Senaste kommentarerna i forumet

Tack❤️❤️

Måste lära mig att släppa orostankar....men ngt stämmer inte....vilket inte betyder att det har behövt hända ngt allvarligt...?

Kramar ❤️

Så himla gott att läsa ditt inlägg även om det är tufft?

Den här känslan att vilja bli berusad...att vilja släppa kontrollen...tänker att det krävs mycket övning att få känslan utan alkohol .men vi ska väl nå den en dag??

Du är super❤️❤️❤️

Har gått under flera stunder idag och funderat på om jag ska ta ner mitt inlägg eftersom det är så privat. Och jag skäms över det.
Samtidigt så utmanar det mig att faktiskt skriva ner hela sanningen för mig själv, ja och er (kanske hjälper det någon? Vad vet jag)
Även de fulaste bitarna, med mig.

Det är läskigt, och väldigt naket. Men jag tror att jag behöver se det i text för att själv förstå. Det får mig att känna mig mindre ensam i mitt huvud. Men jag är hoppfull till trotts.
För jag gick igenom den krisen också och det har gett perspektiv på mycket.

Varför jag är tillbaka till mrniceguy är nog för att jag tycker om honom och Jag orkade inte vara själv igenom krisen. Jag behövde och behöver någon som kan stötta mig irl. Vi har pratat mycket och han vet vart jag står.

Intressant hur svårt och enkelt det kan vara att skriva här. Tack för att ni finns och jag ber om ursäkt att jag är så jävla dramatisk och jobbig ibland. Men det är ärligt iaf.

Fridens ?

Läs och skriv mycket här på forumet. Det funkar som självterapi, man tvingas sätta ord på vad man tycker, tänker och känner. Och vi ska peppa, stötta och råda dig allt vi kan.

Just nu ska du bara stå ut en timme i taget, sen en dag i taget, och sen ska du snart märka fördelarna med nykterheten - och då är det fullt fokus på fördelarna!

Kram ? (nykter 15 veckor)

Läste en artikel som träffade mig i hjärtat. Handlade om när man fastnar och klänger sig kvar i osunda relationer. Trots att dom tar slut i verkligheten så fortsätter dom känslomässigt inom en. Man går där och ältar, är ömsom arg och ledsen och längtar/önskar sånt man inte har makt över. På så sätt låser man in sig själv och blir inte mottaglig för nya och friska relationer. Man vänder blicken ner i backen och är kvar i det som varit. En fas man kanske måste igenom men inte vara i för länge och den måste få ett avslut. Känner verkligen att det är mycket jag borde sluta tänka på. Låter kanske helt sjukt men jag känner fortfarande att jag är (och bör vara) trogen mitt ex. Kan inte förmå mig att dejta eller ens se åt andra män. Trots alla svek och lögner från hans sida. Han lever nog ett helt annat liv och har troligtvis haft mycket för sig under dom här åren som gått. Och det är ju helt naturligt egentligen. Det är ju slut sedan länge. Den osunda är ju jag som lever i det förgångna även om jag slutat hoppas för länge sedan. Ändå är jag på något sätt känslomässigt kvar.

Skitdagar kommer och går. Hoppas din oro för flickan är obefogad.
Stor kram!

Vädret var trist idag så jag valde att åka till en plantträdgård istället för att åka ut i naturen. Jag kan gå runt där i evigheter och bara njuta av växtprakten.

Jag fick också möjlighet att hälsa på Julius, den ”hyrgran” som jag hade i julas och som jag ska hyra kommande jular också. Han stod där i en hörna med sina kompisar och de hade fått små späda ljusgröna skott.

Tur att jag har ett nummer nedskrivet, för riktigt säker är jag inte på vilken gran det var ? Totalt hyrde de ut cirka 120 små julgranar i kruka i julas.

Min balkong har tyvärr sina begränsningar så blå hortensia, japansk lönn, japansk lärk och hallonbuskar fick tyvärr inte följa med hem. Men det fick tre små plantor med smulgubbar. Ett mellanting mellan smultron och jordgubbar tydligen.

När jag kom hem väntade plantering av smulgubbarna och omplantering av några krukväxter.

Och det behövdes verkligen. Clivian hade fyllt sin lerkruka med sina enorma rötter. Moderplantan separerades från två dotterplantor och 3/4 av rötterna slängdes.

Jag har långa relationer med flera av mina krukväxter. Jag har tidigare berättat om porslinsblomman, där moderplantan var en stickling som jag snodde för cirka 30 år sedan.

