan dig!

Kolla in Craig Beck på youtube, det är nog den nivån av inlärning du orkar med just nu. Du måste hjärntvätta dig med nyktra fakta så att även ditt undermedvetna påverkas. Så länge det finns en liten del i dig som tycker/tror att det är mysigt att dricka, så riskerar du att ta återfall. För varje återfall får din självkänsla en törn, du förlorar förmågan att tro på att du klarar av det.

Just därför ska man inte ta lätt på återfall. Rent fysiskt händer inte så mycket men mentalt kan det vara katastrof. Min pappa tog tex så många återfall att han till slut slutade tro på att han klarade av att sluta dricka och inte börja igen. Han dog med söndertrasad lever vid 61 års ålder.

Jag har passerat tre år som nykter, och det tillhör de bästa beslut jag har tagit i mitt liv.

Kram 🐘


skrev Kretsgång i Hitta sig, vara sig, älska sig

@Amanda L Skönt att höra att din självkänsla har blivit bättre, då kan det gå åt rätt håll i alla fall!
Yes, är helt övertygad om att man måste jobba med sig själv, med acceptansen och självmedkänslan, sämre än nu kan det i vilket fall inte bli om jag tittar på mig själv. Nådde nån sorts botten i fredags. Nu kan det bara gå uppåt eller ner ett par meter under jord i bokstavlig bemärkelse. Och så måste jag låta bli att dricka. Anmälde mig till programmet här och har börjat genomföra det. Idag känns det fortfarande lätt att vara utan alkohol, men jag vet hur snabbt det kan ändras, inte minst om jag börjar inbilla mig att jag mår för bra... <3


skrev Amanda L i Hitta sig, vara sig, älska sig

@Kretsgång Jag är övertygad om att du duger! Svårt att veta hur man får till en bättre självkänsla. Jag har själv tampats med det hela livet. Arvet efter mor. Nu dock mycket bättre. Men vet inte helt varför…
Men det är nog bra att jobba med sig själv och prata med andra i alla fall.😌


skrev Amanda L i Amanda L

@Crusade Tack själv för peppande inlägg! Jag har fyllt ”tre månader” och satsar nu på sex…borde vara ungefär 93 dagar. 😌


skrev Kevlarsjäl62 i Varje helg

@PSG Jag känner igen din situation på pricken och dina känslor. Så här utifrån är det jättelätt att se vilket begränsat liv du (ni) har p g a alkoholen, men när jag själv var mitt i, så tvekade jag och tvivlade hela tiden på hur allvarligt det var. Framemot tisdag eftermiddag började jag redan tänka " så farligt är det väl inte, han är ju bara lite tjatig och fjantig". Sen kom nästa helg och jag ville bara därifrån.
Vi levde bara som ett par tisdagar och onsdagar, för på måndag var jag fortfarande arg och ledsen och på torsdag började jag gruva mig och förbereda mig inför helgen. Det låter ju helt sinnessjukt, men kanske kan du känna igen dig. Nu har jag nyss lämnat, men det tog 30 år. Att låta det gå så länge är inte bra för någon, varken för den som har beroendet eller den som är medberoende. Jag tror att jag gjort det väldigt lätt för min man att fortsätta dricka men också gett honom svåra skuldkänslor, så ingen har tjänat på det.
Det verkar ju som om din man har insikt om att han har problem och det är ju ett första steg. Han måste dock känna att han vill sluta för att han SJÄLV mår dåligt av sitt drickande. Min man försökte flera gånger sluta för att familjen led och det var nog dömt att misslyckas från början. Hur som helst så tror jag att du behöver komma därifrån, det är väldigt lätt att kärlekskänslorna försvinner och till slut finns bara någon slags medkänsla kvar. Och du har ju ett helt liv att LEVA! Inte bara några dagar per vecka.


skrev Påvägmothälsa i Nu är det dags

...och samlar ihop mig igen. Nytt fokus på hälsosamma rutiner och medvetna val.
Max 3 enheter per tillfälle och max 9 enheter per vecka.


skrev Crusade i Nu och framöver

Tack för dina fina klokav ord hos mig. Uppskattar det verkligen så mycket. Det tog en stund för mig att hitta dina inlägg. Är inte så duktig eller fokuserad just nu med allt.
Kramis
xxx


skrev Crusade i Amanda L

@Amanda L
Du verkar vara så stark! Jag har stor respekt för dig. Det bara rullar på och detta är så skönt att läsa ...! Tack för ditt stöd gentemot mig. Uppskattar det så mycket.
Ha en underbar dag och du är nu väl inne i din 93e dag eller?
Kramis
xxx


skrev Natalia i Kaffestugan

Hallå i stugan!

@Källarmannen jag hoppas det kan lätta ditt sinne 🙏
@prinsessa jag följer med. Behöver hålla mig pigg, skärpt och fri att ha energi och motivation att leva som jag vill. Är på promenad och njuter av att den här dagen inte hämmas av nånsorts enhets-efterkänslor. Har satt mig vid vattnet utanför mig en stund och lyssnar på fåglarna. Det fläktar skönt. Kan vara tidsflexibel och passar på att avnjuta vädret. Det är ett en underbar dag 🥰


skrev Stormenlilla i Nu börjar jag om

@Andrahalvlek Tack ❤️ Ja så är det verkligen, som jag försöker och trillar dit igen. Hoppas så innerligt att det här är gången det kommer att hålla i sig.

Jag vaknar idag och är fortfarande så mentalt slut att jag knappt kan komma ur sängen. Så här kan jag nog inte minnas att det varit någon gång innan. Det känns som att det inte ens är lönt att prata om skammen, att behöva oroa sig för allt man sagt när man varit den andra personen. Eller oron för att partnern inte ska komma över om man blir föremål för skvaller i denna lilla plats. Eller att jag knappt vågar gå utanför dörren. Det är riktigt sjukligt att utsätta mig för detta och ändå verkar det år efter år så svårt att få stopp på.

Ni alla vet ju hur skräcken tar över, större eller mindre. Jag tror jag åkt på den största skräcken hittills just nu och skakar av ångestkänslorna. Låt det här få bli starten på mitt nya liv. Jag hoppas att jag kan se tillbaka på det här om ett år och tänka att jag klarade mig ur den värsta av hålorna.