Clivian låmnade min ex-sambo kvar när han flyttade i augusti 2017 och ursprungligen kommer den från hans syster tror jag. (Inte barnens pappa, en senare relation.)

Sen planterade jag om en liten planta av ”hjärtan på tråd” som jag fick av min bästa kompis när vår yngsta dottern föddes för 21 år sedan i juli. Den kom med blomsterbud till sjukhuset i Lund där vi var inlagda.

När vi kom hem från sjukhuset planterade jag ett paradisträd till dottern, som också fick större kruka och ny jord idag. Den står i hennes rum och ska följa med henne till hennes eget boende.

Känner mig väldigt nöjd med dagen trots att den inte har innehållit varken motion eller naturutflykt. God mat krönte dagen.

Hoppas på lite bättre väder imorgon, även om det funkar utmärkt att cykla i regn också.

Kram ?

starka du.
Vad bra att du bearbetar och jobbar så mycket med dig själv. Jag förstår att tårarna måste strömma när du har så mycket att känna ikapp med.
Tänker på dig och dottern, hoppas du kan släppa orostankarna lite och få vila.

Jag startade en tråd i början av året där jag lyckades vara nykter i fjorton dagar... sedan började det igen och blev värre och värre. Jag har nu varit sjukskriven två månader och drickandet har bara eskalerat och jag dricker nu varje dag, I princip från morgon till kväll och flera liter vin om dagen. Jag drack senast i torsdags, i stort sett hela dagen så snart 48 timmar sedan som har varit helt fruktansvärda. Jag har mått otroligt illa och kräkts i två dygn men det börjar ge med sig lite nu. Har som tur är ett par Oxascand att ta till... och sömntabletter men han ändå inte kunnat sova, vänder och vrider mig och kallsvettas. Antar att jag är så van vid alkohols-månen och att abstinensbesvären stör... När jag mådde så illa mådde jag även illa på tanken på alkohol men det suget börjar komma igen nu... förstår inte hur jag ska klara detta denna gång. Är så rädd att jag har sabbat mina organ, min lever t ex...

Idag är det en riktig skitdag....men nu kommer i alla fall tårarna...har lätt för att gråta men idag har de bara värkt bakom ögonlocken...tills nu...nu rinner dem nedför kinderna..å jag är ledsen, trött, uttråkad...lite huvudvärk. Har på något vis hamnat i Moment 22...jag tror verkligen att jag skulle behöva antabus nu för att få en lite längre period av nykterhet...men man vill inte ge mig det pga mina något förhöjda levervärden. Om man kan ta antabus behöver man gå till en beroendemottagning/rådgivningscentrum (som i min kommun) för att få medicinen...och är man då själv socionom...har jobbat i flera kommuner inom socialt arbete...ja då känner man väldigt många….Tänk om man såg till individen som behöver hjälp och inte att man nödvändigtvis ska följa gängse rutiner...Om det inte var så skamfyllt att söka hjälp för sitt alkoholmissbruk så skulle ju inte detta forum behöva finnas...jo...det skulle det för att har man sökt hjälp på en beroendemottagning så är det ändå gott att prata med andra i liknande situation...fast vi är så många som skriver här för att vårt missbruk är så skamfyllt....

Tror att detta inlägg kommer att bli långt men vill gärna skriva lite om ensamheten...

Som jag skrivit tidigare (tror jag) hade jag tre äldre syskon...numera har jag endast en bror kvar. Jag var väldigt beskyddad som barn, väldigt mörkrädd...och väldigt beroende av mina föräldrar. Min pappa dog hastigt för ca 9,5 år sedan och min mamma dog 1,5 år efteråt..men jag var med vid hennes dödsbädd. Min syster som var nästan åtta år äldre än mig dog för 6,5 år sedan. Hon var väldigt mycket storasyster...som en extramamma till mig...och det var helt ok när jag var liten men hon hade svårt att förstå att jag blev vuxen...och jag hamnade lätt att bli den "lilla" i hennes närvaro och även i hennes mans närvaro. Jag kunde bli så arg och ledsen på henne...men konstigt nog så när hon dog....så var det på något vis som jag saknade henne både som syster och extramamma. Det var först ett år innan hon dog som hon släppte på sin storasysterroll.
Som jag berättat tidigare har jag gått i terapi under ett antal år vilken jag nu när på väg att avsluta. Fast under terapin det var då som jag först förstod att jag hade inte klippt navelsträngen från min föräldrar förrän de dog. Min föräldrar ville mig absolut de bästa och jag har lärt mig massvis av saker av dem men kanske inte så mycket att tro på min egna förmåga, att lita på mig själv och att trivas i mitt egna sällskap. Det har nog alltid funnits en underliggande rädsla för att bli ensam/bli själv. Skulle kunna skriva väldigt mycket mer här men det blir så himla långt då.....så jag ska försöka runda av lite grann...fast jag kommer nog inte lyckas...när min man insjuknade i matstrupscancer för nästan exakt fem år sedan blev jag SÅ rädd att förlora honom och SÅ rädd att bli ensam...tack och lov så lever han...men den skräcken som jag kände då kan ibland väckas till liv...Vårt sociala nätverk är ganska sparsamt...och det är sällan som någon ringer el skriver ett sms...Så därför har min terapi handlar mycket om att bearbeta begravd sorg men även att stärka min självkänsla...att lyssna till mitt inre...tro på mitt jag...innan Covid-19 kom så hade jag påbörjat min målarkurs..börjat gå till Friskis & Svettis lite mer ...har fortfarande tankar om att bli funktionär där...och att jobba ideellt på ett konserthus i närheten ...att lyssna till vad jag vill. Men så kom Covid-19...och jag är på jobbet, hemma och i mataffären. Och jag har inte byggt upp känslan av att trivas med mig själv ….att välja att läsa en bok...att inte välja alkohol. Och idag..ikväll...är det något som inte stämmer med min dotter...hon behöver inte alls berätta var hon befinner sig...men hon brukar göra det..i synnerhet nu när Coronan kom..för då har hon varit ofta hos oss. Jag hade ju börjat att öva mig på att släppa taget..men jag vet att när hon inte hörs av så är det något som inte är helt ok. Hoppas på en bättre dag imorgon...nu ska min man och jag laga mat...utanför är det typ..åskregn.

Kram:)

Är när människor som inte har en alkoholists hjärna ska försöka ge råd om drickande eller hälla ut sprit eller på något annat sätt våldföra sig på den som missbrukar. Detta är en fruktansvärd sjukdom och vi som har den behöver ha hjälp av andra som har den. Jag blir tokig på människor som hela tiden ska veta bäst och vara så jäkla pretto bara för att de inte själva fötts med en hjärna känslig för rus!!! Att försöka förstå en alkoholist vars enda nöje i livet har varit att dricka går inte! Man måste först och främst ta tag i sitt eget beroende, alltså MEDBEROENDE, för ja, du är lika beroende som alkoholisten själv. Erkänn det bara. Du som medberoende är också BEROENDE! Hårt att höra va? Du kanske alltid har trott dig vara frisk? Nej, du är bara beroende på ett annat sätt. Att vara spelberoende kräver inte heller några kemiska substanser vad jag vet. Innan du ger dig på din alkoholist, ta tag i ditt eget beroende. Jag har varit på båda sidor så jag vet. Vem är du som medberoende utan din alkoholist att våra och ta hand om? Vill du verkligen att din alkoholist ska sluta dricka? Tänk om Hen lämnar dig då för att Du faktiskt är skittråkig att leva med? Frågan är öppen!

Fortsätt skriv och läs här på forumet. Det funkar som självterapi, man tvingas sätta ord på vad man tycker, tänker och känner.

Är skammen värre för att du själv jobbar på en beroendemottagning tycker du? Beroende kan alla bli, så släpp det är du snäll. Tvärtom ska du utnyttja din kunskap, du vet ju vad du behöver och vart du ska vända dig.

Väntetider är verkligen öken, allra helst när man verkligen bestämt sig för att bli nykter, då borde man få hjälp typ direkt.

Kram ?

Jättestort GRATTIS???
Åh, låter gott med soppan. Vad har du i den??
Ja du. Det där med suget! Kunde man väl vara utan. Har bestämt mig för att se det som terapi. Ett troll att skratta åt och kasta ut bara.
Kram?

Sitter här, väntar på att grunden till fisksoppan ska koka klart för nästa moment. Sugen på vin. Att det aldrig går över! Visualiserar att jag häller upp ett glas. Det är rödtjut, inget finare vin det har jag inte råd med nu. Känner lukten. Nä, luktar blä faktiskt. Vill inte ha. Men jag vill bli berusad. Jag vill känna att jag kan släppa på kontrollen för några timmar. Den längtan har jag. Flickan är hos mig. Vi har det bra! Jag ska inte vara en lullig mamma.

Stort tack för alla grattis! Jag rullar vidare mot sex månader. Vill bara få på pränt att detta sug faktiskt inte släpper - så där bara...

Kram!

Jag har umgåtts till och från med min granne i 15 år. När han slutade röka började han dricka mer och nu är han uppe i 100 liter öl i månaden (åtta halvlitersburkar per dag och sedan slinker det ner några liter vin och starksprit varje månad på det.) Jag har börjat säga att ska vi umgås får han följa med på promenad eller nåt, jag orkar inte se skiten längre och hans humör är hemskt i perioder. Men hur fasen klarar kroppen detta efter 15 år? Jag blir sjuk i en vecka bara jag dricker mycket under en kväll!!! Hur kan vi människor tåla så olika?

Jag har umgåtts till och från med min granne i 15 år. När han slutade röka började han dricka mer och nu är han uppe i 100 liter öl i månaden (åtta 500

Det var väldigt skönt att vi fick ett livstecken från dig. Många som var oroliga här inne! Hoppas nu ändå på att väntetiden blir uthärdlig för dig. Skriv gärna mer här.
Kram!

”När allt det här är över” får flytta in på min AH-låtlista pronto! Passar perfekt i dessa coronatider dessutom.

Dyr alkoholfri dryck får det bli förstås ? Inget annat duger.

Kram ?

Har varit nykter i 15 veckor imorgon, tjoho! Känns som ett av de bästa besluten som jag har tagit i mitt liv faktiskt.

Ingen behandling och inga mediciner, förutom SSRI sen tidigare.

Jag har blivit nykter med hjälp av det här forumet och mycket böcker, poddar, youtube-klipp om nykterhet. Mycket. Hjärntvätt i princip. Jag tror att man måste gå all in även vad det gäller nykterheten inledningsvis.

Kram ?

Ja livet rullar på. Känner mig ledsen ibland. Men ställer då frågor till mig själv, vad saknar jag, hur vill jag ha det i mitt liv, den jag älskade finns inte mer.
Träffade mannen i dag. Han såg sliten ut, svullen och röd i ansiktet.
Han pratar på och är som vanligt. Han är inte längre sur utan trevlig. Men jag känner mig också mer bestämd mot honom. Frågar inte vad han vill utan säger bara vad jag själv vill. Det känns bra.
Han åkte förbi Systembolaget och bunkrade upp. Det kan jag aldrig förstå. Det som fick oss att inte kunna leva ihop längre var ju alkoholen. Ändå åker han och köper det när jag är med. Det är lite som ett slag i ansiktet. Men egentligen vet jag, han kan inte säga nej till att dricka, han är beroende. Inget jag kan påverka eller bestämma över. Och inte han heller. Inte än i alla fall.
Och jag har ju bestämt mig. Vill inte åka med på berg- och dalbanan längre. Vill leva mitt liv. Tack för den påminnelsen i dag.

till Forumet! Och grattis till påbörjad nykterhet. Starkt av dig att välja bort alkohol. Så här tänker jag när jag läser ditt inlägg:
Fokusera på dig själv och din egen nykterhet. Välj aktivt att jobba med dig själv så du ger dig själv dom bästa förutsättningar att stanna i nykterhet. Tycker inte du ska försöka få andra att följa ditt goda exempel. Det måste dom komma fram till och vilja själva. Kan dock förstå dig för när man själv slutar med sin drog (vad det nu än är för drog) blir man mer klarsynt. Men det är bättre att använda den där klarsyntheten på sig själv istället. Lycka till med nykterheten! Kram

Vi kvinnor borde faktiskt få gå i pension, iallafall tillfälligt om man vill, vid klimakteriet.

"När allt det här är över" också jättebra låt. Och man kan dricka dyrt alkoholfritt vin. Kram

Mäns övergångsålder verkar inte komma förrän vid 65, och då kopplar man ihop att de blir deppiga av pensionen. Vid 50 ligger vi dock ganska jämt i hormoner. Män blir mesigare sägs det och kvinnor tuffare. Galet mycket det sägs egentligen.. Men om man ger kvinnor könshormoner måste man ge män i samma ålder Viagra. Annars kommer kvinnorna att dra sig till yngre män verkar det som, eller?

Du mår alltså bättre nu iallafall? Härligt! Vilken läkare har du? Någon som förstår? Tips på behandling? Stor kram till dig ?